1 164 läst · 16 svar
1k läst
16 svar
Lyssningstips: Därför leder många husbyggen till skilsmässor
Sida 1 av 2
På konsumentens sida
· 3 060 inlägg
I ett radioprogram diskuterar programledarna och arkitekt Gert Wingårdh skilsmässor vid husbyggen.
Du kan läsa artikeln här: Lyssningstips: Därför leder många husbyggen till skilsmässor
Du kan läsa artikeln här: Lyssningstips: Därför leder många husbyggen till skilsmässor
Skrivet av: Nicklas
Folk måste bli starkare och mer konservativa när det gäller familjelivet. Man måste minnas varför man blev tillsammans och kompromissa. Huvudsaken ska inte vara vad man har utan att man är tillsammans. Man ska inte låta samhällets materialism vara viktigare än kärleken mellan varann. Man måste inte ha allt.
Folk måste bli starkare och mer konservativa när det gäller familjelivet. Man måste minnas varför man blev tillsammans och kompromissa. Huvudsaken ska inte vara vad man har utan att man är tillsammans. Man ska inte låta samhällets materialism vara viktigare än kärleken mellan varann. Man måste inte ha allt.
Skrivet av: Pontus
Samhället idag handlar om individualism och "ego-tänk" - man ska alltid ta sig vidare till något bättre både i jobbet (pengar, titel) och tror jag även det slår på det privata (för oss män blir det då lite yngre och "snyggare" tjej, har en hel del kompisar som är där). Och blir det lite jobbigt är det enklare att regga sig på Match.com och skaffa en ny partner.
Visst ska man inte ta allt skit, man yta är inte allt men så ser samhället ut idag. Snygga, lyckliga bilder på FB och Instagram som visar på framgång. Bakom fasaden är det tydligen inte så bra ofta bevisligen.
Samhället idag handlar om individualism och "ego-tänk" - man ska alltid ta sig vidare till något bättre både i jobbet (pengar, titel) och tror jag även det slår på det privata (för oss män blir det då lite yngre och "snyggare" tjej, har en hel del kompisar som är där). Och blir det lite jobbigt är det enklare att regga sig på Match.com och skaffa en ny partner.
Visst ska man inte ta allt skit, man yta är inte allt men så ser samhället ut idag. Snygga, lyckliga bilder på FB och Instagram som visar på framgång. Bakom fasaden är det tydligen inte så bra ofta bevisligen.
Skrivet av: John
Ofta är problemet att kvinnan i familjen inte tycker att mannen gör tillräckligt.
Även om mannen snickrar och sliter hela sin lediga tid, och kanske inte diskat eller städat på ett tag, blir det konflikter.
De konflikterna blir så infekterade att det slår ut, till slut, på precis allt.
Mannen tycket att han sliter hund, men får i princip bara "gnäll"
Kvinnan sköter "marktjänsten" och tröttnar till slut.
Sen är skillsmässan närsående.
Man ska vara delaktig i allt i och med ett husbygge.
Att någon ska enbart göra det ena och den andra i resten är ett förlorande koncept.
Ofta är problemet att kvinnan i familjen inte tycker att mannen gör tillräckligt.
Även om mannen snickrar och sliter hela sin lediga tid, och kanske inte diskat eller städat på ett tag, blir det konflikter.
De konflikterna blir så infekterade att det slår ut, till slut, på precis allt.
Mannen tycket att han sliter hund, men får i princip bara "gnäll"
Kvinnan sköter "marktjänsten" och tröttnar till slut.
Sen är skillsmässan närsående.
Man ska vara delaktig i allt i och med ett husbygge.
Att någon ska enbart göra det ena och den andra i resten är ett förlorande koncept.
Skrivet av: Magnus Gustafsson
Jag har jobbat som byggkonsult och KA sedan 2006 och har medverkat i över 100 villabyggen sedan dess. I ETT fall har det blivit skiljsmässa. Alltså under 1%. Så jag tycker nog att problemet är ett ickeproblem. I alla fall fram tills dess att slutbevis är utfärdat, då jag varit med.
Däremot är det absolut en omtumlande resa att bygga hus. De allra flesta tar mycket lätt på saken och kastar sig in i det med stor entusiasm i början. Helt oförberedda på alla beslut som måste tas på vägen och utan att sätta sig in alla steg som man måste passera innan man kan flytta in i "drömmen". Min roll har under åren alltmer omformats till att bli lotsen som vägleder och mentalt förbereder byggherrarna. I många fall en ren byggpsykolog. Man kan ibland känna sig som den som håller tillbaka entusiasmen i början när man berättar om de praktiska delarna och alla om och men som kan ske på vägen. Det krävs mycket god planering och mycket god människokännedom att tampas med alla inblandade. Att leda projektörer, leverantörer och entreprenörer som lekman utan egen erfarenhet är faktiskt inte att rekommendera. Då blir det inte den glädje man trott. Då är det bättre att leta upp drömhuset på hemnet och köpa ett redan färdigt hus. ELLER anlita professionella projektledare eller konsulter. Låt de hantera de inblandade och ta smällarna. För de kommer. Alltid. Små som stora. Bättre då för familjerna att komma in när ytskikten skall göras. Då finns det utrymme för inspiration och energi som kan föra familjerna samman istället.
....och räkna med att ALLA byggen drar iväg minst 5-10%.
Jag har jobbat som byggkonsult och KA sedan 2006 och har medverkat i över 100 villabyggen sedan dess. I ETT fall har det blivit skiljsmässa. Alltså under 1%. Så jag tycker nog att problemet är ett ickeproblem. I alla fall fram tills dess att slutbevis är utfärdat, då jag varit med.
