Jordabalken vs lagen om vattenverksamhet
Jag äger en skogsfastighet med tillhörande vatten, och i anslutning till denna finns ett antal avstyckade tomter med strandtomt som gränsar till vattnet jag äger.
Har de rätt att anlägga brygga, som delvis befinner sig på min fastighet enligt Lagen om särskild vattenverksamhet kapitel 2 paragraf 7, utan tillstånd från mig som markägare?
Eller kan jag begära vederlag för dessa bryggor enligt jordabalken 3 kap 12 paragrafen andra stycket?
Har de rätt att anlägga brygga, som delvis befinner sig på min fastighet enligt Lagen om särskild vattenverksamhet kapitel 2 paragraf 7, utan tillstånd från mig som markägare?
Eller kan jag begära vederlag för dessa bryggor enligt jordabalken 3 kap 12 paragrafen andra stycket?
Strandrätt
Det finns en lagligen fastställd servitutsliknande rätt i Jordabalken, som brukar kallas för strandrätt, till uppgrundad mark.
Den viktigaste begränsningen är att det bara är jord-/skogsfastigheter som en gång har gått ända ned till strand-/vattenlinjen (typ stamfastigheter vid laga skiftet) som kan ha lagstadgad rätt att nyttja det uppgrundade området mellan fastighetsgränsen och vattnet.
Nästa villkor för att strandrätten ska gälla är att det uppgrundade området är av ringa omfattning och att den vatten-/markägare som äger området inte ska lida någon skada eller olägenhet av betydelse av att det används.
Tanken med strandrätten är att det uppgrundade området ska få fortsätta att användas på samma sätt.
Det betyder i praktiken att den som av uppgrundning har strandrätt på någon annans strand får lov att ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan byggnad där om inte vatten- /markägaren lider skada av någon betydelse.
Byggnad eller anläggning som uppförs med stöd av strandrätten ska vara avsedd för fastighetens eget behov.
Man kan jämföra strandrätt med servitut. Eftersom rätten följer med äganderätten till fastigheten.
Rätten till uppgrundad mark är en lagligen bestämd rättighet som tillkommer när naturförhållanden förändras.
Eftersom rätten till uppgrundad mark inte bildas genom förrättning eller genom avtal, finns det ingen anledning att framtvinga en kostnadskrävande fastighetsbildnings förrättning.
Om ett hemmansskifte från en fastighet avstyckas och hemmansskiftet tidigare nått ner till strand-/vattenlinjen före avstyckning så har Lantmäteriverket (LMV) ansett det rimligt att anta att rättigheten i 1kap. 6§. Jordabalk följer med avstyckningen.
1kap. 6§. Jordabalk (1970:994) (JB)
Har fastighet blivit skild Från angränsande vattenområde genom att stranden förskjutits, har fastighetens ägare rätt att nyttja området mellan fastigheten och vattnet under förutsättning att området är av ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse. Fastighetens ägare har därvid samma rätt som enligt 2 kap. 7 lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet som
tillkommer strandägare. Lag (1998:861).
I propositionen till lagen i 1kap. 6§. JB. resonerade lagberedningen om att vattenområdes ägare knappast kan nyttja en smal uppgrundad strandremsa. I de flesta fall kommer en uppgrundning ändå utan vidare att nyttjas av den tidigare strandägaren, troligtvis utan att, denne ens är medveten om det. Vattenägaren kan dock bli frestad att kräva oskälig ersättning av den tidigare strandägaren för att få tillgång till stranden och vattnet. I
propositionen ansågs därför att den tidigare strandägarens fortsatta nyttjande av stranden skulle accepteras av lagstiftningen under förutsättning att det inte är av betydelse för vattenområdes ägare. De som är strandägare eller som tidigare har varit strandägare men förlorat stranden genom uppgrundning har alltså rättigheter att nyttja strand och vattenområde angränsande till deras fastighet. Paragraferna innehåller inga konkreta begränsningar utan lämnar utrymme för tolkning.
