Bor i klassiskt radhusområde med 60 närliggande hus från mitten av 70-talet. Området har ett sekundärnät med gemensam central ansluten till stadens fjärrvärmenät, därifrån leds värmen ut i radhusen. Varmvatten bereds i den gemensamma centralen och cirkulerar året runt här fattar jag det som. Husen är kopplade så att man inte kan påverka sin inomhustemperatur, då stör man balansen i hela området, en ventil är låst vid de inkommande rören (eller jo, man kan ju reglera sina element, men det finns en övre gräns kring 21 grader om man maxar). Rören i gatan smälter kanske lite snö ibland på något ställe, sedan ligger de gjutna i oisolerad betongplatta. Värmeförbrukning i hus mäts ej.
- Vilka är de normala värmeförlusterna i såna här nät? 20%?
- Vad kostar såna här nät? Varierar kraftigt beroende på förutsättningar?
- Normal livslängd? 40-50 år? Har rör i platta längre livslängd än i gata, eller byter man allt på en gång? Ser kanske olika ut beroende på lokala förutsättningar och vem man frågar?
- Jag stämde av min fasta kostnad för värme (andelstal) samt den uppskattade värmeförbrukningen för mitt hus och jämförde mot vad det skulle kosta med elvärme. Elvärmen är i kostnad likvärdig eller något billigare än fjärrvärmen med dagens priser, stämmer det verkligen?
Jag är bara lekman, men ser lite möjligheter till förändringar som skulle gynna området - just nu är dock intresset ljummet här. Spontant verkar det som att fjärrvärmebolagen gör bra affärer på såna här områden med stabil hög energiförbrukning varje år som inte riktigt kan minskas nämnvärt pga systemens konstruktion och frånvaro av individuell värmemätning. Nu är områdets system injusterat för några år sedan, radiatorer bytta (enrörssystem) och det var säkert klokt. Allt funkar bra just nu. Frågan är bara om man ska agera proaktivt eller reaktivt och när.
