Byggtråd - Ny hyvelbänk, Roubo, typ..
Det är alldeles för lite byggtrådar här tycker jag.
Så istället för att enkom gnälla lägger jag här upp hur jag bygger, försöker bygga
ihop en ny hyvelbänk i ungefärlig Roubostil.
Min nuvarande arbetsbänk knåpade jag ihop på två kvällar av överblivna byggreglar, två
MDf skivor, lite skruv o lim.
Jag borrade några hål för Veritas bänktillbehör och har sedan dess använt bänken till det mesta.
Men når jag för några år sedan blev intresserad av hyvlar och jobba med riktigt trä, började vissa brister visa sig omgående och oförlåtande.
- Bänken var för klen och vobblade när jag skulle hyvla.
- Toppen var inte längre helt slät, eftersom mdf:en slagit sig och sjunkit när jag skruvade fast den i underredet.
Det tog mig en vecka av hyvlande innan jag insåg att det inte var mina ämnen som blev krokiga, utan att toppen sjunkit,
en otroligt kass referensyta med andra ord!
Jag köpte en bok med fina stora tunga hyvelbänkar i fantastiskt exotiska material och ihopsatta med lika intrikata som för mig omöjliga
sinkningsövningar. Jag dreglade över vackra, tunga pjäser på internet.
Efter lite forskande på internet var det klart att en ny bänk borde byggas i lönn, bok eller björk och för att manifestera byggkunnandet
borde den utföras med ett antal sinkningar i olika svårighetsgrad.
Förutom att jag inte ens har råd med att köpa så fint, torrt trä, insåg jag att jag inte hade kunskapen att få i hop en sådan bänk hur mycket jag än önskat.
Så planen var nu att bygga en bänk i 21 mm björkplyfa som jag tänkt klyva upp och stavlimma.
Sedan köpte jag en bok av Christopher Schwarz som var helt olik den andra
" hyvelbänksporren" och träffade mig som en träklubba i huvet!
Den handlade bland annat om en gammal fransk hyvelbänk konstruerad av Jacques Roubo, och den tilltalade mig något oerhört.
Christopher Schwarz uppmuntrade enbart till att bygga en bänk, av vad skit som helst, bara bygg den, Du kommer ändå vilja bygga en till.
Skit i om du inte riktigt kan, du får i hop den till slut. Det viktiga är att den är tillräckligt tung och att den kan hålla arbetstycken på ett vettigt sätt.
Hans egen tolkning av bänken i anspråkslöst trä var också mycket vackrare för mina ögon än något polerat brasilianskt rosenträ monster
med laxstjärtar i överflöd. Bara raka brädor i enkla raka möten med varandra. Som en gigantisk skärbrädebänk.
Sagt och gjort åkte jag till den lilla lokala familjesågen och frågade den snorige, trötta men genomsympatiske sonen vad de hade i torkat virke som kunde vara lämpligt.
Han kliade sig i huven en stund innan han till slut kom på att jag var dumhuvet han väntat länge på för att bli av med lite gammal fnösktorr läkt.
Uppe på en vind fanns en samling 21 x 75 mm torkad furu och granplank jag fick köpa för en spottstyver om jagbara iddes orkade bära ned det.
Jag fick även låna sågens kap o kapa upp högen i lämpliga längder.
Jag hade hoppats på tjockare ämnen och kanske lite mer spännande trä.
Även jag inser ju att en hyvelbänk kanske inte lämpligast byggs i furu, men det var vad som fanns till hands och det var billigt.
Uppmuntrad av Schwarts bok där han alla dagar i vecken hellre tar en Roubobänk byggd av byggreglar än en
felkonstruerad i nog så fint trä packar jag nöjt in virkeshöge ni bilen och sätter av hem mot hyveln.
I Schwartz bok finns ritning och bygginstuktioner, men jag kommer inte följa dem med mer än som inspiration. Jag vet vilken höjd jag vill ha,
längden och bredden på bänken blir vad det blir. Problem och konstruktion får klaras av på vägen, det enda
som är klart är att inspirationen är en Roubobänk.
Mina förhoppningar är
Att bänken blir tillräckligt tung
Att toppen blir någorlunda flat
Att den hjälpligt sitter ihop och inte vobblar
Att jag bygger så mycket som möjligt med handverktyg då det är då jag trivs bäst i verkstaden.
Att jag faktiskt lär mig något under resans gång.
Bänken är tänkt att användas till att bygga gitarrer på, något jag nu gör på en liten vidrig black & decker workmate
som skall förpassas tillbaka till det helvete den kommer från om allt går som jag tänkt.
Börjar hyvla i verkstaden, tyvärr går impellern (fläkthjulet) sönder på spånsugen återigen.
Mycket spån kommer det att bli, jag ids inte laga spånsugen igen.
Första limningen. Fastän jag varit duktig och märkt ut fiberriktning i plankorna lyckas jag ändå limma några åt fel håll. Det kommer göra det svårare att hyvla toppen plan senare..
Börjar med benen och riktar till det sista med min No 6.
Sågar till passbitar för att få jämnt avstånd på tapparna.
Fortsättning kommer eller uppdateras här http://www.swingclub.nu/roubo.htm
Så istället för att enkom gnälla lägger jag här upp hur jag bygger, försöker bygga
ihop en ny hyvelbänk i ungefärlig Roubostil.
Min nuvarande arbetsbänk knåpade jag ihop på två kvällar av överblivna byggreglar, två
MDf skivor, lite skruv o lim.
Jag borrade några hål för Veritas bänktillbehör och har sedan dess använt bänken till det mesta.
Men når jag för några år sedan blev intresserad av hyvlar och jobba med riktigt trä, började vissa brister visa sig omgående och oförlåtande.
- Bänken var för klen och vobblade när jag skulle hyvla.
- Toppen var inte längre helt slät, eftersom mdf:en slagit sig och sjunkit när jag skruvade fast den i underredet.
Det tog mig en vecka av hyvlande innan jag insåg att det inte var mina ämnen som blev krokiga, utan att toppen sjunkit,
en otroligt kass referensyta med andra ord!
Jag köpte en bok med fina stora tunga hyvelbänkar i fantastiskt exotiska material och ihopsatta med lika intrikata som för mig omöjliga
sinkningsövningar. Jag dreglade över vackra, tunga pjäser på internet.
Efter lite forskande på internet var det klart att en ny bänk borde byggas i lönn, bok eller björk och för att manifestera byggkunnandet
borde den utföras med ett antal sinkningar i olika svårighetsgrad.
Förutom att jag inte ens har råd med att köpa så fint, torrt trä, insåg jag att jag inte hade kunskapen att få i hop en sådan bänk hur mycket jag än önskat.
Så planen var nu att bygga en bänk i 21 mm björkplyfa som jag tänkt klyva upp och stavlimma.
Sedan köpte jag en bok av Christopher Schwarz som var helt olik den andra
" hyvelbänksporren" och träffade mig som en träklubba i huvet!
Den handlade bland annat om en gammal fransk hyvelbänk konstruerad av Jacques Roubo, och den tilltalade mig något oerhört.
Christopher Schwarz uppmuntrade enbart till att bygga en bänk, av vad skit som helst, bara bygg den, Du kommer ändå vilja bygga en till.
Skit i om du inte riktigt kan, du får i hop den till slut. Det viktiga är att den är tillräckligt tung och att den kan hålla arbetstycken på ett vettigt sätt.
Hans egen tolkning av bänken i anspråkslöst trä var också mycket vackrare för mina ögon än något polerat brasilianskt rosenträ monster
med laxstjärtar i överflöd. Bara raka brädor i enkla raka möten med varandra. Som en gigantisk skärbrädebänk.
Sagt och gjort åkte jag till den lilla lokala familjesågen och frågade den snorige, trötta men genomsympatiske sonen vad de hade i torkat virke som kunde vara lämpligt.
Han kliade sig i huven en stund innan han till slut kom på att jag var dumhuvet han väntat länge på för att bli av med lite gammal fnösktorr läkt.
Uppe på en vind fanns en samling 21 x 75 mm torkad furu och granplank jag fick köpa för en spottstyver om jagbara iddes orkade bära ned det.
Jag fick även låna sågens kap o kapa upp högen i lämpliga längder.
Jag hade hoppats på tjockare ämnen och kanske lite mer spännande trä.
Även jag inser ju att en hyvelbänk kanske inte lämpligast byggs i furu, men det var vad som fanns till hands och det var billigt.
Uppmuntrad av Schwarts bok där han alla dagar i vecken hellre tar en Roubobänk byggd av byggreglar än en
felkonstruerad i nog så fint trä packar jag nöjt in virkeshöge ni bilen och sätter av hem mot hyveln.
I Schwartz bok finns ritning och bygginstuktioner, men jag kommer inte följa dem med mer än som inspiration. Jag vet vilken höjd jag vill ha,
längden och bredden på bänken blir vad det blir. Problem och konstruktion får klaras av på vägen, det enda
som är klart är att inspirationen är en Roubobänk.
Mina förhoppningar är
Att bänken blir tillräckligt tung
Att toppen blir någorlunda flat
Att den hjälpligt sitter ihop och inte vobblar
Att jag bygger så mycket som möjligt med handverktyg då det är då jag trivs bäst i verkstaden.
Att jag faktiskt lär mig något under resans gång.
Bänken är tänkt att användas till att bygga gitarrer på, något jag nu gör på en liten vidrig black & decker workmate
som skall förpassas tillbaka till det helvete den kommer från om allt går som jag tänkt.
Börjar hyvla i verkstaden, tyvärr går impellern (fläkthjulet) sönder på spånsugen återigen.
Mycket spån kommer det att bli, jag ids inte laga spånsugen igen.
Första limningen. Fastän jag varit duktig och märkt ut fiberriktning i plankorna lyckas jag ändå limma några åt fel håll. Det kommer göra det svårare att hyvla toppen plan senare..
Börjar med benen och riktar till det sista med min No 6.
Sågar till passbitar för att få jämnt avstånd på tapparna.
Fortsättning kommer eller uppdateras här http://www.swingclub.nu/roubo.htm
Bra där favino! Både vad gäller draget på forat och inställningen till bygget!
Hoppas du orkar fortsätta rapporteringen, ser bra ut så här långt!
Hoppas du orkar fortsätta rapporteringen, ser bra ut så här långt!
Snyggt! Vad tänker du ha för fram och baktång på den?
Jag ska låta mig inspireras av tråden och lägga upp lite egna bilder på den Roubo-variant jag precis börjat med.
F.ö. flyger jag till Tyskland på söndag för att träffa mr Schwarz ett par dar för att lära mig såga lite bättre och säkert prata hyvelbänkar och dricka en och annan weiss bier.
/B
Jag ska låta mig inspireras av tråden och lägga upp lite egna bilder på den Roubo-variant jag precis börjat med.
F.ö. flyger jag till Tyskland på söndag för att träffa mr Schwarz ett par dar för att lära mig såga lite bättre och säkert prata hyvelbänkar och dricka en och annan weiss bier.
/B
Tack alla. Mer bilder kommer i morgon.
Bengtn: det blir ett veritas inset vise på högra sidan,
Den står för ungefär hälften av material kostnaden hitills.
Till fronten låter jag det vara så länge o känner mig för.
Det blir ingen sliding deadman som på Schwarz bänk.
Blir avis på kursen, han verkar vara en kul fyr, veteöl är inte min grej dock.
Bengtn: det blir ett veritas inset vise på högra sidan,
Den står för ungefär hälften av material kostnaden hitills.
Till fronten låter jag det vara så länge o känner mig för.
Det blir ingen sliding deadman som på Schwarz bänk.
Blir avis på kursen, han verkar vara en kul fyr, veteöl är inte min grej dock.
Tittade på det hos Johan Rubank ( hyvlar.se ) och det ser väldigt ok ut och lätt att monterafavino skrev:
Jag är själv lite osäker på den men kommer att fräsa spår på undersidan i fall jag ångrar mig.favino skrev:
Har är en fantastiskt trevlig och rolig kille som har en uppsjö historier att berätta. Man vänjer sig vid veteölen, det är bara att härda ut.favino skrev:
/B
Limmar på sidor på benet
Har nästan hyvlat upp alla brädor till toppen. Tyvärr har jag varit lite i ivrig i avverkningen och inser att all fin torr kvistfri fura jag köpt inte
kommer göra bänken tillräckligt djup. Eftersom jag är slö och vill bli klar gör jag nu ett litet misstag och bestämmer mig för att limma in
lite vanlig nedsågad 45X 70 byggregel i bänktoppen. Den är visserligen torr o fin, men de fina linjerna i toppen förstörs och dessutom
får jag med kvistar uppåt. Det kommer inte påverka funktionen direkt, men jag ångrar att jag inte tog mig tid att åka ut o leta nytt
torrt kvistfritt virke i dimension som övrigt - Är man en slöfock blir det fult..
Här är hela toppen limmad - Djupet är ungefär 55 cm. De billiga byggreglarna syns tydligt, blä!
Jag kan inte hålla mig utan tar rätt många tag med min No5 bara för att det är kul, ett inte helt
smart beslut kommer det visa sig..
Jag fortsätter med att stämma ur första tapphålet. Det hade både blivit snyggare och antagligen
gått fortare att fräsa ur det, men jag bygger för mitt nöjes skull och tycker det är mycket trevligare
att stå med en kopp kaffe och ett stämjärn och banka i all stillhet än att väsnas och få äckligt
fräsdamm överallt.
Efter nån timme ser det ut såhär. Blåser rent med tryckluft och sen får det duga. Bara sju tapphål kvar!
Egentligen borde jag verkligen städa verkstaden nu. Det är fruktansvärt mycket hyvelspån och damm och
alldeles för mycket tid spenderas med att leta efter pennor, verktyg o jox på golvet.
Sen går det riktigt kasst i några dagar. När jag sågar till regeln mellan benen kör jag för hårt med bandsågen
och drar av bladet. En hel kväll går åt till att byta blad, justera anhåll och fixa avdriften i sågen igen.
jag har en relativt billig kinamaskin och lösningarna för justeringar är inte de allra bästa.
Det enda positiva är att sågen efter bytet sågar bättre än någonsin tidigare.
Dagen efter går det ännu sämre. Jag har åt en kund byggt ett litet hus i mdf, stort som en hundkoja ungefär.
Eftersom min vanliga arbetsbänk är upptagen av mitt Roubobygge och min lilla workmate står
i carporten med nytt altanstaketprojekt har jag sonika lagt två reglar på en pianopall och baxat runt i verkstaden
som bänk för det lilla huset. Naturligtvis står huset löst uppepå reglarna eftersom jag varit för slö
för att förankra det och jag lyckas förstås välta ned huset rakt på min kompressor.
Kompressorn går sönder, och jag kan inte med ord beskriva vilket kaos det blir när all luft från
kompressorn formligen exploderar ut i verkstaden! Att jag inte städat på några månader gör att mängden
hyvelspån, sågspån damm och skit förvandlar verkstaden till en allergikers mardröm. Allt, precis ALLT
i verkstaden är täckt med sågspån o damm. Dessutom går huset sönder och jag tvingas spackla ihop det
och slipa en haltimme, något jag avskyr. Blä!!
Så här ska det inte se ut!
Nåja, efter någon dag är jag igång med hyvelbänken igen - Sågar en tapp med min lila ryggsåg, det blir ganska rakt.
Ska bli kul att följa bygget. Vill bara tipsa andra som kikar i tråden att boken finns gratis på google http://books.google.com/books?id=zN...rce=gbs_ge_summary_r&cad=0#v=onepage&q&f=true
En lite fråga, du sågar tapparna med ryggsågen, ngn speciell anledning att du inte använder bandsågen?
Eller ska den vara "handmade"?
Eller ska den vara "handmade"?
Thomas_LLA.
Det finns inte något egentligt egenvärde i att det skall vara handgjort, jag gillar bara bättre att jobba med handverktyg än maskiner.
Jag har sågat tapparna med Ryggsåg, Bandsåg, Dozuki, lite allt möjligt efter vad jag tyckt varit kul, och beroende på vilket verktyg jag först hittat i röran.
I min verkstad blir ett snitt med ryggsåg otroligt mycket finare än ett sågat med min bandsåg, om det sen blir lika vinkelrätt är en annan fråga, men jag blir bättre för var dag!
Det finns inte något egentligt egenvärde i att det skall vara handgjort, jag gillar bara bättre att jobba med handverktyg än maskiner.
Jag har sågat tapparna med Ryggsåg, Bandsåg, Dozuki, lite allt möjligt efter vad jag tyckt varit kul, och beroende på vilket verktyg jag först hittat i röran.
I min verkstad blir ett snitt med ryggsåg otroligt mycket finare än ett sågat med min bandsåg, om det sen blir lika vinkelrätt är en annan fråga, men jag blir bättre för var dag!
Jupp, det där med att man blir bätter under arbetets gång känner jag igen. Gjorde ett stativ till slipstenen åt svärmor (den ska ut varje sommar, tanten är 80 år så hon gör inget med den) Meeen ut ska den. Nå till saken, vad jag hade problem med var att få tapphålen raka, alltså rakt ned, dom ville på bli srörre på "andra sidan" Har börjat snegla på stämborrar, borra fyrkantiga hål kan juh vara kul....
Tappar och tapphål är klara och det är dags att foga i hop dem.
passformen är ok, men hade jag varit elev på Malmsten-skolan hade jag åkt ut med örona före och bänken efter.
Låsningen av tapparna är en ny teknik för mig. Jag vet inte ens rätt ord på svenska, men på engelska
kallas det drawboring. I korthet går det ut på att man borrar ett hål genom väggen vid tapphålet för en plugg/rundstav.
sätter i tappen och förskjuter centrum i tappen några mm nedåt. Jag orkar inte förklara riktigt, utförlig beskrivning:http://www.wkfinetools.com/contrib/cSchwarz/z_art/drawBoring/drawBoring1.asp
Det hela blir någon form av mekanisk låsning och jag var genuint intresserad/ängslig för hur det skulle funka.
En rundstav i ek hade kanske varit att önska, men jag har ingen, o då bänken är i furu får rundstaven vara det också.
Jag är ingen ingenjör och orkar inte oroa mig för mycket, går det så går det.
Jag smetar in tappen och tapphålet med lite lim och täljer av lite på rundstaven, doppar den i lim och
går lös på det hela med träklubban.
I min fantasi hade jag föreställt mig att rundstaven i värsta fall skulle gå av inne i tappen någonstans.
I bästa fall att den drog lite halvhjälpligt och att jag kunde korrigera vinkeln mellan ben och regel litegrann efteråt
med hjälp av klubba och milt våld.
Min förvåning var stor när rundstaven till slut kommer ut på andra sidan och drar ihop konstuktionen
med en häpnadsveckande kraft. Det nyper något enorm och sitter som berget.
Inte en chans att jag kan korrigera ev. vinkelfel i efterhand. Dock har jag tur eller har varit
någorlunda noggrann då regeln sitter 90° mot benet. Överraskad och glad över framgången får jag gott om energi att fortsätta på de andra benen med.
Bakre benen sitter ihop och kommer så göra - det blev imponerande starkt.
Här är fyra ben klara, och jag har glömt att göra tapphål på ett för sidoreglarna - åter till stämjärnet!
Jag limmar fast regel för hylla i underkant på underedet.
Fäster upp den med skruv.
Döljer skruvhålet med lite mer rundstav.
Underredet blev beydligt mer stabilt än jag hade förväntat mig. Dags att lägga i hyllplanet.
Nu kom en inte helt förvånande konsekvens av min lättvilliga inställning till mått och ritningar in i bilden.
Eftersom jag konsekvent skitit i att utgå från önskvärda mått o mest byggt från höften uppdagades nu att ytterdelen av
underredet var hyfsat parallell och liksidig. Insidan däremot skiljer 10 mm i sidomått från den ena sidan till den andra.
Vilket får till följd att alla brädor i hyllplanet har lite olika längd. Ingen egentlig fara på taket, men det
ger mig en tankeställare till hur lämplig jag är att efter bänken direkt börja bygga akustiska gitarrer på den.
Jag får nog fortsätta med solida gitarrer ett tag och lägga lite mer omsorg på mått och vinklar i byggen, en felmarginal
på 5mm per sida på en meter duger inte på några gitarrer, inte alls!
Det får dock duga här, men en rejäl näsbränna var det!
Sen är det en sanningens stund att se om toppen glider på tapparna efter underredet blivit klart.
Några nervösa minuter blev det innan jag någorlunda nöjd kunde konstatera att det blir dugligt.
Toppen blev inte riktigt så tung som jag önskat, men helt lätt att flytta runt är den sannerligen inte.