Hej!

Vill bara höra vad mina medmänniskor på detta forum anser om de studsmattor av modell jättestor som man kan köpa väldigt billigt. Själv har vi (min sambo och jag har inga barn) varit inmurade av tre studsmattor under hela sommaren vilket har vid de värsta tiderna inneburit att vi har fått gå en promenad då det inte finns någonstans på vare sig tomten eller i huset vi får lugn och ro.

Alla tomter är på ca 1200 m2, (nybyggt för 3 år sedan) och de grannar som bor runt omkring oss verkar tycka att just den sidan som vätter mot våran tomt är den bästa att placera en studsmatta på, även om de har andra sidor som vätter mot garage, skog etc. Och nära menar jag ca 2 dm från tomtgränsen. Jag kan inte förstå att man lider sådan total brist på hänsyn att man inte tänker till eller kanske till och med frågar "går det bra att vi sätter studsmattan här". Nejdå bara placera den så nära som möjligt. Detta resulterar att vi från uteplatsen, köket, badrummet, sovrummet och kontorsrummet har utsikt över dessa blåa tingestar. Och nybyggda hus har som ni vet väldigt många friskluftsventiler som släpper in en hel del (o)ljud även om de är stängda.

Det problem som vi har är inte att de hoppar och får motion det är ju bara bra jag tycker själv att det är kul att hoppa en stund i studsmattan. Problemet är att just barnen verkar förvandlas till mistlurar så fort de går upp i dem. När de leker vanligt på fräsmattan eller på gatan är det normalt skrik och så, men när 4 12åriga killar går upp i en studsmatta och vrålar allt vad de kan under en halvtimmes tid så går gränsen även för mig. Vid sällsynta fall säger föräldrarna till men oftast så ignorerar de det hela. Är de rädda för sina egna barn?

De gånger jag har rytit till så brukar det bli ganska tyst, problemet är att jag har varken lust eller ork att säga till 8 gåmger om dagen 7 dagar i veckan. Varken ajg eller min sambo är speciellt lättstörda, grannen hade innan en gungställning med sandlåda där deras barn ofta lekte i med den ljudnivå som är vanlig när barn leker. Men när dessa redskap byttes ut mot en studsmatta så byters pratet och skrattandet ut mot ett ylande som kan pågår i timmar. Det låters om om någon typ blir stucken med en nål eller bränner sig mot en varm spisplatta, alltså riktiga blodisande skrik. Har pratat med alla granna rom detta och de tycker själva att ungarna för ett jäkla oväsende men visar samtidigt ingen vilja att flytta/ta bort studsmattan utan lägger alltid över hela ansvaret på oss, "säg till om det blir för högt".

Ljudnivåerna kan ibland bli så höga att om jag är inne med alla dörrar och fönster stängda och praytar i telefon så kan de jag pratar med ibland fråga, "vilka barn det är som är hemma hos er och skriker så"... så högt låter det. Och de bekanta som hälsar på hos oss upplever också detta som extremt störande när vi har haft fika/grillafton. Och ibland har morfar/farfar rytit till rejält på dem och då har det blivit tyst. Men dagen efter är det samma visa.... och ibland har detta hållit på till 01 på natten, då tog vi öronproppar för att kunna sova.

Nu har det varit väldigt lugnt på senare tid, så detta är förhoppningsvis inte ett återkommande problem. Men tänkte bara berätta lite och höra med ni andra vad ni tycker och hur man ska betee sig när detta händer. Jag tycker det är lite konsitgt att man får placera ut en sådan pryl helt utan tillstånd, när man exempelvis måste ha grannintyg för ett växthus som både är mindre och tystare?

Ett problem som jag ser i sammanhanget är att kommunen missköter de lekplatser som finns så föräldrarna "tvingas" att göra varje tomt till en lekplats i sig... med de ljudnivåer som tillkommer. Samt också att om man jämför tomterna från när jag var liten så var det massvis med dyrbara buskar och blomsterarrangemang där det inte var tal om att sparka boll eller springa och stoja, mendans dagens tomter oftast bara är en häck + gräsmatta och eventuellt något äppelträd. Perfekt för barn att spela boll och leka och stoja.

Antagligen är jag och min sambo en produkt av förr då respekt, ordning och omtanke var starka ledord... idag verkar allting vara så fritt, barnen får leka på gatan helt utan tillsyn och springa på andras tomter hur som helst (vet inte hur många gånger jag sagt till dem att de inte får cykla på vår garageuppfart eller springa på vår tomt).

