Överbelastad dimmer.
Jo.
En dimmer som har 400W och är belastad med 500W är ju överbelastad, simpelt.
Men om man har skruvat ned dimmen till hälften eller liknande. Visst är väl dimmern fortfarande överbelastad då.
Sjunker inte värdet man kan belasta dimmern med samtidigt som man sänker dimmern?
En dimmer som har 400W och är belastad med 500W är ju överbelastad, simpelt.
Men om man har skruvat ned dimmen till hälften eller liknande. Visst är väl dimmern fortfarande överbelastad då.
Sjunker inte värdet man kan belasta dimmern med samtidigt som man sänker dimmern?
Njaa, formelt så är dimmern överbelastad om du ansluter mer last än vad den är gjord för, så det skall man låta bli.
Men av din fråga så antar jag att du tänker på en reglering av typen variabel rsistor (potentiometer) som faktiskt användes som dimmer i vissa sammanhang förr (väldigt länge sedan), där ökade förlusteffekten i resistorn ju mer man reglerade ner, man kan säga att den effekt som inte gick till lampan blev istället värme i dimmern.
Så fungerar inte moderna dimmers, utan förlusten i dimmern är nästan helt beroende på vilken ström som går igenom dimmern. Om man då dimmar ner så minskar ju strömmen och effektförlusten minskar motsvarande (=mindre värme). Men strömmen minskar i genomsnitt. För dimmern kan sägas pulsa ut ström till lampan, under pulsen så går det full ström, när det inte är en puls så går det ingen ström.
Det innebär att toppströmmen kan vara lika stor som vid full effekt, och vissa komponenter i dimmern tål bara en begränsad toppström. Om man skall veta ifall dimmerns högsta effekt är begränsad av toppeffekt eller av medeleffekt så måste man nästan ha konstruerat den själv, för detta är inget som tillverkarna specar.
Utan en lämplig tumregel är att följa märkningen och inte ansluta mer effekt än vad den är gjord för. Precis som med andra elfrågor.
Men av din fråga så antar jag att du tänker på en reglering av typen variabel rsistor (potentiometer) som faktiskt användes som dimmer i vissa sammanhang förr (väldigt länge sedan), där ökade förlusteffekten i resistorn ju mer man reglerade ner, man kan säga att den effekt som inte gick till lampan blev istället värme i dimmern.
Så fungerar inte moderna dimmers, utan förlusten i dimmern är nästan helt beroende på vilken ström som går igenom dimmern. Om man då dimmar ner så minskar ju strömmen och effektförlusten minskar motsvarande (=mindre värme). Men strömmen minskar i genomsnitt. För dimmern kan sägas pulsa ut ström till lampan, under pulsen så går det full ström, när det inte är en puls så går det ingen ström.
Det innebär att toppströmmen kan vara lika stor som vid full effekt, och vissa komponenter i dimmern tål bara en begränsad toppström. Om man skall veta ifall dimmerns högsta effekt är begränsad av toppeffekt eller av medeleffekt så måste man nästan ha konstruerat den själv, för detta är inget som tillverkarna specar.
Utan en lämplig tumregel är att följa märkningen och inte ansluta mer effekt än vad den är gjord för. Precis som med andra elfrågor.
Jo så rätt, men poängen är att en tyristor blir inte varmare när den regöerar bort mycket effekt, vilket ett reglerbart effektmotstånd blir.
Frågan gällde ju huruvida en dimmer "bränner" mer effekt när den är nerdimmad. Och en tyristor eller triac baserad dimmer blir inte varmare av att vara nerdimmad, tvärtom.
Frågan gällde ju huruvida en dimmer "bränner" mer effekt när den är nerdimmad. Och en tyristor eller triac baserad dimmer blir inte varmare av att vara nerdimmad, tvärtom.