Är det okej att använda EKLK kabel inomhus och inte använda biledaren ?
Eller måste biledaren anslutas till jordskenan i centralen ?
 
Där man använder eklk där är det viktigt att kabelmanteln är jordad eftersom kabeötypen används i bl.a.våtrum. I torrra bostadsrum använder man ekrk kulo som är smidigare och snyggare.
 
Tobbe_3 skrev:
Där man använder eklk där är det viktigt att kabelmanteln är jordad eftersom kabeötypen används i bl.a.våtrum. I torrra bostadsrum använder man ekrk kulo som är smidigare och snyggare.
Eller så använder man EQLQ överallt som är både vitare och går snabbare att få en snygg installation. EKRK känns förlegat för mig
 
  • Gilla
Tobbe_3
  • Laddar…
ottosson89 skrev:
Eller så använder man EQLQ överallt som är både vitare och går snabbare att få en snygg installation. EKRK känns förlegat för mig
Tycker eqlq är mer gulvit än kulo, men den är enklare att lägga faktiskt
 
  • Gilla
AronD
  • Laddar…
Produktstandarden för EKLK säger att biledare ska jordas, men syftet med detta är en smula oklart då det till viss del delar historia med biledaren i EKRK. Om det (fortfarande) finns ett officiellt syfte så är det i så fall (numera) skydd mot störningar.

Så kan du ansluta biledaren, helst i bägge ändar, så är det bra, men det går ingen ko på isen ifall det inte skulle vara praktiskt möjligt.
 
Det jag vet om biledare har jag läst här på forumet, tycker att det oftast stått att biledaren bara ska vara ansluten till jord vid centralen och inte i slutänden?
 
Du har läst rätt, vilket också troligen är det mest formellt korrekta, men jag skrev ändå bägge ändar för jag tror att det i praktiken gör större nytta. Formellt är biledaren och metallmanteln ingen utsatt del som behöver skyddsjordas. Att ansluta biledaren till jord innebär därför enligt deras resonemang funktionsjordning, och då det i så fall skulle handla om funktionsjordning av manteln så görs den bäst i ena änden. Nu tvivlar jag m.fl om nyttan med detta, bättre då att obstruera och förstärka skyddsledaren, även om det finns relevanta argument även mot det. Tror inte det finns något rätt eller fel här, "sanningen" kan ändras igen, och jag är kanske fortfarande förd bakom ljuset här... :x
 
  • Gilla
Kurtivan
  • Laddar…
Hur biledaren ska vara ansluten beror på vilket syftet är, är det för skydd mot elchocker ska den jordas i bägge ändar är det för skydd mot "fält" ska den jordas i central (ena änden endast).
Och jag tror att orsaken till att EKLK ska jordas har att göra med att den, och dess föregångare EKKL, i princip tidigare bara användes i miljöer som var mer utsatta som tex i verkstäder mm.
 
Men är inte syftet med jordningen av biledaren att skärmen skall utgöra ett skydd för spännigssättning av metallföremål som har skadat kabeln. Den blir liksom en "kabelövervakning" av att kabeln inte är sönderklämd i t.ex en våt miljö.
Nackdelen med att ha den ojordad är att den vara spänningsatt i årtioneden efter en skada utan att någon märker det.
 
Redigerat:
elmont skrev:
Hur biledaren ska vara ansluten beror på vilket syftet är, är det för skydd mot elchocker ska den jordas i bägge ändar är det för skydd mot "fält" ska den jordas i central (ena änden endast)..
Precis. Det finns miljöer där man vill minimera EMI störningar från elkablage (sjukhus där elektronisk utrustning är kopplad till patienter, laboratorier, mätstationer, etc, etc.) och där skall biledaren endast kopplas i ena änden för att undvika att det går vagabonderande strömmar i den samma.

Hemma brukar jag göra som Bo skriver och koppla båda ändar till PE.

(När jag bodde i Linköping för länge sedan så ryktades det att det gick runt 100 A i PE på Regionsjukhuset, så ovanstående praxis är nog inte så dum.)
 
mycke_nu skrev:
Precis. Det finns miljöer där man vill minimera EMI störningar från elkablage (sjukhus där elektronisk utrustning är kopplad till patienter, laboratorier, mätstationer, etc, etc.) och där skall biledaren endast kopplas i ena änden för att undvika att det går vagabonderande strömmar i den samma.

Hemma brukar jag göra som Bo skriver och koppla båda ändar till PE.

(När jag bodde i Linköping för länge sedan så ryktades det att det gick runt 100 A i PE på Regionsjukhuset, så ovanstående praxis är nog inte så dum.)
Är säkert ett helt riktigt rykte, mycket vanligt i såna anläggningar särskilt där nyare och äldre byggnader med olika system byggs på och samman. Sen ganska länge strävar man allmänt efter strikt femledarsytem för vårdbyggnader men de måste underhållas väl och byggas korrekt. Har själv sett många exempel på rena felströmmar på 20-30 A per 1000 kVA i ställverk för såna byggen, dvs inte rena vagabonderande strömmar utan felkopplingar, isolationsfel summerat. Och i övrigt är det bara att hänga in tången på lite utbredda ledande byggstrukturer så hittar man rätt många ampere lite varstans i de byggena.Men ofta ligger de mer känsliga delarna under IT-nät tex OP-salar o.dyl så där är ju elmiljön renare på flera sätt främst säkerheten för person.

Och i trådens biledarfråga spelar det för hemmajobben ingen större roll hur den hanteras, jag lutar åt att den gör bäst nytta ansluten till PE överallt där det går att fixa på ett bra sätt.
 
  • Gilla
elmont och 1 till
  • Laddar…
Hade också satsat på att ansluta biledare till både EXLQ, EKLK, EQLQ, EKRK osv, dvs alla kablar som har biledare, till jord i minst en ände, i min värld minskar detta risken att den oavsiktligt spänningsätts exempelvis genom spik i kabel eller en kardel hamnar fel i dosa eller något annat osannolikt, detta kommer lösa säkring och inleda en felsökning. Finns ingen vettig anledning för mig att lämna denna oansluten, kör EXK eller liknande i så fall.
 
  • Gilla
Tobbe_3 och 1 till
  • Laddar…
Det gäller speciellt miljöer där eklk används. Det är ofta tuffa miljöer med fukt och risk mekanisk åverkan. En gnagare skulle t.ex kunna spänningssätta skärmen som kan vara spänningssatt hela kabelns livslängd utan att man hittar felet med en isolationsprovare. Då känns det förstås mycket bättre att felet visar sig genom en utlöst säkring eller jordfelsbrytare.
 
Det var precis denna risk som fanns med den gamla döds-kulon EKR. Den hade i motsats till EKLK/EKRK en berörbar metallmantel, ojordad. En spik genom en sådan kabel kunde spänningssätta den utefter hela dess längd. Detta ville man komma åt med införandet av den första EKRKn i slutet på 80-talet - den fick en PVC-mantel utanpå (utan biledare). EKLK har dessutom två lager PVC. Nu är alltså kabeln isolerad och spänningssättning av manteln innebär inte längre en fara.

Där kunde historien ha slutat, men det blev en lång historia med biledare, som nyligen avslutades då dagens EKRK inte har någon biledare längre :) Det torde ligga i linje att även EKLK blir av med sin biledare så småningom.

Det är självklart att en skyddsjordad mantel är bättre, men är den befogad och nödvändig? Skulle vi undvika kablar utan mantel? Branschen har ju lyckats få till att N1XV får användas istället för EKKJ som de tycker är jobbig...
 
  • Gilla
lars_stefan_axelsson och 1 till
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.