Tycker synd om de unga som ska in på marknaden, med nuv priser blir de låneslavar resten av livet, samtidigt som bankvinster och bonusar slår alla rekord. Lägg till elskojarna och bensinskojarna och man ser att det pågår en gigantisk överföring av pengar från vanligt folk som alltid får ta smällen.

Om man nu måste bo i villa skulle jag rekommendera ett ganska nytt hus utanför storstadsområdena, där är priserna betydligt lägre. Jag bor i en kåk 10 km utanför stan, priserna är ca 1.7 Mkr medan de inne i stan ligger på ca 3-4 Mkr. Skillnaden i kostnad räcker till rätt många resor fram/tillbaka.

Vill man bo på Fina Gatan nära en storstad så ta inga stora lån. Flytta utomlands istället, där är lönerna betydligt högre och skatterna lägre. Spara ihop ett kapital och flytta sedan hem och köp kontant. Då bor du för driftskostnaden och har lurat av bankdirrarna en del av bonusen. d^_^b
 
20 000 att leva på skall väl inte vara några större problem! I en period på 90-talet levde jag och min fru på ca 3000:- i månaden när huskostnaden var betald, räntan var då för oss 13,5% och det gick, MEN man fick ha järnkoll på allt, lån, el, försäkring, sophämtning, bensin, TV m.m.. Varenda räkning i minsta detalj åkte in i ett excelark så att vi kunde förutspå den faktiska månadskostnaden. Sedan snittade vi detta per månad och la undan plus lite marginal till ett separat konto.

Det roliga med detta vara att om man kunde sänka en kostnad så kunde man "räkna baklänges" och få fram vad det innebar i höjd lön ...

Nu tror jag inte att allt för många lever så här idag utan man lånar hej villt och ser det som en rättighet att ha ny bil om grannen råkar ha det vilket leder till sk. nyfattigdom. Vet inte om det är unikt för Sverige men ibland känns det så!
 
Jag tror många tar sig vatten över huvudet med för stpra lån. Lätt att glömma hur det var när räntan tangerade 13-14 % så var det mitten på 90-talet. Vi hade ett lån på 400-500 tusen och det kändes må jag säga med lönen man hade då.

Idag bor vi i villa i stockholm norrort utan lån så vi är glada
 
Rem skrev:
20 000 att leva på skall väl inte vara några större problem! I en period på 90-talet levde jag och min fru på ca 3000:- i månaden när huskostnaden var betald, räntan var då för oss 13,5% och det gick, MEN man fick ha järnkoll på allt, lån, el, försäkring, sophämtning, bensin, TV m.m.. Varenda räkning i minsta detalj åkte in i ett excelark så att vi kunde förutspå den faktiska månadskostnaden. Sedan snittade vi detta per månad och la undan plus lite marginal till ett separat konto.

Det roliga med detta vara att om man kunde sänka en kostnad så kunde man "räkna baklänges" och få fram vad det innebar i höjd lön ...

Nu tror jag inte att allt för många lever så här idag utan man lånar hej villt och ser det som en rättighet att ha ny bil om grannen råkar ha det vilket leder till sk. nyfattigdom. Vet inte om det är unikt för Sverige men ibland känns det så!
20 000 att leva på går, absolut! Men hur blir det livet? Vi funderade på att köpa ett hus där vi skulle få ca 18' över efter räkningarna, men insåg att vi inte ville leva så. Vi skulle ha råd med billig semester varannat år, vi skulle ha råd med billig bil. Vi skulle även haft råd med bio varannan månad. MEN - om något skulle gå sönder tidigare än kalkylerat; vi skulle vara sjuka mer än kalkylerat; vi skulle vilja renovera etc så skulle det inte funka! Då skulle vi behöva ta av semesterpengarna eller nalla från någon annan buffert. Och för att få vardagen att gå runt över huvud taget skulle vi behöva leva så som du skriver, vända på varenda krona och snåla in på ALLT och lite till.

Iom att lånet var så högt (2 mille) så var kostnaden kontant. Vi skulle inte haft råd att amortera mer än 1500, och det skulle inte göra någon större skillnad i räntekostnader på tio år... Vi drog oss ur husköpet innan vi skrev på. Jäkligt ledsamt, men smart. Sååå skönt att kunna gå och handla utan att få magsår.

Jag vet inte hur andra har råd. Kanske har de mer pengar. För vår del skulle det räcka med några tusenlappar extra för att det skulle kännas bättre. Kanske prioriterar folk boende framför allt annat?
 
Vi hade varit väldigt glada för 20 000 att leva på varje månad.
Då hade vi kunnat gå på bio varje dag :wow:
 
Karlhogbom skrev:
Dessa personer som byggde hus på rekordlåga räntor kommer få mycket stora problem kommande åren.
Tror att väldigt få om (om alls några) personer som byggt hus till låga räntor har gjort sina kalkyler baserat på de räntorna. Räntan var låg när vi köpte vår tomt för 2 miljoner i december -09 och vi kollade överhuvudtaget inte på vad våra räntekostnader var på vid köpetillfället utan räknade på hur det såg ut vid 5-8% och att det var det vi skulle känna oss bekväma med att betala.
 
