Några knep har jag tagit till själv.
Jag vill gärna ha några olika arbetsfronter att jobba på, -som något sa här-, något utomhus, något inomhus, något stort något litet, nåt svårt nåt lätt ... ja
Tar det stopp pga att jag inte riktigt vet hur jag ska göra eller fortsätta.
Eller för att jag plötsligt börjar fundera över "perfekta sättet att göra det".
Eller pga dåligt väder, tappad sug osv.
Så har jag bestämt för mig själv ett litet mantra: "Vet jag inte vad eller hur jag ska göra, så ska jag göra något annat istället för att stå och fundera/hänga"
Dvs aldrig låta allt stanna pga stopp i någon delverksamhet, allt måste göras förr eller senare, lika bra att göra något varenda minut man avsatt.
Det där man hängde upp sig på, det kommer man ofta på en lösning över sen när man sitter och åker bil eller slökollar på spåret på TV.
Sen när det är som värst, och det börjar kännas lite småmotigt mest hela tiden, så har jag märkt att det svåraste är just att komma igång.
Så mitt knep har varit att lämna jobbet dagen innan med något som är lätt eller något roligt, eller något spännande. Hellre sluta lite tidigare dagen innan än att stå med något som känns 200% oinspirerande när man ska starta nästa gång.
Jag vill gärna ha några olika arbetsfronter att jobba på, -som något sa här-, något utomhus, något inomhus, något stort något litet, nåt svårt nåt lätt ... ja
Tar det stopp pga att jag inte riktigt vet hur jag ska göra eller fortsätta.
Eller för att jag plötsligt börjar fundera över "perfekta sättet att göra det".
Eller pga dåligt väder, tappad sug osv.
Så har jag bestämt för mig själv ett litet mantra: "Vet jag inte vad eller hur jag ska göra, så ska jag göra något annat istället för att stå och fundera/hänga"
Dvs aldrig låta allt stanna pga stopp i någon delverksamhet, allt måste göras förr eller senare, lika bra att göra något varenda minut man avsatt.
Det där man hängde upp sig på, det kommer man ofta på en lösning över sen när man sitter och åker bil eller slökollar på spåret på TV.
Sen när det är som värst, och det börjar kännas lite småmotigt mest hela tiden, så har jag märkt att det svåraste är just att komma igång.
Så mitt knep har varit att lämna jobbet dagen innan med något som är lätt eller något roligt, eller något spännande. Hellre sluta lite tidigare dagen innan än att stå med något som känns 200% oinspirerande när man ska starta nästa gång.
Denna tråden har jag nu noga studerat och tagit åt mig av dom bitarna som jag tror stämmer på mig.
Har ett otroligt stort projekt framför mig så de kommer krävas massor med motiverande saker för att man ska komma vidare.
Kommer garanterat kika tillbaka i denna tråden många gånger när motiveringen tryter...
Mvh
Fredrik
Har ett otroligt stort projekt framför mig så de kommer krävas massor med motiverande saker för att man ska komma vidare.
Kommer garanterat kika tillbaka i denna tråden många gånger när motiveringen tryter...
Mvh
Fredrik
Man får försöka släppa stressen och inse att det man håller på med är långtidsprojekt...
Själv gör jag som någon skrev förut, köper prylar som ska vara till senare moment...passar på när man hittar bra priser/erbjudanden osv...dels så sporrar det en del, och dels har man grejerna på plats direkt när det är dags... men man får passa sig så att man inte köper prylar som inte tål att förvaras, för då blir det mer stress.
Sen är det livsviktigt om man har familj, att man har diskuterat det hela i förväg och kommit överens om att partnern fint får ta ungarna på helgerna under ett helt år...annars kommer man aldrig någonstans. Du arbetar för familjens framtid ju...bara att lägga fritidsintressen på hyllan för något år eller två och köra på tills det är klart...och njuta av resan på vägen
Själv gör jag som någon skrev förut, köper prylar som ska vara till senare moment...passar på när man hittar bra priser/erbjudanden osv...dels så sporrar det en del, och dels har man grejerna på plats direkt när det är dags... men man får passa sig så att man inte köper prylar som inte tål att förvaras, för då blir det mer stress.
Sen är det livsviktigt om man har familj, att man har diskuterat det hela i förväg och kommit överens om att partnern fint får ta ungarna på helgerna under ett helt år...annars kommer man aldrig någonstans. Du arbetar för familjens framtid ju...bara att lägga fritidsintressen på hyllan för något år eller två och köra på tills det är klart...och njuta av resan på vägen
* Sluta varje snickardag med något gott att dricka och sitt och njut av åsynen över det du åstadkommit under dagen. Så himla duktig du varit!
* Fota mycket under tiden och kolla i genom hur det såg ut från början när det känns tungt. (Jag har turen att ha någon som fotar åt mig, är för målinriktad för att ta mig tiden själv)
* Om kompisarna också renoverar, ha arbetshelger och jobba hos varandra ibland. Lågambitionsmiddag efteråt. Socialt och produktivt på en gång.
* Blir det enklare med små barn så småningom? Ja!!! Men tänk efter före innan ni ger er in i för stora projekt med småbarn. För er egen skull och för barnens.
* Blir det för tungt, ta in hantverkare för något moment du inte ser fram emot.
* Är det inte roligt längre, ta en i förväg utmätt paus. Nu jobbas det inte mer på tre månader! Se till att unna dig att göra ingenting åtminstone första månaden, inte bara kasta dig in i allt annat som måste göras men som fått stå åt sidan pga av byggandet.
* Det har jag sagt förut i någon tråd, men om man är två och du är den som kan: Ta dig tiden att förklara i förväg, inte bara på en "need to know"-basis. Det blir effektivare och roligare för båda.
(Apropos att köpa in saker i förväg: Jag har på det stora hela slutat med det. Allt för ofta så har jag varit med om att jag ändrat mig och vill ha det på något annat sätt. Och då står jag där med material som jag inte behöver längre.)
* Fota mycket under tiden och kolla i genom hur det såg ut från början när det känns tungt. (Jag har turen att ha någon som fotar åt mig, är för målinriktad för att ta mig tiden själv)
* Om kompisarna också renoverar, ha arbetshelger och jobba hos varandra ibland. Lågambitionsmiddag efteråt. Socialt och produktivt på en gång.
* Blir det enklare med små barn så småningom? Ja!!! Men tänk efter före innan ni ger er in i för stora projekt med småbarn. För er egen skull och för barnens.
* Blir det för tungt, ta in hantverkare för något moment du inte ser fram emot.
* Är det inte roligt längre, ta en i förväg utmätt paus. Nu jobbas det inte mer på tre månader! Se till att unna dig att göra ingenting åtminstone första månaden, inte bara kasta dig in i allt annat som måste göras men som fått stå åt sidan pga av byggandet.
* Det har jag sagt förut i någon tråd, men om man är två och du är den som kan: Ta dig tiden att förklara i förväg, inte bara på en "need to know"-basis. Det blir effektivare och roligare för båda.
(Apropos att köpa in saker i förväg: Jag har på det stora hela slutat med det. Allt för ofta så har jag varit med om att jag ändrat mig och vill ha det på något annat sätt. Och då står jag där med material som jag inte behöver längre.)
Redigerat:
Jag etablerade uttrycket "Allt ska gipsas!" när jag höll på och gipsade färdigt övervåningen i mitt och exets hus. Av olika anledningar med för lång förklaring så var det väldigt mycket som inte bara var "smäll upp en hel gipsskiva" utan mindre bitar som måste specialsågas. Först la jag ned massor av tid på att optimera för vilka bitar som var bäst att ta först och hur få ut mest ur en skiva. Att det oftast var efter att ha hämtat barn från dagis, sett till att de fått mat, nattat, röjt i köket etc så att jag inte var så pigg och snabbtänkt gjorde säkert inte att det gick raskare.Mikael_L skrev:
Därav "Allt ska gipsas!"...
Dvs, tänk inte så rackarns mycket vilken bit som är bäst att ta först, sätt i gång med vilken som helst, ta nästa, och nästa och nästa...
Det uttrycket kör jag fortfarande med.
Jag menar inte att man inte ska planera innan, men att ibland kan det gå till överdrift...
I samma veva använde jag mig av tanketricket "Jag går upp och sätter upp EN bit i alla fall, det orkar jag!" Sedan när man väl masat sig upp så var det inte så svårt att lura sig till att göra en bit till och en bit till och så till slut hade man satt upp ca 10.
