Miljöansvar för gammal bensinpump
Jag har sedan en tid bedrivit en förhandling med kommunen om att förvärva, genom fastighetsreglering, en oanvänd triangelformad tomtbit ("triangeltomten") om ca 350 kvm som angränsar till min befintliga villatomt om ca 2500 kvm. Kommunen har varit ägare av triangeltomten från början av 1960-talet. Ägaren dessförinnan var SJ, som på den tiden drev ett bussåkeri på platsen och dessutom hade en bensinpump med nedgrävd tank på platsen. Bensinpumpen var i drift under 30-, 40- och 50-talet.
Kommunen har alltså ägt triangeltomten sedan 1960-talet och jag har nu fått ett kontraktsförslag från kommunen om "Ansökan om fastighetsreglering". Jag ska betala ca 300.000 kr till kommunen för att få de ytterligare 350 kvm. Jag har nämnt för kommunen om den tidigare bensinpumpen och efterfrågat dokumentation på saneringen från 1960-talet, dock utan att få någon. Istället innehåller kommunens kontraktsförslag en skrivning enligt följande: "Kommunen ansvarar inte för kostnader förorsakade av mark- och grundförhållanden, ej heller för sanering av eventuella föroreningar som kan finnas i marken." Skrivningen skulle knappast kommit till stånd om inte jag påtalat risken för miljöskada, men jag hade ju inte tänkt mig att jag ska ta på mig denna risk.
Jag vill gärna komma igenom med denna affär, då kommunen säger att de bara i undantagsfall har tid och energi åt att sälja "småsnuttar". Men jag känner mig osäker på vilken sorts latent miljöansvar jag kanske åker på.
Jag har pratat med en tidigare ägare till min fastighet som bevittnade saneringen ca 1962 (mannen är idag 81 år gammal), och han vill minnas att det kom en grävmaskin och grävde upp mycket kringliggande jord och att Hälsovårdsnämnedn godkände det hela. Jag har dock som sagt ingen som helst dokumentation.
Vad råder ni mig till att göra?
Se bifogad bild. Det blåstreckade området är det som är tänkt att fastighetsregleras från kommunen till mig enligt ovan beskrivning.
Kommunen har alltså ägt triangeltomten sedan 1960-talet och jag har nu fått ett kontraktsförslag från kommunen om "Ansökan om fastighetsreglering". Jag ska betala ca 300.000 kr till kommunen för att få de ytterligare 350 kvm. Jag har nämnt för kommunen om den tidigare bensinpumpen och efterfrågat dokumentation på saneringen från 1960-talet, dock utan att få någon. Istället innehåller kommunens kontraktsförslag en skrivning enligt följande: "Kommunen ansvarar inte för kostnader förorsakade av mark- och grundförhållanden, ej heller för sanering av eventuella föroreningar som kan finnas i marken." Skrivningen skulle knappast kommit till stånd om inte jag påtalat risken för miljöskada, men jag hade ju inte tänkt mig att jag ska ta på mig denna risk.
Jag vill gärna komma igenom med denna affär, då kommunen säger att de bara i undantagsfall har tid och energi åt att sälja "småsnuttar". Men jag känner mig osäker på vilken sorts latent miljöansvar jag kanske åker på.
Jag har pratat med en tidigare ägare till min fastighet som bevittnade saneringen ca 1962 (mannen är idag 81 år gammal), och han vill minnas att det kom en grävmaskin och grävde upp mycket kringliggande jord och att Hälsovårdsnämnedn godkände det hela. Jag har dock som sagt ingen som helst dokumentation.
Vad råder ni mig till att göra?
Se bifogad bild. Det blåstreckade området är det som är tänkt att fastighetsregleras från kommunen till mig enligt ovan beskrivning.
Fakta och priser är korrekta som jag skrivit ovan. Priset kan ses som högt, men jag tror inte för högt. Köpeskillingen för vår fastighet var totalt 8,3 mkr (2010) med en fastighet i totalt renoveringsbehov. Vi har hittills investerat ca 2 mkr i renovering och kommer nog att investera ytterligare 2 mkr de kommande tre åren. Marknadsvärdet för fastigheten i färdigt skick borde väl hamna på 10-11 mkr, då jag nog inte kan räkna med att få igen alla renoveringspengarna. I det sammanhanget känns det inte oöverkomligt att betala 0,3 mkr för att "fylla ut" tomten i stadskvarteret.
Jag har hört mig för med en provtagningsfirma om hur provtagning går till. Professionell provtagning kostar flera tiotusentals kronor, och innefattar att de kommer dit med en banddriven borrmaskin och tar jordprover på flera olika nivåer.
Budgetvarianten är att själv åka till ett labb och köpa ett testkit, och göra sin egen provtagning i ytjorden. Labbkostnaden skulle då kosta ca 2500 kr. En sådan undersökning är ju dock på sin höjd indikativ.
Jag funderar också på att rota i kommunens arkiv under mellandagarna och se om det finns antecknat i något protokoll från Hälsovårdsnämnden om hur saneringen i början på 60-talet gick till.
Jag ska också snacka med kommunen om hur de resonerar om saken.
Jag har hört mig för med en provtagningsfirma om hur provtagning går till. Professionell provtagning kostar flera tiotusentals kronor, och innefattar att de kommer dit med en banddriven borrmaskin och tar jordprover på flera olika nivåer.
Budgetvarianten är att själv åka till ett labb och köpa ett testkit, och göra sin egen provtagning i ytjorden. Labbkostnaden skulle då kosta ca 2500 kr. En sådan undersökning är ju dock på sin höjd indikativ.
Jag funderar också på att rota i kommunens arkiv under mellandagarna och se om det finns antecknat i något protokoll från Hälsovårdsnämnden om hur saneringen i början på 60-talet gick till.
Jag ska också snacka med kommunen om hur de resonerar om saken.
Redigerat:
Vad räknas som ytjord? Jag skulle i detta sammanhang se till att gräva ½-1 meter ner i jorden för att få bort platser där någon kanske spillt lite bensin på jordskorpan så värdena blir helt felaktiga. Man borde få en indikation hur det står till med marken på det djupet.
Eller? Jag bara gissar.
Eller? Jag bara gissar.
Eftersom tomten som kommunen äger knappast är lämplig eller möjlig att använda till mer än bredare väg, så skulle du kanske förhandla om att få "låna" den istället, på obestämd tid.
Mitt förra hus hade kommunen planerat bred hörna vid trottoaren, men ändrade sig, så jag fick använda 5m extra, som inte hörde till min tomt, på obestämd tid. Enda villkoret, var att jag inte kunde kräva någon ersättning, om kommunen behövde ta tillbaks markbiten.
Går det att lösa på det viset, behöver du inte oroa dig för ev gamla miljöbrott och har 300.000 till annat.
Mitt förra hus hade kommunen planerat bred hörna vid trottoaren, men ändrade sig, så jag fick använda 5m extra, som inte hörde till min tomt, på obestämd tid. Enda villkoret, var att jag inte kunde kräva någon ersättning, om kommunen behövde ta tillbaks markbiten.
Går det att lösa på det viset, behöver du inte oroa dig för ev gamla miljöbrott och har 300.000 till annat.
Hittad den själv http://www.spimfab.se/ mycket intressant information här.
Det är väl knappast troligt att det efter 60 år skulle finnas kvar några kolväten i marken.
Vi har en brunn på vår fastighet som 1977 uppvisade tydliga spår av smörjolja (lukt, smak, oljeskimmer, etc) efter en havererad oljeborrning 1968 (man hällde ett par fat olja i hålet för att få loss borren som kört fast).
Nu, dryga 40 år senare, finns inte några som helst spår av oljan. Den har helt enkelt tvättats ur marken med tiden.
Jag skulle dock ställa frågan till Kommunens Miljö- och Hälsoskyddsnämnd, dom måste rimligen ha lagligt tvingande ansvar att reda ut saken.
Vi har en brunn på vår fastighet som 1977 uppvisade tydliga spår av smörjolja (lukt, smak, oljeskimmer, etc) efter en havererad oljeborrning 1968 (man hällde ett par fat olja i hålet för att få loss borren som kört fast).
Nu, dryga 40 år senare, finns inte några som helst spår av oljan. Den har helt enkelt tvättats ur marken med tiden.
Jag skulle dock ställa frågan till Kommunens Miljö- och Hälsoskyddsnämnd, dom måste rimligen ha lagligt tvingande ansvar att reda ut saken.
Tack för alla inlägg. Jag har hört mig för på flera olika håll nu.
Rent juridiskt går det naturligtvis att driva saken till sin spets och hävda ansvar hos kommunen. Det mest sannolika som händer då är att det inte blir någon affär till stånd och saken får bero. Jag kan sannolikt på kort sikt fortsätta att bruka markområdet med kommunens goda minne, men samtidigt får jag leva med "hotet" att de helt plötsligt vill göra ny detaljplan och t.ex. anlägga parkering där. Jag betalar gärna för att kunna sova gott och veta att tomten är min under de kanske 25 år vi kommer att bo där.
Det pragmatiska spåret är att se på det som att det finns bara en ytterst liten risk att det skulle vara ett reellt problem med jorden. Själva tanken ska vara uppgrävd, och ev. förorenad jord har ju rimligtvis lakats ur sedan uppgrävningen sedan 1962. Vi själva kommer inte att använda marken till annat än trädgård, och vi har inga planer på att gräva heller. Grannfastigheten lyder under fornminnesskydd och är förbjuden att gräva något på sin tomt såvida de inte gör arkeologisk utgrävning först.
Just nu lutar vi åt det pragmatiska spåret.
Vad gäller fond för sanering av gamla bensinmackar (spimfab) gäller de endast för mackar som lagts ned efter 1969 och bedrev detaljhandel. I vårt fall lades ju bensinpumpen ned senast 1962 och hade då bara används privat av bussbolaget (ägt av SJ). SJ ansvarade för, och genomförde också, en sanering 1962-63 (inkl uppgrävning av tanken) under överinseende av kommunens Hälsovårdsnämnd. Den reella "risken" nu är att saneringen kanske inte gjordes tillräckligt noga och att det då skulle finnas kvardröjande föroreningar i jorden. Men som sagt, på 50 år borde de vara borta från ytjorden i alla fall.
Rent juridiskt går det naturligtvis att driva saken till sin spets och hävda ansvar hos kommunen. Det mest sannolika som händer då är att det inte blir någon affär till stånd och saken får bero. Jag kan sannolikt på kort sikt fortsätta att bruka markområdet med kommunens goda minne, men samtidigt får jag leva med "hotet" att de helt plötsligt vill göra ny detaljplan och t.ex. anlägga parkering där. Jag betalar gärna för att kunna sova gott och veta att tomten är min under de kanske 25 år vi kommer att bo där.
Det pragmatiska spåret är att se på det som att det finns bara en ytterst liten risk att det skulle vara ett reellt problem med jorden. Själva tanken ska vara uppgrävd, och ev. förorenad jord har ju rimligtvis lakats ur sedan uppgrävningen sedan 1962. Vi själva kommer inte att använda marken till annat än trädgård, och vi har inga planer på att gräva heller. Grannfastigheten lyder under fornminnesskydd och är förbjuden att gräva något på sin tomt såvida de inte gör arkeologisk utgrävning först.
Just nu lutar vi åt det pragmatiska spåret.
Vad gäller fond för sanering av gamla bensinmackar (spimfab) gäller de endast för mackar som lagts ned efter 1969 och bedrev detaljhandel. I vårt fall lades ju bensinpumpen ned senast 1962 och hade då bara används privat av bussbolaget (ägt av SJ). SJ ansvarade för, och genomförde också, en sanering 1962-63 (inkl uppgrävning av tanken) under överinseende av kommunens Hälsovårdsnämnd. Den reella "risken" nu är att saneringen kanske inte gjordes tillräckligt noga och att det då skulle finnas kvardröjande föroreningar i jorden. Men som sagt, på 50 år borde de vara borta från ytjorden i alla fall.
Risken för föroreningar är liten, men konsekvensen kan bli mycket stor. Saneringskostnader brukar dra iväg ganska ordentligt (teckomatorp...)
Jag tror att en ordentlig provtagning är på sin plats innan avtal skrivs (kommunen måste väl sanera om marken är allmänfarlig, så fixa provtagning utan kommunens vetskap, är det problem så meddelar du detta till miljöförvaltningen. Låter de saken bero är det att betrakta som tjänstefel, så det är nog ingen risk)
Jag tror att en ordentlig provtagning är på sin plats innan avtal skrivs (kommunen måste väl sanera om marken är allmänfarlig, så fixa provtagning utan kommunens vetskap, är det problem så meddelar du detta till miljöförvaltningen. Låter de saken bero är det att betrakta som tjänstefel, så det är nog ingen risk)
Miljöbalken är glasklar i detta fallet se 10 kap 2--7 §§
Enkelt förklarat:
Om verksamhetsutövaren fortfarande finns kvar, dvs om bolaget som en gång i tiden drev macken finns kvar så är de skyldiga att åtgärda föroreningen.
Finns inte verksamhetsutövaren kvar och du känner till att marken kan vara förorenad så blir du automatiskt skyldig till att ansvara för att marken blir sanerad.
Med andra ord köp absolut inte marken om den förra verksamhetsutövaren inte finns kvar eller om du är säker på att marken inte är förorenad!
Enkelt förklarat:
Om verksamhetsutövaren fortfarande finns kvar, dvs om bolaget som en gång i tiden drev macken finns kvar så är de skyldiga att åtgärda föroreningen.
Finns inte verksamhetsutövaren kvar och du känner till att marken kan vara förorenad så blir du automatiskt skyldig till att ansvara för att marken blir sanerad.
Med andra ord köp absolut inte marken om den förra verksamhetsutövaren inte finns kvar eller om du är säker på att marken inte är förorenad!