Vi är 25 och 27 år...

MVH
Henko och Lisbeth
Upplands väsby
 
Kan inte heller fatta va man ska med dom där jädra mattorna till..
Visst låter ungarna som hoppar men det tycker inte jag är det värsta.. det är när själva fjädrarna till mattan börjar låta för jäkligt efter att mattan stått ute nått år, gnisslar o skramlar..
Ungarna skulle ju låta oavsett matta eller ej..

Har själv unge men nån studsmatta kommer det inte bli här iallafall. Finns roligare saker till barnen isåfall.
 
hen_rik79 skrev:
men när 4 12åriga killar går upp i en studsmatta och vrålar allt vad de kan under en halvtimmes tid så går gränsen även för mig.
hen_rik79 skrev:
Men när dessa redskap byttes ut mot en studsmatta så byters pratet och skrattandet ut mot ett ylande som kan pågår i timmar. Det låters om om någon typ blir stucken med en nål eller bränner sig mot en varm spisplatta, alltså riktiga blodisande skrik.
hen_rik79 skrev:
Antagligen är jag och min sambo en produkt av förr då respekt, ordning och omtanke var starka ledord... idag verkar allting vara så fritt, barnen får leka på gatan helt utan tillsyn och springa på andras tomter hur som helst (vet inte hur många gånger jag sagt till dem att de inte får cykla på vår garageuppfart eller springa på vår tomt).

Vi är 25 och 27 år...
Tack för mycket underhållande läsning! :)
Det mindre roande i sammanhanget är att många inte är vuxna nog för sin föräldraroll. Störs inte föräldrarna av "ylandet" kan man anta att deras toleransnivå ligger avsevärt högre än din, och ni kommer ingenvart i diskussionen, som för övrigt tydligt framgår av citatet "säg till om det blir för högt". Med andra ord, utifrån deras normer är allt i sin ordning, och det är du som har problem, inte de.
Tråkigt nog, kommer ni troligtvis aldrig överens om en stipulativ definition för "ylande". Föräldrar har en tendens att inta försvarsställning när deras barn kommer i skottlinjen.
 
Ett sätt att hantera det är väl att sätta upp ett plank och på så sätt stänga ljudet lite mer ute och slippa se det man inte vill se hos grannarna. Jag tycker nog ändå att man måste ha rätt att göra vad man vill på sin tomt och att barns lek hör till det man har större anledning att acceptera än tex motorcykelmekande eller flismaskiner. Vi har en skola i vårt kvarter och jag kan tänka mig att de som bor precis i närheten tycker att det blir mycket larm men jag har väldigt svårt att tänka mig att man skulle kunna ställa kravet att skolan "dämpar sig".
 
En skola är väl oftast tyst på kvällar, helger och under sommarlovet. Då kan man nog acceptera ett visst larm under vardagar. I synnerhet om man är på jobbet. :D
 
  • Gilla
janusz_w
  • Laddar…
Jag förstår att ni lider, även om ni blir förbaskade på ungarna så är det till slut föräldrarnas uppgift att se till sina barn, som många tydligen inte klarar av...och att lära föräldrar hur de skall ta hand om sina barn är nog en omöjlig uppgift.

Ljudnivån stiger i samhället hela tiden och fler och fler barn blir hörselskadade, finns många barn nu för tiden som har tinnitus tydligen. Tyvärr så funkar det på många ställen så att den som skriker högst får mest.

Plank som någon föreslog kommer knappast att dämpa ljudet nämnvärt men att inte se kan kanske skapa en viss positiv känsla. F.ö. så är det bara att se fram emot kallare årstider då studsmattan tas in, och att hoppas att barnen växer upp och får andra intressen eller att de tröttnar på studsandet.
 
Jag tillhör kategorin ljudkänsliga föräldrar och jag förstår din frustration. Vi har också en stor studsmatta och en liten tomt ca 430 m2. Barnen och deras kompisar får sluta hoppa om de gapar och skriker på studsmattan.

Fast jag är nog lite extrem alla mina fyra söner får ha hörlurar när de lyssnar på musik. Jag avskyr alla "extra ljud", kanske för att vi bor vid en spårvagnshållplats, centralt i Göteborg i ett gammalt hus.

Även om barn leker så måste de ju inte gapa och skrika av den anledningen. Jag tycker man får lära barn att ta hänsyn, precis som vi vuxna ska ta hänsyn.

Själv sitter jag här områdets morgonpiggaste person och väntar på att det blir någorlunda rimlig tid så jag kan gå ut och klippa mina häckar.
 
  • Gilla
janusz_w
  • Laddar…
R
En mörk kväll, lite bensin och några tändstickor. Och vips är studsmattorna borta :D hehehe
**ta det som ironi.. :surprised: **
 
Redigerat:
RtZ: ett tips: Flashback, där kommer du att känna dig hemma.
 
Vi har en sån där studsmatta. Lyckligtvis har grannen, som bor på den sida som vi har studsmatta åt, också en.
Varför man har en? För att det är roligt för barnen, naturligtvis! Jätteroligt! Men ibland kan det bli FÖR roligt, så upphetsande att det blir skrik i stället för glada rop. Då säger jag ifrån - det tycker jag att man som förälder måste göra, grannarna ska inte behöva hålla efter mina barn!
Visst måste barn få höras. När jag var barn, och vi lekte och hade roligt ute, då hördes det. Men det är skillnad på lite glada rop och rent gallskrikande - sånt hade inte tolererats då och ska inte tolereras nu heller. "Sluta skrika eller sluta hoppa" gäller hos oss också.
 
Hagtornshäck är ett bra sätt att få folk att sluta gena över tomten :)
 
Jag föstår precis hur Hen_rik79 känner sig, då jag har precis samma problem. Tyvärr så är det inte min närmaste granne, utan ytterligare ett hus längre bort. Och precis som Hen_rik skriver, när dom leker på marken, inga problem, visst låter dom, men barn är barn. MEN så fort dom hamnar på den där förbannade mattan, då överröstar deras skrik mitt tv ljud när jag har stängda dörrar till uterum samt en liten springa till altandörren öppen.
Samt att dom väcker både mina småkillar och min grannes småbarn. Har man sagt till, jo var lugna för det, fungerar det, NEJ. Möjligen den kvällen, nästa samma visa igen.
Men här skulle man kunna tycka att storyn skulle kunna vara slut, men nejdå.
Ibland är det inte bara ungen som är uppe och studsar, allt som ofta är även pappan uppe och för ljud, det är F*N inte sant...

Eftersom jag har småbarn (som låter) bor trång (liten tomt), men varför ska det vara så svårt att visa hänsyn?
Jag har skrivit detta tidigare, jag gillar att bygga och har gärna snickeri maskineran igång. Men det skulle inte falla mig in att dra igång en bygg såg i flera timmar ute, och speciellt inte sent på kvällen. Jag håller mig i garaget, för att INTE störa mina grannar och för att VISA HÄNSYN.
När mina barn låter för mycket, säger jag till dom att dämpa sig och dom dör inte av det. Dom har precis lika roligt, men med en lägre ljudnivå.
Nej det är dags att man börjar visa HÄNSYN för varandra!
 
Ni har bosatt er i ett nybyggt villaområde fullt av barn. Barn låter, och ska få låta! Är det inte studsmattor så är det plaskpooler eller gungställningar som genererar ljud av lekande barn.

Ni verkar väl känsliga för att bo på ett ställe fullt av barn.

Nej, jag försvarar inte att små barn är ute och för liv sent, eller att föräldrar inte säger till när ljudet går över gränsen eller att man inte ber sina barn hålla sig på andra sidan av tomten när grannen har fest eller liknande.
 
Så här är det ju. Är man extremt ljudkänslig så är det en dålig idé att bosätta sig i ett nybyggt bostadsområde där oftast småbarnsfamiljer bosätter sig.

Klart man ska visa hänsyn, MEN att barn leker och stojar på sin egen gård och låter lite högt (inom rimliga gränser förståss) ibland får man nog leva med i ett bostadsområde. Och varför skulle inte gården vara en lekplats? Så du menar på fullt allvar att kommunen ska förse föräldrar med lekplatser så barn inte ska leka på den egna gården? Ja jisses!.

Vänta bara när dom blir femton och ska ha moped! Då ska det trimmas och provköras, det LÅTER!
Men om sisådär 20 år så lägger sig nog lugnet över "ditt" bostadsområde också och somnar så sakta in i pensionen.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.