Hej.

Har en fundering. I släkten finns en torpfastighet som bebyggdes på 40-talet. Då ansågs tomten konstigt avstyckad så det slöts en överenskommelse med närmsta grannen om markbyte.
Detta finns nedtecknat på en bit wellpapp:eek:

Alla byggnader står i dagsläget på egen mark, tidigare fanns vedskjul osv på grannens mark men de är nu rivna dock går fastighetsgränsen typ 2 meter från husknuten så skulle det bli en konflikt så skulle det kunna bli trist med typ energiskog precis intill huset.

Det syns tydligt hur överenskommelsen är gjord då tomter är skapade och tydliga "naturliga" gränser mellan åkrar med diken osv.

I dagsläget är det ingen konflikt, Det är nu barnen till de som gjorde överenskommelsen på pappret som äger fastigheterna och de är lika överens, Alla är dock i pensionsålder+ så det börjar närma sig generationsskifte igen och det börjar kännas som att det kan bli problem om man inte fixar till detta.

Går det att säga att det är gammal hävd och så är det bra med det? Eller måste man ha ut lantmäteriet och göra en förrättning med nya gränsstolpar osv, eller hur går man till väga?

Vad kan detta kosta?
 
Jag skulle ringa Lantmäteriet och fråga hur man bör göra, det kanske räcker att papperet (kartongbiten) registreras tillsammans med underskrifter av dagens ägare att detta är gjort av deras föräldrar.
Det kommer då i alla fall att finnas registrerade handlingar hos Lantmäteriet.
 
Håller med Demmpa. Om ni är två generationer grannar som kommit överens så känns det dumt att riskera tvist för framtida generationer. Se till att lösa det juridiska nu med lantmäteriet även om det är dyra streck på papper så det blir bra för de som sen tar över. Annars kommer ni garanterat behöva citera Murphys lag ngn gång framöver. Det är inte om... utan när det går snett...
 
Nej, hävd kan inte bli aktuellt, det är för nytt.

Enbart en lantmäteriförrättning kan ändra fastigheternas gränser.

Om ni förbereder med exakt var ni vill ha gränspinnarna och lämnar gemensam ansökan så kan lantmätarens arbetstid minimeras. Dock kostar administrativ formalia som alltid måste göras.
 
harry73
Ett alternativ kan vara att upprätta ett arrendeavtal, där båda parter arrenderar en bit mark av varandra och där de fungerar som betalning för varandra (dvs du arrenderar en bit av grannens mark och som betalning arrenderar grannen en bit av din mark)
Här finns lite mer info om arrende.
http://www.lag24.se/a/arrende-och-arrenderätten-i-allmänhet

Jag vet inte precis hur vattentät det hela blir, men det borde bli bättre än ett gammalt avtal på en bit kartong, och man slipper dyra förrätningskostnader
 
Alla överenskommelser om flyttade tomtgränser utan att man gör det på riktigt upphör ju att gälla så snart någon part vill det, och senast vid ägarskifte...
Man kan alltså inte komma dragandes med hävd etc om en ny ägare inte går med på det.
 
Tack för alla svar. Jag tror inte att ngn av nuvarande ägargeneration vill lägga pengar på en lantmäteriförrättning då de inte ser det som ett reelt problem:)

Men det här med arrende är ju rätt intressant.
Kan man få det juridiskt hållbart så är det en jättebra lösning. Skriver man det på 50 år så räcker det gott o väl för min generation också. Sen e nog husen borta eller löses det nog på annat sätt...
Funkar det även vid ägarbyten?
 
harry73
Det kann mycket möjligt finnas många problem som jag inte känner till, men att köpa hus på ofri grund och då ta över arrendet händer hela tiden, så det borde vara möjligt
 
MagnusSt skrev:
Tack för alla svar. Jag tror inte att ngn av nuvarande ägargeneration vill lägga pengar på en lantmäteriförrättning då de inte ser det som ett reelt problem.
Och här är pudelns kärna! Så länge alla är överens, så är det inget problem, men det räcker med att EN enda person i nästa generation blir vrång/girig/förbannad (insätt valfritt adjektiv här!) för saken skall eskalera till en grannfejd fullt i nivå med Palestina-Israel konflikten!

Det är naivt och direkt oansvarigt att inte ta kostnaden för en lantmäteriförrättning idag när alla är överens. För att på så sätt bespara kommande generationer ifrån den ohyggligt dyra och psykiskt knäckande rättsprocess som för eller senare kommer att inträffa, om ett avtal som det här, inte förankras juridiskt.
 
Redigerat:
  • Gilla
Fotografen och 1 till
  • Laddar…
Jag håller med dig. Problemet är att nuvarande ägare är i 70-års åldern och deras system har funkat i 70 år o det är flera delägare med olika ambitioner och engagemang i fastigheten:)

Men det är nog upp till den yngre generationen att lösa uppgiften innan det blir ett problem.

Därför blev jag nyfiken på arrende, lät som ett enkelt o bra förslag. Men kanske inte praktiskt fungerande.
 
harry73
Det är ingen som har sagt att arrende inte skulle fungera, det kan vara värd att kolla med en jurist, t ex villaägarnas gratis juristhjälp. eller så finns det andra gratistjänster på nätet. Det kanske även gå att skriva in att arrendet får omformas till en lantmäteriförrättning när en av parterna vill det.
 
OM ni ska göra en snållösning...
så kan ett avtalsservitut vara bättre än arrende. Det som kostar då är inskrivningsavgiften.
Arrende måste ha en avgift annars är det inte att arrende. Nyttjanderätter kan vara gratis och går att göra mer omfattande än ett arrende (tror jag).

Men oavsett vilket så blir det mycket viktigt att formuleringarna i avtalet är rätt för att inte bygga dolda fallgropar, så det bör ni ändå ta hjälp att titta på.
Sen behöver det inte bli världskrig. Det räcker att någon blir sjuk, får dålig ekonomi och måste sälja...

Nej, deras avtal har inte funkat under alla dessa år - det är bara så att de inte har märkt att det inte fungerar därför att det inte har testats.
Och 20 000 delat på två fastigheter delat på ett par delägare är inte så mycket givet nyttan man får. Kan inte ni yngre ta kostnaden som framtidsinvestering om diskussionen strandat.
 
Korsvirkeshus arrende innebär att den ena parten kan säga upp arrendet om de så önskar för eget behov. Vad vore poängen med det så?

Servitut på markutnyttjnde måste vara av vikt för härskade fastighet, tveksamt om det går.

Krångla inte till det.
 
Tänkte bidra lite med hänvisningar till vad som gäller rent juridiskt (utöver att hålla med tidigare talare att det är en stor fördel att lösa situationen nu, man vet aldrig vad som händer i framtiden och det är alltid bättre att göra allt klart och tydligt när man är överens).

Frågan gällde om ny gräns kunde hävdas. Regler kring gränshävd regleras i JP 18 §, dvs promulgationslagen till jordabalken, lag (1970:995) om införande av nya jordabalken. Paragrafen lyder:

"Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandrat hävdats i annan sträckning än den skulle ha enligt lag och framgår av omständigheterna att hävden grundats på överenskommelse som före balkens ikraftträdande ingåtts mellan ägarna på ömse sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen sålunda hävdats."

För att JP 18 § ska kunna bli gällande krävs att överenskommelsen är tecknad innan nya jordabalkens ikraftträdande, alltså före 1972. Som jag förstår det har ni en överenskommelse, som oklandrat hävdats sedan 1940, som dessutom är skriftlig? Utifrån den information som finnes tycks JP 18 § vara aktuell.

Dock, för att gränsen ska införas som gällande i fastighetsregistret, och bli lagligen bestämd (som det heter på lantmäterispråk), fordras en fastighetsbestämning. Om nämnda överenskommelse är tydlig, nuvarande ägare också är överens om att tidigare överenskommelse är rätt och giltig, bör en sådan fastighetsbestämning kanska ligga i häradet kring 20-25k kronor, kanske (troligen) billigare än så. Det som fordras är mätning och utmärkning av gränsen (svårt att sia om mätförhållandena, men har ni några befintliga gränspunkter att utgå ifrån fysiskt på marken så underlättas detta arbete väsentligt). Eftersom alla parter tycks vara överens så krävs inget sammanträde i förrättningen.

Hoppas det var ett givande inlägg i debatten, detta mitt första inlägg på forumet :)
 
  • Gilla
klaskarlsson och 2 till
  • Laddar…
harry73
Välkommen hit :)
 
  • Gilla
HerrOso
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.