Vi bor i ett hus m källare från 1912. Huset är byggt på en gammal sjöbotten med ca 6m lera. Huset är, så vitt vi vet, inte pålat (stadskontoret har tyvärr inte kvar byggritningarna).
Det finns en tillbyggnad, och *den* är pålad. Alltså rör sig husdelarna gentemot varandra beroende på årstid och regnmängd.
Originalhuset har stått där den står i nära 100 år, så jag antar att det ändå var väl genomtänkt. Tillbyggnaden är ca 25 år gammal, och den lösningen verkar också fungera.
Förra sommaren var ovanligt torr och det gamla huset rörde sig ovanligt mycket genntemot tillbyggnaden. Även vidbyggda trappor till källarplanet sprack en del i fogarna mot huset, och den vidbyggda farstukvisten fick sprickor.
Nu i vår fick vi t.o.m. in lite regnvatten genom en spricka som bildats i ena hörnet av den gamla grunden (i källaren). Alltså måste något göras. Frågan är vad.
Trots att källargolvet ligger ca en meter under markytan verkar inte den gamla grunden vara dränerad. Vi har i två omgångar försökt åtgärda det, men de företag som vi anlitat har avarått oss med hänvisning till att en dränering kan göra att huset sätter sig. (Tillbyggnaden *är* dränerad).
Uppenbart är att vi ändå måste gräva upp kring huset för att åtgärda sprickor och den nu uppkomna läckan.
- Behöver vi påla (pålningen i sig lär ju förvärra sprickorna!)? Hur pålar man f.ö. en så gammal grund, som antagligen ligger upp till 2 m under markyta och inte består av en platta utan en stenfyllning?
- Skall vi trots avrådan ändå försöka dränera?
Finns det någon som känner igen sig och har tips och råd så hör gärna av er!
