Att införa ett totalamorteringskrav skulle antagligen få landet att kollapsa totalt, så det tror jag inte det minsta på att det kommer att hända. Men man kunde nog kräva att folk amorterar ner till ca 75% inom 15 år eller nåt (vilket Nordea officiellt redan kräver).
Beroende på hur fastighetspriserna ser ut så är behöver inte det vara något specielltjhenrikj skrev:
svårt krav. Ökar priserna med 5-10% per år så krävs inte mycket amortering för att
komma under 75%, inte ens om man lånat 100% från början.
Köpte man huset för exempelvis 4 Mkr så skulle det krävas en amortering på ca 5 500Kr/mån
om inte värdet på huset förändras och det får ju anses som en stor amortering.
Ränta (4%) blir då ~9 300Kr (Inkl jämkning). Det är nästan 15 000Kr/mån.
Men går då huset upp 5% per år så ser ju verkligheten annorlunda ut. Vissa månader
och år kommer dock banken kräva en stor amorteing. Banken brukar inte gilla om
man springer och värderar om stup i ett.
5% värdeökning innebär 200 000kr (Första året) och 210 000kr andra året.
Nu ser väl inte verkligheten ut så men skulle värdet öka med 2,5% per år så skulle
huset vara värt ca 5,8 Mkr efter 15år. (Om man skött underhållet).
Viola så är belåningsgraden under 70% utan att man amorterat en krona.
I detta exempel så sköter värdeökningen amorteringen per automatik.
Sedan stämmer ju sällan exemplen med verkligheten...:S
Det är ett ganska intressant ämne.Felde skrev:det har nämts lite lätt i tråden, men frågan om att amotera eller ej är nog ganska avgörande beroende på hur mycket lån man har.
Sitter man med 1miljon i lån så "ser" man slutet på en amortering och därför väljer man att amortera.
Sitter man med 3-4 milj i lån (storstad) så känns väl amorteringen på någon/några tusenlappar i månaden ganska så bortkastad. Det händer ju inte så mycket när man väl amorterar. Kanske känns bättre att bygga en buffert och ha ett kapital till när det behövs.
Sen är jag övertygad om att det finns en del som belånat sig så högt att man inte klarar av en räntehöjning på mer än 2-3 %. Vilket är tråkigt för dem då de kommer behöva gå från sitt hus innom något år.
Tror generellt sätt att om man väljer att amortera eller ej beror på var i Sverige man bor=vilken storlek på bolånet.
mina 2 cent
2007-2008 ngn gån så ver det också undersöknignar på hur mkt ränteöknignar man klarade - och det var ett par rubriker i finanspressen om att över 10% inte skulle klara en räntehöjning på ens 3%.
Hösten 2008 gick dock räntan upp dessa 3% (ungefär) - och jag läste inte om masstvångsförsäljningar då ?
Iof vara de räntehöjningen inte mer än ca 6-8 mån men iaf
Frågan är om det inte finsn en skillnad på "klarar" och klarar - dvs man ser helst inte högre räntor än X - men om man måste prioritera så klarar man lite till - tex genom sparkaptial under en period, billigare mat, sälja bilen, inte åka på semester osv
/K
Problemet med dessa undersökningar är ju att man ställer frågan till hushåll "om de skulle klara" och de får göra sin egen bedömning. Sen är ju rubriker och artikelinnehåll och dess relevans i förhållande till verkligheten något som ligger mig ungefär lika varmt om hjärtat som journalisters användande av statistik (som jag varit inne på i andra trådar).klaskarlsson skrev:
Tänk Lyxfällan. Det finns som sagt en väldig massa man potentiellt kan göra om det kniper, frågan är mest hur radikal man är beredd att vara...
Varför räknar du bara på stigande bostadspriser? Varför inte räkna på hur det blir om priserna faller realt med 2-3 procent per år under en längre period?loffes skrev:
Som jag ser det är det ett risktagande att köpa en bostad med lånade pengar. Jag tycker att det är rimligt att balansera risken med ett årligt sparande motsvarande några procent av lånesumman. Om man sen väljer att lägga sparandet på amortering eller om det finns andra riskfria alternativ som ger bättre avkastning är mindre viktig fråga i sammanhanget.
