Blir era minireningsverk "soprena" efter slamsugning?
Hej,
"soprena" är kanske inte rätt ord då det handlar om vått slam.
Jag har ett minireningsverk från ever green. Det funkar för det mesta bra.
Jag kollar koncentrationen varje månad som vanligtvis stiger innan slamtömningen som sker en gång i halvåret. Straxt innan tömning kan vi ligga på dryga 60%.
För ett år sedan installerade vi ett jonbytar-filter för mangan i vattnet för att motverka gul beläggning i handfat mm.
Det konstiga som sammanfaller är att koncentrationen när jag mätt aldrig varit mer än kanske 10% under ett helt år. Vi är familj på fyra.
Min misstanke är att slammet, av någon anledning, börjat lägga sig på botten ganska omgående.
Igår var det dags för slamtömning och jag kutade ut för att kolla. Mycket riktigt var det en ordentlig gröt i botten. Så pass så slamsugaren inte fick upp allt.
Så nu till frågan, brukar era minireningsverk bli i princip tomma /"soprena" på slam? Jag vill minnas att tidigare år och tömning ar har det blivit betydligt renare och "tommare" efter en slamsugning.
Tyvärr hade jag inte kameran redo så jag kunde dokumentera. Slamsugaren sade dock att det såg ut som det gör i många fall. Han verkade inte tycka det var konstigt. Han nämnde även att det är bra med lite slam i botten så systemet för nedbrytning är startad. Jag reagerade dock på mängden som var kvar. Kom på i efterhand att jag kanske borde bett honom att innan han återfyllde så kanske han kunde spolat lite så slammet släppte och så han kunde suga upp det i ett andre försök men det kanske inte är möjligt med en slamsugbil?
Tacksam för alla kommentarer, gissningar och tankar.
Ps anledningen till frågan är ju att minireningsverket inte beter sig som vanligt med tanke på koncentrationen. Det har dock inte varit några problem. Men det värsta som kan hända, vilket hänt för några år sedan att det blivit slam flykt ut i infiltrationen som sattes igen varpå kammaren med uv-ljuset översvämmat.
Kanske är risken för slamflykt mindre nu när koncentrationen är så låg eftersom slammet inte tycks virvla runt längre.
"soprena" är kanske inte rätt ord då det handlar om vått slam.
Jag har ett minireningsverk från ever green. Det funkar för det mesta bra.
Jag kollar koncentrationen varje månad som vanligtvis stiger innan slamtömningen som sker en gång i halvåret. Straxt innan tömning kan vi ligga på dryga 60%.
För ett år sedan installerade vi ett jonbytar-filter för mangan i vattnet för att motverka gul beläggning i handfat mm.
Det konstiga som sammanfaller är att koncentrationen när jag mätt aldrig varit mer än kanske 10% under ett helt år. Vi är familj på fyra.
Min misstanke är att slammet, av någon anledning, börjat lägga sig på botten ganska omgående.
Igår var det dags för slamtömning och jag kutade ut för att kolla. Mycket riktigt var det en ordentlig gröt i botten. Så pass så slamsugaren inte fick upp allt.
Så nu till frågan, brukar era minireningsverk bli i princip tomma /"soprena" på slam? Jag vill minnas att tidigare år och tömning ar har det blivit betydligt renare och "tommare" efter en slamsugning.
Tyvärr hade jag inte kameran redo så jag kunde dokumentera. Slamsugaren sade dock att det såg ut som det gör i många fall. Han verkade inte tycka det var konstigt. Han nämnde även att det är bra med lite slam i botten så systemet för nedbrytning är startad. Jag reagerade dock på mängden som var kvar. Kom på i efterhand att jag kanske borde bett honom att innan han återfyllde så kanske han kunde spolat lite så slammet släppte och så han kunde suga upp det i ett andre försök men det kanske inte är möjligt med en slamsugbil?
Tacksam för alla kommentarer, gissningar och tankar.
Ps anledningen till frågan är ju att minireningsverket inte beter sig som vanligt med tanke på koncentrationen. Det har dock inte varit några problem. Men det värsta som kan hända, vilket hänt för några år sedan att det blivit slam flykt ut i infiltrationen som sattes igen varpå kammaren med uv-ljuset översvämmat.
Kanske är risken för slamflykt mindre nu när koncentrationen är så låg eftersom slammet inte tycks virvla runt längre.
Hur stor belastning är det på verket?? - 1,2, 4 eller fler personer?
Mitt verk som är av vattenlabyrinttyp (aka. aktiv slam-typ) skulle jag kunna köra flera år på utan slamtömmning - i alla fall när det bara är en enpersonsbelastning, men nu är det av kommunen påtvingad kalenderstyd tömning 1 ggr/år vare sig man vill eller inte och problemet är snarare att det lätt blir för lite slam kvar....
2 ggr slamtömning per år tycker jag låter lite för ofta för en minireningsverk om det inte är osedevanligt stort hushåll eller flera fastigheter/familjer inkopplade.
Och ja det bör lämnas ganska mycket slam kvar för att ympa upp de biologiska processerna igen då många av dessa sitter på ytan av slamflockarna - och är det för lite slam så blir det för lite arbetande yta och hinner inte med avloppslasten och det ta tid innan det växer till sig och kommer i balans med tilloppet och kanske tom. inte ens startar utan hjälp av slam från annan minireningsverk (eller mer desperat lägga ned en 'roadkill' som märkbart har "mognat" en del som 'starter'...)
Minireningsverket bör ha instruktioner som skall lämnas (som kopia) till slamsugaren eller hängas upp inplastat vid verket så att de inte slamsuger fel fack och kanske för mycket om det är slamsugare som inte är van med modellen.
---
Om biologin fungerar eller bara går i halvdan fart har stor betydelse i hur fort slammängden byggs upp.
En väldigt viktig faktor är pH och om den är för låg så avstannar många reaktioner, framförallt denitrifieringen som slår på bromsarna hårt vid pH 6 och vid pH 5.5 och nedåt i princip helt inaktivt och om det är längre tid blir avdödat och det ta lång tid (över månads tid) innan det kommer igång igen efter att man fått upp pH igen
- jag gissar att det har med tillgång av alkalinitet (vätekarbonat-mängden, karbonathårdheten, HCO3⁻) som kolkälla att göra och vid pH 5.6 så försvinner det sista av vätekarbonatet då det blir kolsyra i ej protoniserad form (H2CO3, inte som HCO3⁻ (vätekarbonatjon) eller CO3²⁻ (karbonatjon)) då det är en svag syra och det kan inte denitrifieringsbakterierna använda som kolkälla.
Denitrifieringsbakterier behöver också lättillgängliga kolväten som alkoholer, socker och flyktiga fettsyror, där nedbrytande av toalettpapper är en viktig källa av dessa¹ - även 2-värdig järn (som järn(II)sulfat) är en elektrondonator som kan användas som energikälla för dem.
---
Det jag kan tänka mig som ändrats med järn och manganfilter är att pH på inkommande vatten höjts (bruka krävas för att fälla ut järn/magan - ofta pH-höjning med kalkfilter innan eller i kombination i filtret) vilket gör att avloppet få högre hårdhet, mer alkalinitet samt högre pH som inte sjunker lika enkelt (alkalinitet pH-buffrar).
Har också sett i andra trådar att med verk som producerar mycket slam så att det är problematisk och översvämmar med ofta akut-slamsugningar, att i lämplig fack lagt ned en rejäl mängd kalkross (inte fin kalkmjöl) kan minska slamproduktionen mycket - antagligen för att pH höjs i verket och biologin börja arbeta bättre och mer av slammet bryts ned och omsätts till koldioxid.
Tillsätter du flockmedel och fosforfällare (aluminiumsalter eller järn(II) eller järn(III)-sulfat/klorid) för att det är krav för din avloppstillstånd så är det också surgörande när metallsalterna fixeras och fälls ut i fast form med fosfor och inte längre är joniskt aktiva medans anjonerna (sulfat och kloridjoner) är fortfarande kvar i vattnet, och drar ut oxoniumjon från vattnet istället vilket gör att pH sjunker (noteras ofta som H⁺ [vätejon eller proton] men i verkligheten att protonen är paketerad i H3O⁺-jon [Oxonium-jon]).
ytterligare faktorer som sänker pH är ombildningen av urea i urinen till nitrat först via ammoniak, sedan via nitrit och slutligen nitrat (det är mycket energi som frigörs i var steg när urea omvandlas och tillslut blir nitrat - mer energi än när man tex. eldar propan eller fett - så det är väldigt attraktivt för bakterier!
- nitratjonen är också en anjon och fins det inte motsvarande matchande katjon (som Na, K, Ca) ledig när nitratjonen bildades så surar det också ned i reningsverket med att bilda oxonium-joner - medans denitriferingsbakerierna när de omsätter nitrat till kvävgas - generera alkalitet genom att ta bort nitratjonen helt, dock bara hälften av vad som förbrukades när nitratjonen bildades då denitrifieringsbakterierna också förbrukar alkalinitet (dvs. förbrukar HCO3⁻ som kolkälla)
---
Du får ta prov på vattnet i de olika kammarna inledningsvis för att se vad pH ligger och pH bör inte vara för lågt i facket som har denitrifieringen. - har du också aluminium-flock/fosforbindning så bör pH vara över 7 för att det skall fungera medans med järnflock/fosforbindning bör det inte vara mycket över pH 7 - och för biologin helst inte under pH 6.
För mitt aktiv slam-verk så är det mammuth-pumpar som ältar slammet slingan runt så det är ungefär samma pH hela varvet runt utom utgångsfacken där sista stegets sedimentering sker innan det går iväg vidare till efterpoleringen och den kan skilja sig mot resten av vattenslingan - ofta att man där ser hur det såg ut för 1-2 dygn tidigare i pH i slamslingan.
---
¹ dock räcker toapappret inte till mer än 50-70 procent reducering av kväveföreningarna i avloppet - därav kravet på 'bara' minst 50% reducering på minireningsverken, inte 80-90%, på kommunala reningsverk med förhöjda krav på utgående vatten nitratmässigt (bit under 10 mg/liter NO3-N) måste man 'göda' denitrifieringsbakterier med metanol, etanol, flyktiga fettsyrer (ättiksyra, propinsyra), mellass eller liknande med mono-kolhydrater i sig - dock är sockergödningen mindre effektiv än med alkoholer och flyktiga fettsyror
Mitt verk som är av vattenlabyrinttyp (aka. aktiv slam-typ) skulle jag kunna köra flera år på utan slamtömmning - i alla fall när det bara är en enpersonsbelastning, men nu är det av kommunen påtvingad kalenderstyd tömning 1 ggr/år vare sig man vill eller inte och problemet är snarare att det lätt blir för lite slam kvar....
2 ggr slamtömning per år tycker jag låter lite för ofta för en minireningsverk om det inte är osedevanligt stort hushåll eller flera fastigheter/familjer inkopplade.
Och ja det bör lämnas ganska mycket slam kvar för att ympa upp de biologiska processerna igen då många av dessa sitter på ytan av slamflockarna - och är det för lite slam så blir det för lite arbetande yta och hinner inte med avloppslasten och det ta tid innan det växer till sig och kommer i balans med tilloppet och kanske tom. inte ens startar utan hjälp av slam från annan minireningsverk (eller mer desperat lägga ned en 'roadkill' som märkbart har "mognat" en del som 'starter'...)
Minireningsverket bör ha instruktioner som skall lämnas (som kopia) till slamsugaren eller hängas upp inplastat vid verket så att de inte slamsuger fel fack och kanske för mycket om det är slamsugare som inte är van med modellen.
---
Om biologin fungerar eller bara går i halvdan fart har stor betydelse i hur fort slammängden byggs upp.
En väldigt viktig faktor är pH och om den är för låg så avstannar många reaktioner, framförallt denitrifieringen som slår på bromsarna hårt vid pH 6 och vid pH 5.5 och nedåt i princip helt inaktivt och om det är längre tid blir avdödat och det ta lång tid (över månads tid) innan det kommer igång igen efter att man fått upp pH igen
- jag gissar att det har med tillgång av alkalinitet (vätekarbonat-mängden, karbonathårdheten, HCO3⁻) som kolkälla att göra och vid pH 5.6 så försvinner det sista av vätekarbonatet då det blir kolsyra i ej protoniserad form (H2CO3, inte som HCO3⁻ (vätekarbonatjon) eller CO3²⁻ (karbonatjon)) då det är en svag syra och det kan inte denitrifieringsbakterierna använda som kolkälla.
Denitrifieringsbakterier behöver också lättillgängliga kolväten som alkoholer, socker och flyktiga fettsyror, där nedbrytande av toalettpapper är en viktig källa av dessa¹ - även 2-värdig järn (som järn(II)sulfat) är en elektrondonator som kan användas som energikälla för dem.
---
Det jag kan tänka mig som ändrats med järn och manganfilter är att pH på inkommande vatten höjts (bruka krävas för att fälla ut järn/magan - ofta pH-höjning med kalkfilter innan eller i kombination i filtret) vilket gör att avloppet få högre hårdhet, mer alkalinitet samt högre pH som inte sjunker lika enkelt (alkalinitet pH-buffrar).
Har också sett i andra trådar att med verk som producerar mycket slam så att det är problematisk och översvämmar med ofta akut-slamsugningar, att i lämplig fack lagt ned en rejäl mängd kalkross (inte fin kalkmjöl) kan minska slamproduktionen mycket - antagligen för att pH höjs i verket och biologin börja arbeta bättre och mer av slammet bryts ned och omsätts till koldioxid.
Tillsätter du flockmedel och fosforfällare (aluminiumsalter eller järn(II) eller järn(III)-sulfat/klorid) för att det är krav för din avloppstillstånd så är det också surgörande när metallsalterna fixeras och fälls ut i fast form med fosfor och inte längre är joniskt aktiva medans anjonerna (sulfat och kloridjoner) är fortfarande kvar i vattnet, och drar ut oxoniumjon från vattnet istället vilket gör att pH sjunker (noteras ofta som H⁺ [vätejon eller proton] men i verkligheten att protonen är paketerad i H3O⁺-jon [Oxonium-jon]).
ytterligare faktorer som sänker pH är ombildningen av urea i urinen till nitrat först via ammoniak, sedan via nitrit och slutligen nitrat (det är mycket energi som frigörs i var steg när urea omvandlas och tillslut blir nitrat - mer energi än när man tex. eldar propan eller fett - så det är väldigt attraktivt för bakterier!
- nitratjonen är också en anjon och fins det inte motsvarande matchande katjon (som Na, K, Ca) ledig när nitratjonen bildades så surar det också ned i reningsverket med att bilda oxonium-joner - medans denitriferingsbakerierna när de omsätter nitrat till kvävgas - generera alkalitet genom att ta bort nitratjonen helt, dock bara hälften av vad som förbrukades när nitratjonen bildades då denitrifieringsbakterierna också förbrukar alkalinitet (dvs. förbrukar HCO3⁻ som kolkälla)
---
Du får ta prov på vattnet i de olika kammarna inledningsvis för att se vad pH ligger och pH bör inte vara för lågt i facket som har denitrifieringen. - har du också aluminium-flock/fosforbindning så bör pH vara över 7 för att det skall fungera medans med järnflock/fosforbindning bör det inte vara mycket över pH 7 - och för biologin helst inte under pH 6.
För mitt aktiv slam-verk så är det mammuth-pumpar som ältar slammet slingan runt så det är ungefär samma pH hela varvet runt utom utgångsfacken där sista stegets sedimentering sker innan det går iväg vidare till efterpoleringen och den kan skilja sig mot resten av vattenslingan - ofta att man där ser hur det såg ut för 1-2 dygn tidigare i pH i slamslingan.
---
¹ dock räcker toapappret inte till mer än 50-70 procent reducering av kväveföreningarna i avloppet - därav kravet på 'bara' minst 50% reducering på minireningsverken, inte 80-90%, på kommunala reningsverk med förhöjda krav på utgående vatten nitratmässigt (bit under 10 mg/liter NO3-N) måste man 'göda' denitrifieringsbakterier med metanol, etanol, flyktiga fettsyrer (ättiksyra, propinsyra), mellass eller liknande med mono-kolhydrater i sig - dock är sockergödningen mindre effektiv än med alkoholer och flyktiga fettsyror
Hos mej så blir det helt tomt.
