Tak med fräs

[Farzan]

Jag är lite ledbruten nu. Har stått och fräst en del i helgen och det blev lite…aj.
Det är v-rumsprojektet som är i full gång. Jag började ju med att riva ut en massa åttiotalsskräp i somras – så blev det takjobb i höstas men strax före jul ordnade jag i alla fall den där bärande väggstommen som jag berättade om i förrförra inlägget. Nu håller jag på med innertaket.

Det är det gamla paneltaket från 1927 i det som var husets ursprungliga kök och farstu. Det består av spontade 22 x 95-brädor med fasade kanter och 2 cm från ena kanten ett v-format spår av samma djup som fasningen, så att det ser ut som omväxlande breda och smala ribbor, eller pärlspont på steroider om man ser det så.
Detta paneltak har någon gång, ska vi gissa på fyrtio-femtio-talet, beklätts med vitmålad treetex. 1981 rev förre ägaren bort denna treetex, reglade ner och satte ett furupaneltak – efter att först ha tagit hål för en ny imkanal och och av någon anledning ha rivit bort större eller mindre delar av några bräder; dessa skador syns på den andra bilden.

Sedan mellandagarna har jag pysslat med det här taket – dragit ut spikar och klammer, skrapat bort lössittande färg, spacklat igen spikhål och andra skador och slipat intill förbannelse. Det mesta är avklarat nu men så är det de där saknade brädorna. Jag tar vanlig råspont och fräser v-spåret med handöverfräsen. Det är lite mekigt – lättaste sättet att fräsa rakt (när man har en fräs utan skena) brukar ju vara med en rätskiva som anslag men det funkar ju inte när själva brädan som ska fräsas inte är riktigt rak och jag har inte utrustningen för att spänna upp den rakt heller. Återstår bara att använda fräsens lilla sidoanslag. Det funkar, men eftersom råsponten kan vara lite kärv och ojämn på kanterna kräver det ett väldigt fast grepp och hårt tryck på fräsen. Därav min ledbrutenhet.

Det är sju hela brädor som saknas, och ett gäng kortare för hålet efter murstocken, och några kortare till, och så ett rejält påslag för bitar som inte blir så bra p g a diverse fräsningsolyckor – ja, sammanlagt är det drygt sextio löpmeter som jag har fräst nu. Kanske inte så mycket om man hade haft rätt grejor och mer fräsvana, men…nånstans ska man ju börja. Sedan fasar jag kanterna med elhyveln och snyggar upp lite med slipen – det har jag gjort på alla utom tre brädor.

Bilderna nedan visar taket i f d köket. På den första ser man till vänster en skymt av den uppreglade bärande väggen; i mitten en bit av kökets ursprungliga väggytskikt av målad plywood; och lite till höger spåren av ett skafferi, antagligen rivet 1981. På den andra bilden ser man området med de flesta saknade brädorna inklusive hålet för imkanalen (nu borttagen) nere vid hörnet till höger. Den tredje visar hålet efter murstocken. Observera den stora handsmidda spiken på insidan – från början satt det sexton såna in i stocken (de har fortfarande murbruk på sig).