Gåva till ett barn
Ett gift par med fyra barn, inget tetamente finns.
Han dör, då tar hon över alla tillgångar?
Kan hon då göra vad hon vill med egendomen.
Tex ge bort en fastighet som gåva till ett eller två av barnen, utan att de övriga får något?
Han dör, då tar hon över alla tillgångar?
Kan hon då göra vad hon vill med egendomen.
Tex ge bort en fastighet som gåva till ett eller två av barnen, utan att de övriga får något?
Ärver inte barnen hälften...? (oxå amatör)
Mitt amatörsvar är nej.
När maken dör så ärver inte makan i egentlig mening, hon få först hälften av tillgångarna genom bodelning, dvs. de är hennes och har inget med arvet att göra. Sedan ärver barnen den halva som i bodelningen tillföll dödsboet efter maken. Men änkan får även den delen av tillgångarna med förfoganderätt. Hon förvaltar tillgången och kan leva av den som om den vore hennes egen. Men ex. så kan ingen annan än de ursprungliga barnen ärva den halvan även om hon gifter om sig och får fler barn. Hon har även vissa andra begränsningar, bla. så kan hon inte skänka bort tillgången.
Sedan så finns det överhuvudtaget en snårskog av regler runt gåvor (av väsentloig storlek) till barn. I normalfallet så räknas en gåva som förskott på arv, dvs när givaren dör, så skall det barn som ev. tagit emot en fastighet i gåva räkna av värdet av den gåvan mot sin del av arvet. Det går att i gåvobrevet stipulera att gåvan inte skall anses vara förskott på arv.
Gåvan hanteras arvsmässigt helt olika om den inkräktar på laglotten för ett annat barn. Där kan jag inte detaljerna men ex. så räknas värdet av ett förtida arv på gåvodagen i normalfallet, men om gåvan inkräktar på laglotten så skall tydligen gåvan istället värderas på dödsdagen, det kan ge en dramatisk skillnad i värde som mottagaren skall räkna av från sitt arv.
När maken dör så ärver inte makan i egentlig mening, hon få först hälften av tillgångarna genom bodelning, dvs. de är hennes och har inget med arvet att göra. Sedan ärver barnen den halva som i bodelningen tillföll dödsboet efter maken. Men änkan får även den delen av tillgångarna med förfoganderätt. Hon förvaltar tillgången och kan leva av den som om den vore hennes egen. Men ex. så kan ingen annan än de ursprungliga barnen ärva den halvan även om hon gifter om sig och får fler barn. Hon har även vissa andra begränsningar, bla. så kan hon inte skänka bort tillgången.
Sedan så finns det överhuvudtaget en snårskog av regler runt gåvor (av väsentloig storlek) till barn. I normalfallet så räknas en gåva som förskott på arv, dvs när givaren dör, så skall det barn som ev. tagit emot en fastighet i gåva räkna av värdet av den gåvan mot sin del av arvet. Det går att i gåvobrevet stipulera att gåvan inte skall anses vara förskott på arv.
Gåvan hanteras arvsmässigt helt olika om den inkräktar på laglotten för ett annat barn. Där kan jag inte detaljerna men ex. så räknas värdet av ett förtida arv på gåvodagen i normalfallet, men om gåvan inkräktar på laglotten så skall tydligen gåvan istället värderas på dödsdagen, det kan ge en dramatisk skillnad i värde som mottagaren skall räkna av från sitt arv.
Jag har samma uppfattning på det här med arv som hempularen. Rent juridiskt kan man göra nästan som man vill, men vill man att barnen skall kunna tala med varandra, eller kanske rent av själv kunna stå till svars för vad man gör och vad som står i ett testamente så bör man inte i allt för hög grad förfördela något eller några av barnen.
Nej, särkullsbarn får som sagt ut sitt arv direkt, änkan får inte förfoga över de tillgångar som ett särkullsbarn ärver. Väldigt viktigt att tänka på och ev. gardera sig mot om särkullsbarn finns. Det är ett relativt vanligt problem för efterlevande att de måste lösa ut ett särkullsbarn ur parets gemensamma boende, eller att änkan tvingas sälja huset eller lägenheten för att särkullsbarnet skall få ut sitt arv.Nyfniken skrev:
Det finns lösningar som gör det möjligt för den efterlevande att få behålla det mesta av de gemensamma tillgångarna, utan att missgynna särkullsbarnet i jämförelse med de gemensamma barnen. men där finns mycket att tänka på och millimeterrättvisa kan man aldrig få till.
Jag känner till ett fall där först frun hade fått stora tillgångar (sommarstuga i skärgården osv) av sina åldriga föräldrar, sedan avlider hennes make, och ett för henne okänt särkullsbarn dyker upp, som då ärver inte bara efter sin pappa utan även del i fruns fastigheter som hon just hade fått i gåva av sina föräldrar, gåvan var inte enskild egendom. Hade gått att förhindra om gåvobrevet varit formulerat som enskild egendom.