Jag tror att de flesta "klarar" betydligt högre bostadsräntor än dagens. Men frågan är vilken effekt räntor på (säg) 5 procent skulle ha på bostadspriserna. Och hur skulle det vara att göra maximala uppoffringar för att kunna klara boräntorna samtidigt som man ser bostaden falla till ett värde under belåningen.klaskarlsson skrev:
Problemet med dagens amorteringsfria lån är att de har hjälpt till att driva upp priserna. Visst är det skönt att slippa amortera, men hade det inte varit lika fint om man hade kunnat köpa till ett betydligt lägre pris, med amortering?
För övrigt misstänker jag att allt som finns att sägas om bolån och amortering redan sagts i denna tråd http://www.byggahus.se/forum/priser...m-m/121277-vilken-amorteringstakt-har-ni.html
Medlem
· Stockholm
· 1 391 inlägg
Tror du på allvar att det är normalt med 5-10% prisökning på bostäder varje år? Tror du att det är omöjligt med det motsatta läget?loffes skrev:
Sen får du inte glömma att du dessutom drar på dig en latent skatteskuld i.o.m värdeökningen.
>>Lurk, tyckte att jag var ganska tydlig genom att i slutet skriva att exemplet sällan stämmer med
verkligheten. Kan även hänvisa till detta inlägg
http://www.byggahus.se/forum/priser...upp-eller-ner-snillen-spekulerar-43.html#1263
Här påstås det att priserna har gått upp med 2% per år mellan 1981 och 2009. Då kan mitt exempel
på 2,5% vara ganska nära den statistiska verkligheten. Sedan är ju 1981 tom 2009 en kort period
i det stora hela men samtidigt så förändras både Sverige och världen och inflation och räntor och ....
Med statistik kan man bevisa vad som helst, gäller bara att välja (för ändamålet) rätt statistik.
>>Stringfellow Hawke, du verkar inte alls ha läst vad jag skrivit. Exemplet är räknat på 2,5% i
värdeökning per år. Sedan avslutar jag med att skriva att exemplet sällan stämmer med verkligheten.
Sedan har ju inte skatteskulden något med bankens belåningsgrad att göra.
verkligheten. Kan även hänvisa till detta inlägg
http://www.byggahus.se/forum/priser...upp-eller-ner-snillen-spekulerar-43.html#1263
Här påstås det att priserna har gått upp med 2% per år mellan 1981 och 2009. Då kan mitt exempel
på 2,5% vara ganska nära den statistiska verkligheten. Sedan är ju 1981 tom 2009 en kort period
i det stora hela men samtidigt så förändras både Sverige och världen och inflation och räntor och ....
Med statistik kan man bevisa vad som helst, gäller bara att välja (för ändamålet) rätt statistik.
>>Stringfellow Hawke, du verkar inte alls ha läst vad jag skrivit. Exemplet är räknat på 2,5% i
värdeökning per år. Sedan avslutar jag med att skriva att exemplet sällan stämmer med verkligheten.
Sedan har ju inte skatteskulden något med bankens belåningsgrad att göra.
Redigerat:
Medlem
· Stockholm
· 1 391 inlägg
Ok, det lät dock som att du pratade om 5% värdeökningar som ett normalfall...
Jag tycker det här räkneexemplet är rätt bra: http://cornucopia.cornubot.se/2010/06/bostaden-ar-en-kostnad-inte-en.html
Sen är väl tanken att banken inte ska vänta i 15 år på att du ska komma ner till en sund nivå på lånen?
Jag tycker det här räkneexemplet är rätt bra: http://cornucopia.cornubot.se/2010/06/bostaden-ar-en-kostnad-inte-en.html
Sen är väl tanken att banken inte ska vänta i 15 år på att du ska komma ner till en sund nivå på lånen?
Vem hade den tanken ??Stringfellow Hawke skrev:
"Tanken" är väl snarare att bankerna skall tjäna på att låna ut pengar - från deras sida iaf
Ur deras synvinkel skall du alltså helt ha så mkt lån som möjligt, men samtidigt inte vara en för stor risk. Så säg 80% belåning borde vara optimalt för dom - vid varje giver marknadstillfälle...