Nej, jag håller med, det är inget att sträva efter att leva på svältgränsen och inte veta från dag till annan om bilen kommer att starta på morgonen eller inte! Tycker att ni gjorde helt rätt och det tycker jag att vi gjorde också för jag visste att det skulle vara tufft ett tag och sedan vända och det har det gjort!

Men jag känner många som lever över sina tillgångar och då kommer det aldrig att vända. Tyvärr beter sig en hel del vuxna som barn när det gäller ekonomin, men det syns inte utåt så man vet aldrig vem det är ..
 
katarina_1 vilket otroligt bra beslut. det är ju så viktigt med marginaler. utan dessa blir livet som med en fotboja.
 
ALLA ?
Jag känner bara en person i min bekantskapskrets som har byggt nytt hus under dom senaste 10 åren. Resten av mina kompisar har inte haft råd, eller gjort det valt. Så att.... därikring jag bor är inte problemet så stort.
Mats
 
Rem håller med. Vi har exakt samma historia . tufft på nittiotalet var det ....livet är väl så i början...tar man sig inte vatten över huvudet så vänder det. Hus har ju alltid varit en bra investering. vad jag ibland undrar över är om stora renoveringar på platser med låga huspriser är ekonomiskt försvarsbart. Jag menar är det inte så att i de fallen pratar man alltid "hobbypengar" dvs man får aldrig tillbaka pengarna.
 
Blindnit skrev:
Vi hade varit väldigt glada för 20 000 att leva på varje månad.
Då hade vi kunnat gå på bio varje dag :wow:
De pengarna ska räcka till:
renovering (räkna lite på vad nya vitvaror var 10:e år kostar; målning var 8:e år osv)
bil (spara till ny bil, reparera den gamla, bensin, skatt, nya däck osv)
mat
presenter
möbler

glasögon, kläder, sjukvård, mediciner, försäkringar
Nöjen
(äta ute, bio, semester, köpa tidningar, ha någon hobby)
och sen tillkommer allt smått som man inte tänker på, men som kostar. Nya krukor, gå-bort-present, konsert, ny dator, blommor till trädgården, ny mobiltelefon, och den där bastun eller verandan man suktat efter så länge...

Slår man ut kostnaderna över varje månad blir det MYCKET! Jag blev jätteförvånad över att se att vi lade 400kr/mån till nya däck till bilen! Då köper vi säkra däck, men inte de dyraste... Nya soffan för 20 000 kostar också en del i månaden, datorn för 15 000 likaså, den håller inte ens länge q(;^;)p
 
Jag hade fortfarande varit glad ;)
 
Folk är alltför optimistiska idag. De flesta husbyggare har väl knappast upplevt bistra tider. Vi kan se folk bygger dyra villor och åker i mer eller mindre lyxbilar med lånade pengar. Det är bankerna som äger prylarna. De tjänade 68 miljarder 2010, på grund av att det finns folk som lever i en fantasivärld och tror att dessa sötebrödsdagar skall bestå i all evighet. Det handlar inte bara om låg ränta på 1-2 %. Det finns annat som kan förändras. Hur går det om räntan går upp till 6-7 % + att det blir arbetslöshet. Bensinen t.ex är på väg upp mot 20:- Elpriset kommer att stiga. Kärnkraftmotståndarna får vind i seglen efter det som har hänt i Japan, det gör knappast elen billigare. Sedan har vi det politiska läget, vi vet inte vad som kan hända och vilka pålagor som drabbar husägare i framtiden. Vi har också det globala politiska läget, det kan förändras.
Ja nu har jag målat fan på väggen vad som kan hända i sämsta fall. Men vore jag husägare eller planerar att skaffa hus, då skulle jag nog snegla lite mera på att hitta hus i den billigare kategorin. Och se till att halva huset är betalt innan jag flyttar in. Varför göda alla dessa tillverkare. Nyligen så fanns det folk som ville betala 300.000:- för ett kök, det är helt sjukt, det är inte så många år sedan som ett kök ansågs vara lyxigt när det kostade 100.000:- Det har spårat ut helt. När ska folk vakna upp i sitt omtöcknade tillstånd och inse att vi lever i en drömvärld som inte varar för evigt.
 
Råd?
Säg 100' för tomten och lika mycket till för VA och El
Ett hyfsat bra småhus kostar säg 1 200'

Då är vi uppe på 1 400' - 1 500' vilket med 6% ränta, 20% egen insats ger en månadskostnad på 4000 - 4200 i räntor efter 30% ränteavdrag. Lägg på 3000:- per månad (jämt fördelat över året) och vi är uppe på en kostnad på 7000 - 7200:- per månad.

Nybyggda hyreslägenheter med samma yta kostar mer i hyra än så men så får man ju skotta snön själv... ;-D
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.