Det är enligt förarbetena inte möjligt att noggrannare begränsa vad som ska anses som ringa omfattning.
Det finns nästan inga rättsfall som ger stöd till tolkning. Hur landvinningen får användas beror istället på hur strandfastigheten använts. Svea hovrätt ansåg i en dom att även om det uppgrundade området är stort så har de tidigare strandägarna nyttjanderätt på området fram till stranden. Strandremsan bör enligt lagberedningen få användas efter bestämmelserna i 1kap. 6§. JB. åtminstone fram tills den belastade vattenägaren ger tillkänna att han lider men av betydelse. Den tidigare strandägaren ska alltså inte drabbas av påföljder för sitt nyttjande av stranden för tiden innan den belastade vattenägaren yttrat sig.
2 kap.7§. Lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV)
Den som äger strand vid någon annans vattenområde har rätt att för sin fastighets behov ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan byggnad vid stranden, om inte vattenområdets ägare genom byggnaden lider skada av någon betydelse. I 1 kap. 6 § jordabalken finns bestämmelser om att även andra än strandägare kan ha denna rätt.
Rätten som ges av 2 kap.7§. LSV liknar mest ett servitut som ger tidigare strandägare rätt att på vattenägarens område anlägga brygga och att ha båthus eller liknande som behövs för fastighetens behov om inte ägaren av vattenområdet vållas skada av betydelse. Hur många byggnader och annat som får uppföras framgår inte av paragraferna utan ska bedömas efter fastighetens behov och vilken typ av intrång som de orsakar för ägaren av vattenområdet.
Har en tidigare strandfastighet av någon anledning skiljts från sin strand så har fastighetsägaren fortfarande, enligt 1kap. 6§. JB. rätt att nyttja strandremsan som kommit i dagen om denna "har en ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse". En förutsättning som är värd att betona är att för att kunna tillämpa 1kap. 6§. JB. ska fastigheten tidigare haft kontakt med vattnet och sedan skiljts från det genom uppgrundning.
Vattenägare med strand skall genom rättigheterna ovan tåla mer intrång än fastighetsägare utan strand. Tidigare strandägaren ska givetvis först kontakta ägaren av vattnet och komma överens om att få nyttja vattnet för till exempel bygga eller boj och i de flesta fall kommer man överens. Går dock inte vattenägaren med på en upplåtelse kan tidigare strandägaren vända sig till domstol och få sin rätt till vatten säkerställd genom vattendom.
Det finns en lagligen fastställd servitutsliknande rätt i Jordabalken, som brukar kallas för strandrätt, till uppgrundad mark.
Den viktigaste begränsningen är att det bara är jord-/skogsfastigheter som en gång har gått ända ned till strand-/vattenlinjen (typ stamfastigheter vid laga skiftet) som kan ha lagstadgad rätt att nyttja det uppgrundade området mellan fastighetsgränsen och vattnet.
Nästa villkor för att strandrätten ska gälla är att det uppgrundade området är av ringa omfattning och att den vatten-/markägare som äger området inte ska lida någon skada eller olägenhet av betydelse av att det används.
Tanken med strandrätten är att det uppgrundade området ska få fortsätta att användas på samma sätt.
Det betyder i praktiken att den som av uppgrundning har strandrätt på någon annans strand får lov att ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan byggnad där om inte vatten- /markägaren lider skada av någon betydelse.
Byggnad eller anläggning som uppförs med stöd av strandrätten ska vara avsedd för fastighetens eget behov.
Man kan jämföra strandrätt med servitut. Eftersom rätten följer med äganderätten till fastigheten.
Rätten till uppgrundad mark är en lagligen bestämd rättighet som tillkommer när naturförhållanden förändras.
Eftersom rätten till uppgrundad mark inte bildas genom förrättning eller genom avtal, finns det ingen anledning att framtvinga en kostnadskrävande fastighetsbildnings förrättning.
