Titta på Resusrbank....3%ränta utan snack.

Så att lägga undan är smartare än amortera idag om man har valmöjlighet.

Men som andra påpekar...man skall välja det alternativ som man är kapabel att göra. ALla är inte duktiga på att spara om man inte är tvungen. Så amortering kan vara bra för de som är lite slarviga. Skulle alla vara så duktiga med privatekonomin skulle nog ingen vara skuldsatt upp över öronen....och inkassoföretagen hade gått i konkurs istället för att öka idag.
 
Strixx skrev:
År 1 blir det 34% av lönen, och 20 år senare blir det 24%

Utan att amortera bli det istället:

År 1 blir 22% av lönen och år 20 blir det 17% av lönen.
Och vad blir det i första fallet om du upphör med amorteringen efter de 20 åren (för att det skall bli jämförbart)? Borde bli en bra bit under 17% i.a.f. då räntekostnaderna blir i runda svängar hälften så stora som om du inte amorterat alls. :)

Strixx skrev:
Jag menar just det att man ska amoretera ELLER spara på eget håll så man har andra tillgånger än huset för att väga upp skulderna.

Ex.
Om jag lånar 2,1 miljoner till ett hus som defakto är värt just 2,1 miljoner , och aldrig amorterar en krona. Istället stoppar jag undan 2000:- i månaden i fonder.
Efter 20 år har jag då 588 000:- med 5% avkastning och 2% inflation.
Så länge huset inte är värt mindre än 1,5 miljoner så blir det inga problem att sälja huset.

Detta är precis samma sak som om jag istället amorterat 2000:- i månaden. Skillnaden ekonomiskt är NOLL.
Hittar man verkligen fonder som garanterar en riskfri genomsnittlig (på en 20-årsperiod) avkastning på 5% om den genomsnittliga utlåneräntan är 4%?

Inger.P. skrev:
En sak som man måste ta i beaktande när man jämför utlåningsräntan med inlåningsräntan är förstås också ränteavdraget. Utlåningsräntan ska minskas med 30 % om jämförelsen ska vara rättvisande.
Å andra sidan betalar du ju också 30% skatt på inlåningsräntan?

 
Konsulten skrev:
Och vad blir det i första fallet om du upphör med amorteringen efter de 20 åren (för att det skall bli jämförbart)? Borde bli en bra bit under 17% i.a.f. då räntekostnaderna blir i runda svängar hälften så stora som om du inte amorterat alls. :)


Hittar man verkligen fonder som garanterar en riskfri genomsnittlig (på en 20-årsperiod) avkastning på 5% om den genomsnittliga utlåneräntan är 4%?


Å andra sidan betalar du ju också 30% skatt på inlåningsräntan?
Det blir 12%, inte någon större skillnad alltså.

5% avskastning, inga problem för mig. Jag snittar på 30% om året, och har gjort i många år, även de dåliga åren.
Inte riskfritt, men det är det inte att stiga upp på morgonen heller.


En annan intressant siffra man får ut av arket är hur mycket amorteringen igentligen sänker dina kostnader (inte utgifter alltså).
Om du amorterar 3 500 kr i månaden på ett lån på 2,1 miljoner i 10 år. (allt uppräknat med 4% ränta, 2% inflation) Så sänker du dina kostnader (räntan) 1 500 kronor.

Alltså efter att haft 3500 kronor mer i utgifter per månad (gämfört med en som inte amorterar) i 10 år, så har man sänkt sina kostnader med 1 500 kronor.
Och du har fortfarande en skuld på 1,65 miljoner. Om man inte känner sig fri när man har en skuld på 2,1 miljoner så känner man väl sig inte mer fri om man "bara" är skyldig 1,65 miljoner, eller?

Jag har tyvärr inte någon hemsida som jag kan lägga upp arket på, men om någon vill hjälpa mig och få ut det här på forumet så mailar jag det gärna. Jag tror många hade haft mycket nytta av det, om man sitter och leker lite genom att ändra de olika ingångsvärdena.
 
