Hantverkare - gör de minst ett fel per jobb?
Jaja, jag vet att det finns flera trådar i ovanstående ämne, men jag blev lite uppjagad när jag skrev mitt inlägg nyss under VVS (VVS-fråga: Hur kopplades öppna expansionskärl förr?). En snabb resumé av den postningen är att ett par rörmokare, som skulle konvertera ett öppet radiatorsystem (med expansionskärl på vinden) till ett slutet (med ett i källaren) samtidigt kopplade ur badrumsradiatorn när de kapade rören till vinden. Det skulle jag säkert också göra som glad amatör, men jag hade åtminstone blivit misstänksam när badrumsradiatorn sedan inte gick att lufta. De luftade (nästan) hela systemet, packade ihop och åkte hem och överlät till den gamla dam, som då ägde det hus vi nu äger, att upptäcka missen när hösten och kylan kom.
Sådana här historier känner vi ju till, eller hur? Flera postningar beskriver ju sådana händelser, och så har vi några postningar från sådana som hyllar hantverkarna och beskriver problem med dumma kunder istället.
Jag hade tänkt försöka gå lite mer vetenskapligt tillväga och undersöka varje jobb som den gamla damen lät utföra på sitt hus (de var inte så många vilket märks i vår plånbok nu). Vad för slags jobb som gjorts finns dokumenterade i pärmar, och jag avgränsar till det som gjorts sedan 70-talet, och vars utförande jag själv kan undersöka:
Sådana här historier känner vi ju till, eller hur? Flera postningar beskriver ju sådana händelser, och så har vi några postningar från sådana som hyllar hantverkarna och beskriver problem med dumma kunder istället.
Jag hade tänkt försöka gå lite mer vetenskapligt tillväga och undersöka varje jobb som den gamla damen lät utföra på sitt hus (de var inte så många vilket märks i vår plånbok nu). Vad för slags jobb som gjorts finns dokumenterade i pärmar, och jag avgränsar till det som gjorts sedan 70-talet, och vars utförande jag själv kan undersöka:
- 1973: All el i dold förläggning byts ut. På övervåningen drar elektrikern fram jord endast till vissa dosor. Där finns inga jordade uttag och inga fast anslutna jordade anläggningar. Elektrikern provar aldrig jordinstallationen och märker inte att jordledningen från övervåningen aldrig anslutits i gruppcentralen.
- 1973: Köket byggs om och befintlig spis flyttas till ny plats. Elektriker anlitas för förläggningen av kabel till den nya spisplatsen. Elektrikern förlägger femledare (som behövs för trefasspisar) från gruppcentralen till spisen, men upptäcker sedan att spisen är kopplad för tvåfas anslutning och klipper då av den sista fasledningen i både gruppcentral och vid spisdosan, istället för att använda den tomma platsen i plinten på spisen. Hur skoj är det sedan att ersätta denna med en trefasspis? Sedan dess har damens nya spisar kopplats om till tvåfas.
- 1975: En altan byggs in vinterbonat. Utföres av tre äldre snickare. Inga fel funna.
- 1982: En professionell snickare och en dito plåtslagare anlitas för att skapa en balkong ovanpå den inbyggda altanen. Plåtslagaren drar upp takplåten mot husväggen på ett sätt som gör att regnvatten vid viss vindriktning tar sig in mellan huskropp och den inbyggda altanen.
- 1983: Badrumsradiatorn (se ovan). Utföres av VVS-firma.
- 1984: Elektriker anlitas för att sätta upp bilvärmaruttag utomhus, med tidur förlagda inomhus. Denne certifierade elektriker måste haft bråttom någonstans, för han ansluter jordledningen tillsammans med den blåa nollan, istället för till jordanslutningen (som, det skall erkännas, sitter lite dumt till på den modellen av uttag han valde att installera). Såvitt jag vet tar Sankte Per inte emot elektriker som kopplar på detta vis i vanliga fall. Vad denne yrkesman gjorde blev dock direkt livsfarligt i och med att han först låtit uttaget styras av en lös timer i ett annat uttag, som via en gummikabel åter övergick i en fast förläggning ut till bilvärmaranslutningen på utsidan. Den gamla damen fick spela rysk roulett; vände hon sladden i timern på det ena sättet fick hon en varm bil, och vände hon det på det andra så fick hon 220V i bilhandtaget. Hon vann varje gång ända tills dess att hon en dag vände kontakten. Timern hade dock stängt av när hon förvånat satte sig i en kall bil. En (icke-behörig) granne hjälpte henne med att koppla uttaget på ett korrekt sätt.
- 1987: En byggfirma anlitas för att byta ut takbeläggningen. Allt förefaller vara okej, men de hade väl kunnat föreslå damen att byta sågspånen till riktig isolering på de ytor där sadeltaket utgör snedtak på övervåningen? Att göra det i efterhand är ju mycket svårare.
- 1988: En byggfirma anlitas för att tilläggsisolera huset. Inga luftspalter anläggs under väderpanelen, vilket gör att den nu är 'mööös' som det heter här på Västkusten.
Fortsättning från föregående...
Detta var listan. Som synes har de flesta av jobben präglats av att det mesta har varit rätt, men det har oftast minst ett fel. I det här fallet kan ingen hantverkare klaga på att kunden lagt näsan i blöt (jag misstänker snarare att detta är problemet). Hypotesen blir alltså följande:
Våra svenska hantverkare må vara duktiga, men sannolikheten att de skapar minst ett fel är större än sannolikheten att de inte gör det.
Nå, KarlXII, visst stämmer väl detta?
- 1997: En rörmokare förlägger nya rör upp längs en innervägg i köket. Det städskåp som står på platsen har ett litet stödstag i trä ett par centimeter från väggen, vilket ställer till stora problem för vår vän rörisen. Utan att konsultera kunden svetsar han på fyra krökar på vardera röret så att rörförläggningen går ut in i städskåpet. Svetsarna är jättesnygga och det ser ut som en minimodell av de rörkrokar man kan se utanför raffinaderierna i Stenungsund. Men det blir inte lätt att få dit ett skåp med samma mått igen. Står det i något centralt avtal att rörmokare inte får använda såg och spik?
- 2002: En professionell kökssnickare byter ut köket. Allt är tip-top, förutom att han ställer upp en täckskiva på sin plats i väntan på att han skall åka och hämta limpistolen för att montera den ordentligt. Han glömmer bort detta; skivan faller efter ett par veckor ned och missar den gamla damen med en hårsmån.
Detta var listan. Som synes har de flesta av jobben präglats av att det mesta har varit rätt, men det har oftast minst ett fel. I det här fallet kan ingen hantverkare klaga på att kunden lagt näsan i blöt (jag misstänker snarare att detta är problemet). Hypotesen blir alltså följande:
Våra svenska hantverkare må vara duktiga, men sannolikheten att de skapar minst ett fel är större än sannolikheten att de inte gör det.
Nå, KarlXII, visst stämmer väl detta?
Visst vill man få ett perfekt resultat när man anlitar en hantverkare och kanske särskilt om man bygger ett nytt hus och betalar många hundra tusen till hantverkarna. Men, handen på hjärtat: Hur många av oss som inte är hantverkare gör inte några fel eller slarvar i de arbetsuppgifter vi har? Nog för att det finns klantiga hantverkare men ibland tror jag att en del ställer för stora krav eller har lite för höga förväntningar på resultatet.
OK då 
Jag tycker inte att det är så att hantverkare genererar minst ett fel per jobb de gör.
De hantverkare (visserligen få) jag har haft här har inte gjort några fel alls.... Eftersom jag oftast råkar bli engagerad i de flesta byggen i bekantskapskretsen så hr jag sett en hel del hantverkares arbeten. Och de är i stort sett alltid bra. Men dyra...men det är en annan diskussion.
Det finns ju alltid undantag..men det finns ju alla branscher : Revisorer, bilmekaniker, sjökaptener, kirurger, programmerare, piloter...alla kan göra ett misstag oavsett hur bra de är normalt. Och även i de nyss nämnda branscherna finns det klumphuggare.
Visst finns det riktiga klumphuggare i hantverkarbranschen, men de får man i görligaste mån undvika genom att ta referenser. Den stora skillnaden är väl att råkar en normalt duktig hantverkare göra ett dåligt jobb så tar han ansvar för det och fixar problemet omgående. Klumphuggaren däremot ser man aldrig röken av igen. Det är bara att hoppas att det dåliga jobbet inte hamnat inne i en vägg.....
Nä, som jag sa tidigare. Hantverkare genererar inte minst ett fel per jobb de gör.
Jag tycker inte att det är så att hantverkare genererar minst ett fel per jobb de gör.
De hantverkare (visserligen få) jag har haft här har inte gjort några fel alls.... Eftersom jag oftast råkar bli engagerad i de flesta byggen i bekantskapskretsen så hr jag sett en hel del hantverkares arbeten. Och de är i stort sett alltid bra. Men dyra...men det är en annan diskussion.
Det finns ju alltid undantag..men det finns ju alla branscher : Revisorer, bilmekaniker, sjökaptener, kirurger, programmerare, piloter...alla kan göra ett misstag oavsett hur bra de är normalt. Och även i de nyss nämnda branscherna finns det klumphuggare.
Visst finns det riktiga klumphuggare i hantverkarbranschen, men de får man i görligaste mån undvika genom att ta referenser. Den stora skillnaden är väl att råkar en normalt duktig hantverkare göra ett dåligt jobb så tar han ansvar för det och fixar problemet omgående. Klumphuggaren däremot ser man aldrig röken av igen. Det är bara att hoppas att det dåliga jobbet inte hamnat inne i en vägg.....
Nä, som jag sa tidigare. Hantverkare genererar inte minst ett fel per jobb de gör.
Vi privatpersoner har ju av naturliga skäl fantastiskt höga krav på de jobb vi låter utföra hemma. Vi betalar ju med våra surt förvärvade, hårt beskattade pengar och ska dessutom gå och titta på hantverkarens resultat resten av livet(?).
Detta leder ofta till, ur hantverkarens perspektiv, till orimliga krav. Inget får bli ens lite dåligt. Jag är sådan själv. När min Brf lät renovera alla badrum stod jag där själv på besiktningen och gnällde för att en kakelplatta blivit LITE hackigt skuren. Struntfel. Hade det sett ut så på jobbet hade jag förmodligen inte ens noterat det. Nu var det förvisso lite andra, mer allvarliga brister också. Bl.a. hade en klinkerplatta släppt ur fixet (slarv!). De hade också glömt en rad med kakelremsor under fönsterbrädan (vilket man inte såg utan att böja sig).
Jag är nog beredd att hålla med i påståendet att hantverkare gör minst ett fel per jobb. Dock är det nog mer sällan av allvarlig art! Jag gör minst ett fel per dag (är dock inte hantverkare). Det kan tex vara att ringa min fru på kontorstelefonen, att slänga en post-it-lapp i pappersinsamlingen osv... De mer allvarliga felen väljer jag att inte redovisa här ;D
Alla gör fel av varierande omfattning. Hela tiden. Förhoppningsvis är det dock bara ett fåtal som medvetet gör stora fel som ställer till det för andra.
Detta leder ofta till, ur hantverkarens perspektiv, till orimliga krav. Inget får bli ens lite dåligt. Jag är sådan själv. När min Brf lät renovera alla badrum stod jag där själv på besiktningen och gnällde för att en kakelplatta blivit LITE hackigt skuren. Struntfel. Hade det sett ut så på jobbet hade jag förmodligen inte ens noterat det. Nu var det förvisso lite andra, mer allvarliga brister också. Bl.a. hade en klinkerplatta släppt ur fixet (slarv!). De hade också glömt en rad med kakelremsor under fönsterbrädan (vilket man inte såg utan att böja sig).
Jag är nog beredd att hålla med i påståendet att hantverkare gör minst ett fel per jobb. Dock är det nog mer sällan av allvarlig art! Jag gör minst ett fel per dag (är dock inte hantverkare). Det kan tex vara att ringa min fru på kontorstelefonen, att slänga en post-it-lapp i pappersinsamlingen osv... De mer allvarliga felen väljer jag att inte redovisa här ;D
Alla gör fel av varierande omfattning. Hela tiden. Förhoppningsvis är det dock bara ett fåtal som medvetet gör stora fel som ställer till det för andra.
Jodå, jag med.
Men jag vidhåller. Nog f-n slarvas det, även i gruppen hantverkare. TROTS att ni som vi icke-hantverkare vill göra vårt bästa.
Men jag vidhåller. Nog f-n slarvas det, även i gruppen hantverkare. TROTS att ni som vi icke-hantverkare vill göra vårt bästa.
Tack, alla, för inläggen. För att citera KarlXII, "jag trodde jag var supertydlig". Det jag menade i min ursprungliga postning var att det tycks vara >50% chans att en slumpvis utvald hantverkare gör åtminstonde ett fel i ett slumpvis utvalt jobb. Detta betyder inte att alla hantverkare gör minst ett fel.
Om jag får försöka att sammanfatta synpunkterna:
Jag vill understryka att jag inte är arg på hantverkare (eller på deras kunder), mest fascinerad av problemet. Joakim, tack för dina beskrivningar av hur du skulle jobbat. Visst mår man som proffs illa när man hör om "kollegor" som gör hafsverk? Om du händelsevis bor i Götet anlitar jag gärna dig för lite eljobb, maila mig isåfall. Fast Calix bilvärmarsystem har en kontakt, jag menar jordanslutning, se t.ex. www.calix.se/data/prod_automotive/1762510.gif.
Jag pratade häromveckan med en god vän som i många år jobbat med båtsnickerier men som nu jobbar i vad han kallar för "ångestbranschen", dvs som managementkonsult. Han återfaller till båtsnickerier då och då men tar då endast jobb på större båtar. Han förklarar detta med att stora fritidsbåtar ägs av folk som är direktörer och direktörer förstår att bra hantverkare kostar. De betalar det han begär och då kan han göra ett gott jobb, säger han. Hans förklaring till hantverkarproblemet är att det finns från början både duktiga och dåliga hantverkare i varje årskull, men att de duktiga efterhand inriktar sig på att sälja sina tjänster till företag, eftersom det är där som pengarna finns. De dåliga får aldrig den chansen och stannar kvar (och gör jobb för gamla damer typ hon som ägde vårt hus). "Janne, vad skulle du vilja tjäna i timmen som 50-åring" frågade vännen retoriskt. Jag gav honom ett svar och han räknade snabbt ut vad detta innebar för kunden. (Det blev dyrt, och jag måste erkänna att jag själv skulle tveka att anlita en hantverkare med de löneanspråken.) Vännen avslutade med att säga, att de magra inkomsterna tvingar hantverkare att se till att alltid ha en fylld kalender genom att ta sig an ett nytt jobb innan de gamla är avslutade. Själv jobbar han halvtid för en god månadslön, det måcklet.
Det låter rimligt, tycker jag. Men samtidigt borde det ju finnas knep för begåvade hantverkare att kunna både göra ett bra jobb och få bra betalt för det. Kanske det beprövade knepet med tre alternativ som ibland praktiseras av IT-konsulterna, att erbjuda en "folkvagn", en "Volvo" och en Rolls-Royce med tydliga prislappar på alla tre alternativen? Hur skulle det då kunna låta? "För 400/tim kommer jag inte i tid, jobbar lite då och då, tar inte med mig alla grejor som behövs och kollar inte att det funkar, men för 500/tim så kommer jag med förbättringsförslag på dina idéer osv osv". Skulle det funka, tror ni?
Om jag får försöka att sammanfatta synpunkterna:
- Det är viktigt att välja hantverkare med omsorg
- Kunderna är petiga
- Kunderna kan inte ge en tydlig beställning
- Alla kan fela och bra hantverkare fixar de fel de gjort
- Kunderna väljer inte hantverkare, de tar första bästa
Jag vill understryka att jag inte är arg på hantverkare (eller på deras kunder), mest fascinerad av problemet. Joakim, tack för dina beskrivningar av hur du skulle jobbat. Visst mår man som proffs illa när man hör om "kollegor" som gör hafsverk? Om du händelsevis bor i Götet anlitar jag gärna dig för lite eljobb, maila mig isåfall. Fast Calix bilvärmarsystem har en kontakt
, jag menar jordanslutning, se t.ex. www.calix.se/data/prod_automotive/1762510.gif.Jag pratade häromveckan med en god vän som i många år jobbat med båtsnickerier men som nu jobbar i vad han kallar för "ångestbranschen", dvs som managementkonsult. Han återfaller till båtsnickerier då och då men tar då endast jobb på större båtar. Han förklarar detta med att stora fritidsbåtar ägs av folk som är direktörer och direktörer förstår att bra hantverkare kostar. De betalar det han begär och då kan han göra ett gott jobb, säger han. Hans förklaring till hantverkarproblemet är att det finns från början både duktiga och dåliga hantverkare i varje årskull, men att de duktiga efterhand inriktar sig på att sälja sina tjänster till företag, eftersom det är där som pengarna finns. De dåliga får aldrig den chansen och stannar kvar (och gör jobb för gamla damer typ hon som ägde vårt hus). "Janne, vad skulle du vilja tjäna i timmen som 50-åring" frågade vännen retoriskt. Jag gav honom ett svar och han räknade snabbt ut vad detta innebar för kunden. (Det blev dyrt, och jag måste erkänna att jag själv skulle tveka att anlita en hantverkare med de löneanspråken.) Vännen avslutade med att säga, att de magra inkomsterna tvingar hantverkare att se till att alltid ha en fylld kalender genom att ta sig an ett nytt jobb innan de gamla är avslutade. Själv jobbar han halvtid för en god månadslön, det måcklet.
Det låter rimligt, tycker jag. Men samtidigt borde det ju finnas knep för begåvade hantverkare att kunna både göra ett bra jobb och få bra betalt för det. Kanske det beprövade knepet med tre alternativ som ibland praktiseras av IT-konsulterna, att erbjuda en "folkvagn", en "Volvo" och en Rolls-Royce med tydliga prislappar på alla tre alternativen? Hur skulle det då kunna låta? "För 400/tim kommer jag inte i tid, jobbar lite då och då, tar inte med mig alla grejor som behövs och kollar inte att det funkar, men för 500/tim så kommer jag med förbättringsförslag på dina idéer osv osv". Skulle det funka, tror ni?
Oavsett bransch kan man väl säga att resultatet av slutfört arbete är en funktion som beror av såväl hantverkarens kompetens, som beställarens kompetens. Inte ens världens bäste hantverkare kan utföra beställningen Fixa! och nå önskat mål.
Det gäller alltså att utbilda beställaren alternativt styra denne till önskat resultat. Under alla omständigheter bör ju allting finnas överenskommet på pränt innan arbetet börjar. Man måste ha avstämbara mål för att kunna nå målet. Ändrings- och tilläggsarbeten kommer givetvis förekomma, men även de bör stämmas av i skriftlig form före arbetets start.
Tyvärr är det väl så, i och med att beställaren oftast är för okunnig, att det finns utrymme för tvivel. Det är väl det som är det största bekymret i branschen. Det spelar ingen roll hur juste behandlad man blir, man känner sig ändå lurad i och med att slutnotan blir så hög för en privatkonsument som den faktiskt blir.
Sedan måste jag bara kommentera din ( ElektrikerJohan ) jämförelse mellan elektriker och läkare. Du kan väl inte mena att man är färdigutbildad bara för att man börjar arbeta med full lön? Lärlingstid är inte utbildningstid, det är dåligt betalt arbete. Elektrikern läser i tre år och läkaren i fem och ett halvt. Hur jämförelsen ser ut i effektiv tid törs jag inte ens tänka på.
Det gäller alltså att utbilda beställaren alternativt styra denne till önskat resultat. Under alla omständigheter bör ju allting finnas överenskommet på pränt innan arbetet börjar. Man måste ha avstämbara mål för att kunna nå målet. Ändrings- och tilläggsarbeten kommer givetvis förekomma, men även de bör stämmas av i skriftlig form före arbetets start.
Tyvärr är det väl så, i och med att beställaren oftast är för okunnig, att det finns utrymme för tvivel. Det är väl det som är det största bekymret i branschen. Det spelar ingen roll hur juste behandlad man blir, man känner sig ändå lurad i och med att slutnotan blir så hög för en privatkonsument som den faktiskt blir.
Sedan måste jag bara kommentera din ( ElektrikerJohan ) jämförelse mellan elektriker och läkare. Du kan väl inte mena att man är färdigutbildad bara för att man börjar arbeta med full lön? Lärlingstid är inte utbildningstid, det är dåligt betalt arbete. Elektrikern läser i tre år och läkaren i fem och ett halvt. Hur jämförelsen ser ut i effektiv tid törs jag inte ens tänka på.
Hmmmmm, försökte verkligen att hålla mun i denna diskussionen, men måste bara berätta om mitt senaste intryck av hantverkare.
För tre år sedan genomfördes stambyte i föreningen, jag än så länge bor i. Eftersom det gällde nästan 450 lgh så anlitade man en lite större firma för jobbet. När stambytet äntligen var över var facit bland annat att 2 !! av 74 trappuppgångar klarat sig utan att man behövt riva upp något golv igen eller riva upp kök eller hall golv. I vår egen lägenhet drabbades vi av att avloppet från lägenheten ovanför var felaktigt monterat och läckte en knapp deciliter varje gång de spolade i toaletten. När färgen släppte i taket i vårt badrum tog vi kontakt med byggfirman som hävdade att färgen släppte pga "gammal fukt". Detta hävdade man i 4 veckor trots att upprepade fuktmätningar i vårt tak visade på 100% fuktighet. Efter 4 veckor tröttnade vi och bostadsrättsföreningen och krävde at få dit OCAB för en oberoende kontroll. De behövde 5 min för att konstatera att avloppet på våningen över läckte.
I grannlägenheten skulle det läggas grått klinkers på golvet, när våra grannar kom hem var halva golvet grått och halvan närmast dörren klargrönt. Kakelsättarens försvar för detta är numera en klassiker i trappen, "Det stod grå på lådan..." I en annan grannes lägenhet tyckte de att det var jobbigt att dra förlängningssladd från byggcentralen i trappen, istället drog man ur sladden till hans frys i 14 dagar. Att låsa dörrar var också jobbigt, vid ett tillfälle stod jag i trapphuset i 45min utan att det fanns någon som jobbade där som kom förbi, men dörrarna till alla lägenheter stod öppna så jag kunde gå in och ut som jag ville i lägenheterna. Ganska snart fick föreningen införa ett bötessysten med 1000:- böter för varje olåst dörr. Behöver jag säga att föreningen helt plötsligt hade pengar över efter stambytet...
Var bara tvungen att spy ur mig lite..
För tre år sedan genomfördes stambyte i föreningen, jag än så länge bor i. Eftersom det gällde nästan 450 lgh så anlitade man en lite större firma för jobbet. När stambytet äntligen var över var facit bland annat att 2 !! av 74 trappuppgångar klarat sig utan att man behövt riva upp något golv igen eller riva upp kök eller hall golv. I vår egen lägenhet drabbades vi av att avloppet från lägenheten ovanför var felaktigt monterat och läckte en knapp deciliter varje gång de spolade i toaletten. När färgen släppte i taket i vårt badrum tog vi kontakt med byggfirman som hävdade att färgen släppte pga "gammal fukt". Detta hävdade man i 4 veckor trots att upprepade fuktmätningar i vårt tak visade på 100% fuktighet. Efter 4 veckor tröttnade vi och bostadsrättsföreningen och krävde at få dit OCAB för en oberoende kontroll. De behövde 5 min för att konstatera att avloppet på våningen över läckte.
I grannlägenheten skulle det läggas grått klinkers på golvet, när våra grannar kom hem var halva golvet grått och halvan närmast dörren klargrönt. Kakelsättarens försvar för detta är numera en klassiker i trappen, "Det stod grå på lådan..." I en annan grannes lägenhet tyckte de att det var jobbigt att dra förlängningssladd från byggcentralen i trappen, istället drog man ur sladden till hans frys i 14 dagar. Att låsa dörrar var också jobbigt, vid ett tillfälle stod jag i trapphuset i 45min utan att det fanns någon som jobbade där som kom förbi, men dörrarna till alla lägenheter stod öppna så jag kunde gå in och ut som jag ville i lägenheterna. Ganska snart fick föreningen införa ett bötessysten med 1000:- böter för varje olåst dörr. Behöver jag säga att föreningen helt plötsligt hade pengar över efter stambytet...
Var bara tvungen att spy ur mig lite..
Hu, en sådan rysare Svärd!
Jag har varit med om att beställa kök i tre omgångar de senaste åren (endast ett för det egna boendet dock, vi är inte perversa ;D). Det har varit frågan om tre olika av de stora köksleverantörerna på marknaden, en dansk, en finsk och en svensk. Avgörande för hur mycket strul som förekommit under själva upphandlingen och leveransen tycks vara omvänt proportionerlig mot hur "trevlig" försäljaren är. Trevlig? Låt mig försöka utveckla.
Två av säljarna var "putsade", visste hur man skulle ge ett bra intryck mot kund, eller hur jag skall kalla det. Man märkte att dessa var vana att hantera kunder. Det var inte frågan om något kundfjäsk eller så, men proffsig säljare typ. Dessa gjorde det till en trevlig upplevelse att köpa kök, behagligt och så. Inga problem. I efterhand kan jag konstatera att jag själv fick dubbelkolla deras ritningar och de knepiga delarna av installationen där var behäftade med fel inte bara en utan två gånger. Inga katastrofer direkt, men jag fick ligga på själv för att det skulle bli bra. Ni vet, ritaren har missat att bänkskivan höjer med 16mm, typ sånt pill. Det konstiga är att detta kom jag att tänka på nu när jag läste den senaste postningen - innan dess var mitt intryck att dessa säljare var trevliga och duktiga, och de små problemen hade liksom försvunnit ur minnesbilden.
Den tredje säljaren var ny i köksbranschen och kom från säkerhetsbranschen. Han stannade hos oss i tre timmar och vi var göörtrötta på honom när han mätte om och mätte om och dubbelkollade. Under tiden efter orderläggning har han hört av sig flera gånger t.ex. för att meddela att stenverkstaden visserligen kan lägga snittet mellan bänkskivorna där vi kom överens om det, men att han känner oro för att skivan ändå blir så försvagad att det kanske ändå vore bäst att flytta på det. Om jag "känner efter" så är intrycket av denne säljare inte alls lika behagligt och no problemo, eftersom han återkommande drar in mig i massa designdetaljer och pill som jag är trött på. Men gissa vilket kök som funkar bäst till sist?
Skillnaden i uppträdande hos köksäljarna är tydlig. Två uppträder som typiska, duktiga säljare och som anstränger sig för att både ge ett kök och en känsla till köparen. Den siste är inte säljare utan projektledare, som enbart håller fokus på köket. Min poäng här är att vi som kunder bör välja medvetet - vill vi i första hand ha en bra slutprodukt, eller är det i första hand "resan" dit som skall vara trevlig? För komplicerade jobb skulle jag numera välja projektledartyper, som finskköksförsäljaren eller vår vän elektriker-Jocke ovan, som får ett lätt illamående när projektet har en alltför otydlig plan. Kanske har psykologerna något test som man kan sticka fram under nosen på hantverkare och leverantörer för att kolla deras läggning? Fast det räcker nog att återberätta Svärds historia. Säger de "höhö den var skoj" så är det adios, men om de ser ut att lida och behöva en Ipren så är de män av rätta virket.
Jag har varit med om att beställa kök i tre omgångar de senaste åren (endast ett för det egna boendet dock, vi är inte perversa ;D). Det har varit frågan om tre olika av de stora köksleverantörerna på marknaden, en dansk, en finsk och en svensk. Avgörande för hur mycket strul som förekommit under själva upphandlingen och leveransen tycks vara omvänt proportionerlig mot hur "trevlig" försäljaren är. Trevlig? Låt mig försöka utveckla.
Två av säljarna var "putsade", visste hur man skulle ge ett bra intryck mot kund, eller hur jag skall kalla det. Man märkte att dessa var vana att hantera kunder. Det var inte frågan om något kundfjäsk eller så, men proffsig säljare typ. Dessa gjorde det till en trevlig upplevelse att köpa kök, behagligt och så. Inga problem. I efterhand kan jag konstatera att jag själv fick dubbelkolla deras ritningar och de knepiga delarna av installationen där var behäftade med fel inte bara en utan två gånger. Inga katastrofer direkt, men jag fick ligga på själv för att det skulle bli bra. Ni vet, ritaren har missat att bänkskivan höjer med 16mm, typ sånt pill. Det konstiga är att detta kom jag att tänka på nu när jag läste den senaste postningen - innan dess var mitt intryck att dessa säljare var trevliga och duktiga, och de små problemen hade liksom försvunnit ur minnesbilden.
Den tredje säljaren var ny i köksbranschen och kom från säkerhetsbranschen. Han stannade hos oss i tre timmar och vi var göörtrötta på honom när han mätte om och mätte om och dubbelkollade. Under tiden efter orderläggning har han hört av sig flera gånger t.ex. för att meddela att stenverkstaden visserligen kan lägga snittet mellan bänkskivorna där vi kom överens om det, men att han känner oro för att skivan ändå blir så försvagad att det kanske ändå vore bäst att flytta på det. Om jag "känner efter" så är intrycket av denne säljare inte alls lika behagligt och no problemo, eftersom han återkommande drar in mig i massa designdetaljer och pill som jag är trött på. Men gissa vilket kök som funkar bäst till sist?
Skillnaden i uppträdande hos köksäljarna är tydlig. Två uppträder som typiska, duktiga säljare och som anstränger sig för att både ge ett kök och en känsla till köparen. Den siste är inte säljare utan projektledare, som enbart håller fokus på köket. Min poäng här är att vi som kunder bör välja medvetet - vill vi i första hand ha en bra slutprodukt, eller är det i första hand "resan" dit som skall vara trevlig? För komplicerade jobb skulle jag numera välja projektledartyper, som finskköksförsäljaren eller vår vän elektriker-Jocke ovan, som får ett lätt illamående när projektet har en alltför otydlig plan. Kanske har psykologerna något test som man kan sticka fram under nosen på hantverkare och leverantörer för att kolla deras läggning? Fast det räcker nog att återberätta Svärds historia. Säger de "höhö den var skoj" så är det adios, men om de ser ut att lida och behöva en Ipren så är de män av rätta virket.