Status
Inte öppen för fler kommentarer.
Vår lilla katt Cassandra kom till min fru tog för tolv år sedan. Den var jätteliten då, bara några veckor, och hade fötts bakom ett dagis av en katt som rymt eller kastats ut. Hon försvann från oss för drygt en månad sedan. Vi hade släkten på besök, och hon har blivit lite folkskygg på äldre dagar och tyckte väl att det blev för mycket.

Vi har letat efter henne, satt upp lappar och hoppats varje gång telefonen ringt. Idag kom grannens barn in och ropade att vår katt låg på deras gräsmatta. Mycket riktigt var det hon, men oj så hon såg ut. Mager, uttorkad och kunde inte stödja sig på bakbenen utan drog sig fram med framtassarna och ramlade ideligen.

Det blev iltransport till veterinär som konstaterade att hon dels fått en smäll på ryggraden som förlamade hennes ben, dels var i sådan kondition att det ändå hade varit tveksamt om hon skulle överlevt. Hon vägde blott 1,8kg. För ett år sedan när hon vaccinerades vägde hon strax över tre kilo. Det tog inte många sekunder att fatta det tunga beslutet, och nu slipper hon ha ont och vara rädd.

Vi begravde henne ikväll bakom syrénbusken, under kastanjen, där fåglarna brukar sitta och sjunga på kvällarna. Vi kommer sakna det lilla livet som "pratade" mycket, som "skällde" på oss när vi glömt bort henne, och som kunde hoppa upp i sängen mitt i natten för att kela lite med oss. Men jag är glad för att jag fick ha henne som husdjur.

Hoppas någon i katthimmlen också "tappar" köttbullar på golvet, och låter dig få den sista lilla biten kött som ändå är för liten för att steka.
 
Åh, jag beklagar verkligen er förlust och inte minst att Cassandra behövt lida innan ni fann henne. Jag vet att hon har det bättre som en stjärna på himlen. När jag skriver det, så känns det verkligen i hjärtat - har själv både hund och katt(er) och vet hur ledsen jag blir bara jag tänker på att de inte skall finnas i ens närhet.

Faktum är att vår lilla Sessan just fått fyra ungar - de är tre veckor gamla. Här hitter du bilder på de små liven.

Ha det bra och gläds över alla fina stunder ni fick tillsammans med Cassandra!

Peter :(
 
Vad tråkigt. Ditt inlägg väcker känslor och jag får tårar i ögonen. Vi har också katt och jag vet hur det känns. När jag var tonåring hade vi en härlig stor röd katt som blev överkörd och bröt bakbenen. Jag var själv med och fattade beslutet att han skulle avlivas hos veterinären. R.I.P. Cassandra och Gustaf.
 
Känner med er. Det är det värsta med att ha husdjur <3
(om du inte visste innan så är glasstruten ett hjärta och betyder kram)
Själva klarade vi att vara utan hund i 2 år, men katt får vi klara oss utan nu.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.