Om det är tjockt i slutet så spolar dom på vatten och löser upp den sista kokan så att den går att suga upp.
Om det är tjockt i slutet så spolar dom på vatten och löser upp den sista kokan så att den går att suga upp.
beror på vad det är för avloppbehandlingssystem.wildeside skrev:
om det är 3-kammare, om det är satsbearbetande verk (en trimmad 3-kammarbrunn med varierande framgång och funktion om man är lite elak) eller en verk med kontinuerlig aktiv slam som pumpas runt. - i det sistnämnda vill man definitivt ha en del slam kvar för att det inte skall bli 'magkrångel' kort efter tömningen
Du behöver inte predika för mej😉 Jag svara bara på TS fråga.X xxargs skrev:
Vet att det finns ett gäng olika reningsverk som renar med olika tekniker.
Hej
Enormt tack för svaret, måste erkänna att jag inte har kunskap för att förstå allt. men väldigt intressant.
Vid senaste servicen fick jag dessa värden i protokollet som kanske är intressant.
Avläst pHvärde 7
Avläst fosforvärde i mg/l enligt tabell 0,84
Kontroll av syremängd och resultat i mg/l 5,11
Avläst vattentemperatur i °C 10
Flockningsmedel vi använder är pax21. Det går åt två dunkar per år. Vi är fyra i hushållet och jag tycker inte vi ändrat användandet av avloppet med toa och tvätt mm.
Så här ser verket ut när det är igång med "pumpen" , slamsugaren suger alltid där det är markerat att sugning ska ske.
Mvh
Fredrik
Enormt tack för svaret, måste erkänna att jag inte har kunskap för att förstå allt. men väldigt intressant.
Vid senaste servicen fick jag dessa värden i protokollet som kanske är intressant.
Avläst pHvärde 7
Avläst fosforvärde i mg/l enligt tabell 0,84
Kontroll av syremängd och resultat i mg/l 5,11
Avläst vattentemperatur i °C 10
Flockningsmedel vi använder är pax21. Det går åt två dunkar per år. Vi är fyra i hushållet och jag tycker inte vi ändrat användandet av avloppet med toa och tvätt mm.
Så här ser verket ut när det är igång med "pumpen" , slamsugaren suger alltid där det är markerat att sugning ska ske.
Mvh
Fredrik
Du vill inte att 'allt' skall försvinna - då kan verket få 'magproblem' (och illalukt mm.) som kan ta flera månader innan det blir i ordning igen.
Däremot kan det vara bra att röra om lagren lite då och då eller tom spola med vatten (som att använda teleskoptvättstång för båttvätt och trycka ut vatten i spetsen och spola där) så att det fasta inte blir för kompakt och kanske lämpligt att göra en kort tid innan slambilen kommer.
på min, som är ganska likt din med aktiv slam-process har jag 2 mammuthpumpar som omsätter slammet till olika kammare i lagom intervall med programverk för att det inte skall bli för kompakt
- du har också en massa luftkranar enligt bilden, sitter det slang på alla dessa och är de lagom inställda ? - ser inte några tydliga mammuthpumpar som flyttar runt slammet i bilden, men det kanske är löst på liknande sätt. - på din bild ser det betydligt mer 'slammig' än min och hos mig är vattnet så klart i fällningskammaren (din tratt i mitten - min är mer som pung på ena sidan) att spetsen på vit käpp syns ca 1 meter ned nedstucket i vattnet och att det nu håller på att bli veritabel fjädermyggs-fabrik där, vilket inte är så bra då deras bildade slamrör är som överkokta makaroner i slammet och verka hålla ihop väldigt länge även efter att invånaren flyttat ut och även efter många passager i mammutpumparna...
Syrehalten är i olika i olika kammare beroende på vilken biologisk process som avses - där denitrifieringen pågår bör syrehalten vara i bit under 1 mg/l (typ under 0.3 mg/liter om jag inte missminner mig) medans kammare som luftar så behövs syret för att oxidera urea och av det bildad ammonium till nitrit och slutligen nitrat av syrekrävande bakterier.
