Är intresserad av ett hus.
För tillfället är jag den ende som är intresserad och vill 'passa på'.
Säljaren vill ha 1.500.000 för huset.
Jag tycker priset är för högt och är rädd för att jag inte får ut mostvarande belopp om jag själv vill sälja. Jag vill bara betala 1.350.000. Men säljaren säger (via mäklare) att de måste få detta för att kunna 'gå vidare'. Annars måste de bo kvar. Det är (och har varit länge) låsta positioner.

Min kreativa idé är därför att låna säljarna 150.000 under en femårsperiod, räntefritt. På så sätt får jag huset billigare, de får sålt sitt hus och de får loss det kapital de just nu behöver för att gå vidare, utan att det kostar dem något.
Jag mister å andra sidan ränteinkomster men räntan är ju så låg att det blir försumbart jämfört med det mycket lägre priset.

Är detta en dum idé?
Vad måste jag tänka på om jag ingår ett privatlåneavtal av denna typ?
Tänk om säljaren t.ex flyttar utomlands?
Finns det tips om detta på nätet? Hittar inget...
 
Det hade jag aldrig vågat. Tänk om de kommer på obestånd, då kan du känna dig blåst på pengarna.
 
Av deras svar får det antas att banken inte vill låna dom 150 000 kr så du bör verkligen fråga dig varför du då skulle vilja göra det?

Om du trots det kommer fram till att du vill göra det (man kan ju iof se det som att priset blev 1.5 milj om de inte betalar) är det viktigt med ett riktigt avtal med alla villkor. Se till att hela resterande belopp förfaller till omedelbar betalning om någon delbetalning försummas och att dröjsmålsränta utgår enligt räntelagen (referensräntan + 8 %).

Försummar de betalning så skickar du en betalningsuppmaning med tidsgräns (hela beloppet som kvarstår) och skickar därefter in en ansökan om betalningsföreläggande till kronofogdemyndigheten.

När det gäller så här stora summor är det helt klart viktigt att kontakta en jurist som skriver avtalet åt dig.
 
Jag skulle inte göra det. Låna ut 150 papp till nån man inte känner som man dessutom köpt nåt av, själva husaffären kan ju också orsaka trassel mellan säljare och köpare, låter som ett vågspel där vinsten inte alls står i proportion till risken.
Jag tycker att risken är mindre att betala vad säljaren vill ha, dom 150 000 ligger ju alla fall i huset och så länge Du bor kvar är dom inte förlorade.
 
Skulle inte ens tro att det är en lösning som säljaren är intresserad av.

Mitt råd är att ge ditt maxbud och säga att budet gäller t ex 2 dagar.
 
dum idé...

Det finns andra hus!
 
zingo skrev:
Är detta en dum idé?
Om du är beredd att betala 1 500 000 så är det väl ingen dum idé, för det är ju det värsta som kan hända :)
 
Nyfniken skrev:
Om du är beredd att betala 1 500 000 så är det väl ingen dum idé, för det är ju det värsta som kan hända :)
Om TS lånar ut 150 000:- och inte får tillbaka dem är det sämre, för den latenta vinstskatten kommer att bli drygt 30 000:- högre.

Låt budet stå kvar och titta på andra hus, eller betala vad säljaren begär.
Jag skulle inte låna ut pengar på det sättet.

/Hasse
 
Att de själva ska låna 150.000 har det nog aldrig varit tal om.
Men det verkar som om de flesta här tycker det är en dum idé så jag får väl hitta nå't annat.
:)
 
Klokt beslut! d^_^b
 
Ett sätt att lösa sådana situationer är att inte pruta med priset, men att pruta med prylar. Nu är 150 kkr rätt mycket, så det kan bli svårt, men man kan tex säga att "OK, vi säger ett högre pris, men då vill vi ha åkgräsklipparen, snöslungan, jordfräsen, ovanmarkspoolen och biljardbordet också".

Folk brukar vara så låsta på beloppet att de gärna slänger med med mer prylar för att få de pengar de vill ha. Utnyttjar man det så kan man få en rätt bra deal ändå.
 
Såvitt det jag har hört stämmer: Om man slänger med prylar är det viktigt att tänka på att de måste "köpas separat", det ska framgå vad man har betalat för huset och vad man har betalat för prylarna.
 
Helt rätt. Annars får du betala lagfartsavgift även på prylarna.
 
Tyvärr finns det inga prylar att deala med och dessutom har jag redan alla prylar jag behöver från tidigare boende.

Men borde det inte gå att skriva ett 'vattentätt' avtal (jurist)?
På ett eller annat sätt borde jag väl kunna få tillbaka mina pengar 'vad som än händer'?
 
I större fastighetsaffärer är modellen inte ovanling som princip.

Jag ser inte rationaliteten i det för säljaren men OM säljaren går med på ett låneupplägg, så kan man tänka sig några varianter:

- Du får säkerhet i deras nya boende, dvs pantbrev. Men då blir det pantbrevskostnader som ska hanteras.
- Du får förmånsrätt för annan typ av säkerhet (om det finns).
- Du får borgen från någon av säljarens vänner/släktingar.

Det går nog att skriva ett juridiskt "vattentätt" avtal. Det torde inte vara mer än en skuldförbindelse som behövs naturligtvis bevittnad. Men kostnaderna för att driva in en sådan skuld - om motparten trilskas - kan ju lätt bli en vändigt stor andel av lånesumman på 150 000.

I teorin skulle du också kunna överlåta skuldbrevet till en tredje part, typ ett inkasso- eller factoringbolag och få XX % av skulden i kontanter. Du får då en fast kostnad och ingen risk.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.