En mycket stor andel stadsträd är ju parklind, vilka alla är mycket nära släkt med varandra. När någon sjukdom slutligen angriper dom kommer det inte bli mycket kvar. Jag håller med om att vi borde sprida riskerna genom att plantera fler olika sorters träd, det krävs lite fantasi från stadsplanerarna.

Det jag går och väntar på är att en sjukdom lika dödlig som almsjukan eller askskottsjukan skall ge sig på granar. Eftersom runt 50% av alla träd i Sverige är gran, och fler ändå i delar av landet, så kommer det bli mycket, mycket tomt när det händer. Då kommer nog många skogsbolag få börja fundera på om det var så smart att satsa på monokultur och utrota allt som inte har barr
 
Hade återigen en arborist på besök i min trädgård häromdagen. Som tröst när det gäller den tidigare frågan om kastanj (samtliga arter) fick jag beskedet att även om dessa drabbas tror man inte att det blir av samma klass som just nu askskottssjukan. Jag sätter alltså en lind till hösten. Och nästa år blir det en kastanj! Men det senare trädet väljer jag mindre/billigare exemplar.
 
Om man vill ersätta en ask med något som liknar det, så är det närmaste jag har kommit ett sibiriskt korkträd (Phellodendron amurense). Löven är parflikiga, trädet blir gärna brett och det klarar nästan lika mycket kyla som asken. Liksom asken är den sen med att sätta löv på våren, och höstfärgen är ungefär samma bleka gula färg. Visserligen blir den knotigare, får grövre, korkliknande bark och har svarta bär i stället för askens fröknippen, men annars är ganska mycket likt. Och framför allt, trädet är kärnfriskt utan kända sjukdomar. Används mycket i nordamerika, men är nästan okänt i Sverige.
 
Jag går nästan dagligen och slänger dreglande blickar på en ståtlig Phellodendron i Folkets park här i Malmö. De är verkligen magnifika! En av mina stående favoriter!

/Kalle
 
Ytterligare en länk avs hästkastanjen dvs inte den äkta kastanjen:
http://www.tradvardscentrum.se/Faktablad/Infohastkastanj2007.pdf

Det blev ingen lind - än - för min del utan en asklönn som inte är släkt med asken. Min ask frodas fortfarande men en magnifik ask 100 m längre bort börjar tyna.

Kallemans förtjusning över Phellodendron delar jag absolut. Man planterar ju träd för nästa generation - den blir alltför bred för min tomt, tyvärr, även om det blir barnbarnen som en dag får njuta av mina träd.

Ett betydligt mindre träd är mitt epåletträd Pterostyrax hispida som efter 3 år nått den fantastiska höjden av 110 cm. Den skyddas än så länge av min storslagna ask.

Asken lär dessutom vara vårt lands största träd så det finns en anledning varför Yggdrasil finns sedan lång tid tillbaka.
 
yonna skrev:
Asken lär dessutom vara vårt lands största träd så det finns en anledning varför Yggdrasil finns sedan lång tid tillbaka.
Det där är lite intressant. Nu för tiden tror man det var ett missförstånd att yggdrasil var en ask - fornnordiskans "askr" verkar snarare syfta på det vi nu för tiden kallar för "idegran". Men det lär bli svårt att få bekräftelse nu för tiden.

Ask blir väldigt stora där de trivs, men det finns andra träd som blir större. Sveriges högst gran blev exempelvis drygt 50m, och bland de inhemska lövträden blir almen högst. Bland importerade träd utmärker sig en del poppelarter, samt vissa barrträd från amerikas västkust som alla blir högra än asken.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.