Hur ska man tänka angående prisläge på nya bostaden?
Hej.
Om man ser tillbaka i historien så har dom som tagit i från tårna när dom köpt villa (köpt på gränsen till för dyrt) varit vinnarna om man klarat sig genom alla konjunktursvängningar. Alltså villor i bra områden runt sthlm som folk köpte för 10-20 år sedan säljs idag för mångdubbelt mot vad de köptes för...!
Ska man lära av historien och köpa det lite dyrare än vad tänkt från början eller ska man fega?
Vår plan är att bo kvar i den villa vi ska köpa tills barnen flyttat ut, och sen sälja villan om 20-30år och då flytta in i en hr innanför tullarna (har idag stått i bostadskö i 11år i sthlm) och leva upp pengarna på äldre dagar... lite som en pensionsförsäkring...
Hur ska man tänka?
Om man ser tillbaka i historien så har dom som tagit i från tårna när dom köpt villa (köpt på gränsen till för dyrt) varit vinnarna om man klarat sig genom alla konjunktursvängningar. Alltså villor i bra områden runt sthlm som folk köpte för 10-20 år sedan säljs idag för mångdubbelt mot vad de köptes för...!
Ska man lära av historien och köpa det lite dyrare än vad tänkt från början eller ska man fega?
Vår plan är att bo kvar i den villa vi ska köpa tills barnen flyttat ut, och sen sälja villan om 20-30år och då flytta in i en hr innanför tullarna (har idag stått i bostadskö i 11år i sthlm) och leva upp pengarna på äldre dagar... lite som en pensionsförsäkring...
Hur ska man tänka?
Som jag ser det så rä det inte lika självklart att vi får se en sådan uppgång i framtiden som vi sett de senaste 20 - 30 åren. Om vi nöjer oss med de senaste 10 åren så beror mycket av uppgången på att räntorna har sjunkit. För 10 år sedan så var vi precis i början på en period av fallande räntor. Under hela 80- talet och större delen av 90- talet låg en normal boränta på mellan 12 och 17%. Det var först någon gång 97 om jag minns rätt som räntan "tillfälligt" sjönk under 10%.
Som jag ser det så motiverar ränteläget ensamt en uppgång på 250 - 300% under de senaste 10 åren.
En sådan ränterelaterad uppgång kommer vi inte att få se igen (däremot så finns det rätt mycket marginal att ramla tillbaka uppåt i ränta igen).
Det som talar för fortsatt uppgång är att Stockholms priser fortfarande är låga jämfört med andra storstäder. Då är istället frågan om det är korrekt att jämföra Stockholm med storstäder i Europa, eller om vi skall inse att vi bor i en håla i Europas pereferi.
Ytterligare en sak som inte talar för en ökning men som tar udden av mitt resonemang om räntorna är att vi har sett stora prisökningar på bostäder ganska stadigt under åtminstonde de senaste 50 åren, vid varje tid har det funnits olika förklaringar om varför priserna gått upp, de sjunkande räntorna är bara en sådan förklaring i mängden. Det finns ingen anlednigng att vi inte om 10 år kan lägga ytterligare ett prishöjande skäl till samlingen, men ett skäl som ingen kan sätta ord på idag.
Så jag är ganska övertygad om att ett bostadsköp är alltid en skaplig affär på lite längre sikt, sedan kan den vara mer eller mindre bra beroende på hur man träffar konjunkturcyklerna. Om man tror sig kunna bo kvar i minst 5 år så tror jag att man rider ut de flesta stormar. Blir man tvungen att sälja inom 5 år (ändrad ekonomi, skilsmässa etc) då finns det risk att man är stor förlorare.
Jag skulle inte våga förutsätta att det finns pengar att ta ut ur boendet den dag jag blir gammal. Antingen så går det inte att bo billigare, eller så kanske barnen behöver stöd till sitt boende, eller ....
Som jag ser det så motiverar ränteläget ensamt en uppgång på 250 - 300% under de senaste 10 åren.
