Bygge/Renovering VS Fru/man/sambo/pojk-flickvän/Barn osv..hur funkar det för er?
Kan ju bli mycket o göra ibland när man renoverar/bygger osv..
Hur fixar ni familjebiten??
Har själv sambo med en liten gangsterunge på 15 mån..är pappa ledig nu så biten med junior är kanon..
Men samtidigt har man ju en del renovering o tänka på..
Köpte ett hus för ca ett år sen med en del (läs: stort) renoverings behov..
All renovering har gått bra än så länge, inga större problem..mycket o göra såklart men vi har betat av en sak i taget..so far so good..
men..
Själv tycker jag att jag börjar förlora kontakten med min älskade sambo..
.. vi är är mest sura/tvära med varandra..
..vi säger hej då på morgonen och gonatt på kvällen..
..inte att vi bråkar men jobbig stämmning..
... ligga???
Ja ni hajjar läget..
Jag vet man är trött, sliten. Mycket med bygge , en jobbar, en sköter hushållet osv..
Hur fixar ni det??
(när man tillslut känner att man har tid att kolla lite byggashus.se är kl 0207 lördag natt d^_^b)
Hur fixar ni familjebiten??
Har själv sambo med en liten gangsterunge på 15 mån..är pappa ledig nu så biten med junior är kanon..
Men samtidigt har man ju en del renovering o tänka på..
Köpte ett hus för ca ett år sen med en del (läs: stort) renoverings behov..
All renovering har gått bra än så länge, inga större problem..mycket o göra såklart men vi har betat av en sak i taget..so far so good..
men..
Själv tycker jag att jag börjar förlora kontakten med min älskade sambo..
.. vi är är mest sura/tvära med varandra..
..vi säger hej då på morgonen och gonatt på kvällen..
..inte att vi bråkar men jobbig stämmning..
... ligga???
Ja ni hajjar läget..
Jag vet man är trött, sliten. Mycket med bygge , en jobbar, en sköter hushållet osv..
Hur fixar ni det??
(när man tillslut känner att man har tid att kolla lite byggashus.se är kl 0207 lördag natt d^_^b)
Vi har lagt flera tusen timmar på vår renovering/nybygge under 4 års tid, de flesta helger och semestrar, och att renovering av hus samtidigt som man sköter ett jobb och ger 100% till barnen, samtidigt som man skall ha tid att vårda sin relation är en ekvation som inte är lätt att få ihop.
Mina erfarenheter säger att är man bara medveten om detta, och är två om det, så går det att lösa. Vi har varit där du verkar vara nu, och vänt. Hemligheten för oss ligger i inställningen till renoveringen, och allt annat med för den delen.
Familjen måste alltid vara nr 1, 2 och 3 på priolistan. För min del så bor jag hellre med familjen i ett tält i skogen, än att bo själv i vårat fina hus som det ligger blod, svett och tårar bakom. Huset är ändå bara materiella ting, hur mycket känslor det än ligger i det.
Har man bara det med i tankebanorna, samtidigt som man pratar med varandra om hur det känns för stunden, på riktigt, så blir det mycket enklare att prioritera för familjens bästa.
Det innebär att ibland får det stå still på byggfronten, ibland kan man pusha på lite extra.
Ett stort fel som jag tror många gör, och som vi också gjort, är att man sätter upp ett beting och en tidsplan som den mest drivande i renoveringen tar på så stort allvar att bygget kommer före familjen i priolistan, och det får aldrig hända.
Det är också lätt hänt att sanningen inte riktigt kommer fram, om man inte gräver efter den. Båda vet ju om att man vill ha huset klart, så man förtränger det jobbiga. Tillslut så finns risken att man glidit ifrån varandra utan att man märkt det. Så att prata igenom även de jobbiga bitarna inte allt för sällan, och ta det man känner på allvar tror jag är nödvändigt för att det skall fungera i längden.
Mina erfarenheter säger att är man bara medveten om detta, och är två om det, så går det att lösa. Vi har varit där du verkar vara nu, och vänt. Hemligheten för oss ligger i inställningen till renoveringen, och allt annat med för den delen.
Familjen måste alltid vara nr 1, 2 och 3 på priolistan. För min del så bor jag hellre med familjen i ett tält i skogen, än att bo själv i vårat fina hus som det ligger blod, svett och tårar bakom. Huset är ändå bara materiella ting, hur mycket känslor det än ligger i det.
Har man bara det med i tankebanorna, samtidigt som man pratar med varandra om hur det känns för stunden, på riktigt, så blir det mycket enklare att prioritera för familjens bästa.
Det innebär att ibland får det stå still på byggfronten, ibland kan man pusha på lite extra.
Ett stort fel som jag tror många gör, och som vi också gjort, är att man sätter upp ett beting och en tidsplan som den mest drivande i renoveringen tar på så stort allvar att bygget kommer före familjen i priolistan, och det får aldrig hända.
Det är också lätt hänt att sanningen inte riktigt kommer fram, om man inte gräver efter den. Båda vet ju om att man vill ha huset klart, så man förtränger det jobbiga. Tillslut så finns risken att man glidit ifrån varandra utan att man märkt det. Så att prata igenom även de jobbiga bitarna inte allt för sällan, och ta det man känner på allvar tror jag är nödvändigt för att det skall fungera i längden.
Redigerat:
Kanske familjen bara varit 1 & 2 på prio..
Haft paus i byggandet sen påsk.. ingen fara med det egentligen då jag alltid gjort färdigt det jag påbörjat så det är inget som står..
Och det som är orenoverat idag är helt ok att bo i (rent o fräscht) men det är ju ändå "ogjort o gammalt" , och det kan stressa mig lite..
Särskilt när det planeras för nya möbler/intedningar och "hur det kommer att bli när det väl blir klart"..
Absolut inte att jag blir pressad att det ska fixas men man känner ändå undertonen av hur skönt det skulle vara om det varit klart..
Haft paus i byggandet sen påsk.. ingen fara med det egentligen då jag alltid gjort färdigt det jag påbörjat så det är inget som står..
Och det som är orenoverat idag är helt ok att bo i (rent o fräscht) men det är ju ändå "ogjort o gammalt" , och det kan stressa mig lite..
Särskilt när det planeras för nya möbler/intedningar och "hur det kommer att bli när det väl blir klart"..
Absolut inte att jag blir pressad att det ska fixas men man känner ändå undertonen av hur skönt det skulle vara om det varit klart..
Se till att hjälpas åt med bygget! Att båda är med och bygger annars blir det trist och förståelsen för tidsåtgång kan bli orealistiska. Kom överens om prioriteringsordningen på det som ska byggas. Och beträffande inredning av det som ännu inte är klart, det gör jag också. Det sätt att stå ut med det kaos/skick som det är nu. Varje gång jag går i vår fula trappa tänker jag på hur snygg den kommer att bli sen när den får nya eksteg och vita vangstycken men det bertyder inte att det måste göras nu. Men vad snyggt det kommer att bli sen 
Att skaffa barn och samtidigt bygga/renovera är som att be om problem.
Många före er har gjort samma sak och med varierande slutresultat....och fler kommer också att göra samma sak dom också, det är lätt att vara tids optimist när man börjar och då är det lätt att tappa sugen när det inte går som man önskar
Tänk över noga vad som är viktigt och oviktigt, välj det som är rimligt att gå i land med, avvakta eller ta in hjälp med övrigt.
Pratat igenom om hur ni båda ser på dom olika momenten/problemen.
Lycka till
Många före er har gjort samma sak och med varierande slutresultat....och fler kommer också att göra samma sak dom också, det är lätt att vara tids optimist när man börjar och då är det lätt att tappa sugen när det inte går som man önskar
Tänk över noga vad som är viktigt och oviktigt, välj det som är rimligt att gå i land med, avvakta eller ta in hjälp med övrigt.
Pratat igenom om hur ni båda ser på dom olika momenten/problemen.
Lycka till
Vi är i en liknande situation. Dotter på 2,5 och nybygge i lösvirke där vi gör mycket själva samt mycket övertidsarbete på våra arbeten. Vi har både mormor och farmor som ställt upp mycket (mormor hämtar från dagis en gång i veckan och farmor passar henne hela dagen varannan lördag). En sak som är jätteviktigt är att man respekterar varandras trötthet. Så om en säger "jag är trött" så ska den andra visa medlidande med detta och kanske föreslå att den personen ska gå och vila istället för att säga "jag också".
Gällande liggandet så kan väl jag som tjej ge följande tips. Är mamman trött så vill hon inte ligga, så enkelt är det. Och att sätta press angående detta ger bara motsatt effekt. Det du kan göra är följande: städa huset, ta med barnet på en utflykt så att hon får sova, vila eller bara vara för sig själv en stund, ligga i sängen och kramas utan att det leder till sex, köpa blommor utan några förväntningar att få något tillbaka och säga att du älskar henne. Om du gör dom sakerna kommer din fru att bli gladare, piggare känna mindre press och helt enkelt bli lyckligare vilket leder till mer sex för din del.
Gällande liggandet så kan väl jag som tjej ge följande tips. Är mamman trött så vill hon inte ligga, så enkelt är det. Och att sätta press angående detta ger bara motsatt effekt. Det du kan göra är följande: städa huset, ta med barnet på en utflykt så att hon får sova, vila eller bara vara för sig själv en stund, ligga i sängen och kramas utan att det leder till sex, köpa blommor utan några förväntningar att få något tillbaka och säga att du älskar henne. Om du gör dom sakerna kommer din fru att bli gladare, piggare känna mindre press och helt enkelt bli lyckligare vilket leder till mer sex för din del.
Det är viktigt att man har samma visioner. Jag tror att vi män generellt sett är dåliga på att kommunicera vad vi vill och strävar efter. Våra kvinnor ser oss jobba och streta, snickra och bära och tror kanske att vi gör det för vårt eget höga nöjes skull. I själva verket är det kanske så att vi föreställer oss hur ungarna leker på den nya altanen i sommarsolen eller hur vi överraskar käresten med en kopp te på morgonen i det nyrenoverade sovrummet.
Jag menar att vi ofta gör saker för familjen men inte riktigt lyckas åskådliggöra det för vår kvinna. De ser mest att vi aldrig är där.
Om man hamnat i den där onda cirkeln som du beskriver så är det viktigt att man tar tag i det på en gång. Bäst är att tala om det som två vuxna människor. Du beskriver ju problemet väldigt bra här i tråden. En rak och ärlig linje vid rätt tillfälle är nog det bästa.
Återigen - kommunicera. Om det är huset som tar för mycket tid; förklara vad det är som måste göras och varför det är viktigt att detta görs just nu. Måla också upp den bild som du själv ser framför dig om hur huset kommer att se ut och hur bra det kommer att bli.
En renovering pågår ju inte för evigt. Påminn om att byggdammet snart lagt sig för sista gången. Nämn inte dubbelgaraget och brygghuset som just nu ligger i projekteringsfas bara...
Jag menar att vi ofta gör saker för familjen men inte riktigt lyckas åskådliggöra det för vår kvinna. De ser mest att vi aldrig är där.
Om man hamnat i den där onda cirkeln som du beskriver så är det viktigt att man tar tag i det på en gång. Bäst är att tala om det som två vuxna människor. Du beskriver ju problemet väldigt bra här i tråden. En rak och ärlig linje vid rätt tillfälle är nog det bästa.
Återigen - kommunicera. Om det är huset som tar för mycket tid; förklara vad det är som måste göras och varför det är viktigt att detta görs just nu. Måla också upp den bild som du själv ser framför dig om hur huset kommer att se ut och hur bra det kommer att bli.
En renovering pågår ju inte för evigt. Påminn om att byggdammet snart lagt sig för sista gången. Nämn inte dubbelgaraget och brygghuset som just nu ligger i projekteringsfas bara...
Jag tycker barnen verkar lite bortglömda här. Vi är på väg att skapa en generation som inte kan läsa och skriva medan föräldrarna bygger på sina hus.
Några förhållningsregler:
Missa aldrig att läsa ur en bok vid läggdags.
Var i närheten om barnet vaknar.
Se till att tillbringa tid tillsammans, vardag som helgdag. Det finns inget sådant som kvalitetstid.
Om husprojektet får vänta under småbarnsåren så är det bara att gilla läget.
Och skulle något råka bli byggt under tiden, grattis!
Några förhållningsregler:
Missa aldrig att läsa ur en bok vid läggdags.
Var i närheten om barnet vaknar.
Se till att tillbringa tid tillsammans, vardag som helgdag. Det finns inget sådant som kvalitetstid.
Om husprojektet får vänta under småbarnsåren så är det bara att gilla läget.
Och skulle något råka bli byggt under tiden, grattis!
Redigerat:
Låt era små barn vara med under renoveringen , när dom blir stora flyr dom hemmet och ni får vara glada om ni ser dom hemma någon gång i veckan.
Själv så jobbade jag skift när mina barn var små , dag 1vecka , kväll 1vecka så jag såg dom bara varannan vecka.
Det var jobbigt att inte träffa dom oftare just då , men hade tur och fick jobba natt och då fick jag träffa dom på eftermiddagar och kvällar. Det positiva är ju att frugan och jag har aldrig slitit på varandra då vi inte träffas så ofta , men barnen har alltid varit med i renoveringarna och lekt med sina grejor och det fungerade..
Själv så jobbade jag skift när mina barn var små , dag 1vecka , kväll 1vecka så jag såg dom bara varannan vecka.
Det var jobbigt att inte träffa dom oftare just då , men hade tur och fick jobba natt och då fick jag träffa dom på eftermiddagar och kvällar. Det positiva är ju att frugan och jag har aldrig slitit på varandra då vi inte träffas så ofta , men barnen har alltid varit med i renoveringarna och lekt med sina grejor och det fungerade..
+1 på det!MalinW skrev:
Skaffa barnvakt ibland och bygg tillsammans. Hamna bara inte i fällan att den minst erfarna bara blir hantlangare, ta tiden att förklara helheten och lär ut så att båda kan jobba fullt.
Det är inte bara mer produktivt, det blir roligare också och man har roligt tillsammans.
Låt den minst erfarna bygga själv ibland och tag själv hand om både tråkjobb hemma och att umgås med de där små som växer upp så fort. Man känner sig lätt ensam i ett förhållande om man är den enda som bär ett visst ansvar; bygga eller sköta hushållssysslorna.
En annan sak: Kill your darlings.
Det där skapandet av en "Sköna hem"-kopia är väl trevligt, men kan man få in i huvudet att den inte är ett måste-krav för livslyckan så mår man mycket bättre och det går lättare att prioritera det som ÄR viktigt. Nämligen familjen.
Det där skapandet av en "Sköna hem"-kopia är väl trevligt, men kan man få in i huvudet att den inte är ett måste-krav för livslyckan så mår man mycket bättre och det går lättare att prioritera det som ÄR viktigt. Nämligen familjen.
Våra tre barn var 8-15 år gamla när vi köpte huset och började renovera. När vi nu är (nästan) färdiga nio år senare har dom alla i princip flyttat hemifrån.
Vi får lite gliringar om den saken, så det är kanske bra att inte låta barnen växa upp på en byggarbetsplats eller i alla fall ha en något kortare tidsplan. :|
Vi får lite gliringar om den saken, så det är kanske bra att inte låta barnen växa upp på en byggarbetsplats eller i alla fall ha en något kortare tidsplan. :|
Många bra tips på hur man får tillvaron lite trevligare under renoveringstiden.
Tror att det bästa tipset ändå är: försök att jobba tillsammans! Som nån ovan skrev, lägg några minuter innan arbetspasset på att gå igenom arbetsmomenten. Då vet båda två vad som ska göras och man slipper irritera sig på att ens arbetskamrat/livskamrat inte kan läsa ens tankar...
Planering är också ett bra verktyg, funkar till det mesta faktiskt. Allt går lite lättare då!
Vi flyttade in i vårt orenoverade hus 2 månader innan vårt första barn föddes, och har nu hunnit med en hel del. Vissa delar har min fru gjort på egen hand, vissa delar har vi gjort tillsammans, och vissa delar har jag gjort själv...
Tror att det bästa tipset ändå är: försök att jobba tillsammans! Som nån ovan skrev, lägg några minuter innan arbetspasset på att gå igenom arbetsmomenten. Då vet båda två vad som ska göras och man slipper irritera sig på att ens arbetskamrat/livskamrat inte kan läsa ens tankar...
Planering är också ett bra verktyg, funkar till det mesta faktiskt. Allt går lite lättare då!
Vi flyttade in i vårt orenoverade hus 2 månader innan vårt första barn föddes, och har nu hunnit med en hel del. Vissa delar har min fru gjort på egen hand, vissa delar har vi gjort tillsammans, och vissa delar har jag gjort själv...
Redigerat:
Medlem
· Stockholms
· 1 556 inlägg
Städhjälp är bra!