Jag har inte fått något svar på mina frågor i annan forumdel så jag provar här.

Jag har nu dålig (10 cm torv) eller ingen isolering i golvet mot krypgrund. Energiförbrukningen inte jättehög men vill få ner den och framförallt så är golven iskalla på vintern.

Nu funderade jag på att isolera underifrån med 80-120 mm cellplast. Genom att denna isolering kommer att spikas under golvbjälkarna bör dessa hamna i ett relativt varmt område och därmed skyddas från fukt + att cellplasen i sig inte tar skada av eventeull fukt. jag tänkte spika t.ex. 50+50 mm överlappande för att få tätt skikt.

Är detta rätt tänkt eller finns det några större risker/nackdelar med detta? Det finns plats att krypa ner och spika cellplastskivorna.
 
väldigt rätt tänkt, har själv gjort ungefär likadant.
 
hagaby. var det länge sedan du isolerade? Inte märkt någon kondens eller andra problem?
 
Jag skulle vilja veta samma sak. Jag har hittat dessa två beskrivningar som kommer till lite olika slutsatser. Beträffande cellplast under bjälklaget säger de egentligen inte emot varandra, men har ändå olika slutsatser. LFS säger att man riskerar att stänga in fukt i bjälklaget och att man därför inte bör sätta dit cellplast. Thermisol säger att man riskerar att stänga in fukt i bjälklaget och därför bör ställa in en avfuktare en tid innan man monterar cellplasten. Thermisol säljer cellplast och har ett intresse av att få det att verka bra. Vad LFS har för intressen vet jag inte.

http://www.lfs-web.se/olampliga krypgrundsatgarder.htm
http://www.thermisol.se/pdf/fuktproblem_krypgrund.pdf

Erik
 
Det kanske är viktigt att innergolvet kan andas om man har tät cellplast i blinbotten. Frågan är om laminat och klinkers andas tillräckligt. Olackat trägolv borde vara optimalt men kostar en del.
 
Cellplast som används till isolering lär vara ungefär lika diffusionsöppen som trä. Långt ifrån tät med andra ord. Klinkers och laminatgolv skulle jag gissa är mycket tätare.

Erik
 
Min farfar byggde till ett rum på sitt ouppvärmda sommartorp. Han isolerade blindbotten med mineralull och la eternitskivor under (fastspikade med reglar) för att hålla mineralullen på plats. Han råkade ha gott om eternitskivor, därför valet. Överst var det vanligt brädgolv, slipat o lackat.
Efter ungefär 30 år började golvet låta dovare än vanligt och luta svagt mot mitten. Några av golvbrädorna blev blåaktiga.
En sommar bröt jag upp golvbrädorna och resterna av trossbotten föll ner på marken varefter jag drog bort brädorna. Allt bärande hade ruttnat av fukten underifrån och bara golvbrädorna höll det uppe. Mineralullen var nästan blöt.

Alltså, varning varning för täta material i en torpargrund.

Kanske jag eller den efter mig måste göra om jobbet en vacker dag.
Som tröst till nästa la jag ner en flaska sprit och en dagstidning.

Lycka till med isoleringen.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.