En sådan ränterelaterad uppgång kommer vi inte att få se igen (däremot så finns det rätt mycket marginal att ramla tillbaka uppåt i ränta igen).
Det som talar för fortsatt uppgång är att Stockholms priser fortfarande är låga jämfört med andra storstäder. Då är istället frågan om det är korrekt att jämföra Stockholm med storstäder i Europa, eller om vi skall inse att vi bor i en håla i Europas pereferi.
Ytterligare en sak som inte talar för en ökning men som tar udden av mitt resonemang om räntorna är att vi har sett stora prisökningar på bostäder ganska stadigt under åtminstonde de senaste 50 åren, vid varje tid har det funnits olika förklaringar om varför priserna gått upp, de sjunkande räntorna är bara en sådan förklaring i mängden. Det finns ingen anlednigng att vi inte om 10 år kan lägga ytterligare ett prishöjande skäl till samlingen, men ett skäl som ingen kan sätta ord på idag.
Så jag är ganska övertygad om att ett bostadsköp är alltid en skaplig affär på lite längre sikt, sedan kan den vara mer eller mindre bra beroende på hur man träffar konjunkturcyklerna. Om man tror sig kunna bo kvar i minst 5 år så tror jag att man rider ut de flesta stormar. Blir man tvungen att sälja inom 5 år (ändrad ekonomi, skilsmässa etc) då finns det risk att man är stor förlorare.
Jag skulle inte våga förutsätta att det finns pengar att ta ut ur boendet den dag jag blir gammal. Antingen så går det inte att bo billigare, eller så kanske barnen behöver stöd till sitt boende, eller ....
Kloka synpunkter ifrån Hempularen.
Jag avråder alltid att man köper sitt boende för att göra en bra "investering". Ingen kan i förväg veta vad värdet är på ditt hus om 20-30 år. Det enda man vet är att man ska köpa sig ett boende där man ska trivas och inte ta allt för stora ekonomiska risker. Det är mycket trygghet och känslor inblandade i ens boende och att förlora det för att man överbelånade sig är mycket smärtsamt.
Sedan är det givetvis så att du i reala termer har en större värdeökning ju dyrare tillgången är idag, förutsatt att den procentuella värdeökningen är densamma.
Jag kan iofs tänka mig att en lagom stor villa i ett bra område som passar många kan öka mer i värde procentuellt jämfört en lyxvilla i ett exklusivt område som endast har ett fåtal spekulanter.
Som kuriosa kan nämnas at jag köpte en bostadsrätt i ett mindre samhälle i mitten av Sverige för 5000 kr där jag bodde i ca 4 år. Sålde den sedan för 105.000 kr. Ingen stor vinst när man hörde andra i Sthlm som "tjänade" miljoner på sina bostadsrätter. Men procentuellt sett min bästa "investering" någonsin, och jag tror inte många haft samma värdeökning på sitt boende, 2100% eller 525% per år.
Se till att köpa en bostad ni har råd med även om räntan går upp rejält, kanske uppåt 8-9%. Sedan amorterar man rejält så man blir skuldfri fort. Därefter kan du säkerligen se fram emot en skaplig pensionsförsäkring.
Jag avråder alltid att man köper sitt boende för att göra en bra "investering". Ingen kan i förväg veta vad värdet är på ditt hus om 20-30 år. Det enda man vet är att man ska köpa sig ett boende där man ska trivas och inte ta allt för stora ekonomiska risker. Det är mycket trygghet och känslor inblandade i ens boende och att förlora det för att man överbelånade sig är mycket smärtsamt.
Sedan är det givetvis så att du i reala termer har en större värdeökning ju dyrare tillgången är idag, förutsatt att den procentuella värdeökningen är densamma.
Jag kan iofs tänka mig att en lagom stor villa i ett bra område som passar många kan öka mer i värde procentuellt jämfört en lyxvilla i ett exklusivt område som endast har ett fåtal spekulanter.
Som kuriosa kan nämnas at jag köpte en bostadsrätt i ett mindre samhälle i mitten av Sverige för 5000 kr där jag bodde i ca 4 år. Sålde den sedan för 105.000 kr. Ingen stor vinst när man hörde andra i Sthlm som "tjänade" miljoner på sina bostadsrätter. Men procentuellt sett min bästa "investering" någonsin, och jag tror inte många haft samma värdeökning på sitt boende, 2100% eller 525% per år.
Se till att köpa en bostad ni har råd med även om räntan går upp rejält, kanske uppåt 8-9%. Sedan amorterar man rejält så man blir skuldfri fort. Därefter kan du säkerligen se fram emot en skaplig pensionsförsäkring.
Jag tror i och för sig att oavsett prisutvecklingen i övrigt kommer värdet på villor i attraktiva lägen i Stockholmsområdet att fortsätta att öka, i alla fall om befolkningsprognoserna står sig.
Jag resonerar så här: Om 08orna blir fler blir förmodligen de med höga inkomster också fler. Man kan bygga fler bostäder men bra lägen är och förblir en begränsad resurs, alltså kommer konkurrensen om om dessa objekt att öka och därmed deras priser.
Sen vet jag inte om jag för den skull vill rekommendera att köpa "på gränsen till för dyrt". Även om man kan casha in i framtiden är det ju inte så kul fram till dess om man inte har råd att renovera och måste käka blodpudding varje gång räntorna går uppåt...
Jag resonerar så här: Om 08orna blir fler blir förmodligen de med höga inkomster också fler. Man kan bygga fler bostäder men bra lägen är och förblir en begränsad resurs, alltså kommer konkurrensen om om dessa objekt att öka och därmed deras priser.
Sen vet jag inte om jag för den skull vill rekommendera att köpa "på gränsen till för dyrt". Även om man kan casha in i framtiden är det ju inte så kul fram till dess om man inte har råd att renovera och måste käka blodpudding varje gång räntorna går uppåt...
När jag var helt ny på bostadsmarknaden 1984 så var jag nyinflyttad till Stockholm, jag tittade på bostadsrätter i väster (jobbade nära Vällingby). Jag insåg efter ett tag att prisskillnaden på lägenheter ute i Hässelby jämfört med kungsholmen var för liten för att motivera att bo så långt ifrån staden.
Då kunde jag köpa en 2a i Hässelby för ca. 170 000, började titta på området runt Brommaplan, där kostade det ca 190 000, köpte till slut en lägenhet på västra kungsholmen för 220 000. Dels var det trevligt att bo lite mer centralt, men jag resonerade också som så att jag var livrädd för att jag gjort mitt livs sämsta affär, tänk om marknaden rasar (en kollega hade köpt en lägenhet i Vasastaden för under 100 000, något år tidigare). Då borde det vara säkrare ju mer attraktivt läget var, redan då skulel jag fått betala över 400 000 för en 2a på samma gata som min kollega bodde (dessutom i en sämre förening med dubbelt så hög månadsavgift).
Jag sålde min lägenhet 1991 för 425 000, då hade marknaden precis gått ned lite, priserna i "min" förening där jag då var ordförande hade sjunkit med ca 8% på ett halvår.
Något år senare satt vi mitt i en finnasiell katastrof, lägenheter i min gamla förening sjönk ungefär 25%, jag hade då andra kolleger som hade handlat långt ut från stan. En hade en stor marklägenhet i Vallentuna, de hade gett 460 000 för den, flyttade till villa och försökte sälja för 250 000, det fanns överhuvudtaget ingen som ville titta på den ens (till visningen ringde en enda person, som inte heller han dök upp på visningen sedan), kollegan gav upp försäljningsplanerna, lyckades få hyra ut den ett tag till förlusthyra, och lyckades sälja den 1994 tror jag med en förlust på 200 000, dvs nästan 50 % (plus förlusten i driften under tiden). Då var lägenheterna i min gamla förening nästan uppe i sitt gamla pris igen.
vad jag egentligen vill ha sagt är att om man har möjlighet så tror jag att det finns en viss ekonomisk trygghet i att satsa lite mer och få ett boende i ett lite mer attraktivt område, även om man för sin egen del tycker att det duger med det sämre läget.