Då finns det fallhöjd som bör hindra dom från att behöva tvångsutlösa dig med förlust om du inte klarar betalningarna - men du betalar massor i ränta...
Jag tycker, som jag sagt tidigare, att man som privatperson iaf bör eftersträva att inte ha mer än 50-60% belåning, även om man bor i dyra storstadsområden. Att alla inte kan komma ned på noll när man måste betala 4-5 mkr för en villa förstår jag - men för att inte ligga för nära gränsen under de perioder då bostadspriserna är låga, vilket då kan göra att man i olika situationer inte kan sälja utan att dras med ett gammalt lån ,alternativt inte få ngn handpenning til lannan bostad, så bör man ha ett tak.
/K
Jo, jag såg din lilla brasklapp. Min fråga var ju: Varför räknade du på just de siffrorna?loffes skrev:
Tittar man på perioden 1981-2009 är det ganska tydligt att priserna följer olika mönster i den första och den andra halvan. I början, fram till mitten av nittiotalet, följer priserna en bergochdalbana där man till slut landar på ungefär samma priser som man hade vid start. Under den andra halvan har vi sett en snabb och stadig prisuppgång. Frågan är nu: Vilken av de här perioderna är mest "normal"?
Vill du kolla på prisutveckling under längre tidsperioder i andra länder finns det andra siffror, tex denna http://www.byggahus.se/forum/priser...ann-2-miljoner-skulle-man-amortera-7.html#203 eller denna http://www.byggahus.se/forum/priser...upp-eller-ner-snillen-spekulerar-43.html#1286.
Siffrorna var tagna ur "luften" alt från bakhuvudet. Vid din fråga googlade jag för lite merlurk12345 skrev:
fakta baserade siffror och hittade då ditt inlägg med statistik från scb.
Som jag la till i svaret så tror jag inte att vi kan tala om någon normal period eftersom
ekonomin/världen är i ständig förändring.
Om vi håller oss till tiden mellan 1981 - 2009 så har inflationen och räntan spelat stor
roll för huspriserna. Vi har gått från en hög inflationsekonomi tillsammans med en hög
räntenivå som under slutet av 90 talet gått över till en låg inflations- tillsammans med
lågränteekonomi.
Inflation: http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____33831.aspx (1831 - 2009)
Frågan jag svarade på var från Jhenrikj och han resonerade kring att det i framtiden kan
införas olika typer av amorteringskrav. Ett var att amortera ner till en 75%-ig belånings-
nivå på 15år. Då var mitt svar att man eventuellt inte behöver amortera alls eftersom
det eventuellt kan ordna sig per automatik. Det visade jag i ett exempel.
Exemplet var för att visa att det är svårt att göra regler för amorteringskrav. Att tex
prisutveckling (som är svårt att förutse) kan sätta käppar i hjulen för en sund tanke.
Jag tycker det är lite intressant att notera att i nästan alla trådar om fastighetspriser och bolåneräntor så är det i princip alltid "de andra" som kommer få stora problem om/när räntan höjs, men aldrig en själv. Det är lite en idiotförklaring av dessa "andra" att "de" inte kan se riskerna, att "de" inte kan räkna...
Jag tror de allra flesta är fullt medvetna om vilken storlek på lån man klarar och att man har en strategi för hur man ska klara större räntehöjningar. Jag är också övertygad om att de allra flesta också gjort sin riskanalys hemma vid köksbordet och funderat på risken för arbetslöshet, sjukdom eller att taket rasar in av vintersnön och hur man har tänkt att hantera det om det händer.
Men det kanske är jag som är fel ute och tänker gott om människor och bara omger mig med sunda, balanserade människor och därför inte har stött på dessa "idioter"...
(For the record så var jag själv obelånad i flera år tills jag för ett tag sedan tog ett mindre lån på huset och satte in pengarna på ett bankkonto med högre ränta än låneräntan och tjänar en liten slant varje år på ränteskillnaden)
Jag tror de allra flesta är fullt medvetna om vilken storlek på lån man klarar och att man har en strategi för hur man ska klara större räntehöjningar. Jag är också övertygad om att de allra flesta också gjort sin riskanalys hemma vid köksbordet och funderat på risken för arbetslöshet, sjukdom eller att taket rasar in av vintersnön och hur man har tänkt att hantera det om det händer.
Men det kanske är jag som är fel ute och tänker gott om människor och bara omger mig med sunda, balanserade människor och därför inte har stött på dessa "idioter"...
(For the record så var jag själv obelånad i flera år tills jag för ett tag sedan tog ett mindre lån på huset och satte in pengarna på ett bankkonto med högre ränta än låneräntan och tjänar en liten slant varje år på ränteskillnaden)
Bra att du tänker gott om människorbra-byggare skrev:
Jag tror dock att den typ av människor som är intresserade av bolånefrågor (och ekonomi) är just dom som hänger på forum och i trådar likt den här.
Sådana människor har för det mesta rätt god koll och gör logiska och beräknande överväganden när det gäller sin privatekonomi.
Sen finns det den andra extremen - det är dom man ser i lyxfällan...
Men tyvärr så finns det också en mkt stor massa som varken är intresserad av eller begriper ekonomi och som för det mesta inte får problem, men om det händer ngt, dom förlorar jobbet, räntan sticker osv - så åker det mkt mkt snabbt utför.
Jag har inte heller, som den medelklassmedborgare i villa jag är, så många sådana personer i min nära krets, men det räcker med att gå "ett steg till" s.a.s så finns det en hel del skrämmande exempel:
T en ex person som blev arbetslös, men köper en husbil á la 500 kkr på avbetalning (för det var ju så billigt - det kostade ju bara xyz kr/mån), därtill en ny TV (kostade ju bara 200 kr/mån) osv - och sedan ett par mån senare, när den sista lönen har trillat in för länge sen så står dom med räkningarna och en a-kassa som långt ifrån täcker dessa...
Många gånger kan dom "trolla" sig ur det - dom kanske får ett jobb plötsligt och kan betala av ett par räkningar/påminnelser. Vissa som jag stött på har tom två ekonomier - en vit och en svart. Den vita är inlagd hos kronofogden för obetalda skulder - och där dras varje månad pengar från deras "lön" eller bidrag. Utanpå det tar dom småjobb svart och de pengarna lever dom på.
Men hur går det sedan för dom när som skall pensioneras tex ? Inget dom "orkar" tänka på...
Man läser ju och hör talas om bekantas bekanta också, barnfamiljer eller familjer som håller på att skaffa barn, med jobb som inte är högavlönade, som köper eller bygger hus för 3-4-5 miljoner, lånar 110% (eller kanske 'bara' 100% i dagens läge då) och i princip inte har ngn buffert alls. Det funkar för dom som håller sig friska och har jobb, särskilt när boräntan är på 2% - men . . .
Vill du besöka en annan verklighet så kan du tex kolla in på flashback eller familjeliv - där finns det alldeles för ofta skrämmande frågeställningar och trådar...
/K
Redigerat:
Många (en av mina grannar tex) tillhör nog också gruppen som avundsjukt ser att Anderson har ny bil, Johansson har pool och Larsson åker på dyra resor tre gånger om året - och tror att de måste ha allt detta för att "alla andra" har det och tittar snett på dem om de inte har det.
Att Andersson bara har skraltiga möbler från Myrorna, Johansson aldrig lämnar huset för att skruttbilen alltid är på verkstan och att Larsson äter blodpudding varje dag ser inte dessa. Mycket handlar ju om hur man prioriterar, och om att se till sig själv, inte hålla på att jämföra sig med alla andra hela tiden, iallafall inte på det sättet.
Att Andersson bara har skraltiga möbler från Myrorna, Johansson aldrig lämnar huset för att skruttbilen alltid är på verkstan och att Larsson äter blodpudding varje dag ser inte dessa. Mycket handlar ju om hur man prioriterar, och om att se till sig själv, inte hålla på att jämföra sig med alla andra hela tiden, iallafall inte på det sättet.