Däremot är det absolut en omtumlande resa att bygga hus. De allra flesta tar mycket lätt på saken och kastar sig in i det med stor entusiasm i början. Helt oförberedda på alla beslut som måste tas på vägen och utan att sätta sig in alla steg som man måste passera innan man kan flytta in i "drömmen". Min roll har under åren alltmer omformats till att bli lotsen som vägleder och mentalt förbereder byggherrarna. I många fall en ren byggpsykolog. Man kan ibland känna sig som den som håller tillbaka entusiasmen i början när man berättar om de praktiska delarna och alla om och men som kan ske på vägen. Det krävs mycket god planering och mycket god människokännedom att tampas med alla inblandade. Att leda projektörer, leverantörer och entreprenörer som lekman utan egen erfarenhet är faktiskt inte att rekommendera. Då blir det inte den glädje man trott. Då är det bättre att leta upp drömhuset på hemnet och köpa ett redan färdigt hus. ELLER anlita professionella projektledare eller konsulter. Låt de hantera de inblandade och ta smällarna. För de kommer. Alltid. Små som stora. Bättre då för familjerna att komma in när ytskikten skall göras. Då finns det utrymme för inspiration och energi som kan föra familjerna samman istället.
....och räkna med att ALLA byggen drar iväg minst 5-10%.
Skrivet av: Anna
John, det handlar väl isåfall inte bara om att det är synd om mannen som får gnäll fast han sliter, kvinnan får väl slita med allt annat i livet (barn och allt annat i hemmet och runtomkring är väl knappast att förakta) om han "snickrar all sin lediga tid". Vilket är rätt eller fel? Båda två blir ju nästan ensamstående i ditt scenario, så då kanske det inte är så konstigt att det frestar på.
John, det handlar väl isåfall inte bara om att det är synd om mannen som får gnäll fast han sliter, kvinnan får väl slita med allt annat i livet (barn och allt annat i hemmet och runtomkring är väl knappast att förakta) om han "snickrar all sin lediga tid". Vilket är rätt eller fel? Båda två blir ju nästan ensamstående i ditt scenario, så då kanske det inte är så konstigt att det frestar på.
Skrivet av: Magnus Gustafsson
Anna, det John säger är ju att man INTE ska dela upp det på bygg och marktjänst, utan istället dela och vara delaktiga i båda "jobben". Vilket är klokt.
Än bättre är att låta proffs bygga stommen. Så tar familjen över finliret. Den roliga biten.
Anna, det John säger är ju att man INTE ska dela upp det på bygg och marktjänst, utan istället dela och vara delaktiga i båda "jobben". Vilket är klokt.
Än bättre är att låta proffs bygga stommen. Så tar familjen över finliret. Den roliga biten.
Skrivet av: Anna H
Att vara konservativ i familjelivet som Nicklas skriver tror jag inte alls på, då hamnar man ju i scenariot som John beskriver. Nej, dela på allt är mycket bättre. Jag och maken är bra på olika saker, jag älskar tex att måla, han hatar det, dessutom kan han inte titta uppåt och neråt utan att kräkas, jag är svag i händerna pga reumatism, så skruv, såg och spik är hans avdelning. Vi turas om att jobba med projekten, var och en gör det den är bra på, och den andra servar med handräckning, kaffe, skjuts av barn, matlagning och glada tillrop. Har hittills funkat sedan 1990.
Att vara konservativ i familjelivet som Nicklas skriver tror jag inte alls på, då hamnar man ju i scenariot som John beskriver. Nej, dela på allt är mycket bättre. Jag och maken är bra på olika saker, jag älskar tex att måla, han hatar det, dessutom kan han inte titta uppåt och neråt utan att kräkas, jag är svag i händerna pga reumatism, så skruv, såg och spik är hans avdelning. Vi turas om att jobba med projekten, var och en gör det den är bra på, och den andra servar med handräckning, kaffe, skjuts av barn, matlagning och glada tillrop. Har hittills funkat sedan 1990.
Skrivet av: specialisering är det bästa
Jag som man är bra på teknik, så det är min del, hennes del är inte teknik så det håller hon inte på med utan med andra saker hon är bra på, på det sättet blir man duktigare och arbetet går fortare... det förstår de flesta, ända sedan T-forsens tid ordet rullande bandet har det lönat sig..
Jag som man är bra på teknik, så det är min del, hennes del är inte teknik så det håller hon inte på med utan med andra saker hon är bra på, på det sättet blir man duktigare och arbetet går fortare... det förstår de flesta, ända sedan T-forsens tid ordet rullande bandet har det lönat sig..
Skrivet av: Helén Sjörin
Hemma hos oss har jag alltid hjälpt till med allt fast jag är tjej, bytt däck, fixat enklare elgrejer, byggt sommarstuga, river och bygger nytt, målar, vibbar, bygger murar, ja listan kan göras lång. Jag är 47 och min man 66 och han har tidigare jobbat otroligt mycket så jag skötte även tvätt och mat, städa och 2001 kom en son, vid 60 blev han avtalspensionär och kände att han ville "betala" tillbaka för allt jag gjort tidigare, så han började laga mat, städa och tvätta men i stort gör vi ALLT tillsammans och i år firar vi 25 år tillsammans.
Hemma hos oss har jag alltid hjälpt till med allt fast jag är tjej, bytt däck, fixat enklare elgrejer, byggt sommarstuga, river och bygger nytt, målar, vibbar, bygger murar, ja listan kan göras lång. Jag är 47 och min man 66 och han har tidigare jobbat otroligt mycket så jag skötte även tvätt och mat, städa och 2001 kom en son, vid 60 blev han avtalspensionär och kände att han ville "betala" tillbaka för allt jag gjort tidigare, så han började laga mat, städa och tvätta men i stort gör vi ALLT tillsammans och i år firar vi 25 år tillsammans.