Anders S.

Att kräva en insatts på 20-25% är ett mer logiskt alternativ än en amorteringsplan på 30år.
Tänk när 29 år har gått och du har 90000kr kvar i lån på ett hus som ökat i värde till 15miljoner och banken kräver att du skall amortera på de 90000 du har kvar i lån.
Eller ni som förespråkar amortering kanske tycker det är ok att låna upp lånebelopp till nya värdet av huset? Isåfall faller ju hela iden med amortering.
Ja, jag var lite ironisk angående 2miljoners nybygget. Klart de har el i Lapplands inland.
 
Wow, så du tror alltså på en fördubblad inflationstakt mot 1980-2010? Vi får väl hoppas att lönerna hänger med då...
 
ParkaKungen skrev:
Anders S.

Att kräva en insatts på 20-25% är ett mer logiskt alternativ än en amorteringsplan på 30år.
Tänk när 29 år har gått och du har 90000kr kvar i lån på ett hus som ökat i värde till 15miljoner och banken kräver att du skall amortera på de 90000 du har kvar i lån.
Eller ni som förespråkar amortering kanske tycker det är ok att låna upp lånebelopp till nya värdet av huset? Isåfall faller ju hela iden med amortering.
Ja, jag var lite ironisk angående 2miljoners nybygget. Klart de har el i Lapplands inland.
Man får väl tänka lite i alternativa framtidsscenario. I Japan har man kört stimulanser sedan bubblan brast ca 1990, och rätta mig om jag har fel men siffran 90% nämns ofta när det beskrivs hur bostadspriserna rört sig. Nedåt.

Så den där kåken kan vara värd 100.000:- om 29 år, vet inte om du hade något tänkt nuvärde. Då känns 90.000:- i lån lite i överkant.

Jag säger inte att Sverige = Japan, men att förutspå ekonomi går inte.
 
Annuitetslån på 30 år & bunden ränta kanske vore något, jag ser inte några problem med det egentligen. Skulle till och med kunna tänka mig varianten med annuitetslån som följer med inflationen där annuitetsbeloppet ökar med 1% varje år för att hålla kostnaderna på en rimlig nivå till en början.

Ett lån på 3Mkr med 5% ränta betalas då av på 30år med en månadskostnad om 14.500kr år 1 (netto efter skatteavdrag 10.750kr) och sedan stigande så att månadskostnaden år 30 är 19.350 (19.040kr efter skatt).

Med 2Mkr i lån börjar månadskostnaden på 7.200kr netto efter skatt, och slutar på 12.700kr.

Och sedan är man inte skyldig en enda krona.

Jag är övertygad om att vi förr eller senare kommer få lov att göra något åt vårt svenska bolånesystem eftersom omvärlden är lite skeptiska och då kommer vilja ha bättre betalt.
Bankerna som sådana är också lite less på att tusentals anställda årligen skall sitta och förhandla boräntor på dyra kontorsutrymmen, eftersom lånens mycket korta bindningstider ideligen löper ut.
Finansministern är förmodligen också mån om att svenskarna har lån som de kan betala för och att de om de får betalningssvårigheter kan realisera tillgångar utan att orsaka turbulens på marknaden. För annars blir staten sittandes med banker som kommer kräva hundratals miljarder för att hålla över ytan (vilket troligast händer i en lågkonjunktur då staten kan behöva sina pengar för att stimulera ekonomin på andra sätt)

Tre anledningar till att man tittar noga på de svenska bolånen och hushållens skuldsättningsgrad från olika perspektiv.
 
En stor skillnad från tidigare generationer är väl det fenomen att använda huset som bankomat. man lånar till allt möjligt såsom bilar, båtar, resor osv.
Många gånger tror jag man resonerar som att det "redan är kört" med den innebörden att det inte spelar någon roll om man har 3Mkr eller 3,1 eller 3,3Mkr i lån.
Riskerna kommer enl. mig den dagen man blir pensionär om man då sitter med höga och kanske dyra lån när inkomsten helt plötsligt sjunker med upp till 40%, samma risk finns naturligtvis vid förtidspension, arbetslöshet och annat elände.

Den som köper hus relativt ung och inte bygger på lånen något vidare under åren tror jag inte behöver bekymra sig för amortering utan kan helt sonika flyta med inflationen. men det verkar klia i fingrarna these days....
 
Att öka kravet på kontantinsats tror jag inte på. Det gör att unga som inte har en bostad att sälja men bra löner är utestängda från bostadsmarknaden. De kommer då att ta dyra Blanco lån som topplån, vilket bara gynnar banken.
 
Det är rätt att det inte finns något självändamål i att amortera. Men det är lika fel att sträva efter maxbelåning, renovera, låna mer och öka på hela tiden, utan att ha koll på månadskostnaden. Oavsett hur mycket lån husvärdet räcker till så ska ju räntorna betalas, om månadslönen inte räcker får man låna till räntan, och snart är man utan hus.

Nåt mellanläge känns mest rimligt, att spara och gnida och amortera, käka gröt och cykla till Säffle på semester gör ju ingen glad, men att sitta belånad över taknocken och cykla till Säffle på semester är ju inte heller så kul. Halvrenoverat, halvbelånat, pengar på banken och en trip till Florida känns däremot inte alls fel.
 
injonil skrev:
Mycket tyckande här!

Det kommer alltid finnas människor som lånar för mycket för sitt eget bästa...

...Så frågan är om lånegraden i Sverige generellt sett är för hög.
Med det system vi har så är det ju dessa människor, understödda av bankerna, som i hög utsträckning har satt priserna. De som budar högst är generellt sett de som gör en mest optimistisk kalkyl över kommander framtida kostnader och som vågar låna mest. När mäklarna sedan gör värderingar av grannkåkarna utgår de som bekant i mycket hög grad från tidigare gjorda affärer (justerat för skick och läge, jag vet). "Marknadens" uppfattning om småhuspriser blir därför i skrämmande hög utsträckning en konsekvens av beslut som fattas av människor som är för optimistiska/okunniga om fastighetsförvaltning och som lånar för mycket för sitt eget bästa.

Oavsett vad vi här tycker så måste våra bolåneleverantörer övertyga sina långivare att deras panter och lånestock är schyssta. Något som jag tror de kommer att få allt svårare med. Varför skulle Sverige vara det i praktiken enda undantaget???
 
A
Det kan finnas ändamål med att minska skulden, t.ex. att slippa betala räntor. Med 5% ränta har man efter 20år betalat lika mycket i räntor som själva lånebeloppet. Hamnar man i trångmål kan banken också gå med på amorteringsfritt ett tag medan man t.ex. går på a-kassa, men amorterar man inget finns inte den utvägen kvar att förhandla med banken om.

(Nu jämställer jag sparande med amortering eftersom sparande också minskar nettoskulden och man får ränta på sparpengar vilket minskar räntekostnaden)
 
Tycker Bra byggare har klokt ressonemang och kloka åsikter :cool:
 
Det är väl ingen som sagt att det inte är bra för många att amortera? De som har det lite tight ekonomiskt bör absolut amortera och även spara pengar till ordentlig kapitalinsats innan köp.

Men nu var det inte detta det handlade om, utan ifall belåningsgraden i Sverige tyder på någon form av ohälsa, vilket det mig veterligen inte finns några som helst tecken på att det gör.
 
A
Gulfxx skrev:
Tycker Bra byggare har klokt ressonemang och kloka åsikter :cool:
Tackar ödmjukast för komplimangen.
 
pappskallen skrev:
En stor skillnad från tidigare generationer är väl det fenomen att använda huset som bankomat. man lånar till allt möjligt såsom bilar, båtar, resor osv.
Många gånger tror jag man resonerar som att det "redan är kört" med den innebörden att det inte spelar någon roll om man har 3Mkr eller 3,1 eller 3,3Mkr i lån.
Riskerna kommer enl. mig den dagen man blir pensionär om man då sitter med höga och kanske dyra lån när inkomsten helt plötsligt sjunker med upp till 40%, samma risk finns naturligtvis vid förtidspension, arbetslöshet och annat elände.

Den som köper hus relativt ung och inte bygger på lånen något vidare under åren tror jag inte behöver bekymra sig för amortering utan kan helt sonika flyta med inflationen. men det verkar klia i fingrarna these days....
Du har en poäng,

Ett bekymmer är att man i främst storstäderna byter upp sig successivt och har en tendens att lägga till mera lån på vägen. Sedan bildar man familj så sent, att det blir svårt att hinna med att amortera av några lån innan man går i pension. För hur det nu än är så är det svårt att amortera och samtidigt klara av att vara föräldraledig och VAB:a med sjuka småbarn.

Ett annat bekymmer är att man vid alla kalkyler glömmer bort underhåll. Man har med soptömningskostnader och liknande på öret enligt kommunala taxor, den beräknade energiförbrukningen är angiven ned till enstaka kilowattimmar liksom fastighetsskatten är på kronan. Men sådant som att trähus behöver målas om vart 10:e - 15:e år, att vitvaror brukar hålla 12-15 år, att värmepumpen behöver bytas var 25:e år, att kök och badrum brukar vilja helrenoveras med 20-25 års mellanrum etc etc etc står inte med en bokstav i kalkylerna.

Det är inga små pengar vi talar om heller, utan 30-50.000kr/år brukar de flesta behöva sätta av för akut och kommande underhåll. lite beroende på hur stort huset är och vilken standard man vill ha. Och när huset skall renoveras, och pengarna inte finns, får man gå till banken och låna mera. Det har bankerna under rätt många år ställt upp med, eftersom fastigheternas värde ökat. Och när man ändå lånar pengar för att dränera, varför inte låna pengar till en pool också, när grävaren ändå är där...? Det har gjort att många inte lyckats sänka belåningsgraden på sina hus alls, trots att husets värde stigit med 30-40% och mer än så ibland.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.