Har svenskar bättre ekonomi eller lånar vi för mycket?
Det är som många kanske märker ganska svårt att hitta rätt boende och sen ska det vara rätt pris.
Har sett när man kollar på huspriser att man får betala kanske 4 miljoner för att äldre 70-talshus med renoveringsbehöv i en förort till Sthlm. Jag har svårt att tro att alla husägare runtom i Sthlm är höginkomsttagare.
Medelinkomsten är inte alltid speciellt hög men boendekostnaderna är skyhöga.
Jag får det inte riktigt att gå ihop.
Håller själv på att letar boende alt. bygga eget men har svårt att veta hur mkt jag har råd med. Jag har pratat med banken, som verkar lita blint på sina kalkyler och kan låna ut en hel del.
Har suttit och gjort olika egna kalkyler på internet och vissa verkar ju vara helt way off. Vi två vuxna har en årsinkomst på knappt 300.000/skalle. Kan väl säga 550.000kr totalt per år.
Någon kalkyl har sagt att våran ekonomi klarar ett husköp på ca 4 miljoner. Detta tycker jag låter helt galet mycket.
Själv har man nästan satt ett tak på max 3 miljoner för ett hus oavsett om det är nybygge eller ett redan färdigt.
Detta känns även det som ett högt pris.
Vi kommer kanske gå in med 200.000-300.000 i kontantinsats lite ber. på försäljningspris på nuvarande bostad.
Vi har väl kollat på hus som gärna ska vara större än 150 kvm och inte för små tomter.
Vi letar som sagt hus i krokarna mellan Uppsala och Arlanda.
Hur mycket är mycket idag?
Man kan ju höra diskussioner om hur bra det var när bensinen kostade 1 krona/liter, eller kanske någon granne som köpte sin lägenhet brevid för 10 år sedan för en bråkdel av priset du gav nyligen.
Så priserna har ju en tendens att alltid öka i takt med att inflationen ökar. Allt blir dyrare lönerna ökar, priserna går upp osv.
Är man kanske naiv som tror att man kan hitta ett ganska stort hus (eller bygga) för under 3 miljoner idag, om tomterna kostar minst 500.000kr.
Får man räkna med att betala mer och har har man verkligen råd? Som jag skrev i början förstår jag inte riktigt hur svenskarna har råd.
Lever jag i det förgånga och måste inse att 3 miljoner (+/- några 100k) är ett rimligt pris och vad man får betala för ett vettigt boende? Hjälp mig bullen
Har sett när man kollar på huspriser att man får betala kanske 4 miljoner för att äldre 70-talshus med renoveringsbehöv i en förort till Sthlm. Jag har svårt att tro att alla husägare runtom i Sthlm är höginkomsttagare.
Medelinkomsten är inte alltid speciellt hög men boendekostnaderna är skyhöga.
Jag får det inte riktigt att gå ihop.
Håller själv på att letar boende alt. bygga eget men har svårt att veta hur mkt jag har råd med. Jag har pratat med banken, som verkar lita blint på sina kalkyler och kan låna ut en hel del.
Har suttit och gjort olika egna kalkyler på internet och vissa verkar ju vara helt way off. Vi två vuxna har en årsinkomst på knappt 300.000/skalle. Kan väl säga 550.000kr totalt per år.
Någon kalkyl har sagt att våran ekonomi klarar ett husköp på ca 4 miljoner. Detta tycker jag låter helt galet mycket.
Själv har man nästan satt ett tak på max 3 miljoner för ett hus oavsett om det är nybygge eller ett redan färdigt.
Detta känns även det som ett högt pris.
Vi kommer kanske gå in med 200.000-300.000 i kontantinsats lite ber. på försäljningspris på nuvarande bostad.
Vi har väl kollat på hus som gärna ska vara större än 150 kvm och inte för små tomter.
Vi letar som sagt hus i krokarna mellan Uppsala och Arlanda.
Hur mycket är mycket idag?
Man kan ju höra diskussioner om hur bra det var när bensinen kostade 1 krona/liter, eller kanske någon granne som köpte sin lägenhet brevid för 10 år sedan för en bråkdel av priset du gav nyligen.
Så priserna har ju en tendens att alltid öka i takt med att inflationen ökar. Allt blir dyrare lönerna ökar, priserna går upp osv.
Är man kanske naiv som tror att man kan hitta ett ganska stort hus (eller bygga) för under 3 miljoner idag, om tomterna kostar minst 500.000kr.
Får man räkna med att betala mer och har har man verkligen råd? Som jag skrev i början förstår jag inte riktigt hur svenskarna har råd.