Om ett hemmansskifte från en fastighet avstyckas och hemmansskiftet tidigare nått ner till strand-/vattenlinjen före avstyckning så har Lantmäteriverket (LMV) ansett det rimligt att anta att rättigheten i 1kap. 6§. Jordabalk följer med avstyckningen.
1kap. 6§. Jordabalk (1970:994) (JB)
Har fastighet blivit skild Från angränsande vattenområde genom att stranden förskjutits, har fastighetens ägare rätt att nyttja området mellan fastigheten och vattnet under förutsättning att området är av ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse. Fastighetens ägare har därvid samma rätt som enligt 2 kap. 7 lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet som
tillkommer strandägare. Lag (1998:861).
I propositionen till lagen i 1kap. 6§. JB. resonerade lagberedningen om att vattenområdes ägare knappast kan nyttja en smal uppgrundad strandremsa. I de flesta fall kommer en uppgrundning ändå utan vidare att nyttjas av den tidigare strandägaren, troligtvis utan att, denne ens är medveten om det. Vattenägaren kan dock bli frestad att kräva oskälig ersättning av den tidigare strandägaren för att få tillgång till stranden och vattnet. I
propositionen ansågs därför att den tidigare strandägarens fortsatta nyttjande av stranden skulle accepteras av lagstiftningen under förutsättning att det inte är av betydelse för vattenområdes ägare. De som är strandägare eller som tidigare har varit strandägare men förlorat stranden genom uppgrundning har alltså rättigheter att nyttja strand och vattenområde angränsande till deras fastighet. Paragraferna innehåller inga konkreta begränsningar utan lämnar utrymme för tolkning.
Det är enligt förarbetena inte möjligt att noggrannare begränsa vad som ska anses som ringa omfattning.
Det finns nästan inga rättsfall som ger stöd till tolkning. Hur landvinningen får användas beror istället på hur strandfastigheten använts. Svea hovrätt ansåg i en dom att även om det uppgrundade området är stort så har de tidigare strandägarna nyttjanderätt på området fram till stranden. Strandremsan bör enligt lagberedningen få användas efter bestämmelserna i 1kap. 6§. JB. åtminstone fram tills den belastade vattenägaren ger tillkänna att han lider men av betydelse. Den tidigare strandägaren ska alltså inte drabbas av påföljder för sitt nyttjande av stranden för tiden innan den belastade vattenägaren yttrat sig.
2 kap.7§. Lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV)
Den som äger strand vid någon annans vattenområde har rätt att för sin fastighets behov ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan byggnad vid stranden, om inte vattenområdets ägare genom byggnaden lider skada av någon betydelse. I 1 kap. 6 § jordabalken finns bestämmelser om att även andra än strandägare kan ha denna rätt.
Rätten som ges av 2 kap.7§. LSV liknar mest ett servitut som ger tidigare strandägare rätt att på vattenägarens område anlägga brygga och att ha båthus eller liknande som behövs för fastighetens behov om inte ägaren av vattenområdet vållas skada av betydelse. Hur många byggnader och annat som får uppföras framgår inte av paragraferna utan ska bedömas efter fastighetens behov och vilken typ av intrång som de orsakar för ägaren av vattenområdet.
Har en tidigare strandfastighet av någon anledning skiljts från sin strand så har fastighetsägaren fortfarande, enligt 1kap. 6§. JB. rätt att nyttja strandremsan som kommit i dagen om denna "har en ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse". En förutsättning som är värd att betona är att för att kunna tillämpa 1kap. 6§. JB. ska fastigheten tidigare haft kontakt med vattnet och sedan skiljts från det genom uppgrundning.
Vattenägare med strand skall genom rättigheterna ovan tåla mer intrång än fastighetsägare utan strand. Tidigare strandägaren ska givetvis först kontakta ägaren av vattnet och komma överens om att få nyttja vattnet för till exempel bygga eller boj och i de flesta fall kommer man överens. Går dock inte vattenägaren med på en upplåtelse kan tidigare strandägaren vända sig till domstol och få sin rätt till vatten säkerställd genom vattendom.
Redigerat:
Är du blind!M -MH- skrev:
Jordabalken och Lag om vattenverksamhet är klart och tydligt angiven!
Liksom proppen till JB!
Redigerat:
Du har ju kopierat stora delar av texten från ett examensarbete från 2010? Eller är det ren slump?
Var snäll och ange var du kopierar ifrån.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1029560/FULLTEXT01.pdf, 4.2 Speciella rättigheter för strandägare
Var snäll och ange var du kopierar ifrån.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1029560/FULLTEXT01.pdf, 4.2 Speciella rättigheter för strandägare
Misstänker att du kopierat övrig text också, men orkar inte leta rätt på den.
Det finns många skrifter även lantmäteriverket, jurister, fastighetsföreningar, sakkunniga m fl som har utgett artiklar & tolkningar av detta.
Så det är inget helt eget hittepå.
Dina inlägg tillför inget nytt i detta eller hjälper TS i frågeställningen.
Håll dig borta här ifrån som den ständiga bråkstake som du verkar vara.
Så det är inget helt eget hittepå.
Dina inlägg tillför inget nytt i detta eller hjälper TS i frågeställningen.
Håll dig borta här ifrån som den ständiga bråkstake som du verkar vara.
Svårt att förstå! Källa är angiven!M -MH- skrev:
Vars har du källa själv på dina egna hittepå!
@nord123, du har inte angivet varifrån du kopierat texten, så nej, källa är inte angiven. Om du kopierar in en textmassa från till exempel ett examensarbet, så ange varifrån det kommer, så kan man gå dit och läsa mer om man är intresserad. Som jag gjorde i inlägg #2.
Tolkar detta som att det inte går att neka en mindre brygga. Gäller ändå jordabalken 3 kap 12 paragrafen andra stycket, dvs att jag har rätt till vederlag för intrånget på min fastighet?M -MH- skrev:
Som trådskapare kan du markera bästa
Äger du vattenområdet själv så skall de ha ditt tillstånd för att anlägga brygga.
Du har rätt att ta arrende typ lägenhetsarrende för intrånget av brygga och båtplatser mm.
Äger du även stranden så ska de även där ha jordägarens tillstånd.
Du bör skriva ett skriftligt arrendeavtal max fem år med index, det vinner båda parter på och höjer värdet på deras stugor.
Obs: Att de måste även ha godkänd strandskyddsdispens men det kan du skriva in i avtalet att det är deras skyldighet att söka och inget du ansvarar för.
OBS jag anger inte vilka källor men stöd finns i jordabalken för detta och detta är inget som ingår i Allemansrätten.
MH får nöja sig med det, vissa ord är inte kopierade från jordabalken här men finns i tusentals texter, orkar inte hänvisa till alla ställen man kan hitta vissa ord. Detta är bara löjligt trams från Mh....Undrar om hen jobbar på lantmäteriet?
Du har rätt att ta arrende typ lägenhetsarrende för intrånget av brygga och båtplatser mm.
Äger du även stranden så ska de även där ha jordägarens tillstånd.
Du bör skriva ett skriftligt arrendeavtal max fem år med index, det vinner båda parter på och höjer värdet på deras stugor.
Obs: Att de måste även ha godkänd strandskyddsdispens men det kan du skriva in i avtalet att det är deras skyldighet att söka och inget du ansvarar för.
OBS jag anger inte vilka källor men stöd finns i jordabalken för detta och detta är inget som ingår i Allemansrätten.
MH får nöja sig med det, vissa ord är inte kopierade från jordabalken här men finns i tusentals texter, orkar inte hänvisa till alla ställen man kan hitta vissa ord. Detta är bara löjligt trams från Mh....Undrar om hen jobbar på lantmäteriet?
Nej, det har du inte, det gäller om du inte har rätt att uppföra anläggning på annans mark men gör det ändå. Har du tex servitut på en brunn på annans mark, så har markägaren ingen rätt till betalning för detta.