Trädens hemliga liv
Våra träd behandlas ibland så illa, i huvudsak på grund av okunskap. Vill rekommendera denna fantastiska bok av Peter Wohlleben som handlar om trädens liv, en värld som vi inte vet så mycket om.
Författaren har omvandlat forskningens ibland svårtillgängliga språk till en lättförståelig prosa för att göra vetenskapen tillgänglig för fler. Språket flyter vackert och all den beundran och uppskattning som författaren hyser för träd genomsyrar hela boken, hans kunskap är omfattande.
Om ni bara läser en bok i år så välj den här;
http://www.norstedts.se/bocker/115566-tradens-hemliga-liv
Författaren har omvandlat forskningens ibland svårtillgängliga språk till en lättförståelig prosa för att göra vetenskapen tillgänglig för fler. Språket flyter vackert och all den beundran och uppskattning som författaren hyser för träd genomsyrar hela boken, hans kunskap är omfattande.
Om ni bara läser en bok i år så välj den här;
http://www.norstedts.se/bocker/115566-tradens-hemliga-liv
Boken inhandlades redan i februari på bokrean.
Men jag har inte lyckats slita den ur händerna på hustrun än
Men jag har inte lyckats slita den ur händerna på hustrun än
Det var ju tråkigt att du inte uppskattade boken...förmodligen har vi väldigt olika relation till skogen. Då menar jag skog och inte virkesproduktion.
Ja kanske det.
Min verklighet ligger väl någonstans mitt emellan skogsingenjörernas kubikmetersräknande och Peter Wohllebens syn på träd.
Jag ser skogen som en stor levande organism där allt levande ingår. Allt från storgranarna till pissmyrorna. Vi människor är också en del av den stora organismen.
Vi kan gott kan ta ut naturens överskott i form av enskilda träd och smärre bestånd utan att skada organismen som helhet men man borde göra det så att organismen ständigt lever vidare och föryngras. Då får man fullgott virke av bästa kvalitet. Låter man tallar växa i 100-140 år i naturliknande bestånd får man ju ett virke som inte alls går att jämföra med en modern 80-årig broilertall samtidigt som sågvaruutbytet ökar radikalt. I slutändan blir det mindre spill och färre träd behöver huggas för att få samma mängd slutprodukt. Sannolikt skulle det leda till bättre virkespriser för skogsägaren. Skogen lever ständigt vidare och eftersom den aldrig huggs ned helt lever den stora organismen och frodas.
Så gjorde man i hundratals år innan trakthyggesbruket och monokulturerna slog igenom.
Den här principen tror jag på.
Min verklighet ligger väl någonstans mitt emellan skogsingenjörernas kubikmetersräknande och Peter Wohllebens syn på träd.
Jag ser skogen som en stor levande organism där allt levande ingår. Allt från storgranarna till pissmyrorna. Vi människor är också en del av den stora organismen.
Vi kan gott kan ta ut naturens överskott i form av enskilda träd och smärre bestånd utan att skada organismen som helhet men man borde göra det så att organismen ständigt lever vidare och föryngras. Då får man fullgott virke av bästa kvalitet. Låter man tallar växa i 100-140 år i naturliknande bestånd får man ju ett virke som inte alls går att jämföra med en modern 80-årig broilertall samtidigt som sågvaruutbytet ökar radikalt. I slutändan blir det mindre spill och färre träd behöver huggas för att få samma mängd slutprodukt. Sannolikt skulle det leda till bättre virkespriser för skogsägaren. Skogen lever ständigt vidare och eftersom den aldrig huggs ned helt lever den stora organismen och frodas.
Så gjorde man i hundratals år innan trakthyggesbruket och monokulturerna slog igenom.
Den här principen tror jag på.
Redigerat: