Har nu använt MFT 3 sen strax innan jul, men kommer inte riktigt överens med vinkelanslaget i kombination med skenan. Har faktiskt mest använt hålsystemet för att spänna fast saker att fräsa osv.

Dels tycker jag det är halvknivigt att utan vinkelhake få 90 grader mellan vinkelanslaget och skenan (när vinkelanslaget står på 90 grader då förstås), och det kan ju inte vara tanken med systemet. Ska studera manualen en gång till men den känns inte så matnyttig hittills.

Horisontaltvingarna MFT-SP har många förtjänster, särskilt för fräsövningar givetvis, men de tenderar att lyfta arbetsmaterialet på ett sätt som inte är så klädsamt för ett high end-märke som Festool. Har andra erfarenheter av detta?

Någon som har tips och erfarenheter? Nån som hittat info på FOG eller på Festoolusa.com?
 
Nu kanske jag är fel person att uttala mig, för jag har det gamla MFT 1080. Och vinkethake måste man ha för att kalibrera in bordet. Kalibreringen gör jag alltid med hållaren i bortre änden av vinkelanslaget. Görs bara en gång.

Med hålsystemet antar jag du menar 20 mm hålen i skivan på MFT bordet och inte hålsystemet 32 i vissa skenor.

Om du menar att horisontaltvingarna MFT-SP (tror det är sånna jag har oxå) vill lyfta arbetsstycket så har du nog för stor slaglängd. Ett annat sätt om arbetsstycket är tillräckligt brett så du kan använda båda är att vända på den ena så det fasta anhållet kommer på samma sida som den andra du spänner med. Arbetsstycket kommer antagligen att hamna lite snett men det kanske inte gör något.

488030.jpg
MFT-SP
 
Redigerat:
Nja, det är inte kalibreringen av vinkelanslaget jag menar, utan relationen mellan vinkelanslaget och skenan. Skenan sitter ju fast på ena sidan, och ligger löst på andra, och på den andra finns det för mycket spelrum, kanske den inte är tänkt att hålla någon vinkel utan bara ge vertikalt stöd?

Jag menar, precis som du antar, 20mm-hålen på MDF-skivan.

MFT-SP enligt bilden har jag, och det är nog en korrekt bedömning att det är för lång slaglängd, men den styrs ju delvis av hålens distans (och av arbetsstycket). Att sätta stöd och tving växelvis gör saken bättre, men tror jag behöver en uppsättning till om det ska fungera och det har jag inte råd med just nu...
Tror problemet skulle bli löst om man hade kraftigare metallstänger i MFT-SP, ett kryss istället för en rektangulär profil t.ex.
 
Och nu hittade jag på FOG en del av lösningen på problemet som jag säkert skulle ha hittat i manualen imorgon. Skenhållarna för MFT har stopp som sitter i spåren på långsidorna. Det hade jag glömt. Dessvärre har jag flyttat på ett, men det kan ju inte vara något större problem att mäta sig till en lösning på det. http://festoolownersgroup.com/index.php?topic=4358.0

Problemet kvarstår väl dock med flexning, men det går kanske att lösa också.

Mina problem med MFT har i huvudsak uppstått vid fräsning och inte vid sågning, det kan vara värt att tillägga.
 
Mr Handyman skrev:
Skenan sitter ju fast på ena sidan, och ligger löst på andra, och på den andra finns det för mycket spelrum, kanske den inte är tänkt att hålla någon vinkel utan bara ge vertikalt stöd?
Ja det var ju nått helt annat du menade.:rolleyes: Hur stort spelrum har du då? Ja det kanske är 0,5-1 mm. Det är väl antagligen samma del dom använder på våra bord. Då får man bestämma åt vilket håll man ska skjuta skenan innan man kalibrerar. Eller man kanske kan sätta på en snutt krympslang på piggen.:)
 
Mr Handyman skrev:
Skenhållarna för MFT har stopp som sitter i spåren på långsidorna. Det hade jag glömt.
Ahhh... det trodde jag du visste redan.;)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.