förhöjt väggliv vs tak 45 grader?
....eller är jag helt ute och cyklar. Fick för mig att effekten ( dvs. mer rymd på plan 2) skulle bli den samma.... Så på någon bild nu att takets vinkel inte är "innevinkeln" utan "yttervinkeln" och då skulle ju 45 grader bli spetsigare än ex 38 grader. Är lite förvirrad...
.
Ställer om min fråga. Om man vill göra överplanet i en 1,5-plans villa större och rymligare, vilka alternativ finns det då och vad skiljer de olika alternativen åt? Tror
.Ställer om min fråga. Om man vill göra överplanet i en 1,5-plans villa större och rymligare, vilka alternativ finns det då och vad skiljer de olika alternativen åt? Tror
45gr taklutning är väl lite i svettigaste laget?
Vi tänkte ha det på vår utbyggnad först - då det var det enda sompassade - men iom att det befintliga huset har 34gr lutning så blev det tji på det hos kommunen...
Så vi smäller upp 2plan med 34gr lutningistället =)
Vi tänkte ha det på vår utbyggnad först - då det var det enda sompassade - men iom att det befintliga huset har 34gr lutning så blev det tji på det hos kommunen...
Så vi smäller upp 2plan med 34gr lutningistället =)
Vi har ett Myresjöhus Kornett, som vi ändrat takvinkeln från 45 till 38 grader. För att behålla samma volym har vi förhöjda väggliv. För våran del var det kommunen som krävde att vi max fick ha 38 grader. Men jag tycker huset blev snyggare, och inte lika kyrkliknande.
/ Erik
/ Erik
Trodde jag hade börjat förstå men nu är jag förvirrad igen.egl skrev:
Vilket tak är "plattast", 38 grader eller 45 grader. Hur får man maximal volym inomhus, förhöjt väggliv + 38 grader eller förhöjt väggliv + 45 grader?
En skillnad av mycket praktisk karaktär är att förhöjt väggliv räknas som tvåplanshus (om det inte rör sig om ca 1-3 dm höjt väggliv).Micke2 skrev:
Så om detaljplan föreskriver 1-planshus med inredd vind går nog de flesta hus med väggliv bort.
I och med mansardtak har vi täckt in de tre vanligaste sätten att få mer utrymme på övervåningen.
Du var lite förvirrad över det här med takvinkel. Den vinkel som anges är den mellan taket och ett tänkt horisontalplan ovanför det. Tänk dig att du tittar på huset från gaveln. Så drar du en linje från nocken horisontellt ut åt ena sidan och mäter vinkeln mellan den och taket. Ju större vinkel där, desto brantare lutar taket.
Över till utrymmet. Alla de här sätten att öka utrymmet går ut på att flytta skärningspunkten mellan snedtaket och övervåningens innertak ut mot långsidan, så att man på insidan får ett bredare område med horisontellt innertak och mindre snedtak.
Tänk dig ett vanligt 1 1/2-plans hus med 38 graders takvinkel och att du fortfarande tittar på det från gaveln. Eftersom vinkeln är relativt låg kommer skärningspunkten mellan tak och innertak ganska långt in. Det blir "mycket snedtak".
Om man då ökar takvinkeln till 45 stiger taket brantare från takfoten och skär innertaket längre ut. Vindsutrymmet blir bredare och det blir mindre snedtak.
Brutet tak, mansardtak, tar det ett snäpp till genom att takets nederdel görs mycket brant, vanligen uppåt 60 grader (vårt har t ex 59). Skärningspunkten kommer ännu längre ut, alltså ännu mer utrymme och ännu mindre snedtak. För att inte få en löjligt hög nock gör man då en mindre lutning på takets övre del men det saknar betydelse för innerutrymmet, eftersom "brottet" vanligen är över nivån för övervåningens innertak.
Förhöjt väggliv är en litet annan väg att uppnå samma sak. I stället för att öka takvinkeln flyttar man här ut den ovannämnda skärningspunkten genom att höja den punkt som snedtaket startar från, d v s takfoten.
Jag tycker att det är svårt att säga generellt vad som är "bäst" av mansardtak och förhöjt väggliv. Det senare ger (tror jag? har inte räknat på det) ofta aningen mer utrymme men det beror på hur mycket vägglivet är höjt.
Förhöjt väggliv har ju den fördelen, att om höjningen är tillräckligt stor kan man få in låga fönster på övervåningens långsidor som ger lite sidoljus åt rummen där. Men då kan man, som sagt, å andra sidan få problem om detaljplanen förbjuder 2-plan.
Sen är det ju stor skillnad utseendemässigt. Själv gillar jag båda och har en särskild gammal böjelse för mansardtak men det beror på vad man är ute efter. Mansard ser nog i de flestas ögon lite "gammaldags" och "lantligt" ut (paradoxalt, för egentligen var nog förhöjt väggliv vanligare i bonnahus på 1800-talet). Mansard blir också relativt "mycket tak" och ger ett lite tungt intryck som mäklare gillar att kalla "herrgårdsliknande". På mindre hus menar jag rentav att det kan bli litet FÖR tungt, i alla fall om det kombineras med stora gavelutsprång och bred takfot och i synnerhet om man har betongpannor. Mansardtak ser bäst ut med riktigt tegel eller falsad plåt, tycker jag.
Taket på hus med förhöjt väggliv blir ju inte lika dominerande utseendemässigt. Däremot tycker jag att det kan se litet oproportionerligt ut, bli litet väl "mycket vägg" ovanför fönstren (de på bottenvåningen alltså) om man inte lättar upp det med såna där låga fönster som jag nämnde.
Du var lite förvirrad över det här med takvinkel. Den vinkel som anges är den mellan taket och ett tänkt horisontalplan ovanför det. Tänk dig att du tittar på huset från gaveln. Så drar du en linje från nocken horisontellt ut åt ena sidan och mäter vinkeln mellan den och taket. Ju större vinkel där, desto brantare lutar taket.
Över till utrymmet. Alla de här sätten att öka utrymmet går ut på att flytta skärningspunkten mellan snedtaket och övervåningens innertak ut mot långsidan, så att man på insidan får ett bredare område med horisontellt innertak och mindre snedtak.
Tänk dig ett vanligt 1 1/2-plans hus med 38 graders takvinkel och att du fortfarande tittar på det från gaveln. Eftersom vinkeln är relativt låg kommer skärningspunkten mellan tak och innertak ganska långt in. Det blir "mycket snedtak".
Om man då ökar takvinkeln till 45 stiger taket brantare från takfoten och skär innertaket längre ut. Vindsutrymmet blir bredare och det blir mindre snedtak.
Brutet tak, mansardtak, tar det ett snäpp till genom att takets nederdel görs mycket brant, vanligen uppåt 60 grader (vårt har t ex 59). Skärningspunkten kommer ännu längre ut, alltså ännu mer utrymme och ännu mindre snedtak. För att inte få en löjligt hög nock gör man då en mindre lutning på takets övre del men det saknar betydelse för innerutrymmet, eftersom "brottet" vanligen är över nivån för övervåningens innertak.
Förhöjt väggliv är en litet annan väg att uppnå samma sak. I stället för att öka takvinkeln flyttar man här ut den ovannämnda skärningspunkten genom att höja den punkt som snedtaket startar från, d v s takfoten.
Jag tycker att det är svårt att säga generellt vad som är "bäst" av mansardtak och förhöjt väggliv. Det senare ger (tror jag? har inte räknat på det) ofta aningen mer utrymme men det beror på hur mycket vägglivet är höjt.
Förhöjt väggliv har ju den fördelen, att om höjningen är tillräckligt stor kan man få in låga fönster på övervåningens långsidor som ger lite sidoljus åt rummen där. Men då kan man, som sagt, å andra sidan få problem om detaljplanen förbjuder 2-plan.
Sen är det ju stor skillnad utseendemässigt. Själv gillar jag båda och har en särskild gammal böjelse för mansardtak men det beror på vad man är ute efter. Mansard ser nog i de flestas ögon lite "gammaldags" och "lantligt" ut (paradoxalt, för egentligen var nog förhöjt väggliv vanligare i bonnahus på 1800-talet). Mansard blir också relativt "mycket tak" och ger ett lite tungt intryck som mäklare gillar att kalla "herrgårdsliknande". På mindre hus menar jag rentav att det kan bli litet FÖR tungt, i alla fall om det kombineras med stora gavelutsprång och bred takfot och i synnerhet om man har betongpannor. Mansardtak ser bäst ut med riktigt tegel eller falsad plåt, tycker jag.
Taket på hus med förhöjt väggliv blir ju inte lika dominerande utseendemässigt. Däremot tycker jag att det kan se litet oproportionerligt ut, bli litet väl "mycket vägg" ovanför fönstren (de på bottenvåningen alltså) om man inte lättar upp det med såna där låga fönster som jag nämnde.
Det var väl ändå en litet missledande formulering?Mäster skrev:
Ju högre väggliv, desto mer praktiskt, i och med att det går att möblera mot väggen - det är sant.
Men:
Ju BRANTARE tak, desto mer praktiskt, i och med att det går att möblera längre ut mot väggen än med ett plattare tak (allt annat lika, d v s oavsett vägglivets höjd).
Att sen ett förhöjt väggliv går att kombinera med ett plattare tak utan förfång för utrymmet är en annan sak; det är en fördel hos det förhöjda vägglivet, inte hos det plattare taket ("flackare", borde man väl förresten egentligen säga).
Det behöver det inte alls göra. Här i Stockholmsområdet finns det rätt många såna små villor i form av egnahemshus från trettiotalet med förhöjt väggliv i bl a Älvsjö, Tallkrogen och Norra Ängby. Bl a har forumanvändaren och moderatorn Pinebar ett sånt.Micke2 skrev:
Jag tycker att de här husen kan se litet skojiga ut, litet "lådiga" med långväggar som är nästan lika höga som långa - inte egentligen men man får det intrycket. Men de har sin charm, tillsammans med de sparsamma snickerierna som hör till de här husens stil blir det som ett slags folkfunkis. Det är något som jag tror att man skulle kunna spinna vidare på i en liten men mer modern villa med förhöjt väggliv, göra det till ett slags funkis av ett annat slag än de vanliga nyfunkisvillorna.
Förresten, apropå mansardtak glömde jag i förra inlägget att nämna en sak som inte bör förtigas här i hempularnas högborg på nätet: Mansardtak med sin branta nederdel kan vara lite besvärliga för GDS:are, särskilt om man har höjdskräck. Man får lära sig tricket att knacka upp pannor här och var och stå och balansera på bärläkten.