Lever jag i det förgånga och måste inse att 3 miljoner (+/- några 100k) är ett rimligt pris och vad man får betala för ett vettigt boende? Hjälp mig bullen
"Har suttit och gjort olika egna kalkyler på internet och vissa verkar ju vara helt way off. Vi två vuxna har en årsinkomst på knappt 300.000/skalle. Kan väl säga 550.000kr totalt per år.
Någon kalkyl har sagt att våran ekonomi klarar ett husköp på ca 4 miljoner. Detta tycker jag låter helt galet mycket."
Det är ju bara att räkna. Hur mycket går till lånen, till underhåll, drift, mat, kläder etc etc..
Har du pengar över? Grattis, då kan du spara pengar alternativt klara en räntehöjning.
Någon kalkyl har sagt att våran ekonomi klarar ett husköp på ca 4 miljoner. Detta tycker jag låter helt galet mycket."
Det är ju bara att räkna. Hur mycket går till lånen, till underhåll, drift, mat, kläder etc etc..
Har du pengar över? Grattis, då kan du spara pengar alternativt klara en räntehöjning.
Det mesta är ju schablonuppgifter och således inget man kan räkna med. Ibland är det svårt att veta hur mycket det kostar att vara husägare och nybliven småbarnsförälder. Behövs det fler bilar? Beroende på var man köper hus eller bygger kan kommunikationerna skilja. Skillnaden mellan att ha en eller två bilar är väldigt stor. De dolda kostnaderna för husägare är inte heller alltid lätt att räkna med. Det blir lätt ganska många etc etc.imported_Anders_S skrev:
Så du får ursäkta mig, men att "bara räkna" tycker jag inte riktigt alltid är fallet.
Jag tycker hursomhelst inte riktigt att de kalkylerna är så tillförlitliga när det är så mycket poster som kan skilja oerhört mycket.
Sedan är jag intresserad av att se andras bild på vad som är rimligt och hur de har tänkt i liknande situationer.
Okej, men det är svårt för mig att uppskatta just dina kostnader och levnadsvanor. Ingen vet bättre än du själv. Så något bättre tips än att "bara räkna" kan jag inte ge dig. Sen har jag inte påstått att det är bankens kalkyl du ska förlita dig på, dom vet nog lika lite som jag om dina behov och levnadsvanor... Sen är det faktiskt upp till dig vilken marginal du vill ha, om det behövs fler bilar eller om huset behöver en stor pott för framtida underhåll.
När jag skulle lista ut hur mycket vi har råd att betala tog jag mitt lönekonto och kollade alla saker jag hade betalt det senaste året. Har du internetbank, så är det ganska lätt. På så sätt fick jag en bra bild av vad jag gör av med för att leva.
Sedan är det som sagt bara att räkna. Schablon för vad en bil kostar att ha borde det väl vara ganska lätt att få reda på också. Vad el kostar är också känt. Vad ett hus drar brukar ofta anges i mäklarnas beskrivningar, men det vet man nog aldrig exakt ändå. Vad sophämtning kostar kan du hitta på Internet. Vatten likaså, men det är ingen stor kostnad.
Sedan måste du ju själv bestämma vad du vill ha för buffertar för sparande, oförutsedda utgifter, resor, sjukdom och räntehöjningar.
För oss är de stora utgifterna för boendet räntor och uppvärmning.
Sedan är det som sagt bara att räkna. Schablon för vad en bil kostar att ha borde det väl vara ganska lätt att få reda på också. Vad el kostar är också känt. Vad ett hus drar brukar ofta anges i mäklarnas beskrivningar, men det vet man nog aldrig exakt ändå. Vad sophämtning kostar kan du hitta på Internet. Vatten likaså, men det är ingen stor kostnad.
Sedan måste du ju själv bestämma vad du vill ha för buffertar för sparande, oförutsedda utgifter, resor, sjukdom och räntehöjningar.
För oss är de stora utgifterna för boendet räntor och uppvärmning.
Vi har en sammanlagd bruttoinkomst på ca 700000/år och lånade 2,75 miljoner.
Jag skulle inte vilja ha större lån än så, även om vi skulle -klara- en viss ränteuppgång utan att tvingas sälja huset. Man vill ju ha lite över för att kunna äta ute, resa, renovera, hobbies osv. Dessutom var vi tvugna att köpa en andra bil. Men allt beror ju på vilka risker man är beredd att ta och vad man prioriterar.
/Pontus
Jag skulle inte vilja ha större lån än så, även om vi skulle -klara- en viss ränteuppgång utan att tvingas sälja huset. Man vill ju ha lite över för att kunna äta ute, resa, renovera, hobbies osv. Dessutom var vi tvugna att köpa en andra bil. Men allt beror ju på vilka risker man är beredd att ta och vad man prioriterar.
/Pontus
Det handlar väldigt mycket om hur mycket man är beredd att lägga på sitt boende. Vissa familjer tycker att boendet får ta 60% av deras disponibla inkomst, andra tycker att 15-20% är fullt tillräckligt.
Jag upplever det som att Stockholm och andra universitetsstäder har fått en prisnivå som är svår att bära. När jag umgås med vänner från Stockholm så tar det sällan någon längre tid vid middagsbordet innan bostadspriserna är ett diskussionsämne. Det är jobbigt för många att klara av de priser det handlar om. Många av våra bekanta är dessutom i åldern att de skaffar barn, eller att barnen behöver eget rum. Jag tror det är många som suttit med Excel-kalkyler och funderat över hur i all världen man skall få det att gå ihop när lönen förbytts i en decimerad föräldrapenning och man behöver låna en halv miljon till av banken för att flytta till en större lägenhet där månadsavgiften dessutom är 700kr högre.
Om vi återvänder till trådskaparens frågor. Skall ni flytta in i en fyramiljonerskåk så är det nog ett måste att man kan lägga 15% kontantinsats och därmed slippa topplånen och amorteringar. Då skulle ni få en räntekostnad netto på 10.000kr per månad. Lägg till 3.000kr för drift och 2.000kr för reparationer och underhåll, och runt 40% av er disponibla inkomst går åt till att bo. Måste man dessutom ta topplån på 300.000kr så ökar månadskostnaden de första tio åren med c:a 3.200kr/mån, och det upplever i alla fall jag som rätt svettigt med era inkomster.
Det absolut lättaste sättet att avgöra vilken boendekostnad man klarar av är att jämföra med dagens boendekostnad och sedan försöka konsekvensbeskriva vad som händer om ytterligare tusenlappar skall gå till boendet. Var behöver man spara då? Om svaret är att sparkontot fylls på i en långsammare takt så torde man klara det bra. Börjar man istället tro att det skall gå därför att man helt plötsligt kommer börja köpa billigare kläder, laga mera billig mat och dessutom sluta med alla hobbys och intressen så är man rätt så illa ute.
Du har annars inte funderat på norr om Uppsala? Priserna rasar rätt så snabbt för varje kilometer norrut man kommer.
Jag upplever det som att Stockholm och andra universitetsstäder har fått en prisnivå som är svår att bära. När jag umgås med vänner från Stockholm så tar det sällan någon längre tid vid middagsbordet innan bostadspriserna är ett diskussionsämne. Det är jobbigt för många att klara av de priser det handlar om. Många av våra bekanta är dessutom i åldern att de skaffar barn, eller att barnen behöver eget rum. Jag tror det är många som suttit med Excel-kalkyler och funderat över hur i all världen man skall få det att gå ihop när lönen förbytts i en decimerad föräldrapenning och man behöver låna en halv miljon till av banken för att flytta till en större lägenhet där månadsavgiften dessutom är 700kr högre.
Om vi återvänder till trådskaparens frågor. Skall ni flytta in i en fyramiljonerskåk så är det nog ett måste att man kan lägga 15% kontantinsats och därmed slippa topplånen och amorteringar. Då skulle ni få en räntekostnad netto på 10.000kr per månad. Lägg till 3.000kr för drift och 2.000kr för reparationer och underhåll, och runt 40% av er disponibla inkomst går åt till att bo. Måste man dessutom ta topplån på 300.000kr så ökar månadskostnaden de första tio åren med c:a 3.200kr/mån, och det upplever i alla fall jag som rätt svettigt med era inkomster.
Det absolut lättaste sättet att avgöra vilken boendekostnad man klarar av är att jämföra med dagens boendekostnad och sedan försöka konsekvensbeskriva vad som händer om ytterligare tusenlappar skall gå till boendet. Var behöver man spara då? Om svaret är att sparkontot fylls på i en långsammare takt så torde man klara det bra. Börjar man istället tro att det skall gå därför att man helt plötsligt kommer börja köpa billigare kläder, laga mera billig mat och dessutom sluta med alla hobbys och intressen så är man rätt så illa ute.
Du har annars inte funderat på norr om Uppsala? Priserna rasar rätt så snabbt för varje kilometer norrut man kommer.
Du kan ju börja med att räkna schablonmässigt med lite luft.
Ser det ut att funka så prova att leva så ett par månader - dvs spara lika mycker mer som ni behöver amrotera/betala i drift/ränta osv - och se om ni klarar det - då får ni som en bonus en högre buffert också...
/K
Ser det ut att funka så prova att leva så ett par månader - dvs spara lika mycker mer som ni behöver amrotera/betala i drift/ränta osv - och se om ni klarar det - då får ni som en bonus en högre buffert också...
/K
Tack för alla inlägg och tips.
En följdfråga som jag har varit inne på lite tidigare. Priserna utvecklas ju hela tiden och det är en sak som jag har svårt att uppskatta. Säg att en villa som kostar 3 miljoner idag kanske för 5 år sedan kostade 2.5 miljoner. Priserna ökar hela tiden och kan det vara så att jag idag måste ta ett högre lån än vad andra har gjort tidigare. 3 miljoner idag är inte vad de t var för tio år sedan. Preferenserna till vad kronan är värd andras ju hela tiden och detta tycker jag gör det svårt att ibland uppskatta ett värde på ett boende.
Sedan kommer det andra kalkyler där man kan fundera hur väl de stämmer. Vissa husbyggare har kalkyler där man kan se hur mycket man kan bygga för jmf med att köpa begagnat. Någon byggare skerv att om jag köper ett begagnat hus för 2.5miljoner så kan man bygga för motsvarande 3.2 miljoner om man slår ut det över en längre period. Ingen/minskad fastighetsskatt till exempel. Detta gör att det blir ytterligare en sak att ta in i kalkylen.
Tror ni att det skiljer sig mycket hur många procent av ens inkomst som går till boende ber. var man bor? Det måste med all sannorlikhet vara så att folk betalar mer för boende i storstäderna än ute på landsbyggden.
Då minskar vi nog iställt på storleken eller "lyxen" på boendet om det blir för dyrt. Familj, jobb och annat är nog viktigare än att ha klinkers i köket.
En följdfråga som jag har varit inne på lite tidigare. Priserna utvecklas ju hela tiden och det är en sak som jag har svårt att uppskatta. Säg att en villa som kostar 3 miljoner idag kanske för 5 år sedan kostade 2.5 miljoner. Priserna ökar hela tiden och kan det vara så att jag idag måste ta ett högre lån än vad andra har gjort tidigare. 3 miljoner idag är inte vad de t var för tio år sedan. Preferenserna till vad kronan är värd andras ju hela tiden och detta tycker jag gör det svårt att ibland uppskatta ett värde på ett boende.
Sedan kommer det andra kalkyler där man kan fundera hur väl de stämmer. Vissa husbyggare har kalkyler där man kan se hur mycket man kan bygga för jmf med att köpa begagnat. Någon byggare skerv att om jag köper ett begagnat hus för 2.5miljoner så kan man bygga för motsvarande 3.2 miljoner om man slår ut det över en längre period. Ingen/minskad fastighetsskatt till exempel. Detta gör att det blir ytterligare en sak att ta in i kalkylen.
Tror ni att det skiljer sig mycket hur många procent av ens inkomst som går till boende ber. var man bor? Det måste med all sannorlikhet vara så att folk betalar mer för boende i storstäderna än ute på landsbyggden.
Nej, det är inte aktuellt. Strategiskt ligger inte Tierp så speciellt bra. Då siktar jag på områdena söder om uppsala istället. Desto närmare man kommer ett större samhälle desto dyrare tomtpriser, fast då behöver du kanske bara en bil. Så om en tomt i tex Knivsta kostar 500.000-1.000.000 kronor och hälften 2 mil utanför så kommer en extra bil säkert kosta 2-4.000kr extra per månad.Swetrot skrev:
Då minskar vi nog iställt på storleken eller "lyxen" på boendet om det blir för dyrt. Familj, jobb och annat är nog viktigare än att ha klinkers i köket.
Redigerat:
Beror nog lite på hur man räknar och framförallt var någonstans man bygger. Ett attraktivt område i stockholm kunde ju fastighetsskatten tidigare uppgå till 6-siffriga belopp!Danne12345 skrev:
Idag vinner man ju inga stora pengar på att bygga nytt i det avseendet. Däremot har man ju en del annat att ta i beräkning som förmodad lägre uppvärmningskostnad tex.
Det har du ju rätt i. Blir inte ett så mycket man sparar på fastighetsskatten. Men många bäckar små...imported_Anders_S skrev:
Det är ju alltid lätt att jämföra med ett 30-40 år gammalt hus md 2-glasfönster, men om det är begagnat och kanske 5 år gammalt så blir det genast svårare för mig att veta hur mkt jag kan spara om jag bygger nytt.
Villapriserna i framför allt attraktiva områden har stigit våldsamt de senaste fem åren. Mycket mer än inflationen, mycket mer än den ekonomiska tillväxten och mycket mer än människors disponibla inkomster. Jag tror inte att det blir något stort ras trots denna uppgång, men uppgången kommer inte fortsätta i den takten annat än i exceptionella fall. Den som köpte ett hus för fem år sedan har gjort en mycket bra affär, och har kunnat räkna med prisuppgångar på minst 30-50% samtidigt som räntan och inflationen varit låg. Jag tror att den som köper ett hus idag förmodligen också gör en bra affär, om än på en lägre nivå.Danne12345 skrev:
När det gäller landsbygdens boendekostnader så ligger det väl något i det, men man skall veta att det är väldigt låga inkomster också. I Söderhamn fick ett telefonserviceföretag en ny stor kund för ett halvår sedan, och behövde ett hundratal personer. Man fick stora problem med att rekrytera dem, trots hög arbetslöshet eftersom den lön man erbjöd var strax över 14.000kr FÖRE skatt för heltidsarbete. På Söderhamns sjukhus gick sjuksköterskorna igenom sina löner och hittade ingen som ens tjänade så mycket som vad sjuksköterskor har som genomsnittslön i landet. Det är svårt att ha några större bostadslån med de inkomsterna, och det är väl en anledning till att man kan kan hitta fina villor som är väl underhållna för 3-4000kr/m2 en bit utanför stan.
Ett par fynd just nu är:
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/171656
och http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/148557
Jag brukar råda de som funderar i dessa banor att köpa det boende man vill ha och kan bo där i minst 10 år.
Dessutom ska man noga fundera på vilken månadskostnad man kan tänka sig.
Prislappen på själva boendet är relativt ointressant, det viktiga är vad månadskostnaden blir och om jag anser mig ha råd med den. Månadskostnaden beror ju på mycket annat än bara priset på objektet. Jag brukar också råda alla som ska köpa sig en bostad att se till att ha råd att amortera den på 30 år (detta vet jag att det inte alltid är så lätt i tex sthlm)
Känner man sig bekväm med boendekostnaden och trivs med boendet så tycker jag man ska slå till, oavsett om det står 595.000:- eller 4.450.00:- på prislappen. Dessa prisskillnader speglar ju bara attraktiviteten på objektet och med största sannolikhet får man tillbaka pengarna efter 10 år om man sköter underhållet och inte världen går under.
De facto så måste man ha någonstans att bo och man måste alltid jämföra med vad alternativen kostar. När vi beslutade att bygga hus så var det då vi behövde något större än 3:an vi bodde i. Då kunde vi köpa begagnat hus, letade i ett år utan att hitta det vi ville ha, köpa större bostadsrätt och få en månadsavgift över 8.000:- för en 5 rummare, eller bygga ett hus och låna en massa pengar. Vi byggde och det blev bra. Boendekostnaden är ca 7.000:- efter skatteavdrag och det är billigt jämfört alternativet en stor bostadsrätt.
Då ska också sägas att vi byggde billigt och i ett område där man betecknas som smått obegåvad om man bygger nytt hus
Dessutom ska man noga fundera på vilken månadskostnad man kan tänka sig.
Prislappen på själva boendet är relativt ointressant, det viktiga är vad månadskostnaden blir och om jag anser mig ha råd med den. Månadskostnaden beror ju på mycket annat än bara priset på objektet. Jag brukar också råda alla som ska köpa sig en bostad att se till att ha råd att amortera den på 30 år (detta vet jag att det inte alltid är så lätt i tex sthlm)
Känner man sig bekväm med boendekostnaden och trivs med boendet så tycker jag man ska slå till, oavsett om det står 595.000:- eller 4.450.00:- på prislappen. Dessa prisskillnader speglar ju bara attraktiviteten på objektet och med största sannolikhet får man tillbaka pengarna efter 10 år om man sköter underhållet och inte världen går under.
De facto så måste man ha någonstans att bo och man måste alltid jämföra med vad alternativen kostar. När vi beslutade att bygga hus så var det då vi behövde något större än 3:an vi bodde i. Då kunde vi köpa begagnat hus, letade i ett år utan att hitta det vi ville ha, köpa större bostadsrätt och få en månadsavgift över 8.000:- för en 5 rummare, eller bygga ett hus och låna en massa pengar. Vi byggde och det blev bra. Boendekostnaden är ca 7.000:- efter skatteavdrag och det är billigt jämfört alternativet en stor bostadsrätt.
Då ska också sägas att vi byggde billigt och i ett område där man betecknas som smått obegåvad om man bygger nytt hus