Flytta ihop
Jag och min flickvän ska flytta ihop inom en snar framtid i ett hus jag köpt innan vi träffades och som jag har rustat under hela vårat förhållande. Jag köpte huset mycket billigt eftersom det var så mycket jobb att göra på det. Jag har mer än dubblerat värdet på huset under renoveringen.
Nu till min fråga. Hur mycket ska min flickvän betala för att äga hälften av huset?
Nu till min fråga. Hur mycket ska min flickvän betala för att äga hälften av huset?
Beror väl på hur girig du är gentemot din flickvän, ja skulle säga inköpssumman plus dom utgifter du haft för renoveringen, å dela de på hälften. Eller så tar du en mäklare å värderar det, å tar hälften av det. Om du vill tjäna pengar på din flickvän, lättast för dig kanske är äktenskaps förord, om du är rädd om dina investeringar.
Bra tänkt att ordna det innan hon flyttar in. Vad är rimligt. Egentligen är 50% av husets nuvarande värde det normala. Men det finns olika sätt att se på saken. Om hon tycker det är rimligt så kanske 50% av dubbla inköpspriset är ok.
Ett alternativ är att du behåller huset självoch ni delar på driftkostnaden. ( I så fall står du för 100% av kapitalkostnaden eftersom du äger 100%)
När ni bestämt er så ta hjälp av en bankjurist eller liknande, det gör att "affären" blir genomtänkt och lite "officiellare"
Grattis till samboskapet och lycka till med kärleken
Ett alternativ är att du behåller huset självoch ni delar på driftkostnaden. ( I så fall står du för 100% av kapitalkostnaden eftersom du äger 100%)
När ni bestämt er så ta hjälp av en bankjurist eller liknande, det gör att "affären" blir genomtänkt och lite "officiellare"
Grattis till samboskapet och lycka till med kärleken
Det är en fråga med väldigt många svar. Som jag ser det så finns det två ytterligheter.
Antingen bör hon betala hälften av marknadsvärdet som det har just den dag hon köper in sig. Som om hon vore vilken köpare som helst.
I andra ytterlighetsänden så kan man hävda värdet den dag ni började med gemensam ekonomi (om ni nu har gemensam ekonomi). Men i så fall ett uppskattat värde ungefär den dag ni "blev två".
Mycket beror på hur man ser på detta med ekonomi inom familjen.
För mig har gemensam ekonomi alltid fungerat, jag har under de flesta åren haft ca dubbelt så hög lön som min sambo/fru. Och jag ser det som att båda bidrar till den gemensamma familjen efter förmåga. Om det sedan är med pengar, mer tid med barnen, mer renoverande osv. spelar ingen roll. Jag betraktar alla pengar som någon av oss tjänar som VÅRAN inkomst, alla utgifter som VÅRA utgifter.
Det jag däremot tycker man bör hålla isär, är ursprungsinsats. Så om man från början kanske sätter in ex. ett halvt hus, mer än den andra så bör man vid en ev. separation få ut motsvarande värde. Däremot anser jag att all värdeökning på huset, eller annan kapitalavkastning är en gemensam inkomst.
Vi har bekanta där man kör en stenhård separerad ekonomi, där ena parten inte har råd att följa med på semesterresan. Det kan dock vara komplicerat att få ihop en rimlig gemensam ekonomi om man inte har vanliga löneinkomster. Om ena partens inkomster kommer ifrån ex. royalties på gammal musikproduktion, som kan komma väldigt stötvis, typ 10 000 ett år, 2 milj nästa år osv. Eller om ena parten drabbas av skadeståndskostnader i miljonklassen för något som har med hans "förra familj" att göra.
Antingen bör hon betala hälften av marknadsvärdet som det har just den dag hon köper in sig. Som om hon vore vilken köpare som helst.
I andra ytterlighetsänden så kan man hävda värdet den dag ni började med gemensam ekonomi (om ni nu har gemensam ekonomi). Men i så fall ett uppskattat värde ungefär den dag ni "blev två".
Mycket beror på hur man ser på detta med ekonomi inom familjen.
För mig har gemensam ekonomi alltid fungerat, jag har under de flesta åren haft ca dubbelt så hög lön som min sambo/fru. Och jag ser det som att båda bidrar till den gemensamma familjen efter förmåga. Om det sedan är med pengar, mer tid med barnen, mer renoverande osv. spelar ingen roll. Jag betraktar alla pengar som någon av oss tjänar som VÅRAN inkomst, alla utgifter som VÅRA utgifter.
Det jag däremot tycker man bör hålla isär, är ursprungsinsats. Så om man från början kanske sätter in ex. ett halvt hus, mer än den andra så bör man vid en ev. separation få ut motsvarande värde. Däremot anser jag att all värdeökning på huset, eller annan kapitalavkastning är en gemensam inkomst.
Vi har bekanta där man kör en stenhård separerad ekonomi, där ena parten inte har råd att följa med på semesterresan. Det kan dock vara komplicerat att få ihop en rimlig gemensam ekonomi om man inte har vanliga löneinkomster. Om ena partens inkomster kommer ifrån ex. royalties på gammal musikproduktion, som kan komma väldigt stötvis, typ 10 000 ett år, 2 milj nästa år osv. Eller om ena parten drabbas av skadeståndskostnader i miljonklassen för något som har med hans "förra familj" att göra.
Instämmerhempularen skrev:
Strikt separerad ekonomi tjänar i min värld bara sitt syfte om man går in i en relation med mycket olika förutsättningar och räknar med att det snart blir separation igen. Lite som kändisar tänker och lever.
/M
Usch, jag skulle aldrig göra om misstaget att flytta in i en ny partners befintliga bostad. När jag var nykär flyttade vi ihop, hon hade bott här med sitt ex innan. Det känns aldrig som mitt hus riktigt, det enda som känns som mitt är källaren, eller rättare sagt min "mancave" med hembio o dator, där har jag rivit ut precis allt o byggt som jag vill ha.
Men nej, detta skulle jag aldrig göra om.
Men i vårat fall så hade hon renoverat för långt mer än värdeökningen, så vi värderade bostaden sen betalade jag hälften.
Men nej, detta skulle jag aldrig göra om.
Men i vårat fall så hade hon renoverat för långt mer än värdeökningen, så vi värderade bostaden sen betalade jag hälften.
Ta hjälp av någon som kan det här, t.ex. banken. Det kan bli reavinstskatt som löses ut, pantbrev som måste tas ut och liknande kostnader man inte tänkt på. Kolla också över ekonomin i övrigt, i synnerhet om det finns andra lån eller tillgångar i form av sommarstugor, båtar, bilar etc. Även om någon av er har barn sedan tidigare, är det bra att ha lite koll på vad som kan hända och att ni bestämmer er för hur ni vill att det skall bli.
Tack för råd =)
Jag köpte huset precis i samband med att vi blev tillsammans så det är inget gammalt ex som spökar där. Vi har inte gemensam ekonomi i helhet men tjänar lika mycket. Fortsatt renovering kommer att ske med delad kostnad.
Jag köpte huset precis i samband med att vi blev tillsammans så det är inget gammalt ex som spökar där. Vi har inte gemensam ekonomi i helhet men tjänar lika mycket. Fortsatt renovering kommer att ske med delad kostnad.
Tänk va olika vi tänker.MagHam skrev:
Själv ser jag inte separerade ekonomi som ett skäl för att separera, utan mer att jag vill ha något kvar om vi skulle gå isär.
Jag vill ha kontroll på min pengar helt enkelt.
Hon bör betala halva marknadsvärdet så att ni båda blir hälftenägare. Först då äger ni huset på lika villkor. Har hon inte kapitalet är det enklast att ni skriver ett skuldebrev där hon blir skyldig dig pengar. Denna skuld kan senare efterskänkas, t.ex när ni gifter er. Om ni separerar så löser ni skulden då.
Fast att ha något kvar om man separerar har inte nödvändigtvis med gemensam/separerad ekonomi att göra. Man kan /bör särskilja de tillgångar resp. part har med sig in i boet, genom ex. ett samboavtal.
Men det jag tror på som framgångsrecept, är att inte separera penningflödet i familjen. Utan alla inkomster (även avkastning på kapital man hade med sig in) ser man som gemensamma pengar. Och alla kostnader ser man som gemensamma utgifter. Annars är risken stor att man med traditionella könsroller hamnar i situationen där en part (ofta mannen) tjänar mer pengar, arbetar mer på arbetsplatsen, och ser den inkomsten som "min", medan den andra parten gör mer hemma, stannar hemma mer med barnen osv. Men den insatsen blir då en gemensam insats.
Det är illa nog om man fastnar i sådana roller, men om det dessutom ger att ena parten nätt o jämnt klarar sin tandläkarräkning, medan den andre tycker att en Corvette i garaget är en nödvändighet som ingen annan har med att göra. Då ger det förr eller senare problem i förhållandet. Observera, att det finns inget som säger att våra fritidsintressen skall vara "lika stor" belastning på hushållsekonomin. Om den tål en leksaksbil i garaget så varför inte. Men man behöver vara överens om det.
Men det jag tror på som framgångsrecept, är att inte separera penningflödet i familjen. Utan alla inkomster (även avkastning på kapital man hade med sig in) ser man som gemensamma pengar. Och alla kostnader ser man som gemensamma utgifter. Annars är risken stor att man med traditionella könsroller hamnar i situationen där en part (ofta mannen) tjänar mer pengar, arbetar mer på arbetsplatsen, och ser den inkomsten som "min", medan den andra parten gör mer hemma, stannar hemma mer med barnen osv. Men den insatsen blir då en gemensam insats.
Det är illa nog om man fastnar i sådana roller, men om det dessutom ger att ena parten nätt o jämnt klarar sin tandläkarräkning, medan den andre tycker att en Corvette i garaget är en nödvändighet som ingen annan har med att göra. Då ger det förr eller senare problem i förhållandet. Observera, att det finns inget som säger att våra fritidsintressen skall vara "lika stor" belastning på hushållsekonomin. Om den tål en leksaksbil i garaget så varför inte. Men man behöver vara överens om det.
Redigerat:
Har varit med om exakt samma ska, hade till sist en liten hörna i sovrummet som var "mitt", varje försök till att sätta in egna saker/köpa in nytt/gemensamt ratades alltid av hennes barn och hon försvarade mig aldrig, sen var hon arg för att man inte kunde se att jag med bodde där... :xSueCia skrev:
Svårt det där med delad eller separat ekonomi, finns för och nackdelar med allt, har levt med en kvinna som handlade upp båda sina och mina pengar på nätet, vilket visserligen hade varit lätt oavsett, hon kunde mitt personnummer och vi bodde på samma adress, klick-klick på nätet och sedan gömma räkningarna tills man hittade dom eller fick räkningar med huggtänder från inkasso....
Jag o tjejen har helt delad ekonomi, så länge hennes 2 barn bor hemma är jag inte intresserad av någon gemensam ekonomi. Har aldrig, o kommer aldrig vilja försörja ngn annans barn.
Skulle aldrig kräva att en eventuell framtida ny partner skulle försörja min dotter heller.
Skulle aldrig kräva att en eventuell framtida ny partner skulle försörja min dotter heller.