När var rörlig resp 10-årsräntan senast 7%?
Ja, rubriken säger allt - när var räntan på bottenlån för bostäder, rörlig resp bunden i 10 år, senast 7% hos någon av de mer etablerade aktöerna på bolånemarknaden för kunder utan betalningsanmärkningar och liknande?
Medlem
· Stockholm
· 1 391 inlägg
Hade 6,17 på 3-månaders 2008 tror jag. För att nå 7% får du nog backa till 1996.
Såsom frågan är ställd så känns det som 7% är någon form av otänkbar "peak". För att sätta in det i sitt sammanhang bör man gå tillbaka längre. När jag köpte min första bostad 1984, fick jag betala 15,25%. Det var en relativt normalränta på den tiden, något år tidigare kunde det ha kostat 16%, i slutet av 80- talet sjönk räntorna ner mot 11 - 13%.
Ännu längre tillbaka, 60 talet tidigt 70 tal har det sagts mig att man fick låna för 2%, bundet i 20 år i vissa fall. Men då på den tiden var räntorna reglerade, och det var en ynnest att få låna överhuvudtaget.
Sedan kom ju den berömda valutakrisen i början av 90 - talet, statslåneräntan höjdes till först 500%, sedan efter några dagar till 5000%. Det slog igenom så att bostadslån med rörlig ränta hamnade på 18 - 25% för en månad, men sjönk sedan tillbaka mot normala nivåer på 15%.
Vi fick finanskrisen, bankerna slutade helt att bevilja lån 1992, man kunde ta över säljarens lån vid köp, men nybelåning var i princip totalt stängt. priserna rasade, attraktiva områden (typ Östermalm sjönk med 25 - 30%) förorter längre ut föll priserna 100%, det gick inte ens att ge bort en lägenhet i många områden (ingen ville ta på sig månadsavgiften), villor i sämre lägen blev aldrig helt värdelösa, men prisfall på uppmot 90% förekom. Räntorna låg på typ 12 - 14% under ett par år.
Krisen ebbade ut från 1993, räntorna låg där en bit över 10%. Bankerna började sköta sitt jobb igen, man kunde låna, men max 50% belåning (På en marknad där priserna rasat 30 - 70%).
Vi köpte nuvarande villa 1998, då hade räntan precis gått ner under 10%. Vid kontraktskrivningen såg det ut som vi kunde placera lånet till 8%. Det såg jag som en tillfällig nyck av marknaden, räntan är säkert uppe i 10 - 11% om ngt år, tänkte jag. När vi tillträdde och placerade lånet, hamnade vi på strax över 6%, tillfällig bonus... Då kunde vi sälja vårt dåvarande hus till samma pris som vi hade betalat 1991. Ett identiskt likadant grannhus såldes mitt under krisen 1993, till ett pris som motsvarade en förlust på nära 40% om det hade varit vi som sålde.
Man skall komma ihåg att under de här högränteåren så hade vi väldigt hög inflation i Sverige. Inflationen låg årligen på typ. 10%.
Jag tror inte att historien behöver upprepa sig (inte exakt iallafall), men jag tror att det kan vara bra att ha pespektiv på att även en räntenivå på 15 - 17% kan uppfattas som minst lika normal som dagens nya bostadsköpare tycker att 2% borde kunna vara en max ränta, med någon enstaka topp uppmot 5%.
Ännu längre tillbaka, 60 talet tidigt 70 tal har det sagts mig att man fick låna för 2%, bundet i 20 år i vissa fall. Men då på den tiden var räntorna reglerade, och det var en ynnest att få låna överhuvudtaget.
Sedan kom ju den berömda valutakrisen i början av 90 - talet, statslåneräntan höjdes till först 500%, sedan efter några dagar till 5000%. Det slog igenom så att bostadslån med rörlig ränta hamnade på 18 - 25% för en månad, men sjönk sedan tillbaka mot normala nivåer på 15%.
Vi fick finanskrisen, bankerna slutade helt att bevilja lån 1992, man kunde ta över säljarens lån vid köp, men nybelåning var i princip totalt stängt. priserna rasade, attraktiva områden (typ Östermalm sjönk med 25 - 30%) förorter längre ut föll priserna 100%, det gick inte ens att ge bort en lägenhet i många områden (ingen ville ta på sig månadsavgiften), villor i sämre lägen blev aldrig helt värdelösa, men prisfall på uppmot 90% förekom. Räntorna låg på typ 12 - 14% under ett par år.
Krisen ebbade ut från 1993, räntorna låg där en bit över 10%. Bankerna började sköta sitt jobb igen, man kunde låna, men max 50% belåning (På en marknad där priserna rasat 30 - 70%).
Vi köpte nuvarande villa 1998, då hade räntan precis gått ner under 10%. Vid kontraktskrivningen såg det ut som vi kunde placera lånet till 8%. Det såg jag som en tillfällig nyck av marknaden, räntan är säkert uppe i 10 - 11% om ngt år, tänkte jag. När vi tillträdde och placerade lånet, hamnade vi på strax över 6%, tillfällig bonus... Då kunde vi sälja vårt dåvarande hus till samma pris som vi hade betalat 1991. Ett identiskt likadant grannhus såldes mitt under krisen 1993, till ett pris som motsvarade en förlust på nära 40% om det hade varit vi som sålde.
Man skall komma ihåg att under de här högränteåren så hade vi väldigt hög inflation i Sverige. Inflationen låg årligen på typ. 10%.
Jag tror inte att historien behöver upprepa sig (inte exakt iallafall), men jag tror att det kan vara bra att ha pespektiv på att även en räntenivå på 15 - 17% kan uppfattas som minst lika normal som dagens nya bostadsköpare tycker att 2% borde kunna vara en max ränta, med någon enstaka topp uppmot 5%.
Det finns en liten detalj som jag funderat en hel del över.
Då på 80 talet hade vi för nybyggen en statligt subventionerad ränta. Om man byggde och följde boverkets normer, som var detaljerade. Så fick både villabyggen och flerfamiljshus en statligt garanterad ränta på 2,25%. En enorm subvention när marknadsräntan låg på 15 - 16%.
Den statliga subventionen var konstruerad så att räntan sedan höjdes med 0,25% per år. Det låter ju inte så farligt, men det innebär en kostnadsökning på 10% per år för en nybyggd villa.
Och så som marknaden fungerar så anpassade sig givetvis byggpriserna till subventionen, dvs. folk byggde och fick betala ungefär så mycket de hade råd med vid byggåret. Sedan ökade kostnaden....
Som genom ett sammanträffande låg den årliga inflationen på ungefär samma nivå som den statliga uppräkningen av räntan.
Just den kopplingen tycker jag vore väldigt intressant om någon mer natioanlekonomiskt bevandrad person utredde. Hur stark drivkraft på inflationen var det att staten via reglering höjde boendekostnaden med 10% per år under en period på 20 - 30 år? Jag vet inte exakt när subventionssystemet infördes.
OM det är så att det inte var ett sammanträffande att inflation och uppräkning av boendekostnad råkar vara ungefär lika stora, så bör det kunna stämma till eftertanke om politikerna vill återinföra subventioner.
Troligen dämpades effekten något av att vi hade större ränteavdrag på skatten på den tiden. När jag kom in på marknaden 1984, så hade avdragen redan begränsats till 50% (man fick dra mot inkomster, marginalskatten var för de flesta vida över 50%), men tidigare under 70 talet fick räntor dras fullt ut mot inkomster, som några kanske kommer ihåg så förekom ju marginalskatt på över 100% på den tiden, så för en del var räntan i praktiken noll.
Då på 80 talet hade vi för nybyggen en statligt subventionerad ränta. Om man byggde och följde boverkets normer, som var detaljerade. Så fick både villabyggen och flerfamiljshus en statligt garanterad ränta på 2,25%. En enorm subvention när marknadsräntan låg på 15 - 16%.
Den statliga subventionen var konstruerad så att räntan sedan höjdes med 0,25% per år. Det låter ju inte så farligt, men det innebär en kostnadsökning på 10% per år för en nybyggd villa.
Och så som marknaden fungerar så anpassade sig givetvis byggpriserna till subventionen, dvs. folk byggde och fick betala ungefär så mycket de hade råd med vid byggåret. Sedan ökade kostnaden....
Som genom ett sammanträffande låg den årliga inflationen på ungefär samma nivå som den statliga uppräkningen av räntan.
Just den kopplingen tycker jag vore väldigt intressant om någon mer natioanlekonomiskt bevandrad person utredde. Hur stark drivkraft på inflationen var det att staten via reglering höjde boendekostnaden med 10% per år under en period på 20 - 30 år? Jag vet inte exakt när subventionssystemet infördes.
OM det är så att det inte var ett sammanträffande att inflation och uppräkning av boendekostnad råkar vara ungefär lika stora, så bör det kunna stämma till eftertanke om politikerna vill återinföra subventioner.
Troligen dämpades effekten något av att vi hade större ränteavdrag på skatten på den tiden. När jag kom in på marknaden 1984, så hade avdragen redan begränsats till 50% (man fick dra mot inkomster, marginalskatten var för de flesta vida över 50%), men tidigare under 70 talet fick räntor dras fullt ut mot inkomster, som några kanske kommer ihåg så förekom ju marginalskatt på över 100% på den tiden, så för en del var räntan i praktiken noll.
Nej då, inte alls. Jag köpte statsobligationer som gav 10,21% med fem års löptid 1994 (1995?). Men rörlig växelkurs gör ju att de främsta motiven för så höga räntor har försvunnit. Återstår risken för hög inflation men eftersom det är förbjudet att finansiera statsbudgeten med sedelpressen framstår det som en osannolikt. Återstår då risken för att arbetsmarknaden plötsligt skulle fungera radikalt (ännu) sämre än idag eller att vi på något sätt skulle importera inflation (tex via höjda oljepriser).hempularen skrev: