Lycka är en väl inställd hyvel (lite skriveri om hyvling)
Finns det något skönare än när man lyckats med hyveln och den bara tar långa hyvelspån efter hyvelspån som bara åker rakt upp i luften och lämnar en glänsande yta som slår det man kan uppnå med det finaste sandpaper? Nä trodde väl inte det 
Jag har forskat i det här till och från en tid nu och experimenterat med olika inställningar samt även filat lite på hyveln (Stanley 3½) och nu känns det som jag har fått till det och bildat mig en uppfattning om en hyvel (putshyvel iaf.) ska ställas in på ett vis som såvitt jag fått till det, eliminerar urrivning oavsett vilken väg man går över träet.
Det som är viktigt är:
1. Vasst hyvelbett
2. En tight inpassad spånbrytare
3. Rätt vinkel på spånbrytaren
4. En verkligt litet avstånd mellan spånbrytaren och eggen (ska motsvara tjockleken på det du ska avverka, ungefär)
Jag stötte på det här första gången på ett brittiskt forum där dom diskuterade vad den här spånbrytaren var till för egentligen? Det konsensus jag tog ifrån diskussion var att mÿcket folk idag har glömt varför man utvecklade spånbrytaren och vad den gör, många av oss ställer den allt för långt bak, typ 1/16" eller 1.5mm och då gör spånbrytaren ingen nytta längre, så länge vi inte tänkt avverka 1.5mm i gången iaf...
Den här japanska videon illustrerar hur spånbrytaren funkar samt hur olika vinklar på spånbrytarens främre kant inverkar:
https://www.youtube.com/watch?v=56DpxEOpxz0
I videon kommer dom fram till att ett avstånd på 0,1mm från eggen, spånbrytarvinkel på 80 grader är optimalt när man avverkar 0.1mm med trä. Jag har provat detta men inte fått det att funka, det är omöjligt att ställa in så bra för mig och resultatet blev en massa "chatter" och urrivningar och allmänt horribelt resultat. Jag blev så besviken jag gav upp i några månader innan jag provade igen. Och då var det mera besvikelser, men även framgångar. Lyckades inte riktigt precisera varför det funkade ibland och andra gånger inte. Men det var nog en kombination av att jag hade spånbrytaren dåligt inställd och fel vinkel.
Med en 80 graders vinkel på min stanley så åker ju spånen inte rakt upp och med spånbrytaren så nära finns det litet med utrymme i den trånga munnen, resultatet blev att spånet sprutade framåt och fastnade i munnen. Därför funkar en vinkel på 50-60 grader bäst tycker jag och många andra. Jag gick även med en fil och sedan sandpapper för att fixa en avfasning på framsidan av munnen på min stanley så att spånet inte skulle fastna så lätt.
The English Woodworker hade en serie med videos om detta som hjälpte mig att komma den sista biten:
How To Control Tear Out With Hand Planes - Understanding The Cap Iron
https://www.youtube.com/watch?v=1bhh6kxXZOQ
Tuning Bench Planes - Preparing The Cap Iron / Chip Breaker
https://www.youtube.com/watch?v=fVfJxDFNinc
Tuning Hand Planes - Setting The Cap Iron / Chip Breaker
https://www.youtube.com/watch?v=xmDVa5cxq8w
Den här videoserien talar om ungefär samma sak som jag och visar hur man går till väga. Avståndet till spånbrytaren blir kanske till 0.3mm eller så, jag ställer så jag ser en liten ljusreflektion, som i videon.
Rekommenderar folk att prova. Jag har nu suttit och provat hyvla både mot och med fiberriktningen på gran, furu och ask utan att lyckas med urrivningar. Resultatet är en fin glansig yta och tunna hyvelspån som åker rakt upp. Att lyckas med detta i gran ser jag nästan som den största vinsten. Nu slipper jag lära mig vässa sicklar
Verkligen imponerande vad en gammal stanley klarar av. De här hyvlarna har alldeles oförtjänt dåligt rykte. Kan inte begära mera av en hyvel än vad denna nu levererar.
Jag har forskat i det här till och från en tid nu och experimenterat med olika inställningar samt även filat lite på hyveln (Stanley 3½) och nu känns det som jag har fått till det och bildat mig en uppfattning om en hyvel (putshyvel iaf.) ska ställas in på ett vis som såvitt jag fått till det, eliminerar urrivning oavsett vilken väg man går över träet.
Det som är viktigt är:
1. Vasst hyvelbett
2. En tight inpassad spånbrytare
3. Rätt vinkel på spånbrytaren
4. En verkligt litet avstånd mellan spånbrytaren och eggen (ska motsvara tjockleken på det du ska avverka, ungefär)
Jag stötte på det här första gången på ett brittiskt forum där dom diskuterade vad den här spånbrytaren var till för egentligen? Det konsensus jag tog ifrån diskussion var att mÿcket folk idag har glömt varför man utvecklade spånbrytaren och vad den gör, många av oss ställer den allt för långt bak, typ 1/16" eller 1.5mm och då gör spånbrytaren ingen nytta längre, så länge vi inte tänkt avverka 1.5mm i gången iaf...
Den här japanska videon illustrerar hur spånbrytaren funkar samt hur olika vinklar på spånbrytarens främre kant inverkar:
https://www.youtube.com/watch?v=56DpxEOpxz0
I videon kommer dom fram till att ett avstånd på 0,1mm från eggen, spånbrytarvinkel på 80 grader är optimalt när man avverkar 0.1mm med trä. Jag har provat detta men inte fått det att funka, det är omöjligt att ställa in så bra för mig och resultatet blev en massa "chatter" och urrivningar och allmänt horribelt resultat. Jag blev så besviken jag gav upp i några månader innan jag provade igen. Och då var det mera besvikelser, men även framgångar. Lyckades inte riktigt precisera varför det funkade ibland och andra gånger inte. Men det var nog en kombination av att jag hade spånbrytaren dåligt inställd och fel vinkel.
Med en 80 graders vinkel på min stanley så åker ju spånen inte rakt upp och med spånbrytaren så nära finns det litet med utrymme i den trånga munnen, resultatet blev att spånet sprutade framåt och fastnade i munnen. Därför funkar en vinkel på 50-60 grader bäst tycker jag och många andra. Jag gick även med en fil och sedan sandpapper för att fixa en avfasning på framsidan av munnen på min stanley så att spånet inte skulle fastna så lätt.
The English Woodworker hade en serie med videos om detta som hjälpte mig att komma den sista biten:
How To Control Tear Out With Hand Planes - Understanding The Cap Iron
https://www.youtube.com/watch?v=1bhh6kxXZOQ
Tuning Bench Planes - Preparing The Cap Iron / Chip Breaker
https://www.youtube.com/watch?v=fVfJxDFNinc
Tuning Hand Planes - Setting The Cap Iron / Chip Breaker
https://www.youtube.com/watch?v=xmDVa5cxq8w
Den här videoserien talar om ungefär samma sak som jag och visar hur man går till väga. Avståndet till spånbrytaren blir kanske till 0.3mm eller så, jag ställer så jag ser en liten ljusreflektion, som i videon.
Rekommenderar folk att prova. Jag har nu suttit och provat hyvla både mot och med fiberriktningen på gran, furu och ask utan att lyckas med urrivningar. Resultatet är en fin glansig yta och tunna hyvelspån som åker rakt upp. Att lyckas med detta i gran ser jag nästan som den största vinsten. Nu slipper jag lära mig vässa sicklar
Verkligen imponerande vad en gammal stanley klarar av. De här hyvlarna har alldeles oförtjänt dåligt rykte. Kan inte begära mera av en hyvel än vad denna nu levererar.
Det är en bra teknik. Man behöver inte både ha spånbrytaren nära eggen och trång spånöppning. Då är det som sagt lätt att det fastnar ihop sig. Jag lekte med detta för några år sedan och lyckades få till den berömda "bacon spånan"
http://www.popularwoodworking.com/woodworking-blogs/chris-schwarz-blog/reconsidering-chipbreakers-as-not-totally-evil
/B
http://www.popularwoodworking.com/woodworking-blogs/chris-schwarz-blog/reconsidering-chipbreakers-as-not-totally-evil
/B
Jo en för tight spånöppning (eller mun) var mest ivägen för mig. Men det är ju bra nyheter för sådana med trähyvlar som man tror är uppnötta för att öppningen blivit för stor, med den här tekniken kan dom få livet igen.
Helt rätt då det gäller sista putshyvlingen..... men det blir tungt att hyvla stora ytor eller ta bort mer material med spånbrytaren lågt ställd.
