Ingen kan vara säker förrän det är prövat i rätten.
Nej, aldrig på min badplats. Det var innan jag ägde den.
Bommen är dessutom försedd med skyltar som hindrar tillträde.
Tveksamt, som terrängen ser ut där. I värsta fall får man väl sätta upp en taggig nyponhäck.
Både hon och min sambo hade gått tillbaka till huset för att ringa polisen när jag konfronterade honom.
Det beror på vad du menar. Jag kan faktiskt göra ganska mycket. Jag kan avvisa honom. Jag skulle, om jag ville, kunna hålla kvar honom tills polisen anländer.
Jag har aldrig påstått att det är för att jag tycker eller vill. Jag påstår att det är till följd av tomtens beskaffenhet och att det är upparbetad mark.
Det handlar alltså inte om en skogstomt, det handlar om en vårdad trädgård, med bärbuskar, lummiga träd, fruktträd och sånt i anslutning till huset.
Tyvärr är jag inte rik, och jag har inga kontakter som kan fixa hästhuvud i sängar heller.
Jag har inte heller fått bygglov, jag köpte fastigheten med hus och allt, och huset byggdes under regler som gällde förr. Vad jag har fått besked om från kommunen är följande, citerat ur minnet:
"Strandskyddet gäller inte där, då det är upparbetad mark. Du kommer däremot ändå inte att få bygglov om du vill bygga ut, då tomten ligger för lågt i förhållande till vattenytan." (Här ska man då känna till att det är det kommunalt helägda energibolaget som ansvarar för vattenregleringen, och kommunen ger inte bygglov för lågt, då de är rädda att någon skulle stämma energibolaget, trots att marknivån ligger väl över det som specificeras av aktuella vattendomar. Med andra ord, jag tror att bygglov skulle ges om man överklagar.)
Tough luck för dem, jag kommer att fortsätta hålla inkräktare borta. Jag är trött på att komma ut på altanen och se folk som grillar i min grill, pissar på mitt staket, förstör mitt stuff, sitter på mina trädgårdsmöbler, fimpar på min gräsmatta och så vidare.
Gillar inte länstyrelsen det så är det deras problem, inte mitt. Det här är en fråga som jag är beredd att driva till secession om det behövs (vilket verkligen skulle ge mig laglig möjlighet att avvisa folk med kraft och kräm).
[h=2]Allemansrätten
Närhet till hus[/h]Du får gå i land, bada, ankra och tillfälligt förtöja vid strand som inte tillhör tomt, eller som är skyddat för fågelliv eller annat. Tomt är det område närmast ett hus där de som bor ska kunna känna sig ostörda. Det är risken att störa som avgör hur nära ett hus du kan uppehålla dig.Det finns inga regler om minsta avstånd. Inte heller finns någon regel för hur länge du får ligga för ankar på samma plats. Man brukar tillämpa samma princip som för tältning - något enstaka dygn. Det som avgör är risken att störa markägare eller boende.
Tidigare har en regel om 50m från boningshus gällt.
Närhet till hus[/h]Du får gå i land, bada, ankra och tillfälligt förtöja vid strand som inte tillhör tomt, eller som är skyddat för fågelliv eller annat. Tomt är det område närmast ett hus där de som bor ska kunna känna sig ostörda. Det är risken att störa som avgör hur nära ett hus du kan uppehålla dig.Det finns inga regler om minsta avstånd. Inte heller finns någon regel för hur länge du får ligga för ankar på samma plats. Man brukar tillämpa samma princip som för tältning - något enstaka dygn. Det som avgör är risken att störa markägare eller boende.
Tidigare har en regel om 50m från boningshus gällt.
Räcker inte de svar du har fått? Jag tror nämligen inte att det finns något generellt råd att ge. Det finns för många parametrar att ta hänsyn till för att man skall kunna sitta på ett Internetforum och ge anvisningar i ämnet: "Så avvisar du en inkräktare".Troberg skrev:
Vet du inte hur du skall hantera denna typ av situationer bör du ringa ordningsmakten istället...
OK, då tar vi det generelltTroberg skrev:
- Om det är i dit hus. Jaga bort dom eller om du tror att du kan hålla dom i säkert förvar tills polisen kommer kan du göra grannskapet och samhället en stor tjänst (dock inte riskfritt)
- Om det är nära huset i din hemfridzon (upp till ca 50m bort från huset) ber dom att lämna området och ring polisen om de uppför sig suspekt eller inte vill lämna området.
