Plåt i norr, betong och tegelpannor i söder
Vi håller just nu på att byta tak på vårat hus uppe i Norrbotten.
När vi tagit offerter så har alternativen alltid varit plåt ingen firma har ens frågat om vi varit intresserad av tegel eller betongpannor, tittar man runt om här i Norrbotten har en klar majoritet skulle säga över 95% plåt och nere i Södra Sverige verkar pannorna var väldigt
Mycket vanligare.
Varför denna skillnad ?
När vi tagit offerter så har alternativen alltid varit plåt ingen firma har ens frågat om vi varit intresserad av tegel eller betongpannor, tittar man runt om här i Norrbotten har en klar majoritet skulle säga över 95% plåt och nere i Södra Sverige verkar pannorna var väldigt
Mycket vanligare.
Varför denna skillnad ?
Har själv funderat en del på detta och mycket tror jag handlar om en så enkel sak som tradition. Tegelbruk var det inte så många om i Norrland medans stålindustrin alltid varit nära till hands och rent krasst så väljer nog många tak efter vad man ser dagligen så det blir ganska naturligt att det fortsätter.
Takpapp har tillverkats i skåne i över 100år (i företag som fortfarande finns, vem vet hur länge före dom) och tillverkas fortfarande i Malmö och Höganäs. Det är så inte förvånande att papptak är mycket vanligare där än i norrbotten
Takpapp har tillverkats i skåne i över 100år (i företag som fortfarande finns, vem vet hur länge före dom) och tillverkas fortfarande i Malmö och Höganäs. Det är så inte förvånande att papptak är mycket vanligare där än i norrbotten
I norr hade de nävertak ända till slutet på 1800-talet och i somliga fall ännu senare. De gick att bygga utan köpesmaterial. Allt kom ur skogen. Allt som inte kostar pengar är bra när pengar inte finns att tillgå.
Sedan kom pärttaken (spåntak) som krävde köpesspik men som annars bara bestod av gratismaterial ur egen skog. De hängde med ända till mitten på 1900-talet och i vissa fall ända till 1980-talet. Allt som kostar litet pengar är bra när det är knappt med pengar.
När det började finnas pengar till köpestak då fanns det redan galvaniserad plåt och den erbjöd de bästa taken för minsta pengarna.
En lång kedja av rationella beslut.
Dessutom verkar det vara brist på bra tegellera i stora delar av norra Norrland. Det går att bränna murtegel av halvdålig lera men taktegel kräver prima råvara. Folk hade vettigare saker att göra på vintrarna än att frakta taktegel långa vägar med häst och släde.
Söderut rörde de sig med mer pengar förr i tiden samtidigt som det var gott om bra tegellera men inte nödvändigtvis obegränsad tillgång på så gott som gratis trävirke och näver. Då lönade det sig att bränna ved en gång för att få hållbara tegeltak som inte behövde förnyas med nytt trä hela tiden. Eftersom pengar fanns kunde man köpa taktegel och därmed köpa sig fri från evighetsarbetet med nävertäkt och takvedshuggning och ständigt återkommande omläggning av tak. Den sparade arbetstiden kunde man i stället sätta på att producera varor för avsalu och dra pengar till gårds. Ett rationellt beslut.
När galvanplåten kom var man så van vid tegeltak att man fortsatte av gammal vana. Hur rationellt det var tål att diskuteras.
Sedan kom pärttaken (spåntak) som krävde köpesspik men som annars bara bestod av gratismaterial ur egen skog. De hängde med ända till mitten på 1900-talet och i vissa fall ända till 1980-talet. Allt som kostar litet pengar är bra när det är knappt med pengar.
När det började finnas pengar till köpestak då fanns det redan galvaniserad plåt och den erbjöd de bästa taken för minsta pengarna.
En lång kedja av rationella beslut.
Dessutom verkar det vara brist på bra tegellera i stora delar av norra Norrland. Det går att bränna murtegel av halvdålig lera men taktegel kräver prima råvara. Folk hade vettigare saker att göra på vintrarna än att frakta taktegel långa vägar med häst och släde.
Söderut rörde de sig med mer pengar förr i tiden samtidigt som det var gott om bra tegellera men inte nödvändigtvis obegränsad tillgång på så gott som gratis trävirke och näver. Då lönade det sig att bränna ved en gång för att få hållbara tegeltak som inte behövde förnyas med nytt trä hela tiden. Eftersom pengar fanns kunde man köpa taktegel och därmed köpa sig fri från evighetsarbetet med nävertäkt och takvedshuggning och ständigt återkommande omläggning av tak. Den sparade arbetstiden kunde man i stället sätta på att producera varor för avsalu och dra pengar till gårds. Ett rationellt beslut.
När galvanplåten kom var man så van vid tegeltak att man fortsatte av gammal vana. Hur rationellt det var tål att diskuteras.