Själv har jag en mittemellanstrategi. Då får jag ganska bra yta utan att hyvla slut på ryggen fullständigt men då får inte spånöppningen vara för stor.
Själv har jag en mittemellanstrategi. Då får jag ganska bra yta utan att hyvla slut på ryggen fullständigt men då får inte spånöppningen vara för stor.
Jag trixade lite fram och tillbaka igår kväll på en bit björk som var riktigt svårt att få bukt med tidigare. Och när jag flyttade bort spånbrytaren, bara jättelitet så avståndet mellan spånbrytare och eggen var ändå jätteliten, så blev det urrivningar. Knackade fram den lite och provade igen och urrivningarna försvann. Så det är fråga om väldigt små justeringar...
Det finns ett väldigt enkelt sätt att ställa spånbrytaren på tiondelar. Om man ställer hyvelbladet med spånbrytaren påsatt på jämn fin träyta med eggen nedåt. Lägger ett bladmått mot stålet släpper ner spånbrytaren på bladmåttet.
Kom på en rolig historia kring ämnet. Var på european woodworking show i uk för några år sedan. Och jag frågade David charlesworth om detta, vad han tyckte om filmen som florerat på nätet ett tag.
Hmm sa han sedan blev det tyst en lång stund. Sedan sa han "Prova min hyvel som står där och tala om för mig om den fungerar bra". Jag provade hyveln och den fungerade så klart klanderfritt på en väldigt fin träbit som var fastspänd. Jag lyfte hyveln och synade den så gott jag kunde.
Han sträckte fram handen, jag gav honom hyveln, han tog loss spånklaffen och lossade på skruven som håller fast spånbrytaren. Sedan höll han upp den mot ljuset och ställde in den. Låste skruven sedan tittade han väldigt länge på den. Det kändes som han tittade på den i en minut men det var säkert bara i 30 sec. Under detta så sa han inget han är inte så värst pratsam den gode Charlesworth
Men så säger han tillslut "Sådär (och ett mått)" nu är det så att han sa några siffror i tum mått med flera decimaler typ 0,246 mm (översatt till metriskt). Och jag tänkte i mitt stilla sinne. Hur sjutton vet han det rena rama gissningen. Men det var nära eggen. Han monterad tillbaka stålet i hyveln vände upp och ner på hyveln när han skulle ställa in den,(så som man brukar göra) Try it säger han. Och jag provad hyveln igen på samma trä bit när jag provat några spånor frågar han mig "är det någon skillnad" Nä var mitt svar. precis sa han "har man en bra hyvel som är minutiöst genomgången och perfekt inställd och vasst stål så har det inte så stor betydelse" tyckte han, Slut på diskussionen.
Jag hade hoppats på en diskussion kring ämnet men det fick jag inte.
Men vi pratade om annat.
Hmm sa han sedan blev det tyst en lång stund. Sedan sa han "Prova min hyvel som står där och tala om för mig om den fungerar bra". Jag provade hyveln och den fungerade så klart klanderfritt på en väldigt fin träbit som var fastspänd. Jag lyfte hyveln och synade den så gott jag kunde.
Han sträckte fram handen, jag gav honom hyveln, han tog loss spånklaffen och lossade på skruven som håller fast spånbrytaren. Sedan höll han upp den mot ljuset och ställde in den. Låste skruven sedan tittade han väldigt länge på den. Det kändes som han tittade på den i en minut men det var säkert bara i 30 sec. Under detta så sa han inget han är inte så värst pratsam den gode Charlesworth
Men så säger han tillslut "Sådär (och ett mått)" nu är det så att han sa några siffror i tum mått med flera decimaler typ 0,246 mm (översatt till metriskt). Och jag tänkte i mitt stilla sinne. Hur sjutton vet han det rena rama gissningen. Men det var nära eggen. Han monterad tillbaka stålet i hyveln vände upp och ner på hyveln när han skulle ställa in den,(så som man brukar göra) Try it säger han. Och jag provad hyveln igen på samma trä bit när jag provat några spånor frågar han mig "är det någon skillnad" Nä var mitt svar. precis sa han "har man en bra hyvel som är minutiöst genomgången och perfekt inställd och vasst stål så har det inte så stor betydelse" tyckte han, Slut på diskussionen.
Jag hade hoppats på en diskussion kring ämnet men det fick jag inte.
Men vi pratade om annat.
