Så sant som det är sagt! Och det är i övrigt också ett önskemål som vi har haft vad gäller många planritningar som vi har tittat på. Många gånger är det dåligt med förvaring. Sambon tycker förvisso många gånger att det är lite bra också, finns liksom inte yta till att samla på sig massa bråte.seniorkonsult skrev:fsn och ChristinaH m fl; Förråd behövs ju också och ibland även ett garage. Hur som helst 15-16-17 år går väldigt fort och då står man där med tomma rum som bara samlar bråte. Ofta är det också så att barnen börjar i skola på annan ort och då ha rman tidigare problem med överytor. Å andra sidan byggde vi ut när barnen flyttat hemifrån men det berodde ej på platsbrist.
Vi har tänkt oss ett garage med integrerat förråd om ca 40 m2 men då det lär dröja innan vi har råd att uppföra ett sådant kommer vi sannolikt att snickra ihop en mindre bod tills vidare.
Byggveteran
· Åland
· 2 028 inlägg
ChristinaH; "dåligt med förvaring. Sambon tycker förvisso många gånger att det är lite bra också, finns liksom inte yta till att samla på sig massa bråte." Jag tror han talar om skor....
Haha, bland annat 😝. Han lever efter principen, less is more med undantag för allt vad som erbjuds i teknikens värld 😊.seniorkonsult skrev:ChristinaH; "dåligt med förvaring. Sambon tycker förvisso många gånger att det är lite bra också, finns liksom inte yta till att samla på sig massa bråte." Jag tror han talar om skor....
Har tittat på en del nyprod hus också och alla jag sett har så lite förrådsutrymmen. Nu bor vi i en villa från 79 på ca 175kvm där ca 10kvm på nedre plan och ca 10 kvm på övre plan är förråd, plus isolerad vind (1,80 takhöjd) plus garage....det är lagom. Vi har två barn och attans vad med saker man har (som används dock). Kläder för olika årsrider, skridskor, simdynor, skidor, fiskegrejer, resväskor, mm mm.
En sak som inte nämnts här är att olika människor har olika smärtgränser / trygghetskrav / riskvillighet. En del är vad jag skämtsamt brukar kalla "trygghetsnarkomaner", det är både hängslen, livrem och säkerhetsnålar. I andra änden av skalan finns de som lever för dagen, "det fixar sig alltid".
Om man nu vill lägga en stor del av nettolönen på sitt drömhus, varför inte? Är det månne den härliga 'Jantelagen' som spökar? Funkar det inte så får man sälja, med eventuellt förlust och åtskilliga år med att betala av resten. Det måste väl ändå vara upp till individen att göra det valet?
Om man nu vill lägga en stor del av nettolönen på sitt drömhus, varför inte? Är det månne den härliga 'Jantelagen' som spökar? Funkar det inte så får man sälja, med eventuellt förlust och åtskilliga år med att betala av resten. Det måste väl ändå vara upp till individen att göra det valet?
Helt rätt om individen själv å kan klara sig ur sitsen. De flesta behöver nog hjälp från samhället om de går i personlig konkurs dock. Så, krasst är det ju inte individens val. Banken vill ha tillbaka sina pengar och samhället vill inte ha barnfamiljer på soc.
Låter som en dröm 😃!Byggis1976 skrev:
Mm, men så kan man ju tänka i mångt och mkt. Många människor belastar ju samhället idag av helt andra själ... Bra om människor känner ett samhällsansvar men det finns andra bitar som vi kan börja att arbeta med. Dessutom, faktum är att det inte finns bostäder så att det räcker idag, man kan ju också tänka att de som bygger faktiskt bidrar till vårt näringsliv och att nybyggen i sin tur genererar fler arbetstillfällen, eller?Byggis1976 skrev:
Att gå i personlig konkurs är något väldigt extremt. Om man hamnar i en situation där man inte orkar med huset så finns det åtskilliga steg och alternativ innan dess. Det ligger även i bankens intresse att man finner en lösning.Byggis1976 skrev:
Från Wikipedia:
"Fysiska personer kan inte bli av med skulder i en personlig konkurs, tvärtom blir det extra kostnader för konkursförvaltare och annat, detta till skillnad från aktiebolag där bolaget upplöses vid en konkurs och ägaren kan starta ett nytt bolag utan skulder. Personlig konkurs är inte så vanlig eftersom kronofogden kan spärra tillgångar även utan ett konkursförfarande. De personliga konkurser som förekommer gäller ofta enskilda näringsidkare, där ekonomin är trassligare och det är större misstankar om att pengar kan föras bort via bluffakturor och annat."
Funderar på hur det gick för de familjer som tvingades slumpa iväg villor i Stockholm på 90 talet. Jag vet inte.....bankerna löste väl kanske i många fall in huset och behöll det ett par år för att sedan sälja med vinst?
Personligen tycker jag inte bankernas utlåningskrav är för hårda. De kanske inte har 8% heller för att de räknar med att räntan hamnar där, utan för att det är ett bra nivå för att mäta möjlighet att klara av oförutsedda utgifter? Även i nys hus kan ju saker hända, där man inte får allt betalt av tex försäkring....
Personligen tycker jag inte bankernas utlåningskrav är för hårda. De kanske inte har 8% heller för att de räknar med att räntan hamnar där, utan för att det är ett bra nivå för att mäta möjlighet att klara av oförutsedda utgifter? Även i nys hus kan ju saker hända, där man inte får allt betalt av tex försäkring....
Hmm, dödsbo blir det väl inte automatiskt när man går i pension.. men vitsen med mitt resonemag är att komman de pensionärrer helt enkelt inte har råd att bo kvar när det är pensionsdags om inte lånen är rejält amorterade...och då måste de sälja.. och blir det många som måste sälja så vad händer med priserna....?.daVinci skrev:
40 talist generationen, som är på väg i pension nu, har nog generellt ganska bra med pengar. Det är nog mer en nymodighet bland de som har barn idag att köpa hus utan att amortera. Men jag har inga statistiska belägg för mitt påstående.PST skrev:
någon som kan hitta nån statistik?
Redigerat:
Mina föräldrar valde att leva och ha roligt när de hade gått i pension. Jo, de amorterade lite men merparten gick till resor, god mat, konst och annat. När min far oväntat gick bort för drygt nio år sedan var det flera i släkten som kommenterade att det var "oansvarigt" av honom att inte sett till att betala av lånen. Men det var min föräldrars gemensamma och medvetna val. Min mor sålde huset och fick bra betalt, det räckte till att lösa alla lån, en fin lägenhet och pengar på banken. Att bo kvar själv i en stor villa med rejäl trädgård var inget hon önskade. Mycket jobb och kanske lite för många minnen...PST skrev:
Jag vet att det i vissa andra länder finns möjlighet att sälja sitt hus och ändå bo kvar så länge man lever. Vet inte vad detta heter, men man får alltså betalt för huset och så blir man hyresgäst med besittningsrätt.
Känner igen detta. Vi blev nekade av bank 1 för vi hade bara en bil och "det vet ju alla att ni behöver två bilar om ni tänker flytta utanför stan" Stan är Landskrona, byn Asmundtorp, på cykelavstånd till "stan", och jag hade firmabil. Bank 2 frågade, "Bara 500 tusen?". Vill de ha er som kund är väl frågan.
Ja, hellre för hårda än för nonchalanta! Helt klart!Byggis1976 skrev: