Är det bara jag som blir galen av...
...att man inte verkar vilja släppa regeln att alla måste stanna hemma vid minsta lilla symptom på vad som skulle kunna vara covid-19? Dvs småbarn med lite lite "takdropp" under näsan, men i övrigt pigga och alerta? Vad motiverar man denna förhållningsregel med? Covid-19 klassas inte längre som samhällsfarlig, allmänheten rekommenderas inte längre testning och hushållskarantän är ett minne blott.
Bara tanken på att behöva vabba och vobba "friska" men småsnoriga barn i en evig framtid får mig att vilja ge upp hoppet helt.
Och om någon nu tycker att man ska vara hemma när man är sjuk så absolut håller jag med, men lite rinnande näsa är inte att vara sjuk. Inte enligt mig.
Bara tanken på att behöva vabba och vobba "friska" men småsnoriga barn i en evig framtid får mig att vilja ge upp hoppet helt.
Och om någon nu tycker att man ska vara hemma när man är sjuk så absolut håller jag med, men lite rinnande näsa är inte att vara sjuk. Inte enligt mig.
Är barnet allmänpåverkat och inte orkar vara med i verksamheten ska det givetvis stanna hemma/gå hem.Jonatan79 skrev:
Om barnet har haft konstaterad covid-19 nyligen, kan man då anta att nästa gång näsan rinner beror det på vanlig bonnförkylning? Nej, jag är bara less less less. Jag skulle kunna leva med restriktioner gällande maxantal på teater, bio, fotboll, you name it. Men denna enda regel knäcker mig.
jag tar inte lika lätt på detta som regeringen..
De öppnar för samhällets skull inte för våran..
Men jag förstår att det är jobbigt..
Jag ska skicka tillbaka äldsta dottern imorgon till skolan.. Men det är kaos där med covid... 8 barn kvar av 22..Och vikarie..
De öppnar för samhällets skull inte för våran..
Men jag förstår att det är jobbigt..
Jag ska skicka tillbaka äldsta dottern imorgon till skolan.. Men det är kaos där med covid... 8 barn kvar av 22..Och vikarie..
precis och det är ju inte bara covid som härjar... vem vill ha något annat när eller om coviden nyss varit...
Ska jag bena ut det lite så är det min yngsta (jag har 3 st) som är problemet. Dels är hon ju snorigast oftast av de tre och dels är det ju stört omöjligt att försöka jobba hemifrån med henne hemma. Jag arbetar i primärvården och har telefon- och videosamtal med mina patienter, inte läge att ha en skrikande unge i samma rum...Maskintok skrev:
Men det är det "systemet" vi haft i alla tider fram till mars 2020, och mig veterligen har samhället inte gått på knäna så som det gör nu? Alla är ju hemma och vabbar snoriga barn?
Nä det förstår jag..MariaiÖstergötland skrev:
Jag har tur som jobbar i skogen..
Där är jag konstant själv...
Kanske när jag tänker efter så beror mina känslor på att jag verkligen avskyr att behöva boka om patienter. Man vet att folk tagit ledigt från jobb osv för att träffa mig som vårdgivare. Det är alltså inte bara mig själv det drabbar om jag inte arbetar. Hade jag arbetat som författare hade jag kanske känt annorlunda. Inget ont om författare.
Vissa går efter det ”systemet” vissa inte. Jag lämnar inte 4-åringen om han är snuvig, varken före eller efter covid. Men då har jag ett flexibelt jobb och kan jobba hemma fritt. Jag förstår att det är frustrerade för dig inom vården , full respekt för det. En tanke, om alla hade snoriga ungar hemma kanske det kunde leda till färre WAB-dagar?
Utveckla!
Jag är också väldigt less på att vara hemma med friska barn. Vabbade så mycket under dom senaste månaderna att vi gav upp till slut. Har en bra arbetsgivare så har fått ändra arbetstiderna till 16:00 - 00:00 och så är jag hemma med barnen på fm tills sambon slutar sitt jobb. Blir rätt tröttsamt i längden dock…
Wow, spännande lösning! I mitt fall vet jag inte om folk vill bli uppringda av vårdgivaren kl 23 på kvällen. Eller så vill de det.J Johnsvi skrev: