Jag var ute och jobbade lite ikväll med en föreläsning och träffade där en arkitekt som hamnade vid samma fikabord som mig. Vi som satt där pressade honom lite på vad man bygger i dagens hus som han tror att husköparna om 20-30 år kommer att svära ve och förbannelse över.

Han hade fyra saker som han inte visste om det var så lyckat.

1: Infällda spotlights i parti och minut. Det blir rätt så stora hål efter dem, de är dyra att installera och de är svåra att förändra på samma sätt som en lampa där en ny skärm kan göra mycket åt ett tråkigt rum. Han tror att pendeln svänger redan om några år.

2: Golvvärme var han osäker på om folk förstår vad det betyder att byta ut sådant när det är uttjänt. I synnerhet om man lagt in dyrt klinkergolv. Det är inte lite i hörnet man behöver riva upp golvet, utan det är hela golvet, i hela huset om det är golvvärme överallt. Han trodde att golvvärme om 30 år är samma sak som dagens oljepannor. Man suckar över att behöva byta ut något, och priset på huset sjunker med rätt mycket pengar.

3: Den extrema köksdesignen var han också frågande till. När man i slutet av 1970-talet lanserade vitvaror i färger som mossgrönt, gulbrunt och plyschrött så tog det inte mer än 5-6 år så började de köras till tippen för färgens skull. Kanske kommer rostfritt att hålla längre, men det här med att HELA köket skall ha samma färgnyans kommer bli dyrt en dag. Likaså exklusiva bänkskivor i mörka färger som är svårt att matcha med något annat än krom och glas. Vem kommer vilja ha dem då modet en dag säger furu, allmogemålningar och blomsterängar?

4: De små sovrummen var han inte så förtjust i. Barn behöver utrymme att leka på, och senare kunna ha kompisar hemma att umgås med, på rummet. Det är heller inte så ovanligt att barn delar rum, i alla fall i låg ålder eftersom det finns 50.000 familjer i Sverige md 4 barn eller fler. Många har barn från tidigare förhållanden som skall bo där i perioder, och rummens storlek sätter effektivt stopp för mer än en säng i varje rum.

Annars tyckte han att dagens hus är relativt välbyggda och inte minst ur energisynpunkt väldigt ekonomiska mot vad man tidigare byggt. Nya material gör det möjligt att tänja gränsen för vad som går att bygga. Hans favorithus var när han fick rita hus som var tänkt att kunna fungera för en människas hela livscykel, från det att man känner sig mogen att flytta till hus, över barnstadiet till den gyllene medelåldern och sedan åldrandet. Underhållsfritt och tåligt var hans paroll, och att tänka på att huset skall användas i kanske 100 år eller mer.
 
Intressanta reflektioner! Det enda jag faktiskt är lite tveksam till är
Hans favorithus var när han fick rita hus som var tänkt att kunna fungera för en människas hela livscykel, från det att man känner sig mogen att flytta till hus, över barnstadiet till den gyllene medelåldern och sedan åldrandet. Underhållsfritt och tåligt var hans paroll, och att tänka på att huset skall användas i kanske 100 år eller mer
. Personligen tycker jag att man ska vara beredd att flytta på sig och att ett hus som rymmer familj med exempelvis fyra barn inte är optimalt för ett äldre par eller - som är väldigt vanligt - enbart en person (änka/änkling, skild etc) och som alls inte behöver de ytor den större familjen nyttjat. För min egen del byggde jag "det ultimata pensionistboendet" när barnen flyttat ut. Det blev så givande så att jag hoppas jag hinner bygga ytterligare ett ... ännu mindre än de drygt 100 kvm jag nu har men i enplan (detaljplanen i mitt område tillät inte enplan). Att husen bör hålla minst 100 år utan att bli omoderna dvs med gedigna material och med möjlighet till förändring inom husets väggar tycker jag är viktigt.

Jämför med änkan på Öfre Östermalm i sin 8-rumslägenhet som inte har råd flytta ... Nej, jag tror definitivt på att vi behöver mer varierande boende och fler mycket små hus för den minimala familjen och för äldre och att dessa bostäder byggs i redan bebyggda områden så att flytten inte behöver bli en så stor omställning. Enplans rad-eller kedjehus med kanske bara två rum och en liten täppa passar både en ensamstående i karriären, gamla tant Agda eller första bostaden för en ung person. Har sett sådana i en mindre ort i Skåne, hyreslägenheter i radhus och verkligen små men trevliga. Byggda på 60-talet. Byggs inga sådana fortfarande?
 
Riktigt intressanta reflektioner.
Det med kök är ju inte så konstigt, det har alltid gått i vågor och gör man något som sticker ut så skall man samtidigt räkna med att det antingen gäller att hitta rätt köpare för det köket eller kunna byta ut köket eller åtmindstone luckor och bänk utan att det kostar en hel förmögenhet.

Vad det gäller huset för hela livscykeln så tycker jag det var väldigt intressant, för jag antar att han fick det som ett uppdrag och då är ju de som beställt huset redan inställda på att man skall bo där tills man grävs ned. Måste ha varit väldigt givande att få vara med och skapa något som skall användas av samma individer under så pass lång tid.
Sen om det inte blir så så är ju inte det hela världen, men jag gillar själva tankegången.
 
Mikael_L
Speglar till viss del vad jag också tror, men :

Swetrot skrev:
1: Infällda spotlights i parti och minut. Det blir rätt så stora hål efter dem, de är dyra att installera och de är svåra att förändra på samma sätt som en lampa där en ny skärm kan göra mycket åt ett tråkigt rum. Han tror att pendeln svänger redan om några år.
Men jag tror att spots även blir ute ganska snart för att vettiga LED-spots snart ser dagen ljus ...

2: Golvvärme var han osäker på om folk förstår vad det betyder att byta ut sådant när det är uttjänt. I synnerhet om man lagt in dyrt klinkergolv. Det är inte lite i hörnet man behöver riva upp golvet, utan det är hela golvet, i hela huset om det är golvvärme överallt. Han trodde att golvvärme om 30 år är samma sak som dagens oljepannor. Man suckar över att behöva byta ut något, och priset på huset sjunker med rätt mycket pengar.
Inte säkert att man kommer sucka över detta om 30 år. Möjligheten att bygga på golvet med drygt 5 cm, och sätta golvvärmen ovanpå plattan, finns redan idag, och praktiseras även av vissa byggherrar /hustillverkare.
 
Det mesta tyder på att golvvärmerören håller avsevärt mer än 30 år. En oljepanna som han jämförde med är ju en mekanisk pryl som dessutom utsätts för aggressiva kemikalier från förbränningen. Att sedan kankse pumpar och fördelare till golvvärmen behöver bytas då och då är ju en helt annan sak.
 
De äldsta golvvärmesystemen i moderna västerländska bostäder installerades på 1930-talet i USA. I Sverige introducerades tekniken först runt 1950.

Många av dessa första anläggningar är fortfarande i bruk. Men inte alla. Påfallande många av de anläggningar som har överlevt finns i byggnader med mycket hög standard. Den typiska pionjärvillan (med golvvärmen alltjämt fungerande) uppfördes av en byggmästare för eget bruk. Villor där golvvärmen blivit utriven uppfördes möjligen av samma byggmästare för annans räkning...
 
Jag har faktiskt goda vänner som har fungerande golvvärme från tidigt 60-tal. Och det är, precis som du säger, en arkitektritad villa i Malmö med mycket hög standard.
 
Har själv vattenburen golvvärme i mitt hus från 1965. I området finns 220 hus med motsvarande system och peppar, peppar, men än har varken jag eller någon av grannarna drabbats av några problem med systemet
 
Mikael_L
Sen får vi hoppas att både material och teknik har utvecklats till att bli ännu bättre, under dessa 40år som gått sedan dess.

Men å andra sidan lovar jag inte att käka upp min hatt på detta, ibland betyder utveckling tyvärr försämring ... :surprised:

Och apropå det, är det golvvärmerör av plast eller metall i dessa gamla system?
 
Ursäkta dröjsmålet! Ett av de första golvvärmehusen är designat av Frank Lloyd Wright, som hans ideologiska bidrag till The New Deal; överkomliga hus för strävsamma människor omedelbart efter depressionen. Villan ligger i Middleton, Wi. och projekterades år 1936 för Herbert and Katherine Jacobs. Det kostade att bygga US$ 5.500, varav 500 var arkitektens arvode.

http://www.usonia1.com/
http://www.usonia1.com/01_hist.html

Huset blev till salu 1982, och in flyttade en av arkitektens många hängivna beundrare. Huset var i tämligen medfaret skick. Bland många andra vedermödor berättar köparen följande om golvvärmen: "We had to jack-hammer up the floor, add insulation and plastic heating pipes to replace the wrought-iron radiant heating".

Alltså: Smidesjärn 1936 och plast 1982. Sannolikt har man däremellan övervägande använt koppar.
 
yonna skrev:
Intressanta reflektioner! Det enda jag faktiskt är lite tveksam till är . Personligen tycker jag att man ska vara beredd att flytta på sig och att ett hus som rymmer familj med exempelvis fyra barn inte är optimalt för ett äldre par eller - som är väldigt vanligt - enbart en person (änka/änkling, skild etc) och som alls inte behöver de ytor den större familjen nyttjat. För min egen del byggde jag "det ultimata pensionistboendet" när barnen flyttat ut. Det blev så givande så att jag hoppas jag hinner bygga ytterligare ett ... ännu mindre än de drygt 100 kvm jag nu har men i enplan (detaljplanen i mitt område tillät inte enplan). Att husen bör hålla minst 100 år utan att bli omoderna dvs med gedigna material och med möjlighet till förändring inom husets väggar tycker jag är viktigt.
Att så många bor kvar i sina stora hus även sedan barnen flyttat får även stora konsekvenser för t ex skolor. I ett område byggs vanligtvis många hus under en kort tid. De allra flesta som flyttar in är barnfamiljer, så det byggs även en rejäl skola. Efter 15 eller kanske 20 år finns inte längre elevunderlag för skolan, som då läggs ner. Och en ny byggs i nästa inflyttningsområde... Det kostar samhället, alltså oss, massor! Om hus hade varit billigare hade väl det ideala varit att föräldrar och barn byter när det är dags att flyga ur "första lyan"!
 
Ella skrev:
Att så många bor kvar i sina stora hus även sedan barnen flyttat får även stora konsekvenser för t ex skolor. I ett område byggs vanligtvis många hus under en kort tid. De allra flesta som flyttar in är barnfamiljer, så det byggs även en rejäl skola. Efter 15 eller kanske 20 år finns inte längre elevunderlag för skolan, som då läggs ner. Och en ny byggs i nästa inflyttningsområde... Det kostar samhället, alltså oss, massor! Om hus hade varit billigare hade väl det ideala varit att föräldrar och barn byter när det är dags att flyga ur "första lyan"!
Det är ju lite en del av vår kultur också, att vi lämnar våra familjer och uppväxtplatser. I andra kulturer och även i Sverige förr så bodde man ju oftast kvar på samma plats som sina föräldrar och om vi levde så skulle ju nästa generation barn återbefolka skolan. När man byggde ett hus förr så skulle det hålla för att gå i arv i många generationer, idag vill varje generation "skapa sitt eget hem".
 
Politik och energi kommer att vända upp och ner på rätt mycket i en nära framtid.

POLITIK - Eftersom de svenska lagstiftarna har valt att montera ner hela "tredje vägens" bostadspolitik kan vi kvalificerat gissa att svenskarnas boende allt mer kommer att likna boendet i andra europeiska länder. Det innebär förstärkt segregation. Marknadshyror kommer att tvinga fram någon sorts nytt "socialpolitiskt ansvar". Jag gissar att vi i en ganska nära framtid får se bostäder dit man bara får flytta om man inte har råd med något annat. På de platser där det öht finns utkomst att finna tilltar bristen på mark och bostäder. Detta medför att allt fler hem kommer att hysa två eller flera generationers hushåll, och att villorna "går i arv".

ENERGI - Oavsett vad vi tror om "klimathot" kommer framtidens energihushållning att radikalt minska människans rörlighet. När det kostar kanske en halv dags lön bara för att ta sig till en affär kommer de små kvartersbutikerna åter till heders. Bostäderna blir mindre. Avstånden så korta att man helst klarar sig med cykel. "Sovstaden" kan bara överleva under en period av utfasning, förutsatt att vi skaffar rejäl och billig kollektivtrafik för transporter till jobb och allt annat som hamnar relativt långt bort. Själva bostäderna kommer att bli mindre också de.

Under 1900-talet förändrades Västvärlden med hjälp av storskalighet och billig energi. Nu kommer lösningarna av nödvändighet att bli småskaliga. Man kommer att snegla på äldre tiders flexibla grepp; som exempelvis att självbyggare istället för villor bygger sig små hyreshus med tre eller fyra ganska små lägenheter. Vi kommer också att få se större lägenheter med ett eller ett par uthyrningsrum. Många problem kommer säkert också att lösas genom att allt fler hus blir flyttbara. Den som annars skulle ha byggt till sin för lilla villa köper istället ett nytt eller begagnat "sovhus" till den tid när ungarna behöver mer plats och kanske till och med bildar eget hushåll "hemma".
 
billy_baver: Slår du inte på den lite för stora trumman nu. För mig låter det där precis som domedagsprofeter som jobbar hårt på att fylla samhället med rädsla för framtiden.

Att vi går mer och mer mot marknadshyror ser jag personligen som ett naturligt steg, ett eftertraktat läge skall kosta mer än ett mindre eftertraktat läge. Att vi går ifrån hyresrätter och så småningom tittar på att bygga ägandelägenheter betyder inte att vi slår på de som inte har råd, det kan även betyda att de som har råd köper flera lägenheter och hyr ut till marknadspris, precis som i så många andra länder i europa.

Sen det med segregationen, om det är något som hjälpt segregationen på traven så är det ju dessa förorter med hyresrätter som ser till att de fattiga hamnar i vissa kvarter och de rika i andra kvarter.
 
Jag slår inte alls på någon "trumma". Detta är inte alls någon profetia om domedag. Jag lägger inte ens avseende vid moralen eller etiken. Jag anlägger bara en deskreptiv slutsats av lika sakligt beskrivet faktiskt skeende. Naturligt eller ej.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.