Strixx: Har tyvärr ingen hemsida att lägga upp dokumentet på men tar gärna del av det om du vill dela med dig! :)
 
Ännu en reflektering över Davids och Jureits inlägg, som jag inte kunnat sluta fundera på. HAr legat sömnlös flera nätter nu... ;)

Tar två scenario:

1. Lånar 2,1 miljoner på banken. Amorterar friskt i 10 år (3500:- ) i månaden, och är efter 10 år skyldig banken 1,65 miljoner.

2. Lånar 2,1 miljoner på banken. Amorterar inget. Sparar 3500:- i månaden i nästan riskfritt sparande.
Efter 10 år är du skyldig banken 2,1 miljoner, och har 450 000:- i sparade medel.

Nu till frågan:
Vilket är mest frihetsbegränsande?

Själv föredrar jag sitta i situation nummer 2, med nästan en halv miljon på bankkontot!
 
Saxat från Råd & Rön

Buffert vid bostadslån

Att amortera på lånen är inte alltid det bästa sättet att skapa en buffert. Ibland är det bättre att i stället spara pengarna på ett konto, så att bufferten inte blir låsta i huset.

....

Han tror inte att det finns någon risk att vi återigen får en så hög ränta som i början av 1990-talet.
– Vi kan få en räntehöjning på några procent men förutsättningarna för att det skulle skena iväg med en ränta på 25 procent finns inte.

Amortera inte alltid bästa sättet
Om räntan går upp och du under den här tiden amorterat får du inte en lika stor höjning av dina räntekostnader som om du hade låtit bli. I det här fallet skulle du få en minskning av dina räntekostnader med 1 500 kronor i månaden. Ändå menar Anders Gunnarsson tvärtemot andra rekommendationer att amortering inte alltid är det bästa sättet att skaffa sig en buffert. Det beror på hur din livssituation ser ut och vilka dina prioriteringar är.
– Utgångspunkten är att du alltid ska ha en sådan marginal så att du kan betala en normal amorteringstakt. Men om du sedan väljer att göra det är inte självklart.

Du kanske har små barn och vill ha råd att arbeta deltid. Du kanske befinner dig i början av din karriär och har låg inkomst men vet att du kommer att få en löneutveckling. Ditt hus kanske är i behov av renovering och då är det bättre att satsa på det än att amortera. Att amortera ger heller inte alltid den bästa bufferten eftersom den bufferten är låst i fastigheten.

– Hade du istället valt att spara delar av amorteringen på ett konto skulle du ha en bra buffert.
Läs hela artiklen på:
http://www.radron.se/templates/news____5565.asp

PS. De som frågat efter mitt excel-ark får det per mail på tisdag eller onsdag. DS.
 
Strixx skrev:
... i nästan riskfritt sparande.
Famous last words. ;)

Skall du få en ränta som är bättre än den du betalar för lånet så måste du ta en risk. Det är så marknadsekonomin fungerar. Du betalar den högre avkastningen med ett högre risktagande.

Observera även att det i artikeln du länkar till står:

"Hade du istället valt att spara delar av amorteringen på ett konto skulle du ha en bra buffert."

Står alltså inte att man bör avstå från att amortera helt och hållet.
 
Strixx skrev:
Jag orkar inte diskutera rent ekonomisk fakt mot godtyckligt tyckande. Dom som vill ámortera gör det, emn skillnaden är noll gämfört mot om du istället själv sparar pengarna.

Och blofeldt, om du tycker att inflationsantagandet var korrekt på 2%, så måste du, om du har någon som helst aning om de ekonomiska grundbultarna, också hålla med om att räntan kommer ligga på 4%.
Med anledning av detta inlägg skulle jag gärna ta del av ditt Excel-ark. Du verkar ha en hel del att lära mig som "bara" arbetar som finansieringskonsult och tidigare bl a har doktorerat i ekonomisk teori.

Att studera dina uträkningar i Excel-arket ser jag som ett utmärkt tillfälle att få "en aning om de ekonomiska grundbultarna".  Även mina kollegor står beredda att sätta tänderna i arket :D

Skicka till:
shephard333@icqmail.com

Vidare så håller jag med dig, det är för mycket "godtyckligt tyckande" (se dina egna inlägg t ex).

För att råda bot mot detta och i fortsättningen diskutera utifrån "rent ekonomisk fakta" kan du väl börja med att matematiskt visa mig hur ett antagande om 2% inflation automatiskt medför en kalkylränta på 4%, allt annat okänt. Lycka till! :D
 
Till Konsulten:

3500kr x 12mån x 10år = 420 000 :- dvs 0% ränta.

Jag antog att man kunde få 7% avkastning på 10 år, om du inte kan få det ens utan att ta en risk, så förstår jag inte hur du vågar vakna på morgonen!

Till blofeldt
Mitt excel-ark har inget med några magiska formler att göra. Det visar bara enkelt hur mycket amroteringen gör på dina framtida ränteutgifter. Där du själv kan lägga in din uppskattning av räntan och inflationen.

Jag vill bara visa att om du ÖKAR dina utgifter med 3500:- per månad så sänker du dina kostnader med 1500:- efter 10 år.
Mycket dålig affär i mina ögon!

Och mitt antagande att inflationen kommer ligga på 2% och räntan på 4%, grundar jag dels på historisk data och dels på en aktuell omvärdsanalys (globaliseringen bla).
Om du tittar på historisk data på tex den väst-tyska ekonomin eller USA, så kan man lätt få en hum om hur vår fraktid ANTAGLIGEN kommer se ut. Alla här verkar tro att vi ska använda oss av den svenska ekonomins historiska data, men det kan vi INTE göra, då vi helt lagt om vår ekonomiska politik. Det är detta jag menade med "de ekonomiska grundbultarna" och fakta.

Men du som proffs kanske vill berätta för mig vad vi kan räkna på för ränta om vi antar att inflationen håller sig på 2%?
 
Strixx skrev:
Till Konsulten:

3500kr x 12mån x 10år = 420 000 :- dvs 0% ränta.

Jag antog att man kunde få 7% avkastning på 10 år, om du inte kan få det ens utan att ta en risk, så förstår jag inte hur du vågar vakna på morgonen!
Ber om ursäkt. Var nog otydlig där. Kommenterade inte dessa siffror specifikt, utan ditt resonemang i denna tråd i stort.

Min poäng var: Antingen tar man en liten risk och får lägre avkastning än om man amorterat. Då har man ju gjort en dålig affär (eftersom man kunde fått bättre avkastning med motsvarande risktagande om man amorterat). Eller så tar man en större risk i förhoppningen att få en större avkastning än amorteringen gett.

Det finns generellt sett inga patentlösningar som ger bättre avkastning än amortering och samtidigt är riskfria. Kort och gott. Och därför kan man inte ge generella råd om hur folk bör agera. Man kanske har marginaler så att man känner att man kan "gambla" lite. Fine, då kan man ju göra det. Men det kanske inte är ett bra råd för alla.
 
Där håller jag fullständigt med dig om att du antagligen får den bästa riskfria avkastningen genom amortering. Det är väl svårt att diskutera mot, så länge vi inte börjar diskutera vad som är riskfritt (lite det jag försöker få fram med " att vakna på morgonen", livet i sig är en risk!).

Men med siffrorna ovan ville jag få fram att det skulle för mig kännas otroligt mycket sämre att "bara" ha 1,65 miljoner i lån, och 0 kronor på kontot, än att ha nästan 500 000 på kontot, och 2,1 miljoner i lån.

Som OHLA skriver tidigare så måste du ju om du behöver pengar i första fallet gå och fråga banken om lov, och du är helt i deras händer.
Det är för mig frihetsberövande!
Om jag är skyldig dom pengar begränsar inte min frihet, det är bristen på likvida medel som är frihetsbegränsande!
 
Strixx skrev:
Men med siffrorna ovan ville jag få fram att det skulle för mig kännas otroligt mycket sämre att "bara" ha 1,65 miljoner i lån, och 0 kronor på kontot, än att ha nästan 500 000 på kontot, och 2,1 miljoner i lån.

Som OHLA skriver tidigare så måste du ju om du behöver pengar i första fallet gå och fråga banken om lov, och du är helt i deras händer.
Det är för mig frihetsberövande!
Om jag är skyldig dom pengar begränsar inte min frihet, det är bristen på likvida medel som är frihetsbegränsande!
För de allra flesta kan det kanske vara lämpligt att lägga sig någonstans mitt emellan. Amortera lite och lägga undan lite. Man kanske inte behöver en halv miljon på kontot för att känna sig fri? :)

Upp till envar, givetvis. Bra om man är medveten om fördelar och nackdelar dock.
 
Jag behöver inte en halv miljon på kontot för att känna mig fri.. 8)

Vad jag menade var att det är inte storleken på skulden som begränsar ens frihet, det är utgifterna som är frihetsbegränsande, och det är de som man borde försöka begränsa ur det perpektivet.

Alttså att inte amortera ger dig en större ekonomisk frihet. ;D
 
blofeldt skrev:
Med anledning av detta inlägg skulle jag gärna ta del av ditt Excel-ark. Du verkar ha en hel del att lära mig som "bara" arbetar som finansieringskonsult och tidigare bl a har doktorerat i ekonomisk teori.

Att studera dina uträkningar i Excel-arket ser jag som ett utmärkt tillfälle att få "en aning om de ekonomiska grundbultarna".  Även mina kollegor står beredda att sätta tänderna i arket :D

Skicka till:
shephard333@icqmail.com

Vidare så håller jag med dig, det är för mycket "godtyckligt tyckande" (se dina egna inlägg t ex).

För att råda bot mot detta och i fortsättningen diskutera utifrån "rent ekonomisk fakta" kan du väl börja med att matematiskt visa mig hur ett antagande om 2% inflation automatiskt medför en kalkylränta på 4%, allt annat okänt. Lycka till!  :D

Ahhh, Kanon! Så äntligen kan Du tipsa oss andra om möjligheterna att göra rätt placeringar, etc! ;-) Förutsätter då att Du verkligen inte har en spänn i lån på Ditt hus och att Du endast försörjer Dig på Dina placeringar som troligen är i världsklass. ;-)

Handen på hjärtat, ;-) Tror inte utbildning, forskning, jobb, etc  har ett jota med detta att göra. Känner mig hyffsat insatt i ämnet men framförallt säker i min åsikt. Ändå vet jag folk som utan ett j-vla smack kompetens, haft en bättre känsla och lyckats bättre än mig själv inom det området. För det är just tro och känsla som vi talar om.

Vad jag tror är att ingen kan förutspå framtiden. Det kanske vi kan vara överens om?

Om jag då har rätt i det påståendet, kanske vi borde fokusera på att leva i nuet.  Det är min starka känsla och övertygelse.

Då måste man ifrågasätta amorteringarna. Eller hur, Konsulten?

Sen spelar det kanske ingen roll om man har 1-2% sämre eller bättre avkastning. Vi talar ju inte om en investeringspolicy, utan om en livsstil och ett ställningstagande i vårt liv!

Men vi borde kunna vara överens om en sak!!!

CASH IS KING!!!
 
De flesta som väljer att amortera gör det nog inte för dom har en ekonomisk teori bakom beslutet, utan det är nog bara så att det är vårat lutherska arv i kombination med socialistisk uppfostran ända sedan nappflaskan som gör att man TROR att det är bäst att amortera.

Du vet, den som är satt i skuld... ;) (som HSB en gång sa)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.