När det gäller fosfor och nitrathalt samt pH så testar jag det själv med kit från JBL pro som säljs i akvarieaffärer. - den tillåtna maxvärden för enskilda avlopp med förhöjda krav är 1 mg PO4-P/l och 40 mg NO3-N/liter¹ på den utgående vattnet ur verket. I praktiken innebär det att värdet man avläser i testet skall delas i 3 när det gäller fosfor och delas i 4.43 när det gäller kvävet då tillåtna mängden ämnena gäller för den rena fosforn och kvävet och inte vikten i deras syraformer som testkiten i regel mäter i (dvs. i PO4 och NO3 som angiven mängd).
själv ligger jag för det mesta på ca 1/3-del av max-gränsen för fosfor och mindre än 1/4-del av max-gränsen för kvävet - men varierar lite över året och det märks att omsättningen är mindre vintertid när det är kallare i reningsverket.
jag justerar också tillsatsen av flockningsmedel beroende på nivån av fosfor då det är inte längre direkt billig tillsats (de höjde ordentligt under och efter covid) och vill inte köra ut för mycket av det.
mitt verk är klassat med PIX som fällningskemikalie dvs. järn(III)sulfat och jag har experimenterat med järn(II) sulfat på sommaren (trädgårdsjärngödsel som är ren järn(II)sulfat med en smula gips i) med fosfornivåkontroller som återkoppling och upplever att det fungerar bättre och ger större siktdjup i sedimeteringsfacken än med PIX med 3-värd järn - även om 2-värd järn inte anses flockande så tycker jag den gör jobbet bättre än med 3-värd järn och en del beror förstås på att en del av det tvåvärda järnet hinner omvadlas till 3-värd form i verket - kanske delvis för att denitrifieringsbakterierna har den som mat (elektrondonator och oxiderar det på samma sätt som järnbakterier för att få energi).
En nackdel med järn(II)sulfat är att det fryser redan vid enstaka minusgrad och skall inte användas om risk för frysning finns och det blir stopp i slangarna. Jag kör med 25% järn(II)sulfat i vatten räknat på vikt, lösligheten varierar med temperatur och är det mer koncentrat så kan det kristallicera ut vattninga järnvitriol-kristaller i dunkar och i slangar vid låga +-grader redan.
pH studsar kring 6 - 6.5 och ibland får jag stödja det med lite tillsats alkalie (soda/bikarbonat, och nu provar med lite kalkmjöl) för att det inte skall nosa mycket under pH 6 ² då tvättmaskinen inte går så ofta och jag använder inte pulvertvättmedel som annars bidrar med mycket alkalie - just för att zeoliterna i pulvertvättedlet mals sönder fint under tvätten och grummlar vattnet för att det sedimenterar så enormt långsamt och den grummel som går iväg till efterpoleringen räknas som slamflykt och i förlängningen kan bidra till att sätta igen efterpoleringen/infiltreringen som är efter reningsverket då det heller inte är biologiskt nedbrytbart (är som en mineralisk lera).
Använder numera bara tvättsåpa efter at tagit slut på allt tvättpulver men bidrar inte lika mycket med alkalitet i verket.
Skall man använda PAX så behöver pH hållas minst 7 i verket och kanske lite till för att fungera bra. Som det se ut nu med att mitt verk gärna surar ned sig för att mitt dricksvatten som förvisso är lätt alkalisk (pH 8.2) men är mjuk och med låg pH-mässig buffertkapacitet så är inte aktuellt att prova med PAX idagsläget. Detta med hur inkommande vatten är i pH och hårdhet är en orsak att det inte fins flockningsmedel som passar alla vattentyper utan måste anpassas lokalt och kanske prova mellan flera olika varianter innan man hittar den som fungerar bäst.
---
¹kommuner har krav på sig att inte läppa ut mer än 10 mg NO3-N och vid särskilt känsliga utsläppspunkter betydligt lägre och då måste de 'göda' denitriferingsbakterierna med metanol, och andra lättillgängliga kolväten i olika varumärken med odeklarerat innehåll då mängden toapapper i avloppet räcker inte för att energiförsörja denitriferingsbakterierierna i den grad som behövs för deras avloppstillstånd.
² pH under 6 så händer det ogynnsamma saker med verkets biologi och syns ganska snabbt på halten av nitrit (NO2) och nitrat (NO3) då nivåerna plötsligt kan skena uppåt - inte för att jag legat utom tillåten nivå men man reagerar att det ligger uppemot 27 mg/l som värst när man normalt ligger under 10 mg/l och det går fort, på några dygn och när man väl passerat under ca 5.5 i pH så kan det snabbt sjunka under och till och med lägre än pH 4.5 av all nitrat som produceras utan att förbrukas längre av denitrifieringsbakterierna i och med all alkalibufferkapacitet är förbrukat och därmed svänger pH fort ned vidare vid även liten ytterligare tillskott av syra (mängden HCO3⁻ har vid pH under 5.6 blivit H2CO3 - kolsyra i icke protoniserad form och med tiden avgår som koldioxidgas i luften och fortare ju surare det är - det är exakt det som händer när man tex. häller syra på kalk, att koldioxid bubblar iväg).
Att mängden HCO3⁻ minskat till 0 är också troliga orsaken till denitfieringsbakterierna aktivitet upphör när pH dyker under 6 då de behöver HCO3⁻ som kolkälla.
Däremot kan det vara bra att röra om lagren lite då och då eller tom spola med vatten (som att använda teleskoptvättstång för båttvätt och trycka ut vatten i spetsen och spola där) så att det fasta inte blir för kompakt och kanske lämpligt att göra en kort tid innan slambilen kommer.
på min, som är ganska likt din med aktiv slam-process har jag 2 mammuthpumpar som omsätter slammet till olika kammare i lagom intervall med programverk för att det inte skall bli för kompakt
- du har också en massa luftkranar enligt bilden, sitter det slang på alla dessa och är de lagom inställda ? - ser inte några tydliga mammuthpumpar som flyttar runt slammet i bilden, men det kanske är löst på liknande sätt. - på din bild ser det betydligt mer 'slammig' än min och hos mig är vattnet så klart i fällningskammaren (din tratt i mitten - min är mer som pung på ena sidan) att spetsen på vit käpp syns ca 1 meter ned nedstucket i vattnet och att det nu håller på att bli veritabel fjädermyggs-fabrik där, vilket inte är så bra då deras bildade slamrör är som överkokta makaroner i slammet och verka hålla ihop väldigt länge även efter att invånaren flyttat ut och även efter många passager i mammutpumparna...
Syrehalten är i olika i olika kammare beroende på vilken biologisk process som avses - där denitrifieringen pågår bör syrehalten vara i bit under 1 mg/l (typ under 0.3 mg/liter om jag inte missminner mig) medans kammare som luftar så behövs syret för att oxidera urea och av det bildad ammonium till nitrit och slutligen nitrat av syrekrävande bakterier.
När det gäller fosfor och nitrathalt samt pH så testar jag det själv med kit från JBL pro som säljs i akvarieaffärer. - den tillåtna maxvärden för enskilda avlopp med förhöjda krav är 1 mg PO4-P/l och 40 mg NO3-N/liter¹ på den utgående vattnet ur verket. I praktiken innebär det att värdet man avläser i testet skall delas i 3 när det gäller fosfor och delas i 4.43 när det gäller kvävet då tillåtna mängden ämnena gäller för den rena fosforn och kvävet och inte vikten i deras syraformer som testkiten i regel mäter i (dvs. i PO4 och NO3 som angiven mängd).
själv ligger jag för det mesta på ca 1/3-del av max-gränsen för fosfor och mindre än 1/4-del av max-gränsen för kvävet - men varierar lite över året och det märks att omsättningen är mindre vintertid när det är kallare i reningsverket.
jag justerar också tillsatsen av flockningsmedel beroende på nivån av fosfor då det är inte längre direkt billig tillsats (de höjde ordentligt under och efter covid) och vill inte köra ut för mycket av det.
mitt verk är klassat med PIX som fällningskemikalie dvs. järn(III)sulfat och jag har experimenterat med järn(II) sulfat på sommaren (trädgårdsjärngödsel som är ren järn(II)sulfat med en smula gips i) med fosfornivåkontroller som återkoppling och upplever att det fungerar bättre och ger större siktdjup i sedimeteringsfacken än med PIX med 3-värd järn - även om 2-värd järn inte anses flockande så tycker jag den gör jobbet bättre än med 3-värd järn och en del beror förstås på att en del av det tvåvärda järnet hinner omvadlas till 3-värd form i verket - kanske delvis för att denitrifieringsbakterierna har den som mat (elektrondonator och oxiderar det på samma sätt som järnbakterier för att få energi).
En nackdel med järn(II)sulfat är att det fryser redan vid enstaka minusgrad och skall inte användas om risk för frysning finns och det blir stopp i slangarna. Jag kör med 25% järn(II)sulfat i vatten räknat på vikt, lösligheten varierar med temperatur och är det mer koncentrat så kan det kristallicera ut vattninga järnvitriol-kristaller i dunkar och i slangar vid låga +-grader redan.
pH studsar kring 6 - 6.5 och ibland får jag stödja det med lite tillsats alkalie (soda/bikarbonat, och nu provar med lite kalkmjöl) för att det inte skall nosa mycket under pH 6 ² då tvättmaskinen inte går så ofta och jag använder inte pulvertvättmedel som annars bidrar med mycket alkalie - just för att zeoliterna i pulvertvättedlet mals sönder fint under tvätten och grummlar vattnet för att det sedimenterar så enormt långsamt och den grummel som går iväg till efterpoleringen räknas som slamflykt och i förlängningen kan bidra till att sätta igen efterpoleringen/infiltreringen som är efter reningsverket då det heller inte är biologiskt nedbrytbart (är som en mineralisk lera).
Använder numera bara tvättsåpa efter at tagit slut på allt tvättpulver men bidrar inte lika mycket med alkalitet i verket.
Skall man använda PAX så behöver pH hållas minst 7 i verket och kanske lite till för att fungera bra. Som det se ut nu med att mitt verk gärna surar ned sig för att mitt dricksvatten som förvisso är lätt alkalisk (pH 8.2) men är mjuk och med låg pH-mässig buffertkapacitet så är inte aktuellt att prova med PAX idagsläget. Detta med hur inkommande vatten är i pH och hårdhet är en orsak att det inte fins flockningsmedel som passar alla vattentyper utan måste anpassas lokalt och kanske prova mellan flera olika varianter innan man hittar den som fungerar bäst.
---
¹kommuner har krav på sig att inte läppa ut mer än 10 mg NO3-N och vid särskilt känsliga utsläppspunkter betydligt lägre och då måste de 'göda' denitriferingsbakterierna med metanol, och andra lättillgängliga kolväten i olika varumärken med odeklarerat innehåll då mängden toapapper i avloppet räcker inte för att energiförsörja denitriferingsbakterierierna i den grad som behövs för deras avloppstillstånd.
² pH under 6 så händer det ogynnsamma saker med verkets biologi och syns ganska snabbt på halten av nitrit (NO2) och nitrat (NO3) då nivåerna plötsligt kan skena uppåt - inte för att jag legat utom tillåten nivå men man reagerar att det ligger uppemot 27 mg/l som värst när man normalt ligger under 10 mg/l och det går fort, på några dygn och när man väl passerat under ca 5.5 i pH så kan det snabbt sjunka under och till och med lägre än pH 4.5 av all nitrat som produceras utan att förbrukas längre av denitrifieringsbakterierna i och med all alkalibufferkapacitet är förbrukat och därmed svänger pH fort ned vidare vid även liten ytterligare tillskott av syra (mängden HCO3⁻ har vid pH under 5.6 blivit H2CO3 - kolsyra i icke protoniserad form och med tiden avgår som koldioxidgas i luften och fortare ju surare det är - det är exakt det som händer när man tex. häller syra på kalk, att koldioxid bubblar iväg).
Att mängden HCO3⁻ minskat till 0 är också troliga orsaken till denitfieringsbakterierna aktivitet upphör när pH dyker under 6 då de behöver HCO3⁻ som kolkälla.
Redigerat: