Hur resonerar kommunerna?
Hur resonerar kommunerna när det gäller att folk vill bygga nya hus inom deras gränser? Nästa alla kommuner (utom det allra största) har problem med att befolkningsantalet minskar. Ett sätt att råda bot på detta är att få folk att flytta dit, eller åtminstone stanna kvar. Och folk som bygger hus brukar bli långvariga. De sätter dessutom bra fart på ekonomin i närområdet. Så rimligen borde kommunerna försöka locka till sig nybyggare. Men är det så?
Efter ett flera olika byggen i olika kommuner är mitt intryck att kommunernas arbete är väldigt spretigt. Det hela kan liknas vid att man sätter en massa personer på en flotte. Sedan ger man dem varsin paddel och säger Paddla!. Och alla paddlar för allt vad de är värda (eller, det är ju kommunen det gäller de paddlar). Så musklerna spänns, paddlarna viftar och skummet yr, men flotten kommer ingenstans. För ingen har berättat åt vilket håll man ska paddla!
Inom kommunen kan man urskilja fyra grupper, som alla paddlar i varsin riktning:
Ledningen, som brottas med ett vikande befolkningsunderlag och hoppas och önskar att det ska flytta in folk till kommunen. Helst stabila människor med stabil inkomst, som kommer att stanna länge och spendera mycket pengar inom kommunen. Vilket ofta är detsamma som nybyggare.
Marknadsföringsgruppen, som av ledningen har fått till uppgift att locka nya invånare till kommunen. De har en uppgift, men knappt några resurser. Det hela brukar räcka till några förskönande ord på kommunens hemsida alla kommuner ligger väldigt nära någonting, om det så är en flygplats så att fördelen med kommunen är att det är lätt att ta sig därifrån någon krystad slogan Räpplinge: i hjärtat av västra Ångermanpad - eller en andefattig lokalmässa. Men någonting som verkligen konkret lockar en person att flytta och bygga sig ett nytt hus på orten blir det ytterst sällan; det stannar vid vackra ord.
Tekniska gruppen, med stadsarkitekter, byggnadsnämnd, miljönämnd och vad de nu kallas. Deras uppgift är göra ett husbygge så krångligt och omständligt det bara är möjligt. Allra helst ska folk baxna under byråkratin och ge upp hela projektet innan det ens har börjat.
Ekonomiska gruppen, de som sätter priser. De tolkar sitt uppdrag så här: vi bryr oss inte det minsta om det flyttar hit tusen personer eller ingen alls, men om de flyttar hit, vi säger OM de skulle försöka, så ska vi se till att det blir så dyrt för dem som det någonsin går.
Så flotten snurrar än hit, än dit. Passagerarna blir yra och sjösjuka. Den enda anledningen att det går att hålla på så här är att alla gör precis likadant. Om en enda kommun kom på att de skulle bryta mönstret hade de fått ett enormt övertag i konkurrensen om nybyggarna.
Efter ett flera olika byggen i olika kommuner är mitt intryck att kommunernas arbete är väldigt spretigt. Det hela kan liknas vid att man sätter en massa personer på en flotte. Sedan ger man dem varsin paddel och säger Paddla!. Och alla paddlar för allt vad de är värda (eller, det är ju kommunen det gäller de paddlar). Så musklerna spänns, paddlarna viftar och skummet yr, men flotten kommer ingenstans. För ingen har berättat åt vilket håll man ska paddla!
Inom kommunen kan man urskilja fyra grupper, som alla paddlar i varsin riktning:
Ledningen, som brottas med ett vikande befolkningsunderlag och hoppas och önskar att det ska flytta in folk till kommunen. Helst stabila människor med stabil inkomst, som kommer att stanna länge och spendera mycket pengar inom kommunen. Vilket ofta är detsamma som nybyggare.
Marknadsföringsgruppen, som av ledningen har fått till uppgift att locka nya invånare till kommunen. De har en uppgift, men knappt några resurser. Det hela brukar räcka till några förskönande ord på kommunens hemsida alla kommuner ligger väldigt nära någonting, om det så är en flygplats så att fördelen med kommunen är att det är lätt att ta sig därifrån någon krystad slogan Räpplinge: i hjärtat av västra Ångermanpad - eller en andefattig lokalmässa. Men någonting som verkligen konkret lockar en person att flytta och bygga sig ett nytt hus på orten blir det ytterst sällan; det stannar vid vackra ord.
Tekniska gruppen, med stadsarkitekter, byggnadsnämnd, miljönämnd och vad de nu kallas. Deras uppgift är göra ett husbygge så krångligt och omständligt det bara är möjligt. Allra helst ska folk baxna under byråkratin och ge upp hela projektet innan det ens har börjat.
Ekonomiska gruppen, de som sätter priser. De tolkar sitt uppdrag så här: vi bryr oss inte det minsta om det flyttar hit tusen personer eller ingen alls, men om de flyttar hit, vi säger OM de skulle försöka, så ska vi se till att det blir så dyrt för dem som det någonsin går.
Så flotten snurrar än hit, än dit. Passagerarna blir yra och sjösjuka. Den enda anledningen att det går att hålla på så här är att alla gör precis likadant. Om en enda kommun kom på att de skulle bryta mönstret hade de fått ett enormt övertag i konkurrensen om nybyggarna.
Intressanta synpunkter.
Jag anser att det borde bli lättare att få bo om vi ska ha kvar småorter och glesbygd i Sverige. Det finns inte mycket en glesbygd kan locka med mer än närheten till naturen, stillheten och ensamheten. Att då tvinga folk att bo tätt på varandra i hus som ser likadana ut kan omöjligen vara rätt väg att gå. Att få bygga lite friare skulle onekligen vara en stor fördel med att bo i en mindre kommun. Att lätta på strandskyddet tror jag hade kunnat göra väldigt mycket. Visst, jag förstår värdet av strandskyddet fullt ut men samtidigt har vi väldigt många sjöar i Sverige och frågan är om varje vik i varje sjö verkligen behöver skyddas?
Jag anser att det borde bli lättare att få bo om vi ska ha kvar småorter och glesbygd i Sverige. Det finns inte mycket en glesbygd kan locka med mer än närheten till naturen, stillheten och ensamheten. Att då tvinga folk att bo tätt på varandra i hus som ser likadana ut kan omöjligen vara rätt väg att gå. Att få bygga lite friare skulle onekligen vara en stor fördel med att bo i en mindre kommun. Att lätta på strandskyddet tror jag hade kunnat göra väldigt mycket. Visst, jag förstår värdet av strandskyddet fullt ut men samtidigt har vi väldigt många sjöar i Sverige och frågan är om varje vik i varje sjö verkligen behöver skyddas?
Haha...det måste vara Enköpings kommun du skriver om.... 
Hedemora kommun är en i raden.
När jag flyttade hit för sex år sedan fick jag flera besök från kommuntjänstemän, i tät följd. Inte för att önska mig välkommen, utan för saker som att gnälla på ventilationen i stallet och kräva in besiktningsprotokoll på en oljetank som inte funnits i fastigheten sedan någon gång på 1900-talet.
Någon gång tvärnitade till och med en kommunbil nere på vägen då föraren såg att jag var ute på tomten, bara för att komma in på gården och gnälla.
Hedemora kommun gnisslar alltid över sin dåliga ekonomi och sitt svikande befolkningsunderlag - samtidigt visar de med önskvärd tydlighet att de hatar alla nykomlingar och hatar all företagsamhet. Det finns en handfull familjeföretagare i diverse olika branscher som slickat kommunstjärtar i generationer. De är populära, alla andra motarbetas å det grövsta.
Grannkommunerna är förstås tacksamma för detta.
När jag flyttade hit för sex år sedan fick jag flera besök från kommuntjänstemän, i tät följd. Inte för att önska mig välkommen, utan för saker som att gnälla på ventilationen i stallet och kräva in besiktningsprotokoll på en oljetank som inte funnits i fastigheten sedan någon gång på 1900-talet.
Någon gång tvärnitade till och med en kommunbil nere på vägen då föraren såg att jag var ute på tomten, bara för att komma in på gården och gnälla.
Hedemora kommun gnisslar alltid över sin dåliga ekonomi och sitt svikande befolkningsunderlag - samtidigt visar de med önskvärd tydlighet att de hatar alla nykomlingar och hatar all företagsamhet. Det finns en handfull familjeföretagare i diverse olika branscher som slickat kommunstjärtar i generationer. De är populära, alla andra motarbetas å det grövsta.
Grannkommunerna är förstås tacksamma för detta.
Jag vet absolut ingenting om Hedemora, men oj, så rätt jag hade ändå. På deras hemsida kan man läsa att det är "aldrig långt till service eller natur". Man har också nära till Borlänge-Falun och till Arlanda (Nära till Arlanda vete fasen. Enligt hemsidan är det "inom en dryg timme". Antingen har de väldigt snabba bilar i Hedemora eller så är "dryg" Hedemora-mål för "dubbel".)
På hemsidan finns också en länk till något som heter "Flytta till dalarna". Sin slogan måste de också jobbat med: "Hedemora välkomnar!" Tjo!
Och sedan har vi då Norrhyttans vittnesmål om att allt det där betyder ingenting. I praktiken är det tvärt om.
På hemsidan finns också en länk till något som heter "Flytta till dalarna". Sin slogan måste de också jobbat med: "Hedemora välkomnar!" Tjo!
Och sedan har vi då Norrhyttans vittnesmål om att allt det där betyder ingenting. I praktiken är det tvärt om.
Japp, jag är fast övertygad om att de blev tvingade att lägga ned den serien efter att Juholt valdes och verkligheten kom lite för nära fiktionen.
Visst är det nära till natur - det är ju för fasiken en landsortskommun!andersmc skrev:
Service är det sämre med. Skolorna läggs ned, åldringarna får inte mat hemkörd längre och någon taxiverksamhet har inte funnits i kommunen sedan 2006.
Närheten till Borlänge och i viss mån Stockholmsområdet är väl det man hankar sig fram på. Det geografiska läget är dock inget kommunledningen kan slå sig för bröstet med, kommunen har ju legat där den ligger långt innan de blev valda.
Jag driver själv inget företag men har sett vänner som försökt etablera rörelser i kommunen, som så gott som handgripligen blivit bortkörda.
En bekant försökte med fik. Ett fik med en skönt udda framtoning, som det borde funnits utrymme för. Kommunen krånglade till allt. Tillstånd för uteservering var ett helsike, trots att lokalen låg lite vid sidan av huvudgatan, där serveringen inte var i vägen för någon.
En förfrågan om att anordna ett loppis på planen framför fiket avslogs, däremot fick min vän gärna anordna loppis på ett torg i staden - utanför ett konkurrerande fik! Loppistanken var förstås för att locka fikagäster, varför skulle han då göra det utanför konkurrenten?
Droppen var nog när kommunen beslutade att lägga en enorm snöhög utanför dörren, så det inte fanns en chans i världen för förbipasserande att se att någon verksamhet fanns i huset - eller ens parkera.
En annan anekdot. En företagare i kommunen, med ett antal anställda boende i samma kommun, fick nys om en kommunägd fastighet till salu. Han la ett bud, som nobbades. Då flyttade han sin verksamhet till grannkommunen.
Kort därefter skulle en annan företagare, som förmodligen pussat på rätt stjärtar, få köpa samma fastighet till ett lägre pris än det ursprungliga budet. Där försvann några arbetstillfällen i en kommun som härjas av nedläggning av alla stora arbetsplatser.
Turistbyrån ska förresten flytta, från en centralt belägen jättemysig timmerkåk, till tågstationen. Att lägga en turistbyrå vid stationen låter kanske logiskt, men i Hedemora ligger stationen långt utanför centrum. Det finns bara två typer av människor som besöker stationen: 1) De som ska ta tåget bort från eländet. 2) Missbrukare.
En vilsen turist som kommer med sin husbil på riksväg 70 skulle aldrig i helvete orka navigera sig dit.
Det här hade inte så mycket med husbygge att göra, men utan att vara speciellt insatt kan jag gissa att Hedemora-mentaliteten smittat av sig på den sektorn också.
Fler exempel på hur kommunen motarbetar sina invånare: http://www.byggahus.se/nyheter/härrydabor-inte-nöjda-med-sin-bygglovsenhet
Jag förmodar att man skulle få ungefär samma resultat i de flesta kommuner. Det besynnerliga är ju att ingen uppmärksammar hur sjukt hela systemet är. Vi är så vana vid byråkratin och krånglet så vi tror att det måste vara så. Vilket det givetvis inte alls måste.
Jag förmodar att man skulle få ungefär samma resultat i de flesta kommuner. Det besynnerliga är ju att ingen uppmärksammar hur sjukt hela systemet är. Vi är så vana vid byråkratin och krånglet så vi tror att det måste vara så. Vilket det givetvis inte alls måste.
När vi sökte bygglov för vår ombyggnad hade kommunens byggnadsindpektör (antikvarie till utbildningen) synpunkter på hur vi skulle ha soffan i vardagsrummet. Hon lade sig i det mesta - rena oväsentligheter - det tekniska förstod hon sig inte på och vågade väl inte stöka med mig om det. Nä, jag håller med trådskaparen i stort. Kommunens tjänstemän har glömt bort att de skall stå till tjänst!
Fast ibland undrar jag om inte även kommuninvånarna har lite orimliga förväntningar på sina kommuntjänstemän. Om vi tar bygglov som exempel; man vill att man själv ska få bygga precis som man vill, och med snabb och billig handläggning, men samtidigt vill man inte att grannen ska kunna få bygga som hon vill. DÅ ska kommunen minsann vara alert och upptäcka minsta försök till avvikelse, höra alla grannar för samtycke, och givetvis lyssna på mig som överklagar grannens hemska bygge som förstör min utsikt, och stoppa det.
Så verkar det ibland ialla fall.
Så verkar det ibland ialla fall.
Jo, visst men då handlar det ju om att ta rätt på invånarnas (grannarnas) intressen. Många gånger bråkar de ju av andra anledningar kan man tycka.
Själv kan jag tycka att om man vill vara fri (i möjligaste mån) att bygga så bör man ju bosätta sig utanför detaljplanerat område och långt från andra byggnader. Att bo mitt i ett villaområde i en attraktiv kransort och nära drömmar om torn, maffiga altaner och annat är ju rätt utsiktslöst.
Problemet i mitt fall var att kommunens inspektör hade önskemål om utformning trots att vi bor utanför detaljplanerat område i ett område utan särskilda områdesbestämmelser. Antingen förstod hon inte vilka befogenheter hon hade (och det må väl vara hänt) alternativt (och det är värre isåfall) räknade hon med att vi skulle vika oss för att slippa överklaga med ytterligare förseningar. Kommunen skulle därmed utöva mer inflytande än vad som är stadgat i lag genom att använda förseningar som påtryckningsmetod - och det är ju inte bra.
Själv kan jag tycka att om man vill vara fri (i möjligaste mån) att bygga så bör man ju bosätta sig utanför detaljplanerat område och långt från andra byggnader. Att bo mitt i ett villaområde i en attraktiv kransort och nära drömmar om torn, maffiga altaner och annat är ju rätt utsiktslöst.
Problemet i mitt fall var att kommunens inspektör hade önskemål om utformning trots att vi bor utanför detaljplanerat område i ett område utan särskilda områdesbestämmelser. Antingen förstod hon inte vilka befogenheter hon hade (och det må väl vara hänt) alternativt (och det är värre isåfall) räknade hon med att vi skulle vika oss för att slippa överklaga med ytterligare förseningar. Kommunen skulle därmed utöva mer inflytande än vad som är stadgat i lag genom att använda förseningar som påtryckningsmetod - och det är ju inte bra.
Jag menar inte att problemet är att man inte får bygga som man vill. Givetvis måste det finnas någon slags struktur i byggandet. Men det är inte samma sak som att det måste finnas en svindyr och svårgenomtränglig byråkrati, att man ska ge nybyggarna oklara direktiv eller kräva in meningslösa dokument.b8q skrev: