Räntehöjning till 10%?
Ligger just nu i hustankar, tänker mig låna max 1,6 miljoner. Som det är idag är det precis vad vi klarar av, men räntan lär ju inte vara så låg idag som kanske om 10 år framåt?
Risken är kanske att man lånar max vad man klarar idag, räntan ökar till typ 10 och man måste sälja huset med en rejäl förlust? Oroar jag mig i onödan? Hur tänker ni som lånar idag, är ni oroliga för att räntan ska öka markant?
Risken är kanske att man lånar max vad man klarar idag, räntan ökar till typ 10 och man måste sälja huset med en rejäl förlust? Oroar jag mig i onödan? Hur tänker ni som lånar idag, är ni oroliga för att räntan ska öka markant?
Jag bygger hus just nu och lånar ca 2.800.000 miljoner (300.000 kontant). Jag har delat upp mina lån i 3 lika stora delar för att sprida risken, rörligt, 3år och 8år. Räntorna idag är mycket låga och man därför kalkylera vilken boendekostnad man får om räntan fördubblas. Klarar man av det med marginal bör man inte ha några problem. Jag räknar faktsikt med att räntan skall dubbleras inom några år och ser därför till att jag har råd med detta. Det vore inte särskilt roligt att behöva sälja sitt hus när man precis flyttat in i det. 
Givetvis måste man räkan med marginaler och då är kanske en dubblad ränta realistisk, men kanappast mer. Om räntan ska stiga till 10 %eller mer beror det ju på något t.ex. låg arbetslöshet och hög inflation, vilket ju förändrar lånebilden. Vi binder inte våra lån på längre tid än 3 år. (kommer att låna ca 2miljoner).
Om ni idag precis klarar av lånet på 1,6 miljoner så bör nu vara lite försiktiga. Räntan kommer att gå upp, kanske inte till 10% men uppåt 5-6% är fullt möjligt inom några år.
Man måste förstå hur det änger ihop med räntan, inflationen, ekonomin osv för att se hela bilden. Skulle räntan gå upp till 10% så betyder det att inflationen är mycket hög och det i sin tur innebär att era lån "urholkas" och då kan man amortera lite eller inget. Är räntan låg som idag betyder det att inflationen är låg och att ditt lån måste betalas för att minska i värde, då ska man passa på att amortera mycket.
Mitt tips är alltid att du amorterar så du når samma kostnad som om räntan skulle ligga på ca 6%. Om du klarar det och räntan skulle gå upp så minskar du amorteringen i samma takt. Man kan också tänka sig att spara de pengar man tänkt sig amortera men det kräver mer disciplin och räntan du kan få på ett annat sparande är alltid lägre jämfört låneräntan, vill man ha högre avkastning får man ta en högre risk med fonder el dyl.
Man måste förstå hur det änger ihop med räntan, inflationen, ekonomin osv för att se hela bilden. Skulle räntan gå upp till 10% så betyder det att inflationen är mycket hög och det i sin tur innebär att era lån "urholkas" och då kan man amortera lite eller inget. Är räntan låg som idag betyder det att inflationen är låg och att ditt lån måste betalas för att minska i värde, då ska man passa på att amortera mycket.
Mitt tips är alltid att du amorterar så du når samma kostnad som om räntan skulle ligga på ca 6%. Om du klarar det och räntan skulle gå upp så minskar du amorteringen i samma takt. Man kan också tänka sig att spara de pengar man tänkt sig amortera men det kräver mer disciplin och räntan du kan få på ett annat sparande är alltid lägre jämfört låneräntan, vill man ha högre avkastning får man ta en högre risk med fonder el dyl.
Jag tror att rädslan för höga räntor (10-15%som det var i början av 90-talet om jag inte minns fel) till stor del är obefogad. Hela finansmarknaden var annorlunda för 15 år sedan. Den svenska växelkursen var fast, och räntan användes för att försvara den svenska växelkursen. Visst är det troligt att räntan kommer att gå upp, men frågan är hur mycket? Däremot är det självklart att man måste ha en viss marginal så att man utan problem kan klara en höjning på ett par procentenheter!
Håller med WeeBee och övriga.
-Räkna med 6% ränta och se till att amortera skillanden mellan detta och den verkliga räntan (som idag är lägre) för att vänja er vid en högre kostnad.
-Ha marginal för att klara 7% under en kortare tid
-Bind lånen i en korg. Lägg 1/3 på 5-8 år om ni ha små marginaler. Detta kommer dämpa effekten av stigande räntor.
-Om räntan mot all förmodan blir 10% beror det på att inflationen stiger till 5% - 7%. På 5-8 års sikt kommer storleken på lånen urholkas och ni har gjort en god affär genom att köpa/bygga hus
-Räkna med 6% ränta och se till att amortera skillanden mellan detta och den verkliga räntan (som idag är lägre) för att vänja er vid en högre kostnad.
-Ha marginal för att klara 7% under en kortare tid
-Bind lånen i en korg. Lägg 1/3 på 5-8 år om ni ha små marginaler. Detta kommer dämpa effekten av stigande räntor.
-Om räntan mot all förmodan blir 10% beror det på att inflationen stiger till 5% - 7%. På 5-8 års sikt kommer storleken på lånen urholkas och ni har gjort en god affär genom att köpa/bygga hus
...under förutsättning att man har råd att bo kvar. Flera som tvingades sälja under början av 90-talet gjorde däremot enorma förluster och ägnade nästa tio år åt at betala av lånen utan hus. Jämför beloppet på huslånet med era årsinkomst. Om det är 10ggr större (vanligt i Stockholm) kommer räntekostnaderna att öka 10ggr mer än lönen när inflationen stiger.
Visst har riksbanken lärt av misstagen för 15 år sen, men överhettningar är inte lätta att kontrollera. Hur många gissade att Island (med öppen ekonomi och rörlig växelkurs) skulle gå från 2.8% till 12.25% reporänta på två år?
Jag tror att man skall se det så här:
Om svensk ekonomi har ändrats så oerhört mycket på 15 år, så att en "normal" ränta kan minska med 80-85%, då finns det ingen anledning att tro att den inte kan ändra sig lika mycket igen nästa 15 år. Visserligen skulle den förändringen kunna gå i samma riktning, men det förefaller osannolikt att dagens räntor skulle kunna minska med ytterligare 85%.
För 15 år sedan hade vi mycket riktigt en "räntechock" under några veckor pga den fasta växelkursen. Det var ett ganska övergående fenomen. Vad många idag tycks ha glömt var att räntorna i Sverige låg ganska normalt uppe i storleksordningen 12 - 15% på den tiden. Jag tog mitt första bostadslån 1983 till 15.25%. Och sedan låg räntorna på ungefär den nivån fram till ca 1994-95. Fortfarande 1997 låg en hyffsad boränta på ca 8%.
Före 80-talet hade vi en ränte reglering i Sverige (vet inte exakt när den avskaffades), på den tiden förhandlade man inte om räntor, utan huruvida man överhuvudtaget kunde få låna pengar. Om man inte var en tillräckligt "känd kund" i banken så fick man helt enkelt inte låna, oavset vilken betalningsförmåga man hade. Då var det närmast katastrof att slutamortera ett bostadslån efterssom ett hus utan belåning var i princip osäljbart. I många fall löstes finansieringen på den tiden med säljareverser, dvs köparen lånade köpesumman av säljaren, som alltså in princip inte fick betalt för sitt hus.
Även detta är något som idag känns som en omöjlighet, men lika orimligt som det systemet var för 25-30 år sedan, lika osannolikt måste det ha känts för den tidens låntagare med dagens system. Och det visar tycker jag att STORA förändringar händer med betydligt större sannolikhet än vad vi kan föreställa oss. Och alla förändringar är inte till det bättre.
Om svensk ekonomi har ändrats så oerhört mycket på 15 år, så att en "normal" ränta kan minska med 80-85%, då finns det ingen anledning att tro att den inte kan ändra sig lika mycket igen nästa 15 år. Visserligen skulle den förändringen kunna gå i samma riktning, men det förefaller osannolikt att dagens räntor skulle kunna minska med ytterligare 85%.
För 15 år sedan hade vi mycket riktigt en "räntechock" under några veckor pga den fasta växelkursen. Det var ett ganska övergående fenomen. Vad många idag tycks ha glömt var att räntorna i Sverige låg ganska normalt uppe i storleksordningen 12 - 15% på den tiden. Jag tog mitt första bostadslån 1983 till 15.25%. Och sedan låg räntorna på ungefär den nivån fram till ca 1994-95. Fortfarande 1997 låg en hyffsad boränta på ca 8%.
Före 80-talet hade vi en ränte reglering i Sverige (vet inte exakt när den avskaffades), på den tiden förhandlade man inte om räntor, utan huruvida man överhuvudtaget kunde få låna pengar. Om man inte var en tillräckligt "känd kund" i banken så fick man helt enkelt inte låna, oavset vilken betalningsförmåga man hade. Då var det närmast katastrof att slutamortera ett bostadslån efterssom ett hus utan belåning var i princip osäljbart. I många fall löstes finansieringen på den tiden med säljareverser, dvs köparen lånade köpesumman av säljaren, som alltså in princip inte fick betalt för sitt hus.
Även detta är något som idag känns som en omöjlighet, men lika orimligt som det systemet var för 25-30 år sedan, lika osannolikt måste det ha känts för den tidens låntagare med dagens system. Och det visar tycker jag att STORA förändringar händer med betydligt större sannolikhet än vad vi kan föreställa oss. Och alla förändringar är inte till det bättre.
Du har helt rätt hempularen. Vi vet inte vad som kommer att hända i framtiden, vi kan bara gissa och spekulera. Räntan kan mycket väl stiga kraftigt som på Island. Det är också möjligt att räntorna kommer att vara låga som de varit i Japan de senaste decennierna.
Jag tror att det gäller att vara förberedd för vad som kan komma att hända. Som ett steg i att vara beredd på en räntehöjning anser jag att man skall ha en viss marginal (knappast ovanligt ). Men det jag tycker man kan fundera på är att istället för att binda sina lån på lång tid (och därmed betala högre ränta) ha lånen till rörlig ränta. De pengarna man tjänar (alltså skillnaden mellan att binda lånen och ha dom rörliga) sätts in på till exempel RiksgäldsSpar som ger hyfsad ränta och kan sedan användas till att betala en eventuell högre framtida låneränta med. Jag tycker man skall vara försiktig med att amortera för mycket det är bättre att spara så att det finns en viss reserv för eventuella räntehöjningar. Så länge räntorna kan betalas är det nog inga problem med bankerna.
Att amortera är bra eftersom skulden minskar, men det bör inte ske på bekostnad av att inte klara av eventuella räntehöjningar. Att omförhandla och öka lånen i en taskig kreditmarknad är knappast en ideal situation.
Detta är min syn på saken, men jag uppmanar alla att själva tänka igenom sin finansiella situation och göra egna antaganden.
Skall kanske förtydliga mig lite. Min avsikt är inte att skrämma någon till att lägga in 10-15% ränta i sina kalkylblad. Utan att ge lite perspektiv på vilka förändringar som inte är fullt så osannolika som man skulle vilja tro.
Om vi får räntenivåer i den klassen, så har vi sannolikt även en hög inflation igen, med sina för- och nackdelar. Om man skall lägga in så kraftiga kostnader i sin kalkyl så är det rimligt att anta att man också har högre intäkter (=lön) än idag.
Problemet om man har små marginaler är att det är inte säkert att intäktsidan går i takt med kostnadssidan. Man kanske får vänta några år på att intäkterna kommr ikapp.
Jag brukar frösöka se hur vår situation ser ut i förhållande till "den stora massan". Dvs om man (tror sig) tjäna lite mindre än de flesta andra som äger hus, eller lånar lite mer än de flesta andra så tror jag att man tar större risker. Den som ligger mitt i "massan", dvs medellön, medellån osv tror jag går ganska säker. Delvis därför att om vi skulle få så stora ekonomiska förändringar i landet att en mycket stor mängd människort kommer på obestånd så är det dels ettr politiskt problem, ingen regering skulle klara en sådan situation, dels ett nationalekonomiskt problem, landet skulle så att säga "gå i konkurs". Därför tror jag att det kommer alltid att finnas olika räddningspaket för en sådan situation.
Men om man ex. tjänar lite mer än "massan" så är det inte säkert att man får del av sådana paket "höginkomsttagare får skylla sig själva", eller om man med låga inkomster har uppenbart förköpt sig så är man en marginalperson som inte är politiskt intressant att rädda.
Om vi får räntenivåer i den klassen, så har vi sannolikt även en hög inflation igen, med sina för- och nackdelar. Om man skall lägga in så kraftiga kostnader i sin kalkyl så är det rimligt att anta att man också har högre intäkter (=lön) än idag.
Problemet om man har små marginaler är att det är inte säkert att intäktsidan går i takt med kostnadssidan. Man kanske får vänta några år på att intäkterna kommr ikapp.
Jag brukar frösöka se hur vår situation ser ut i förhållande till "den stora massan". Dvs om man (tror sig) tjäna lite mindre än de flesta andra som äger hus, eller lånar lite mer än de flesta andra så tror jag att man tar större risker. Den som ligger mitt i "massan", dvs medellön, medellån osv tror jag går ganska säker. Delvis därför att om vi skulle få så stora ekonomiska förändringar i landet att en mycket stor mängd människort kommer på obestånd så är det dels ettr politiskt problem, ingen regering skulle klara en sådan situation, dels ett nationalekonomiskt problem, landet skulle så att säga "gå i konkurs". Därför tror jag att det kommer alltid att finnas olika räddningspaket för en sådan situation.
Men om man ex. tjänar lite mer än "massan" så är det inte säkert att man får del av sådana paket "höginkomsttagare får skylla sig själva", eller om man med låga inkomster har uppenbart förköpt sig så är man en marginalperson som inte är politiskt intressant att rädda.
Frossa och njut! Här är ett kapitel ekonomiskt science fiction -
Ett tämligen troligt scenario i framtidens riktigt djupa depression är deflation, d.v.s. att pengarna ÖKAR i köpkraft. Detta skulle innebära att hushållens skuldbörda berövar dem allt mer av deras köpkraft.
Hur räntan uppträder i detta läge är en ganska öppen fråga. Om efterfrågan på kapital minskar borde räntorna sjunka (ännu mer). Helt otänkbart är det ju inte att räkna med NEGATIV inlåningsränta och POSITIV utlåningsränta.
Alltså: Den som vill ha pengar på banken får betala en slant för att för att få dem tillbaka. Den som är dum nog att skuldsätta sig får betalt av banken!
Ett tämligen troligt scenario i framtidens riktigt djupa depression är deflation, d.v.s. att pengarna ÖKAR i köpkraft. Detta skulle innebära att hushållens skuldbörda berövar dem allt mer av deras köpkraft.
Hur räntan uppträder i detta läge är en ganska öppen fråga. Om efterfrågan på kapital minskar borde räntorna sjunka (ännu mer). Helt otänkbart är det ju inte att räkna med NEGATIV inlåningsränta och POSITIV utlåningsränta.
Alltså: Den som vill ha pengar på banken får betala en slant för att för att få dem tillbaka. Den som är dum nog att skuldsätta sig får betalt av banken!
Strunt i räntorna om 3-5 år..bind lånen så vet du i så fall så sover du tryggt om du är osäker.
Viktigaste av allt är att ni är överrens & är friska. Resten ordnar sig!
I början av husköpet kommer pengarna rulla iväg till hur mycket som helst..så ha en kontantbuffert för att kunna betala snabbt & smidigt & kanske billigare..särskilt till räkningarna första 2 månaderna när ni flyttat in (för drift & annat) då alla skickar direkt..
Resten ordnar banken.
Om sen räntan drar iväg till 10% inom ett år så har den gjort det för alla & sverige kommer kollapsa. Men om den gör det om 10 år så kommer det ha skett relativt i normal tempo & med löneökningar & annat som hänger med. Så man behöver inte bekymra sig om 10 år!
Viktigaste av allt är att ni är överrens & är friska. Resten ordnar sig!
I början av husköpet kommer pengarna rulla iväg till hur mycket som helst..så ha en kontantbuffert för att kunna betala snabbt & smidigt & kanske billigare..särskilt till räkningarna första 2 månaderna när ni flyttat in (för drift & annat) då alla skickar direkt.
. Resten ordnar banken.
Om sen räntan drar iväg till 10% inom ett år så har den gjort det för alla & sverige kommer kollapsa. Men om den gör det om 10 år så kommer det ha skett relativt i normal tempo & med löneökningar & annat som hänger med. Så man behöver inte bekymra sig om 10 år!
Ditt scenario blir kanske sant snart bara 2,5 år senare ....:eek: . Det är det det innebär att vara forumgud, då vet man vad man talar ombilly_baver skrev:
Redigerat:
