Skorsten
Är i full fart med att detaljplanera mitt lilla lösvirkesbygge som ska påbörjas nu i vår och har nu kommit till skorstenen...
Svärfar har tänkt att mura skorstenen åt oss eftersom han kan fixa tegel billigt och har kunskapen. Min fundering är nu om man ska nöja sig med murade rökkanaler eller om man redan från början ska ha dubbelmantlade insatsrör. Ökas livslängden eller borde det vara tillräcklig livslängd med bara tegel? Kan man ha brännbart material (vägg) närmre om man har insatsrör?
Vi ska ha kakelugn, vedeldad köksspis samt en kamin och endast kakelugnen kommer att användas frekvänt, kaminen då och då samt spisen troligtvis vid strömavbrott. Behövs tre rökkanaler eller kan det räcka med två om man gör på något speciellt sätt?
Om man murar ett ska runt om och har tre insatsrör i detta; kan man ha de tre rören tätt mot varandra eller måste man ha mellanrum?
Hoppas att det är någon som har svar på mina frågor.
Svärfar har tänkt att mura skorstenen åt oss eftersom han kan fixa tegel billigt och har kunskapen. Min fundering är nu om man ska nöja sig med murade rökkanaler eller om man redan från början ska ha dubbelmantlade insatsrör. Ökas livslängden eller borde det vara tillräcklig livslängd med bara tegel? Kan man ha brännbart material (vägg) närmre om man har insatsrör?
Vi ska ha kakelugn, vedeldad köksspis samt en kamin och endast kakelugnen kommer att användas frekvänt, kaminen då och då samt spisen troligtvis vid strömavbrott. Behövs tre rökkanaler eller kan det räcka med två om man gör på något speciellt sätt?
Om man murar ett ska runt om och har tre insatsrör i detta; kan man ha de tre rören tätt mot varandra eller måste man ha mellanrum?
Hoppas att det är någon som har svar på mina frågor.
Googla på Leca skorstenselement istället för tegel. Lätt för din svärfar att sätta upp.
______________
Byggaren
______________
Byggaren
Vi har byggt en skånelänga, och jag har murat 3 skorstenar i tegel. En i köket, en till kaminen, och en till vedpannan som vi värmer alltihop med.
En tegelskorsten varar absolut längst, ackumulerar värme, och är lättast att få drag i. I vår gjutjärnskamin räcker det med ett A4 papper för att tända upp.
Sotaren som besiktigade dem,blev överlycklig över att en "riktig" skorsten i tegel inte var bortglömd.
Lecamuraren
En tegelskorsten varar absolut längst, ackumulerar värme, och är lättast att få drag i. I vår gjutjärnskamin räcker det med ett A4 papper för att tända upp.
Sotaren som besiktigade dem,blev överlycklig över att en "riktig" skorsten i tegel inte var bortglömd.
Lecamuraren
lecamuraren skrev:
Nej. Det gör den absolut inte. Tegelskorstenar har ännu inte bevisat sig ha längst hållbarhet. Tvärtom.
Tegel till skorstenar (fulltegel) är ett murtegel som bränns som rött tegel (i bästa fall), dvs. på lägre temperatur än gult. Men det kan också vara ett utländskt tegel av okänd tillverkning, där leran är kalkfattigare. (Även svenskt 'sekundategel' säljs ibland som skorstenstegel.)
Rött tegel är inte frostsäkert. Fryser därför ofta sönder över tak.
Det är rätt att tegel lagrar in mer värme. Det beror på tyngden. Men det är ingen backventil och avger därför lika mycket värme och lika snabbt. Mäter du temperaturen i topp och vid rökinlopp får du en stor differens. Det gör att kondensering sker inne i rökkanalen när skorsten svalnar. Fukten blir då till vatten som rinner ner i pipan. Särskilt sommartid. En tillsats av svavel från rökgaserna och teglet fräts upp inne ifrån. Därför får man dra om pipan invändigt, men det är svårt att få bruket att fästa på en fet yta som sotet utgör.
Muras pipan med eldfast bruk (fogtjocklek några millimeter) kan den hålla längre.
Lecaskorstenar är inte mycket sämre som 'värmelagrare'. Men de är bättre isolerade och kondensutfallet blir därför inte lika stort. Kanalen är också helt slät på insidan och väl tätad med cementbruk. Falsade samman, staplas upp och har därför inte heller någon fogtjocklek. Det är också högre 'skifteshöjd' på elementen (c:a 30 cm) mot liggfogar på 80 mm för tegel (om det inte är 20-/modultegel med skifteshöjden 115 mm).
_________________
Byggaren
Jag har murat mina skorstenar som dom gjorde för 100 år sedan, dom som står än idag.
Jag plockade fram massiv sten från 30-talet, eftersom den ju inte fryser sönder.
Tegel från 60-talet och framåt, går inte att använda till en skorten.
Skorstenen från vedpannan, där jag eldar 2 ggr per dygn hinner aldrig att kallna, så där bildas aldrig någon kondens. Inne i huset fungerar skorsten som ventilation med ständigt stigande varmluft, så där bildas inte heller någon kondens.
En klassisk tegelskorsten skall vara mjuk (böjlig),så den muras med kalkbruk.
Absolut inte med eldfast bruk, som blir alldeles för hårt. I ett gammalt hus, med en takstol som kan röra sig vid en storm, måste skorstenen följa med i rörelserna.
Lecamuraren
Jag plockade fram massiv sten från 30-talet, eftersom den ju inte fryser sönder.
Tegel från 60-talet och framåt, går inte att använda till en skorten.
Skorstenen från vedpannan, där jag eldar 2 ggr per dygn hinner aldrig att kallna, så där bildas aldrig någon kondens. Inne i huset fungerar skorsten som ventilation med ständigt stigande varmluft, så där bildas inte heller någon kondens.
En klassisk tegelskorsten skall vara mjuk (böjlig),så den muras med kalkbruk.
Absolut inte med eldfast bruk, som blir alldeles för hårt. I ett gammalt hus, med en takstol som kan röra sig vid en storm, måste skorstenen följa med i rörelserna.
Lecamuraren
lecamuraren skrev:
Jag måste invända mot tre av dina påståenden.
"Jag plockade fram massiv sten från 30-talet, eftersom den ju inte fryser sönder."
Fryser sönder kan den visst göra. Det handlar inte om vilken ålder teglet är ifrån, utan hur teglet är gjort och bränt.
Frysrisk i tegel föreligger bara där det finns vatten kvar i stenen. Vatten kan vara inneslutet på två sätt. Centralt mitt i. I ytterskiktet.
Tegel förr (råtegel före bränning) var handslaget i form. Var därför inte särskilt homogent. Fick sen råtorka utomhus. Till en början på marken i solsken. Kunde därför innehålla vatten i mitten. Staplades senare upp på höjden på 'rin' (träläkt) utomhus i skydd med tak.
Modernt tegel är maskingjort i strängpress. Blir därför alltid homogent. Råtorkas i ugn som minskar sprickbildningen. Vatten finns som regel kvar i ytterskiktet men avdunstar till större delen under avsvalning innan det staplas på tunnelugnsvagnarna.
"Tegel från 60-talet och framåt, går inte att använda till en skorsten."
Återigen. Det handlar inte om från vilken ålder teglet är, utan att det är helsten, hur den är bränd och var i ugnen den legat.
Bränningen hänger ihop med hur ugnen såg ut vid olika tidsåldrar. Förr (1930) fanns ugnar (kupolugnar) som 'sattes' med tegel (staplades in i ugnen, ugnen tillslöts, värmdes upp, öppnades upp, teglen plockades ut, alltsammans för hand). Tegel mitt i ugnen fick därför mindre hårdhet än de som låg ytterst, eftersom hela ugnen packades så gott som full och det rymdes åtksilliga kubik tegel i en sådan. (Rester av en sådan ugn finns troligen kvar än idag i Harge tegelbruk, Askersunds kommun.) Men... eftersom ingen människa kunde gå in i ugnen och plocka ut det brända teglet förrän ugnen svalnat av tillräckligt, skedde utjämning av värmen under tiden så att även de inre stenarna blev lite bättre brända, men inte så hårt som de yttre.
I senare tiders tegelugnar (tunnelugn) sätts teglet på vagnar (rymmer inte lika många sten/styck som en kupolugn) som körs in i ugnen och sen i sakta mak passerar ett antal brännare i ugnens sidor och tak tills vagnen kommer ut i andra änden. Där står sen teglet och kyls av innan det plockas över på pallarna. Yttervärmen kommer därför inte helt de inre stenarna till del. Även här är yttre tegel hårdare brända än de mitt i vagnen.
Skillnaden är att i en kupolugn kan temperaturen inte kontrolleras lika noga som i en tunnelugn. Yttre lagret kan därför vara så hårt bränt att teglen har rejäla sprickor medan de mitt i knappt når upp till sin rätta bränningstemperatur. Det kunde därför hända att ofullständigt bränt tegel fick genomgå en andra bränning oxå.
I tunnelugnen kan temperaturen kontrolleras och justeras på två sätt. Dels genom att fyra på mer, dels genom att sakta in eller öka farten på vagnarna. Bränningen blir därför mer homogen, kassationen av tegel i yttre lagret mindre och färgen (på fasadtagel) jämnare. På samma gång ökades kapaciteten. Allt arbete som ska ske för hand (påläggning/avlastning) sker utanför ugnen.
Just att noggrannheten i bränningstemperaturen går att kontrollera från utsidan gör att tegel i tunnelugn har bättre egenskaper än i kupolugn. Blir teglet för hårt bränt, blir det skört och klingar som glas när man slår med hammaren på stenen. Det är totalt odugligt att mura något med. Det går, men risken att det spricker är mycket stor om det utsätts för mer värme. Därför helt olämpligt att mura skorstenar med.
"En klassisk tegelskorsten skall vara mjuk (böjlig),så den muras med kalkbruk.
Absolut inte med eldfast bruk, som blir alldeles för hårt. I ett gammalt hus, med en takstol som kan röra sig vid en storm, måste skorstenen följa med i rörelserna."
Inte ens höga fabriksskorstenar på 25 meter och mer är särskilt böjliga i toppen. Men de böjer sig av vindkraften med sprickor i fogarna som följd. Det spelar ingen roll om det är murat med K-bruk eller KC-bruk. Bruket är inte elastiskt.
Skorstenar till mindre hus utsätts inte på samma sätt för vindkrafter och behöver därför inte vara (och ska inte vara) böjliga. Att huset är rörligt i takstolen till följd av vindkrafter påverkar inte heller skorstenen om den inte är felaktigt uppförd. Enligt byggnormerna (från 1944 och framåt) ska det finnas en luftspalt runt skorstenen på 50 mm som brandskydd. Ingen brännbar del av takstolen får därför stå närmare än 50 mm från utsida skorstenen och så stora rörelser i takstolen finns inte i ett lågt hus om det inte är mycket dåligt byggt. Takpanelen får däremot vara i direktkontakt med skorstenens yttersida. Kan dock knappast påverka lodriktningen på skorstenen i någon nämnvärd grad utöver den sista metern. Därför inte något skäl till att i ett gammalt hus mura ny skorsten med kalkbruk för att den ska vara böjlig. Blir ändå skorstenen utsatt för böjande kraft, ökar också brandrisken genom att gnistor kan ta sig ut i de spruckna fogarna och antända takstolen.
Beträffande eldfast bruk, så är det knappast något att använda längre från eldhärden än en (1) meter. Redan där har temperaturen sjunkit till under den temperatur (cirka 1100 grader C) som teglet bränts vid. Är teglet tillverkat av kalkrik lera (gult tegel) är bränningstemperaturen en bit högre (mellan 1200-1300 grader C). (Och ännu bättre frostskyddat.)
____________________
Byggaren
Redigerat av moderator: