Nja jo. Poängen, eller frågan är: Vem står en närmast - den partner man älskar och har valt, eller släktingarna som man inte har valt. Och då menar jag inte ens egna barn utan gamla tjuriga syskon etc som man kanske aldrig träffar.
 
Sir Duke skrev:
Nja jo. Poängen, eller frågan är: Vem står en närmast - den partner man älskar och har valt, eller släktingarna som man inte har valt.
Är man för bekväm/lat/likgiltig/enfaldig/naiv för att skriva testamente så pekar man indirekt ut "släktingarna" som de som står närmast och ska ärva.
 
Alfredo skrev:
Är man för bekväm/lat/likgiltig/enfaldig/naiv för att skriva testamente så pekar man indirekt ut "släktingarna" som de som står närmast och ska ärva.
...och så måste det ju vara. Gör du inget aktivt val måste lagen reglera saken, annars skulle det aldrig gå att reda ut arvet efter en person.
 
Ja jo det äger ju sin riktighet. Försökte bara belysa bakgrunden till sambolagens tillkomst, att lagen behöver skydda även ogifta eftersom så många lever under äktenskapsliknande förhållanden men bara inte gått till prästen. Men visst tråden handlar inte om arv utan om bodelning så det var lite nätboll.
 
Jag förstår inte resonemanget alls nu.
Om jag köper ett hus & blir sambo med ngn som tidigare bor i hyreslght, och hon betalar mig hyra för att bo i mitt hus.
På vilket sätt skulle det göra hennes situation svagare jämfört med att hon har rätt till halva mitt hus vid separation som hon INTE betalat en krona på utan jag.
Hyra har hon ju i vilket fall och jag har räntor/amortering/driftskostnader.
Det som är sjukt är att det är skillnad på om man flyttar in samtidigt än om man träffar varandra när en redan äger huset.
Vore så mkt enklare om den ELLER DE som står som ägare, ägde husets värde tkr jag!
 
Lagstiftaren var väl ute efter att skydda alla hemmafruar vars jobbkarriär består i att slita gratis i hemmet i årtionden utan vare sig lön eller pensionsrätter.
 
Precis, en lag som behöver göras om!
Äktenskap är inte dagens melodi.
Jag har aldrig varit sambo med någon o kommer troligen aldrig bli heller.
Jag tror inte jag vill att någon ens köper in sig i ett hus jag äger o vill ha kvar.
Är man sams i en relation kan man likagärna dela på kostnader.
Vill sambon spara egna pengar kan hln ju göra det.
Men om jag fattat rätt kan aldrig någon bli sambo till ett hus jag redan äger sen innan?
Jag är sugen på kåk men att hyra ut en del av den. Vill inte bo i lägenhet o behöver heller inte ett helt hus men vill kunna renovera o bygga på tomten.
 
Om du aldrig tänker gifta dig och aldrig kommer bli sambo så behöver du ju inte oroa dig för att "bli av med" ditt hus.

Men om jag fattat rätt kan aldrig någon bli sambo till ett hus jag redan äger sen innan?
Nej, du har inte fattat rätt. Jag antar att du menar att någon ska bli sambo med dig, hus kan man inte bli sambo med...

Självklart kan du bli sambo om du träffar någon efter att du köpt ditt hus...den andre behöver bara flytta in (skriva sig på adressen) och ni börjar leva under "äktenskapliga former", då är ni sambo i lagens mening.

Skriver ni sen ett avtal som stipulerar att huset är ditt så kan din sambo inte kräva någon del i det ifall ni går isär. Om du dör och inte vill att sambon ska få huset då heller så behöver du inte göra något, huset går till din närmaste släkting. Skaffar ni barn blir det mycket mer komplicerat...men av någon anledning får jag känslan att du inte är familjebildartypen...:rolleyes:
 
Jaa inte för att vara ofin men risken för att du skulle råka få en sambo på halsen är väl inte jättestor? :)

Inneboende eller hyresgäst är inte sambo i lagens mening, så rätt till halva huset kommer de aldrig få. Men pusta inte ut för det: En sketen hyresgäst som vägrar flytta ut kan bli kvar ett år eller så medan tvisten maler på. I Sverige är det nästan omöjligt att bli vräkt. Jag förstår faktiskt inte hur någon vågar vara privatvärd. Har man lämnat ut nycklar och släppt in någon så har man. Finns en del trådar om det. Särskilt om hyresgästen har ont om pengar kan myndigheterna helt sonika tycka att hen bor väl lika bra hos dig som i en soc-lägenhet...
 
Redigerat:
Sir Duke skrev:
Lagstiftaren var väl ute efter att skydda alla hemmafruar vars jobbkarriär består i att slita gratis i hemmet i årtionden utan vare sig lön eller pensionsrätter.
Vilket inte är ett problem alls, man gifter sig så har man det klart och kan göra vad man vill.
Men det är tragiskt att någon ska kunna lagligt kunna ta någon annans egendom bara för att man flyttade in samtidigt, vilket är likvärdigt med införskaffas gemensamt, för hur bevisar man att de inte är så om båda flyttade in samma dag?

Borde det inte vara tvärtom att är man inte gifta så gäller vad som står på kontraktet.
Ska sambolagen gälla så måste den göras om att inte bara ha rätt till hälften vid separation, utan det ska gälla åt båda hållen gäller sambolagen för att den införskaffades gemensamt så ska den andre även vara med och täcka förlusten tex vid en försäljning.

Som det är nu träder den ju bara i kraft när det är för den enes fördel oavsett om denna varit med och betalat ej.
Ena sambo kan i stort sett bara kvittera ut pengar helt lagligt.
Separerar man och säljer med förlust ja då är det den som äger huset som får ta smällen.

Så man kan ställa sig frågan hur den egentligen skyddar den svaga.

Det är också en kvarleva från hyresrätten, en boendeform som framtida generationer kommer kunna läsa om i historieböckerna.

Om man vill skydda den svaga så måste det till en lagändring så att det tvingar folk att skriva avtal innan om vad som gäller, inget avtal ja då gäller existerande avtal, man skriver kontrakt hos mäklare och det kan gott gälla om inget annat finns.
Har den ene stått och betalat allt så får det vara så eftersom man visste om att båda stod som ägare och inget man kan gnälla om efteråt.
Så undviker man diskussioner om sambolagen och trams efteråt
 
Redigerat:
Den enkla versionen.
Man sa inte behöva skriva att någon annans hus är någon annans hus, utan det ska vara ansvar att skriva att det är bådas, helt korkat att ha det omvänt.
 
Jag har inte tänkt hyra ut till vem som helst utan någon jag känner hyfsat så det är jag inte orolig över, sätter dubbla lås ett till källaren o ett till uthyrningsdelen ex. Blir det problem kastar jag ut personen o byter lås.
Ang sambo eller inte så har jag planer på att köpa hus så fort jag kan men det kan dröja något år iaf. Skulle ju kunna hinna träffa ngn innan dess.
Men om jag äger huset säg 6mån innan jag träffar ngn kan hon alltså "aldrig"? bli sambo även om hon skriver sig i min kåk?
Jättekonstiga regler. Hur ska man som i TS fall bevisa att man köper hus för eget bruk utan att skriva papper.
Arvsrätten och testamente verkar kunna vara värt att se över om man skaffar barn men så länge mina föräldrar lever är det vettigt att pengarna går till dom i mitt fall.
 
Väldigt intressant att läsa alla era inlägg! :) Vilken djungel det är med sambo och arvslagar... Men, vi ska inte ha några gemensamma barn och han ska heller inte köpa in sej i halva. Ett gemensamt beslut. Hur lång tid efter köpet han flyttar in får vi se men ett samboavtal är nog bra att göra.
Ett testamente borde jag nog skriva även om jag inte köper hus då jag har 2 fäder till mina 4 barn.
En annan sak....
Jag köper huset och han flyttar in samtidigt. Samboavtal påskrivet. 1 år senare bygger vi ett garage som vi betalar hälften på. Är det då bortkastade pengar för honom om han pyser? Det ingår ju i fastigheten men kom till när vi bodde i hop. ..
 
Njaa. Då blir det ännu mera komplicerat. Då kan det vara så att garaget anses vara en byggnad på ofri grund. Dvs. han äger (kanske, reglerna är snåriga) halva garaget.

En sådan konstruktion skapar stora problem om du vill sälja fastigheten, ingen vill betala fullt pris om det finns en byggnad på ofri grund på fastigheten. Den som köper av dig blir då inte ägare till hela garaget (är tom. tveksam om inte även din halva av garaget då fortfarande är din efter en försäljning av fastigheten).

Dylika situationer har i vissa fall använts som utpressning, ex. 5 år efter en separation, du vill sälja fastigheten. Ditt då ex. "jag kan tänka mig att sälja min halva av garaget för 500 000".

Reglerna runt den här typen av frågor är väldigt komplicerade. OM ni ex. äger 50% var av fastigheten, men en av er betalar hela garaget, då är garaget ändå s.k "fastighetstillbehör", och ingår i fastigheten vid en försäljning (tror jag). Men om någon del av garaget ägs av någon som inte är delägare i fastigheten, så är det inte ett fastighetstillbehör. Och under vissa förutsättningar så förblir det utanför, även om den delägaren senare blir delägare i fastigheten.

Sedan misstänker jag (men vet inte) att det kan vara två helt olika fall om garaget är fristående, eller om det är ihopbyggt med huvudbyggnaden.

Allt blir oerhört mycket enklare om man äger fastigheten på lika villkor. Det finns fallgropar då också, men de är mer väldefinierade juridiskt.
 
Rent teoretiskt finns det rätt många som fått barn utan att planerat det ex en oupptäckta graviditeter.
Men det spelar ju inte så stor roll för vem som äger huset.
Garaget står ju på fastigheten så det kan han inte behålla om han flyttar så ja då är det för honom bortkastade pengar om du inte köper hans halva om han betalat.
Jag håller med ovanstående inlägg om att man borde skriva papper om fler än en ska äga en fastighet o inte tvärt om.
Varför en sambo ska ärva sin partner förstår jag inte riktigt heller, den har förhoppningsvis sin egen ekonomi till skillnad från barnen så arvsrätten verkar rimlig.
Är möjligen om man inte vill sina föräldrar ska ärva då, så kan vara bra kolla upp.
Föräldrar kan väl heller inte skänka ärvda pengar till sitt döda barns f.d. sambo skattefritt kanske? Dålig koll på "gåvor".
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.