Vi/jag följder dessa principer:
- Endast ett projekt i taget. Det tvingar mig att faktiskt göra klart det tråkiga jag håller på med innan jag börjar på nästa projekt som är så mycket mer skoj i tanken.
- Flyttar inte in förren det är *helt* klart
- Om det är svårt/knöligt gör jag hellre klart med en "okej" lösning (fortfarande ordentligt gjord, bara att den inte är perfekt) än att lämna det ogjort och flytta in. Jag ser jobbet med den perfekta lösningen som ett eget projekt senare. Ibland nöjer jag mig med den "okej" lösningen (den är ju ordentligt gjord), ibland byter jag ut den "okej" lösningen efter något år när jag orkar ta tag i problemet igen, eller kommit på den perfekta lösningen,
- Innan ett nytt jobbigt moment säger jag till mig själv, "gör bara den allra första sen kan du sätta dig i soffan". Då går jag och tar fram alla verktyg, allt material, gör alla förberedelser, tar upp första förpackningen, mäter, sågar till, sätter upp och sen sätter mig i soffan. Nästa dag går det mycket lättare för då är jag redan på gång, jag behöver bara fortsätta där jag slutade.
- Vid osäkerhet, börjar jag inte riva förrens lösningen är i grova drag komplett i tanken för annars är min tro att jag kommer fastna på något ställe och inte komma ur det och riskerar att stå länge med något rivet som inte går att använda. Hellre levar jag med ett halvdant gammalt sovrum som är helt än sover i ett bygge soim stannat upp.
- På icke livsnödvändiga projekt (utebastu t.ex.) så när ett stort väl avgränsat moment är klart, t.ex. hela utsidan klar så vilar jag, tar ledigt och kommer ifatt med annat (ej bygga) under en tid. Efter att tag får jag tillbaka gnistan och blir sugen att påbörja fortsättningen. Men jag tillåter mig absolut inte börja på något nytt projekt förrens det första är klart och det inte är något litet (fixa till den "okej" lösningen på ett annat projekt till den perfekta lösningen kanske).
Så gör jag.
- Endast ett projekt i taget. Det tvingar mig att faktiskt göra klart det tråkiga jag håller på med innan jag börjar på nästa projekt som är så mycket mer skoj i tanken.
- Flyttar inte in förren det är *helt* klart
- Om det är svårt/knöligt gör jag hellre klart med en "okej" lösning (fortfarande ordentligt gjord, bara att den inte är perfekt) än att lämna det ogjort och flytta in. Jag ser jobbet med den perfekta lösningen som ett eget projekt senare. Ibland nöjer jag mig med den "okej" lösningen (den är ju ordentligt gjord), ibland byter jag ut den "okej" lösningen efter något år när jag orkar ta tag i problemet igen, eller kommit på den perfekta lösningen,
- Innan ett nytt jobbigt moment säger jag till mig själv, "gör bara den allra första sen kan du sätta dig i soffan". Då går jag och tar fram alla verktyg, allt material, gör alla förberedelser, tar upp första förpackningen, mäter, sågar till, sätter upp och sen sätter mig i soffan. Nästa dag går det mycket lättare för då är jag redan på gång, jag behöver bara fortsätta där jag slutade.
- Vid osäkerhet, börjar jag inte riva förrens lösningen är i grova drag komplett i tanken för annars är min tro att jag kommer fastna på något ställe och inte komma ur det och riskerar att stå länge med något rivet som inte går att använda. Hellre levar jag med ett halvdant gammalt sovrum som är helt än sover i ett bygge soim stannat upp.
- På icke livsnödvändiga projekt (utebastu t.ex.) så när ett stort väl avgränsat moment är klart, t.ex. hela utsidan klar så vilar jag, tar ledigt och kommer ifatt med annat (ej bygga) under en tid. Efter att tag får jag tillbaka gnistan och blir sugen att påbörja fortsättningen. Men jag tillåter mig absolut inte börja på något nytt projekt förrens det första är klart och det inte är något litet (fixa till den "okej" lösningen på ett annat projekt till den perfekta lösningen kanske).
Så gör jag.
En bra motivation kan faktiskt vara att ta in hjälp när det gäller saker som man kanske inte tycker om eller är speciellt duktig på....jag har nu renoverat i 6 år nonstop, vardagar som helger.
Har alltid varit nöjd med mitt arbete förutom spackling och målning, dels för att det är VÄLDIGT tråkigt och tidsödande.
Nu när det var dags att spackla och måla så tog jag det stora steget att hyra in folk, hyrde in en bekant som är målare.
Och herre min gud var det känndes bra, första dagen han kom så drog jag in en pall i rummet och drack en god kopp kaffe och såg när det spacklades...jag satt i flera timmar med ett stort leende. (sedan fick jag jobba i anslutande rum men....)
Så summa summarum....ibland kan det kännas väldigt bra att ta in folk som gör en del av de tråkiga sakerna...Kan tillägga att detta var första gången som jag hyr in hjälp...allt annat har jag gjort själv.
Detta gav mig energi nog att fortsätta men resterande ovanvåningen...
Har alltid varit nöjd med mitt arbete förutom spackling och målning, dels för att det är VÄLDIGT tråkigt och tidsödande.
Nu när det var dags att spackla och måla så tog jag det stora steget att hyra in folk, hyrde in en bekant som är målare.
Och herre min gud var det känndes bra, första dagen han kom så drog jag in en pall i rummet och drack en god kopp kaffe och såg när det spacklades...jag satt i flera timmar med ett stort leende. (sedan fick jag jobba i anslutande rum men....)
Så summa summarum....ibland kan det kännas väldigt bra att ta in folk som gör en del av de tråkiga sakerna...Kan tillägga att detta var första gången som jag hyr in hjälp...allt annat har jag gjort själv.
Detta gav mig energi nog att fortsätta men resterande ovanvåningen...
Ja hur gör man...vi har renoverat som galningar de senaste åren och än är vi långt ifrån klara...när vi flyttade in 2006 i vårt 70-talsmuseum så hade vi ett litet barn...=inga problem att hinna med direkt...Nu,har vi 3 små barn och tiden finns verkligen inte längre...så vi lejer bort helt enkelt...
Hemma hos oss bygger maken och jag målar/spacklar osv...däremot är det till 99% jag som kommer på alla idéer,letar fakta hur vi ska gå till väga, fixar med inköpslistor osv och så dubbelkollar vi tillsammans...
Vi såg på arga snickaren en gång för länge sen och fick tipset "gör det lätt för er" och det har vi annammat...vi har inte råd att leja allt,tyvärr, men vi gör bara så mycket som vi känner att vi hinner med...och så sparar vi så vi har råd att leja bort delar av arbetet..har vi inte pengarna så får det vänta...det är inte värt att förstöra familjelyckan för ytligheten....
Hemma hos oss bygger maken och jag målar/spacklar osv...däremot är det till 99% jag som kommer på alla idéer,letar fakta hur vi ska gå till väga, fixar med inköpslistor osv och så dubbelkollar vi tillsammans...
Vi såg på arga snickaren en gång för länge sen och fick tipset "gör det lätt för er" och det har vi annammat...vi har inte råd att leja allt,tyvärr, men vi gör bara så mycket som vi känner att vi hinner med...och så sparar vi så vi har råd att leja bort delar av arbetet..har vi inte pengarna så får det vänta...det är inte värt att förstöra familjelyckan för ytligheten....
Till er som har småbarn och undrar om det lättar - ja, det gör det. Kan till och med underlätta - våra mellanstadiebarn får fixa maten medan jag och mannen renoverar en heldag tillsammans. Barnen hjälper till med det som de vill och kan, vill de inte hjälpa till får de sysselsätta sig själva. Eller så "utackorderas" de till mormor...
Jag kan också hålla med om att man ska vara två. Man kanske inte behöver göra exakt samma saker samtidigt, men det är en skön känsla att se att det händer MER än det bara jag gör. (Förstår nån vad jag menar?). En kan såga lister medan den andre målar. En kan snickra medan den andre lägger golv. Och det man inte kan, det lär man sig. Det är inte kul som kvinna i ett förhållande att bara ta hand om barnen och hemmet medan man aldrig ser röken av mannen för han bara renoverar. Det är bättre att göra det tillsammans och antingen ha med barnen eller hitta barnvakt. Det stärker förhållandet och ger större förutsättningar att man klarar av en stor renovering utan att det slutar i kaos.
Jag kan också hålla med om att man ska vara två. Man kanske inte behöver göra exakt samma saker samtidigt, men det är en skön känsla att se att det händer MER än det bara jag gör. (Förstår nån vad jag menar?). En kan såga lister medan den andre målar. En kan snickra medan den andre lägger golv. Och det man inte kan, det lär man sig. Det är inte kul som kvinna i ett förhållande att bara ta hand om barnen och hemmet medan man aldrig ser röken av mannen för han bara renoverar. Det är bättre att göra det tillsammans och antingen ha med barnen eller hitta barnvakt. Det stärker förhållandet och ger större förutsättningar att man klarar av en stor renovering utan att det slutar i kaos.
Hmm det där med att låta den andra hjälpa till fungerar till viss del. Min sambo gillar att påbörja grejor..sedan har hon inte ork/lust att slutföra vilket gör att man själv står med det ändån....så därför har jag slutat att försöka göra henne delaktig i själva renoveringen.
Dock har vi två små en på 1 och en på 3 år som behöver uppsyn...detta brukar min samma ordna...även om 3 åringen gärna vill bara med pappa och snickra...(vilken han oftast får)
Hade jag inte fått hennes hjälp hade jag inte hunnit med att renovera 4-6 timmar i stort sätt dagligen efter arbetet...
Dock har vi två små en på 1 och en på 3 år som behöver uppsyn...detta brukar min samma ordna...även om 3 åringen gärna vill bara med pappa och snickra...(vilken han oftast får)
Hade jag inte fått hennes hjälp hade jag inte hunnit med att renovera 4-6 timmar i stort sätt dagligen efter arbetet...
JAg har tidigare i tråden skrivit om det där att arbeta tillsammans med ngn. Det har kanske lite att göra med hur effektiv man är, eller om man i grunden är en introvert eller extrovert person, men jag jobbar betydligt snabbare ensam. Däremot är det skönt att frun gör sina egna projekt ibland, som jag då slipper göra. Men som mandg skriver kan hon ibland starta grejer som hon inte slutför, och då är det bara sten på börda.
Till er som jobbar flera timmar om dan efter jobbet: hur hittar ni orken till det? Jag behöver vila varannan dag ca för att inte tappa sugen att fortsätta. Hur behåller ni suget? Eller kör ni på ändå, trots det tappade suget?
Till er som jobbar flera timmar om dan efter jobbet: hur hittar ni orken till det? Jag behöver vila varannan dag ca för att inte tappa sugen att fortsätta. Hur behåller ni suget? Eller kör ni på ändå, trots det tappade suget?
Att jobba varje dag är enkelt för mig...brukar blanda "roliga" projekt med nödvändig så att man får en liten mix av allt.cederbusch skrev:
Sedan så har frugan en piska som viner
Sanningen är den att det är resultatet som driver mig...
Om man inte körde på utan att ha sug skulle det inte hända mycket det kan jag säga.cederbusch skrev:
Vissa dagar går det hur bra som helst, andra vill man bara dö.
Jag jobbar också bäst själv men vill man ha något ensamrace så tror jag det är väldigt stor risk att du och frugan titta på varandra om något år och undrar vem är du? Känner jag dig, varför är vi tillsammans?
Får ofta bita mig väldigt hårt i läppen och låta min sambo göra något ett par långsammare än vad jag skulle göra det och sedan i smyg fixa till det som blev lite fel. d^_^b
Men vissa moment så märker jag i efterhand va skönt det var att ha gjort det tillsammans.
Hon lär sig och får en bättre förståelse för hur mycket jobb det är och att man ska vårda det man byggt. Körde ett rätt hårt ensamrace ett par månader och det inte bra. Gjorde det ju för hennes skull till stor det och piskade på mig själv extremt hårt men hade jag fortsatt så hade jag inte haft någon sambo kvar.
d^_^b Håller med till 100%mandg skrev:
Den typen av jobb är en sak som jag utan problem klarar att göra själv men jag kommer aldrig ge mig på att göra det själv i nya huset.
Ytskikten tak väggar är det tråkigaste man kan göra och slarvar man syns det resten av livet. Låt någon med rätt maskiner och teknik komma in och göra det på 1/3 av tiden.
Har också en målarkompis som jag med glädje kommer överlåta detta skitjobb till
Jag vet faktiskt inte var jag får orken ifrån. Har alltid älskat att jobba, synnerhet praktiskt. Är väl en medfödd skada då jag bott på landet hela mitt liv.
Började jobba vid 7, 8 års ålder hos en grannbonde. Var väl uppe vid halv fem, fem på morgonen för att fodra hans nötkreatur. Sen började jag "renovera" mitt första hus vid 8, 9 års ålder. Var med och hjälpte så gott jag kunde när vi la om taket på vårt sommarhus.
Så det har väl följt med i livet. Sen har det bara fortlöpt. Rev och spikade upp min första yttervägg vid 13 års ålder. Gjorde min första ridbana till morsan och syran vid 13, 14 års åldern. Bilade upp ett helt ladgårdsgolv vid 18. Sen fick jag ett eget, stort projekt i mina händer vid 19 års ålder. Det har varit mitt absolut största och det projektet jag verkligen sett vad jag gått för.
Tycker det är kul att klura ut lösningar och se fall dom fungerar.
Har även hunnit avverka en timmermansutbildning och startat ett eget företag i byggbrancshen.
När man tröttnar på att sitta vid datorn eller känner sig allmänt rastlös så känns det bra att under några timmar eller någon dag jobba med att färdigställa en punkt i huset. Inte bara slipper man gå och vara rastlös, utan man får nåt gjort också. Som syns! Finns inte en bättre känsla enligt mig.
Mitt tips är; är man trött på att snickra. Skit i det någon vecka, så kommer glöden tillbaka. Alt att man lägger upp ett schema. Tex; lördag och söndag eftermiddag ska jag göra bla bla bla, resten av vecka ska jag inte göra nåt. Strukturerar man sitt arbete så brukar det bli mycket enklare att få nåt gjort tycker jag.
Sen är det väldigt beroende på livssituation. Men det funkar för mig som ännu inte fått några ungar att hålla reda på och utfodra
Sen, uppgiften man verkligen hatar, inte klarar, inte riktigt vågar ge sig på. Leja bort de. Rotavdraget är så pass förmånligt att det knappt kostar nåt att göra ett större moment i huset.
Har lejt bort förhållandevis mycket. Mestadels till polacker. Värt varenda krona!
Började jobba vid 7, 8 års ålder hos en grannbonde. Var väl uppe vid halv fem, fem på morgonen för att fodra hans nötkreatur. Sen började jag "renovera" mitt första hus vid 8, 9 års ålder. Var med och hjälpte så gott jag kunde när vi la om taket på vårt sommarhus.
Så det har väl följt med i livet. Sen har det bara fortlöpt. Rev och spikade upp min första yttervägg vid 13 års ålder. Gjorde min första ridbana till morsan och syran vid 13, 14 års åldern. Bilade upp ett helt ladgårdsgolv vid 18. Sen fick jag ett eget, stort projekt i mina händer vid 19 års ålder. Det har varit mitt absolut största och det projektet jag verkligen sett vad jag gått för.
Tycker det är kul att klura ut lösningar och se fall dom fungerar.
Har även hunnit avverka en timmermansutbildning och startat ett eget företag i byggbrancshen.
När man tröttnar på att sitta vid datorn eller känner sig allmänt rastlös så känns det bra att under några timmar eller någon dag jobba med att färdigställa en punkt i huset. Inte bara slipper man gå och vara rastlös, utan man får nåt gjort också. Som syns! Finns inte en bättre känsla enligt mig.
Mitt tips är; är man trött på att snickra. Skit i det någon vecka, så kommer glöden tillbaka. Alt att man lägger upp ett schema. Tex; lördag och söndag eftermiddag ska jag göra bla bla bla, resten av vecka ska jag inte göra nåt. Strukturerar man sitt arbete så brukar det bli mycket enklare att få nåt gjort tycker jag.
Sen är det väldigt beroende på livssituation. Men det funkar för mig som ännu inte fått några ungar att hålla reda på och utfodra
Sen, uppgiften man verkligen hatar, inte klarar, inte riktigt vågar ge sig på. Leja bort de. Rotavdraget är så pass förmånligt att det knappt kostar nåt att göra ett större moment i huset.
Har lejt bort förhållandevis mycket. Mestadels till polacker. Värt varenda krona!
Redigerat: