Farzan vs. tyngdlagen
- Status
Jag hade kul i helgen, lekte med stämp och garagedomkraft. Det hade jag inte gjort förut.
Efter takäventyret har jag tagit det lugnt med renoverandet i ett par månader för att ge familjen lite respit men nu är det dags att fortsätta med det invändiga. Näst i tur efter köket var resten av entrévåningen: Vardagsrum, f.d. kök och farstu. Jag började i somras med att riva ut köksinredningen och lite golv och tak innan takjobbet kom emellan. Vardagsrummet och f.d. köket ska slås ihop, vilket förre ägaren hade påbörjat genom att riva väggar för att få öppet mellan kök och vardagsrum. Där finns dock ett strukturellt problem som jag måste lösa.
Kolla skisserna här redan. Den första visar entréplanet i ursprungsskick 1927 minus småkrafs som fönster och entréveranda. 8,3 x 5,5 meter, ordinär tredelad planlösning med vardagsrum till vänster, farstu/trapphus uppe till höger och kök nere till höger. Den andra visar samma del av huset efter om- och tillbyggnaden 1981 – tillbyggnaden har jag bara antytt med streckade linjer som visar var dess väggar börjar.
Man ser att förra ägarna rev ut murstocken och tvärväggen som skiljde vardagsrummet från resten. De rev också en stor del av den halva hjärtväggen – närmare bestämt från tvärväggen fram till källardörren vid trappan. Sedan har de, att döma av spåren som jag fann när jag rev deras kök, ångrat sig och återuppbyggt en del av den väggen för att ha någonstans att ställa kyl och frys. De ersatte också ungefär tre femtedelar av tvärväggen med en rad garderober (grå på skissen) som inte riktigt nådde upp till taket.
Det borde väl inte vara så farligt. I vardagsrummet har reglarna i vindsbjälklaget (tre tum åtta) klarat av att fribära över hela bredden i åttio år. Eller hur?
Fel. Omständigheterna är annorlunda i området där murstocken och väggarna togs bort.
För det första var murstocken bredare än ett bjälklagsfack, så bjälken mitt i huset är kapad och avväxlad med kortlingar mot bjälkarna på ömse sidor. Denna ”låda” kring murstocken sitter ihop med gammaldags balkskor av bockade plattjärn, som tycks ge ett starkt men inte särskilt styvt förband. Därför hade man slagit sextumsspikar i ”lådans” insida och murat in dem i stocken, så att den bar upp ”lådan”. Den kapade bjälken hade dessutom tvärväggen rakt under sig till stöd. Dessa stöd togs alltså bort 1981.
För det andra: En våning upp, just i området ovanför garderobsraden, är överramarna på två takstolar kapade där tillbyggnaden ansluter till huskroppen. I samma område finns upplagen för tillbyggnadens takbalkar – den har nämligen inte självbärande takstolar utan tre längsgående limträbalkar (i nocken och de båda ”brotten”). Delar av lasten från allt detta leds via ett par stolpar ned på bjälkarna ovanför garderobsraden – i synnerhet, verkar det, de två bjälkarna närmast till höger om garderoberna. Dessa hade tidigare stöd av den halva hjärtväggen som revs -81.
Följden var att vindsbjälkaget i mitten av huset hade pressats ned 5 cm, så att paneltaket vilade direkt på den sista garderoben i raden, vars sidor bågnade ut en halv centimeter. Väggstumpen bakom kylen och frysen – den som hade byggts upp i stället för en del av den borttagna hjärväggen – bågnade mer än så, för den var inte dimensionerad för att bära någonting alls.
Här måste något göras. Jag bestämde mig för att lyfta vindsbjälklaget och bygga ut hjärtväggen till dess ursprungliga längd, kompletterat med en liten väggsnutt på tvären för att stödja ”lådan” om det verkade behövas.
I hjärtväggen skulle jag ha en öppning motsvarande den mellan gamla och nya farstun, så väggen måste ha en balk upptill.
När andra frågar om liknande saker, så brukar jag liksom andra väluppfostrade hempulare svara att man bör anlita konstruktör och göra bygganmälan. Men i det här fallet…kriteriet för att behöva bygganmäla sånt här är ju att det ska handla om att ändra bärande konstruktioner. Det jag skulle bygga var en ersättning för något som huset har klarat sig utan i tjugosju år utan att säcka ihop och borde alltså vara stödjande snarare än bärande. Alltså ingen bygganmälan. Och konstruktören? Nja – jag laddade hem dimensioneringsprogram från ett par limträbalkstillverkare och kollade caset med att ersätta en del av en bärande hjärtvägg i ett 11/2-planshus med en balk av samma längd som min. Det blev inte så grova doningar, och det var ändå med stöd i bara ändarna av balken, medan min kunde ha stöd på ömse sidor av öppningen också. Så jag kände mig inte särskilt orolig över dimensioneringen.
Okej, lite gråzon...
Jag tänkte ge mig på det här för två och en halv vecka sen men vi hade så mycket annat att göra i familjen att jag sköt på det en vecka, hann bara handla lite virke den helgen. Reglar men ingen limträstolpe, den var slut på Bauhaus. Fick åka till ett ”riktigt” ställe, kom till Trollbäckens Trä lördag 15.15….de hade stängt 15. Åkte till Byggole i Nacka, Beställningsvara. Jag slog till, den skulle komma på fredagen, den innan första advent.
Den fredagen hade dagis planeringsstängt och jag skulle vara hemma på förmiddagen. Hustrun hade mycket på jobbet och kom hem och avlöste halv två. Körde bil till jobbet för att kunna hyra domkraft och stämp, det finns en Hyreshuset-filial alldeles intill. Möttes av två ärenden som måste tas om hand fort. Kollade Hyreshusets webbsida; jodå, öppet till 18 på fredagar. Fixade de brådskande jobben och sen var klockan kvart över fyra. Pep över till hyreshuset. Lapp på dörren: ”1/12 till (vad det nu var) har vi öppet mån-fre 8-16”.
Caramba. Googlade runt, hittade inget lördagsöppet hyrställe. En veckas uppskov.
I fredags väcktes jag 04.45 av ett spyende barn, fick vabba halva dan men lyckades hyra grejorna ändå. Fem skruvstämp blev det. De upprättstående byggdomkrafterna som tog fem ton verkade läskiga, så jag beslutade mig för att testa med en tvåtons garagedomkraft.
På lördagen drog jag igång. Stämpade upp den kapade regeln i husets mitt. Tog bort den sista garderoben, den som bågnade (de övriga i raden tog jag bort i somras). Balken, som jag tillverkade för ett par veckor sen av två ihoplimmade och spikade två tum åtta, hängde jag upp med stålband och stämpade sedan upp den också.
Sen var det bara att börja lyfta. Jag använde ett stämp för det också, ställde det på domkraften. Taktiken var att lyfta litet på ett ställe, justera upp alla stämp, mäta vad som hänt (följde taket med upp där borta också? Jaha. Där också? Inte?), lyfta litet på ett annat ställe, justera upp stämp, mäta o s v.
Jag fann att det som gav mest var att lyfta änden på balken, som befann sig där hjärtväggen skulle sluta, under den kapade bjälken. Fortsättningen av den kapade bjälken – på andra sidan om ”lådan” kring murstockshålet – följde då snällt med upp, behövde inte lyftas alls.
Värre var det med bjälkarna på andra sidan murstockshålet, vilka som sagt tar en del last från det där takbalksupplaget. När jag lyfte änden på min balk så att den låg dikt an mot vindsbjälklaget hela vägen, så lyftes också de här bjälkarna, men inte helt – balken var nedböjd nästan en cm på mitten. Jag lyfte där också, vilket var mycket, mycket tyngre än de andra lyften, och stämpade upp. Det skulle ju bli en stolpe därintill också, vid den blivande öppningen.
Ja, det var en rolig övning och lite spännande med knak men inga brak. Tvåtonsdomkraften räckte fast det var verkligen nätt och jämnt – stången som man ”pumpade” med sviktade märkbart under det där sista lyftet. Den lilla eventuella tvärväggen som jag nämnde (motsvarande ungefär murstockens sida mot vardagsrummet) ser det ut som att jag inte behöver göra, att döma av hur bjälklaget på den sidan uppförde sig under lyften.
Efter takäventyret har jag tagit det lugnt med renoverandet i ett par månader för att ge familjen lite respit men nu är det dags att fortsätta med det invändiga. Näst i tur efter köket var resten av entrévåningen: Vardagsrum, f.d. kök och farstu. Jag började i somras med att riva ut köksinredningen och lite golv och tak innan takjobbet kom emellan. Vardagsrummet och f.d. köket ska slås ihop, vilket förre ägaren hade påbörjat genom att riva väggar för att få öppet mellan kök och vardagsrum. Där finns dock ett strukturellt problem som jag måste lösa.
Kolla skisserna här redan. Den första visar entréplanet i ursprungsskick 1927 minus småkrafs som fönster och entréveranda. 8,3 x 5,5 meter, ordinär tredelad planlösning med vardagsrum till vänster, farstu/trapphus uppe till höger och kök nere till höger. Den andra visar samma del av huset efter om- och tillbyggnaden 1981 – tillbyggnaden har jag bara antytt med streckade linjer som visar var dess väggar börjar.
Man ser att förra ägarna rev ut murstocken och tvärväggen som skiljde vardagsrummet från resten. De rev också en stor del av den halva hjärtväggen – närmare bestämt från tvärväggen fram till källardörren vid trappan. Sedan har de, att döma av spåren som jag fann när jag rev deras kök, ångrat sig och återuppbyggt en del av den väggen för att ha någonstans att ställa kyl och frys. De ersatte också ungefär tre femtedelar av tvärväggen med en rad garderober (grå på skissen) som inte riktigt nådde upp till taket.
Det borde väl inte vara så farligt. I vardagsrummet har reglarna i vindsbjälklaget (tre tum åtta) klarat av att fribära över hela bredden i åttio år. Eller hur?
Fel. Omständigheterna är annorlunda i området där murstocken och väggarna togs bort.
För det första var murstocken bredare än ett bjälklagsfack, så bjälken mitt i huset är kapad och avväxlad med kortlingar mot bjälkarna på ömse sidor. Denna ”låda” kring murstocken sitter ihop med gammaldags balkskor av bockade plattjärn, som tycks ge ett starkt men inte särskilt styvt förband. Därför hade man slagit sextumsspikar i ”lådans” insida och murat in dem i stocken, så att den bar upp ”lådan”. Den kapade bjälken hade dessutom tvärväggen rakt under sig till stöd. Dessa stöd togs alltså bort 1981.
För det andra: En våning upp, just i området ovanför garderobsraden, är överramarna på två takstolar kapade där tillbyggnaden ansluter till huskroppen. I samma område finns upplagen för tillbyggnadens takbalkar – den har nämligen inte självbärande takstolar utan tre längsgående limträbalkar (i nocken och de båda ”brotten”). Delar av lasten från allt detta leds via ett par stolpar ned på bjälkarna ovanför garderobsraden – i synnerhet, verkar det, de två bjälkarna närmast till höger om garderoberna. Dessa hade tidigare stöd av den halva hjärtväggen som revs -81.
Följden var att vindsbjälkaget i mitten av huset hade pressats ned 5 cm, så att paneltaket vilade direkt på den sista garderoben i raden, vars sidor bågnade ut en halv centimeter. Väggstumpen bakom kylen och frysen – den som hade byggts upp i stället för en del av den borttagna hjärväggen – bågnade mer än så, för den var inte dimensionerad för att bära någonting alls.
Här måste något göras. Jag bestämde mig för att lyfta vindsbjälklaget och bygga ut hjärtväggen till dess ursprungliga längd, kompletterat med en liten väggsnutt på tvären för att stödja ”lådan” om det verkade behövas.
I hjärtväggen skulle jag ha en öppning motsvarande den mellan gamla och nya farstun, så väggen måste ha en balk upptill.
När andra frågar om liknande saker, så brukar jag liksom andra väluppfostrade hempulare svara att man bör anlita konstruktör och göra bygganmälan. Men i det här fallet…kriteriet för att behöva bygganmäla sånt här är ju att det ska handla om att ändra bärande konstruktioner. Det jag skulle bygga var en ersättning för något som huset har klarat sig utan i tjugosju år utan att säcka ihop och borde alltså vara stödjande snarare än bärande. Alltså ingen bygganmälan. Och konstruktören? Nja – jag laddade hem dimensioneringsprogram från ett par limträbalkstillverkare och kollade caset med att ersätta en del av en bärande hjärtvägg i ett 11/2-planshus med en balk av samma längd som min. Det blev inte så grova doningar, och det var ändå med stöd i bara ändarna av balken, medan min kunde ha stöd på ömse sidor av öppningen också. Så jag kände mig inte särskilt orolig över dimensioneringen.
Okej, lite gråzon...
Jag tänkte ge mig på det här för två och en halv vecka sen men vi hade så mycket annat att göra i familjen att jag sköt på det en vecka, hann bara handla lite virke den helgen. Reglar men ingen limträstolpe, den var slut på Bauhaus. Fick åka till ett ”riktigt” ställe, kom till Trollbäckens Trä lördag 15.15….de hade stängt 15. Åkte till Byggole i Nacka, Beställningsvara. Jag slog till, den skulle komma på fredagen, den innan första advent.
Den fredagen hade dagis planeringsstängt och jag skulle vara hemma på förmiddagen. Hustrun hade mycket på jobbet och kom hem och avlöste halv två. Körde bil till jobbet för att kunna hyra domkraft och stämp, det finns en Hyreshuset-filial alldeles intill. Möttes av två ärenden som måste tas om hand fort. Kollade Hyreshusets webbsida; jodå, öppet till 18 på fredagar. Fixade de brådskande jobben och sen var klockan kvart över fyra. Pep över till hyreshuset. Lapp på dörren: ”1/12 till (vad det nu var) har vi öppet mån-fre 8-16”.
Caramba. Googlade runt, hittade inget lördagsöppet hyrställe. En veckas uppskov.
I fredags väcktes jag 04.45 av ett spyende barn, fick vabba halva dan men lyckades hyra grejorna ändå. Fem skruvstämp blev det. De upprättstående byggdomkrafterna som tog fem ton verkade läskiga, så jag beslutade mig för att testa med en tvåtons garagedomkraft.
På lördagen drog jag igång. Stämpade upp den kapade regeln i husets mitt. Tog bort den sista garderoben, den som bågnade (de övriga i raden tog jag bort i somras). Balken, som jag tillverkade för ett par veckor sen av två ihoplimmade och spikade två tum åtta, hängde jag upp med stålband och stämpade sedan upp den också.
Sen var det bara att börja lyfta. Jag använde ett stämp för det också, ställde det på domkraften. Taktiken var att lyfta litet på ett ställe, justera upp alla stämp, mäta vad som hänt (följde taket med upp där borta också? Jaha. Där också? Inte?), lyfta litet på ett annat ställe, justera upp stämp, mäta o s v.
Jag fann att det som gav mest var att lyfta änden på balken, som befann sig där hjärtväggen skulle sluta, under den kapade bjälken. Fortsättningen av den kapade bjälken – på andra sidan om ”lådan” kring murstockshålet – följde då snällt med upp, behövde inte lyftas alls.
Värre var det med bjälkarna på andra sidan murstockshålet, vilka som sagt tar en del last från det där takbalksupplaget. När jag lyfte änden på min balk så att den låg dikt an mot vindsbjälklaget hela vägen, så lyftes också de här bjälkarna, men inte helt – balken var nedböjd nästan en cm på mitten. Jag lyfte där också, vilket var mycket, mycket tyngre än de andra lyften, och stämpade upp. Det skulle ju bli en stolpe därintill också, vid den blivande öppningen.
Ja, det var en rolig övning och lite spännande med knak men inga brak. Tvåtonsdomkraften räckte fast det var verkligen nätt och jämnt – stången som man ”pumpade” med sviktade märkbart under det där sista lyftet. Den lilla eventuella tvärväggen som jag nämnde (motsvarande ungefär murstockens sida mot vardagsrummet) ser det ut som att jag inte behöver göra, att döma av hur bjälklaget på den sidan uppförde sig under lyften.
Respekt för gamla hus - ja, det verkar ha varit mycket "ut med skiten" och det är tråkigt men det kan man kanske krita ner som ett utslag av tidsandan.
Det är märkligare med det byggnadstekniska, mannen i familjen hade nämligen en viss kompetens på området. Efter en tid som rörmokarlärling hade han gått något slags byggnadsteknisk utbildning i början av sextiotalet och sedan konstruktionsritat småhus hos en hustillverkare några år innan han gick vidare till annat. Han ritade tillbyggnaden själv och den är bra tänkt, ritningarna ser proffsiga ut och tekniskt finns det ingenting att anmärka såvitt jag kan bedöma det. Men så fort han var inne och muckade med de gamla konstruktionerna blev det konstigt. Som om han inte brydde sig om att försöka förstå dem.
Det är märkligare med det byggnadstekniska, mannen i familjen hade nämligen en viss kompetens på området. Efter en tid som rörmokarlärling hade han gått något slags byggnadsteknisk utbildning i början av sextiotalet och sedan konstruktionsritat småhus hos en hustillverkare några år innan han gick vidare till annat. Han ritade tillbyggnaden själv och den är bra tänkt, ritningarna ser proffsiga ut och tekniskt finns det ingenting att anmärka såvitt jag kan bedöma det. Men så fort han var inne och muckade med de gamla konstruktionerna blev det konstigt. Som om han inte brydde sig om att försöka förstå dem.