Innan vi köpte vår tomt så kollade vi på tomter i andra områden och man har ju läst en del här på forumet också om olika regler i detaljplanen. Jag tycker det är jättetråkigt att kommunerna reglerar så pass mycket hur husen som byggs ska se ut.

T.ex. ett område vi kollade på så sa detaljplanen att man fick bygga på max 8% av tomtens yta och man fick inte heller bygga 1 1/2 planshus. Resultatet av det var att hela området bestod av gigantiska 2-planshus. För att bygga ett inte så stort 1-planshus så behövde man en tomtyta på ca 2000 kvm vilket (om man nu skulle lyckas hitta en) antagligen skulle kosta minst 2,5 miljoner.

Där vi nu köpt tomt är de vad det verkar om man jämför med andra områden väldigt generösa i detaljplanen. De tillåter byggarea på max 200 kvm med bruksarea på max 300 + garage och förråd på 60 kvm. Inga regler vad gäller form på tak eller liknande. När man åker runt i området och kollar så är det allt från små traditionella enplanshus till stora 2-plans funkishus som byggs. Ett sånt område tycker jag känns mycket roligare att bo i än ett där alla hus har sadeltak eller bara 1 1/2 planshus eller bara tegelröda tak osv osv.

Vad tycker ni andra? Tycker ni också att detaljplaner ofta styr för mycket så att områden tenderar att bli likriktade och tråkiga? Eller tycker ni det är bra?
 
Jag håller med om att ett varierat område är mycket roligare. När det kommer till husutformning borde det räcka att detaljplanen styr maximal byggyta och maximal byggnadshöjd, tycker jag. Givetvis kan man tänka sig några få undantag där man kanske inte vill tillåta ett nyfunkishus i K-märkta Bullerbyn, om ni förstår vad jag menar.
 
Sedan finns det en annan aspekt också - och det har med prisutvecklingen att göra. Hos oss - närförort till STHLM - är det tillåtet att stycka så små tomter som 600 kvm. Där är det tillåtet med 1-2 familjshus. Så långt allt väl och under en lång period förtätades det så många älder tomter styckades och man byggde 1 villa per 600kvm.
Nu (innan finanskrisen) nådde fastighetspriserna en sådan nivå så att vissa byggfirmor hittade en möjlighet till en ytterligare förtätningsomgång. Detta genom att bygga parhus (dessa är ju 2 familjs och ryms inom detaljplanen) på 600kvm. Vid en första anblick kanske det inte låter speciellt anmärkningsvärt. Men tyvärr har det fått konsekvensen att flera fina äldre hus med tomt på minst 1200-kvm rivits och ersatts med 2 parhus. Detta för att byggfirman rent krasst har kunnat köpa fastigheten för ett högre värde än vad en privat köpare varit villig att ge för det ursprungliga huset.

Detta tycker jag är en tråkig konsekvens av vår detaljplan och mad all sannolikhet inte meningen då den beslutades. Men som alla vet så tar en detaljplan tid att förändras och kräver politiskt vilja...
 
Dublin har en poäng. Det var därför jag bara skrev "när det kommer till husutformning...". Jag tycker också att det är tråkigt när stora villatomter blir till täta parhusområden, så DET får man gärna styra upp i detaljplanen.

Parhus är tyvärr vanligt även hos oss, själv kan jag inte förstå att de är efterfrågade då jag bara ser nackdelar med en sån boendeform (BÅDE störande grannar OCH underhåll av hus och tomt... plus en högre brandrisk och för all del bråk som kan uppstå när man har olika uppfattning om färgsättning eller om löpande underhåll (fukt, röta och skadedjur lär ju inte stanna i skiljeväggen....)
 
Men ibland kan ju även parhus vara en bra lösning om man tycker det verkar jobbigt med hus och trädgård men inte heller vill bo i lägenhet. Men ett parhus på 600 kvm låter ju onekligen trångt.

Men det jag främst tänkte på var egentligen att jag tycker det är tråkigt när de detaljstyr själva husutformingen. Borde man inte få göra som man vill på sin egen tomt?

En viss reglering är ju bra som att man inte får bygga för nära tomtgräns eller hur högt som helst för det påverkar ju grannarna. Andra saker som jag tycker kan vara bra som finns i vår detaljplan är att man måste ha plats för ett visst antal bilar på tomten så att det inte parkeras på gatan och att man inte får ha verksamhet som ökar trafiken. Men det är ju också sånt som påverkar grannarna.

I övrigt tycker jag att det egentligen inte borde vara några problem att bygga ett enplanshus på 300 kvm om man nu skulle vilja det, det är ju ändå så lågt att det inte tar någon sol från grannarnas trädgårdar.
 
Det är helt horribelt hur mycket enskilda tjänstemän får bestämma över privat egendom! Saker som borde vara helt upp till fastighetsägaren är t ex 1, 1 1/2 eller 2 plan. Typ av fasad (panel. puts tegel etc) samt färg på den samma. Takets utformning (sadel, pulpet, valmat etc), samt färg och typ av taktäckning. Kort sagt, estetik och arkitektur skall vara helt upp till den enskilda fastighetsägaren, utan inblandning av myndigheter.

Blandat bebyggelse är levande bebyggelse!

/
 
Nja, tror nog att det är så att det är planchefen i kommunen som föreslår för nämnden (politiskt tillsatt) hur en detaljplan skall utformas. Detaljplanen bör också vara förankrad i en översiktsplan som ofta sträcker sig över 20 år framåt, det är därmed ofta olika politiska inriktningar som hunnit spänna över dessa 20 år.

Dessutom ställs alla detaljplaner ut och man kan som kommuninnevånare komma med synpunkter.

Vi ska nog vara glada för att det finns en reglering, i annat fall blir det som på Island. Det ser för j-vligt ut, ingen tanke på utformning, höjd, färger, materialval etc etc.

Jag tycker om när någon bryter ny mark men i de flesta områden passar det inte med frifräsare.
 
Igår träffade jag en avlägsen bekant som sedan 15år är bosatt i Japan. Nu visar det sig att han och hans fru håller på och bygger hus åt sig i utkanten av Tokyo. Han har en tomt på 140 kvm och detaljplanen (eller vad det nu heter där) medger att 100% av tomten bebyggs !!
 
Ser man över hela Sveriges yta så är det ju en väldigt liten del som är "extremt" detaljplanelagt. Den genomsnittliga kvatratmetern är så att säga rätt oreglerad.
Men jag kan hålla med om att det verkar finnas en överreglering vad gäller många detaljplaner. En reglering som jag tror går utöver vad som var tänkt i lagstiftningen. En bra del av vad som avhandlas i detaljplaner är nog egentligen tänkt att vara bygglovsfrågor. Varför har det då blivit så? Jag kan tänka mig 3 delorsaker:

1. Då grundinställningen i lagen är att bygglov inom detaljplans gränser ska beviljas, tar kommunerna i och reglerar extra detaljerat för att inte missa något. Alltså ett slags garderingstänk, för att slippa oönskade konsekvenser av missar.

2. Effektivitet i bygglovsprocesserna. Genom hårt reglerade DP blir bygglovsprocessen smidigare. I villaområden modell "folkhem" där allt måste se likadant ut, slipper man handläggning av en massa svennepäron som vill bygga muminhus, riddarborgar och annat. Andelen möjliga överklaganden, stämningar och annat gnissel minskar, i alla fall i teorin.

3. Byråkrater vill lägga sig i folks liv.

Regleringar av typen "tegeltak" och fönstersättning i DP var nog egentligen tänkt att tillämpas på känslig innerstadsmiljö, inte nyproducerade villaghetton.
 
Jag ser, i huvudsak, detaljplanen som ett otyg. Visst, där det finns historiska värden att skydda, där fyller den en roll. I övrigt så anser jag att min mark är min mark, och så länge jag bygger enligt gällande byggnormer och med tillbörlig hänsyn till grannarna så är det min ensak hur det ser ut.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.