Kriser liknande den i början på 90 talet kommer vi att få se mer av (den nuvarande är inte ens i närheten ).
Då kunde jag köpa en 2a i Hässelby för ca. 170 000, började titta på området runt Brommaplan, där kostade det ca 190 000, köpte till slut en lägenhet på västra kungsholmen för 220 000. Dels var det trevligt att bo lite mer centralt, men jag resonerade också som så att jag var livrädd för att jag gjort mitt livs sämsta affär, tänk om marknaden rasar (en kollega hade köpt en lägenhet i Vasastaden för under 100 000, något år tidigare). Då borde det vara säkrare ju mer attraktivt läget var, redan då skulel jag fått betala över 400 000 för en 2a på samma gata som min kollega bodde (dessutom i en sämre förening med dubbelt så hög månadsavgift).
Jag sålde min lägenhet 1991 för 425 000, då hade marknaden precis gått ned lite, priserna i "min" förening där jag då var ordförande hade sjunkit med ca 8% på ett halvår.
Något år senare satt vi mitt i en finnasiell katastrof, lägenheter i min gamla förening sjönk ungefär 25%, jag hade då andra kolleger som hade handlat långt ut från stan. En hade en stor marklägenhet i Vallentuna, de hade gett 460 000 för den, flyttade till villa och försökte sälja för 250 000, det fanns överhuvudtaget ingen som ville titta på den ens (till visningen ringde en enda person, som inte heller han dök upp på visningen sedan), kollegan gav upp försäljningsplanerna, lyckades få hyra ut den ett tag till förlusthyra, och lyckades sälja den 1994 tror jag med en förlust på 200 000, dvs nästan 50 % (plus förlusten i driften under tiden). Då var lägenheterna i min gamla förening nästan uppe i sitt gamla pris igen.
vad jag egentligen vill ha sagt är att om man har möjlighet så tror jag att det finns en viss ekonomisk trygghet i att satsa lite mer och få ett boende i ett lite mer attraktivt område, även om man för sin egen del tycker att det duger med det sämre läget.
Kriser liknande den i början på 90 talet kommer vi att få se mer av (den nuvarande är inte ens i närheten ).
Värdeökningen är ju 100000kr, vilket är 2000% av 5000kr. Och det blir en ökning med drygt 111% per år.Nyfniken skrev:Ja, procenträkning kan vara lite lurigt.WeeBe skrev:
2525%, eller 126% per år.
En bra fråga, har funderat på samma sak. Men har kommit fram till att jag inte är någon större vagabond, brukar nämligen få hemlängtan efter ett par dar när jag är utomlands. Men även om det är något man i så fall får prioritera bort dom första åren så lär man tillslut ha fått en tillräcklig löneökning för att ha råd även med det.pinebar skrev:
Redigerat:
Visst är det så att Stockholm i helhet har sjunkit/svängt ganska mycket senaste året. Men det finns en hel del områden som har stått mer eller mindre still. Tillbaka till det som oftast gäller. Läge, läge och läge.-MH- skrev:
Amen. Jag tror också att den nedgång som setts här är rätt ojämnt fördelad.Sailorman skrev:
I vårt rätt citynära område satte en villa som visades i slutet av augusti förra året nytt prisrekord, som sedan slogs av en annan villa som såldes i vintras. Båda tillhörde väl den bättre halvan av områdets hus när det gällde renoveringsgrad men alls inget extremt. Samtidigt kan mer tveksamma hus (med stora renoveringsbehov eller andra "buggar") gå relativt billigt. Eller i andra ändan, ett hus i grannområdet som topprenoverades och lades ut till försäljning förra året med ett ovanligt högt acceptpris - det gick också trögt och hamnade till slut drygt en miljon under utgångsnivån.
Det känns som att i det attraktiva läget som det här området har, står sig de normala husen bra, medan det som sticker ut för mycket både uppåt och nedåt ses mer skeptiskt. En tillnyktring, skulle jag kalla det.