Om det är på en badplats som ligger mer än 150m från huset, slå dig ner och fråga om de kan låna ett öl, alternativ slår du dig ner och säger att det är din tomt och att du nu vill sitta där i lung och ro men att de gärna får komma tillbaka en annan gång när du inte är där.
Till fots i naturen
Den grundläggande frågan beträffande allemansrättens innebörd är: var får man färdas till fots
utan att fråga markägaren om lov? Där man inte
ens har rätt att gå, saknar allmänheten också andra
befogenheter som ingår i allemansrätten.
Rätten att färdas på annans mark regleras i den
centrala allemansrättsliga lagbestämmelsen, 12
kap. 4 § brottsbalken. Den stadgar:
”Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas därav,
dömes för tagande av olovlig väg” (till böter).
Hemfridsbrott
Lagrummet är inte så lätt att tolka. Vad som förbjuds är att ta ”olovlig väg”, och med detta menade man vid bestämmelsens tillkomst att någon färdas på område som inte utgör väg. Körvägar, väl
upptrampade gångstigar etc. kan man vanligen följa, men en främling får emellertid inte ens på vägar
och stigar inkräkta på hemfridszonen. Han får inte
komma så långt in på annans område att han gör
sig skyldig till hemfridsbrott, detta enligt ett stadgande i brottsbalken (4 kap. 6 § första stycket).
Hemfridsbrott föreligger om någon ”olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad,
vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg”. Inkräktaren kan dömas till böter (eller undantagsvis
fängelse).
Man måste alltså hålla sig borta från annans
”gård”. Dit räknas inte bara avskilda gårdsplaner
där inga utomstående får passera utan också mindre villaträdgårdar och dylikt, kanske också andra
områden intill bostadshus som är avskärmade för
insyn genom häckar eller staket. Sådan mark är absolut skyddad och får inte ens beträdas på vägar
eller trädgårdsgångar – förutsatt naturligtvis att
man inte har något ärende som ägaren kan väntas
godta, till exempel att fråga om rätta vägen.
Om någon utan lov går in på en inhägnad byggnadsplats eller annan avskild arbetsplats, riskerar
han att i stället dömas för olaga intrång (4 kap. 6 §
andra stycket brottsbalken). Enligt den bestämmelsen skyddas kontor, fabrik, annan byggnad,
fartyg, upplagsplats eller ”annat dylikt ställe”.
Skyltar kring en arbetsplats om att obehöriga inte
äger tillträde bör man respektera.
Tomt
I övrigt är det (enligt 12 kap. 4 §) förbjudet att gå över tomt. Här spelar det ingen roll om marken riskerar att skadas eller ej; det får bara betydelse för
passage över ”annan äga”. Allmänheten får alltså
inte snedda över berghällar och skogsmark på
tomtområde, hur oskyldig passagen än kan synas.
Vad är då tomt? Detta begrepp har central betydelse för allemansrättens del, men dessvärre är det
svårt att precisera det.
Huvudtanken bakom regeln i 12 kap. 4 § är ganska klar. I stort sett blir det utslagsgivande, hur
långt markägarens hemfridsintresse rimligen kan
anses gå. På det området är han skyddad. En tomt i
lagens mening är alltså vidsträckt omkring bostadshus, men betydligt mindre runt ekonomibyggnader,
båthus och badhus. Den förekommer knappast alls
vid till exempel ängslador. Tomt finns vidare i princip bara kring byggnader. Markägaren kan normalt
inte räkna med skydd för området vid badbryggor,
trampoliner etc., än mindre för en badplats som
saknar sådana anordningar men som han vill anse
som sin privata. Det är inget hinder att hoppa i vattnet t. ex. från annans badbrygga om den inte för
tillfället används av ägaren eller hans familj. Ligger
han och solar sig där bör han däremot få vara ifred.
Hur långt skyddet når från byggnaderna varierar
med hänsyn till omständigheterna i det enskilda
fallet, särskilt terrängförhållandena. Träd, buskar och bergknallar som hindrar insyn mot bostadshus
medför att man kan passera ganska nära huset
– sällan dock närmare än 10–15 meter, om man
inte följer vägar som tydligen används också av
grannar och andra utomstående. Är insynen fri, får
man hålla sig på längre avstånd. Men den som går
förbi en villa på 60–70 meters håll lär i allmänhet
inte kunna straffas för att han tagit väg över tomt.
Om huset är omgivet av parkanläggning eller liknande kan dock tomten gå längre (jfr nedan sid.
27). Vid andra byggnader än bostadshus minskar
som sagt det skyddade området och är åtminstone
omkring båt- och badhus obetydligt.
Vidare har det betydelse om byggnaden vid tillfället är befolkad. Det är tvivelaktigt om man alls kan
straffas för passage vintertid intill en synbarligen
obebodd sommarstuga, ifall man går på mark som
inte riskerar att skadas. Men för straffrihet fordras
nog i så fall att byggnaden tydligt står tom; det räcker inte att invånarna tycks vara ute mera tillfälligt.
Invid andra tomma byggnader än bostadshus får
man antagligen passera, om marken inte kan skadas, eftersom där inte finns någon hemfrid att störa.
Plantering
Man får inte heller under några omständigheter gå
Den grundläggande frågan beträffande allemansrättens innebörd är: var får man färdas till fots
utan att fråga markägaren om lov? Där man inte
ens har rätt att gå, saknar allmänheten också andra
befogenheter som ingår i allemansrätten.
Rätten att färdas på annans mark regleras i den
centrala allemansrättsliga lagbestämmelsen, 12
kap. 4 § brottsbalken. Den stadgar:
”Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas därav,
dömes för tagande av olovlig väg” (till böter).
Hemfridsbrott
Lagrummet är inte så lätt att tolka. Vad som förbjuds är att ta ”olovlig väg”, och med detta menade man vid bestämmelsens tillkomst att någon färdas på område som inte utgör väg. Körvägar, väl
upptrampade gångstigar etc. kan man vanligen följa, men en främling får emellertid inte ens på vägar
och stigar inkräkta på hemfridszonen. Han får inte
komma så långt in på annans område att han gör
sig skyldig till hemfridsbrott, detta enligt ett stadgande i brottsbalken (4 kap. 6 § första stycket).
Hemfridsbrott föreligger om någon ”olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad,
vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg”. Inkräktaren kan dömas till böter (eller undantagsvis
fängelse).
Man måste alltså hålla sig borta från annans
”gård”. Dit räknas inte bara avskilda gårdsplaner
där inga utomstående får passera utan också mindre villaträdgårdar och dylikt, kanske också andra
områden intill bostadshus som är avskärmade för
insyn genom häckar eller staket. Sådan mark är absolut skyddad och får inte ens beträdas på vägar
eller trädgårdsgångar – förutsatt naturligtvis att
man inte har något ärende som ägaren kan väntas
godta, till exempel att fråga om rätta vägen.
Om någon utan lov går in på en inhägnad byggnadsplats eller annan avskild arbetsplats, riskerar
han att i stället dömas för olaga intrång (4 kap. 6 §
andra stycket brottsbalken). Enligt den bestämmelsen skyddas kontor, fabrik, annan byggnad,
fartyg, upplagsplats eller ”annat dylikt ställe”.
Skyltar kring en arbetsplats om att obehöriga inte
äger tillträde bör man respektera.
Tomt
I övrigt är det (enligt 12 kap. 4 §) förbjudet att gå över tomt. Här spelar det ingen roll om marken riskerar att skadas eller ej; det får bara betydelse för
passage över ”annan äga”. Allmänheten får alltså
inte snedda över berghällar och skogsmark på
tomtområde, hur oskyldig passagen än kan synas.
Vad är då tomt? Detta begrepp har central betydelse för allemansrättens del, men dessvärre är det
svårt att precisera det.
Huvudtanken bakom regeln i 12 kap. 4 § är ganska klar. I stort sett blir det utslagsgivande, hur
långt markägarens hemfridsintresse rimligen kan
anses gå. På det området är han skyddad. En tomt i
lagens mening är alltså vidsträckt omkring bostadshus, men betydligt mindre runt ekonomibyggnader,
båthus och badhus. Den förekommer knappast alls
vid till exempel ängslador. Tomt finns vidare i princip bara kring byggnader. Markägaren kan normalt
inte räkna med skydd för området vid badbryggor,
trampoliner etc., än mindre för en badplats som
saknar sådana anordningar men som han vill anse
som sin privata. Det är inget hinder att hoppa i vattnet t. ex. från annans badbrygga om den inte för
tillfället används av ägaren eller hans familj. Ligger
han och solar sig där bör han däremot få vara ifred.
Hur långt skyddet når från byggnaderna varierar
med hänsyn till omständigheterna i det enskilda
fallet, särskilt terrängförhållandena. Träd, buskar och bergknallar som hindrar insyn mot bostadshus
medför att man kan passera ganska nära huset
– sällan dock närmare än 10–15 meter, om man
inte följer vägar som tydligen används också av
grannar och andra utomstående. Är insynen fri, får
man hålla sig på längre avstånd. Men den som går
förbi en villa på 60–70 meters håll lär i allmänhet
inte kunna straffas för att han tagit väg över tomt.
Om huset är omgivet av parkanläggning eller liknande kan dock tomten gå längre (jfr nedan sid.
27). Vid andra byggnader än bostadshus minskar
som sagt det skyddade området och är åtminstone
omkring båt- och badhus obetydligt.
Vidare har det betydelse om byggnaden vid tillfället är befolkad. Det är tvivelaktigt om man alls kan
straffas för passage vintertid intill en synbarligen
obebodd sommarstuga, ifall man går på mark som
inte riskerar att skadas. Men för straffrihet fordras
nog i så fall att byggnaden tydligt står tom; det räcker inte att invånarna tycks vara ute mera tillfälligt.
Invid andra tomma byggnader än bostadshus får
man antagligen passera, om marken inte kan skadas, eftersom där inte finns någon hemfrid att störa.
Plantering
Man får inte heller under några omständigheter gå
Du missar min poäng. (Eller missar jag din?)Troberg skrev:
Det är fullt möjligt att ha en situation där det är lagligt att befinna sig på plats A, men att det är omöjligt att ta sig dit utan att passera plats B på laglig väg.
I ett sådant fall så kan man inte avvisa personer från position A. Bara hindra dem på väg dit (eller därifrån).
Jag har sagt mitt om vad jag tycker om våld, eller hot om våld (inge' bra) och jag tror TS får det svårt att få några fler "tips" om detta här.
Däremot så tycker jag att diskussionen om vad som är hemfridszon mycket intressant, men detta blir kanske OT. Ny tråd kanske?
För min del tycker jag inte om Allemansrätten alls. Missförstå mig rätt, principen är helrätt och vi ska värna om den principen i Sverige. Men, jag tycker Allemansrätten som den ser ut idag inte tar tillräcklig hänsyn till privatliv och enskilt ägande. Ur juridisk synpunkt är den ju alltför ludding. Hur ska man kunna hävda vad som är rätt eller fel? En säger man får vistas 50m från annans boningshus, en annan 70m, etc.
Exempel: Om jag har en stor villatomt i ett detaljplanerat område. Stora fina välansade gräsytor, trädgårdsmöbler utspridda där jag & min familj vistas om dagarna. Ska då min granne (eller okända människor) kunna smälla upp sitt tält mitt i min trädgård 50m från mitt hus hänvisande til Allemansrätten, eller var det 70m.., eller.. hur var det nu... Om detta tycker jag INTE.
Däremot så tycker jag att diskussionen om vad som är hemfridszon mycket intressant, men detta blir kanske OT. Ny tråd kanske?
För min del tycker jag inte om Allemansrätten alls. Missförstå mig rätt, principen är helrätt och vi ska värna om den principen i Sverige. Men, jag tycker Allemansrätten som den ser ut idag inte tar tillräcklig hänsyn till privatliv och enskilt ägande. Ur juridisk synpunkt är den ju alltför ludding. Hur ska man kunna hävda vad som är rätt eller fel? En säger man får vistas 50m från annans boningshus, en annan 70m, etc.
Exempel: Om jag har en stor villatomt i ett detaljplanerat område. Stora fina välansade gräsytor, trädgårdsmöbler utspridda där jag & min familj vistas om dagarna. Ska då min granne (eller okända människor) kunna smälla upp sitt tält mitt i min trädgård 50m från mitt hus hänvisande til Allemansrätten, eller var det 70m.., eller.. hur var det nu... Om detta tycker jag INTE.
Det stämmer inte.Micro skrev:
"Ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom, den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg eller den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. "
Vi har redan avhandlat det där, allemansrätten gäller inte där.
Jag får alltså inte handgripligen avvisa dem från mitt hem om de är utomhus? Jag menar, det kan ju ta timmar innan polisen kommer, om de ens kommer. Jag vill bli av med inkräktaren omgående.
Ah, då fattar jag. Jag borde tvingat honom att simma iväg med sin cykel i den forsande ån?
Det finns undantag där, det är nämnt tidigare i tråden (då benämnt som herrgårdar). Läser man lite andemeningen i domslutet så handlar det ju om att man ska inte behöva ha folk i sin trädgård. I mitt fall har jag en gräsmatta, lummiga träd, fruktträd, bärbuskar, staket och annat som hör trädgård till. Allemansrätten skyddar de värdena för mig som markägare.
Ett liknande exempel är att en golfbana har all rätt att avhysa personer som tältar på banan. De kan inte hävda allemansrätt, eftersom det handlar om upparbetad mark och de hindrar användningen av marken.
Ska man dessutom vara lite krass så skapades allemansrätten för att folk skulle kunna vara ute och vistas i naturen, och främst då skogsmark, som mår bra av att folk rör sig där. Den skapades inte i syfte att urholka folks rätt till sin anlagda tomt.
Japp, nödvärnsrätten ger möjlighet att, med rimligt våld, avbryta ett pågående brott. Man får exempelvis jaga iväg eller hålla kvar en inkräktare, fånga en väskryckare eller angripa en våldtäktsman. Nyckelordet är dock "pågående".
Allmän reflektion kring Allemansrätten, som jag alltid förut vurmat för...är att den "traditionen" (Obs, ej lag.) tillkom under en tid när markägandet var begränsat till bönder och välbesuttna, och den stora majoriteten människor också skulle ges möjligheter att vara ute i naturen. Nuförtiden är det dock betydligt mer konfliktfyllt iochmed den här typen av situationer som TS beskriver uppstår. Jag tror det generella rättstänkandet gör det ganska självklart att det faktiskt inte är ok att utnyttja folks egenhändigt byggda privata bryggor..bara för att man "får". Precis som allemansrätten bygger på allmänt sunt förnuft och hänsyn till varandra så är det ganska uppenbart i TS fall att inte många människor skulle acceptera situationen om de vore i hans kläder...
Sen en brassklapp till TS: Du skriver mycket om vad du "vill"...det är inte likställt med vad du "får"...påminner om diskussionerna jag har med min son ganska ofta.
Sen en brassklapp till TS: Du skriver mycket om vad du "vill"...det är inte likställt med vad du "får"...påminner om diskussionerna jag har med min son ganska ofta.
Troberg skrev:
Nu får du ger dig. Att du inte vill diskutera allemansrätten på din fastighet är bara löljig. Hela problemet med besökare på din badplats beror ju på att det har varit en allmän badplats i 65 år
http://www.dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=81952&epslanguage=sv
och att det ligger långt från ditt bostadshus (hela fastigheten är ca 37 000 kvm) och du säger själv att det är 150 m till stranden.
Allemansrätten eller strandskydd försvinner inte bara för att en badplats byter ägare. Det är andra principer och regler som styr.
Du skriver att du har satt ut ett 50tal förbjudsskyltar på din fastighet. För att få sätta upp en förbjudsskylt behöver man tillstånd från kommunen och om du har det tillståndet kan du hävda att det numera med kommenens tillstånd är en privat badplats var ingen annan får komma. Då finns det också ett beslut som kan överklagas till förvaltningsrätten.
Men jag misstänker att du inte har tillstånd att sätta upp dessa skyltar, för då hade det säkert dyckt upp denna diskussion
Om du vill att vi slutar diskutera allemansrätten får du förklara varför allemansrätten inte gäller på din tomt så att alla förstår och håller med, för annars tycker jag att allemansrätten är en viktig bit i om och hur man får avvisa folk från din badplats och det borde anses som on topic