Hej,
Ett sjuttiotals parhus med sluttningsvåning byggt enligt dåtidens metod med invändig isolering mot vägg och platta kräver lite omvårdnad efter snart 40 år i malpåse.
Trots byggmetoden har huset klarat sig ganska bra genom åren. Närmast otroligt att instängda reglar bakom diffspärr dikt an motfylld betongvägg klarat sig helt utan åverkan efter alla år.
Nu till sak. En större del av gaveln har en betongvägg där ca 6 meter är helt i dagen, med enbart en mindre del under jord. Väggen består av 15 cm platsgjuten betong (dvs iskall) med invändig isolering på 95mm mellan träreglar, därefter diffspärr och gips. Ett sovrum har denna vägg helt i dagen längs ena sidan och efter att golvlist avlägsnas avslöjades stygg doft från syllen längs betongväggen. Denna isolering samt reglar och syll skall bort.
Det jag undrar över är lämplig åtgärd för att återställa väggen? Utvändig isolering är tyvärr ej möjlig på denna del.
Min duktiga snickare och husdoktor ordinerar utifrån och in: betongvägg, luftspalt 25 mm, 70 mm cellplast mellan 70 mm plåtreglar, diffspärr och gips. Luftspalten ventileras ej. Ev fukt sugs upp av betongplatta eller vägg och luften rör sig alltid något pga av husets konstruktion.
Jag tänkte: betongvägg, 40-50 mm cellplast dikt an mot betongvägg, ytterligare ett lager cellplast mellan 45 mm plåtregel, diffspärr, gips. Se t.ex. Finjas klimatvägg utan luftspalt:
http://finja.se/App_Resource/Page/file/prefab/pdf/sv/7001.pdf#view=fit
Jag röstar nog på snickarens förslag. Vad tror den samlade kompetensen på detta eminenta forum?
Tacksam för svar
