Mikael_L
Trehjuling åker man ute, punkt ! ;)
 
Mikael_L skrev:
Trehjuling åker man ute, punkt ! ;)
Precis! Det är BobbyCar som man burnar med inomhus :)
 
Varför inte sätta blixtljus och sirener som tjuter när någon närmar sig...

Men glöm inte att göra det samma på alla föremål som höjer sig säg tio till tolv cm från golvytan.

Köp heller inga leksaker som kan komma att ligga utspridda på oväntade ställen.
Absolut inga som kan klättras upp mer än tex 15 cm alltså stora nallar bilar o liknande är bara o glömma.

Se också till att inga kuddar hamnar på golvet- kan ju va uppemot 13 ,14 cm höga.
För o inte tala om husdjur!
Kan ju i princip vara hur stora som helst...inte lyser de i mörkret heller.

Sen är det dags att titta sig omkring ute.... puh

Ärligt talat
Har haft två trappsteg från kök till vardagsrum i nio år nu- flera främlingar, en god del invalider, många gamlingar och en enorm mängd barn- tillochmed en och annan maskerad halvblind tomte har överlevt dessa hinder mitt i huset utan så mycket som ett blåmärke.

Jorden är inte längre platt...
 
Mikael_L
wedge73 skrev:
Jorden är inte längre platt...
No shit ...
 
Läs David Eberhardts "I trygghetsnarkomanernas land" så blir det betydligt billigare att anpassa sitt hus till barn!

För övrigt kan sägas att 20-30 cm är helt ofarligt för ett barn att falla, även om de råkar falla olyckligt. Krävs över en meter för att något allvarligt ska kunna hända. Det lär ju bara hända en gång, dessutom. Håller med om att riskerna nog är störst för gamla och sköra!
 
...och endast 10% av dem läggs in (merparten för observation efter att de varit avsvimmade eller slagit i huvudet) och i princip inga blir allvarligt skadade eller dör. Det som är farligt för barn är ffa kemikalier, el och vatten (och misshandlande föräldrar). Att ramla och slå sig från en stol eller bord eller säng leder i princip aldrig till bestående skador (vilket är anledningen att allvarliga skador med dessa som orsak alltid betraktas som barnmisshandel tills motsatsen är bevisad). Däremot ser man i socialstyrelsens rapport en väldigt tråkig tendens vad gäller barn som medvetet skadar sig själva. En vedertagen teori om orsaken till den ökade mängden barn med ångestproblem och självskadebeteende är just att samhället idag lindar in barnen i en bomullsfylld säkerhetsbubbla vilket ger dem mkt sämre förutsättningar att klara av motgångar när de blir äldre/tonåringar. Idag finns en enorm mängd personer under 20 år som är förtidspensionerade pga smärta och/eller "utbrändhet", vilket är oehört tragiskt. Man kan se en tidsmässigt tydlig koppling mellan samhällets ökade satsning på att göra allting ofarligt (cykelhjälmstvång, obligatorisk skjuts till skolan, inte leka med hårda saker, "sanering" av huset när man skaffar barn etc) och ökade problem med smärta/psykisk stress/ångest/depressioner och självskadebeteende hos barn. Tragiskt.

Idag är allting farligt. Gravida mammor överväger abort om de råkat dricka vin innan de visste att de var gravida. De som inte gör abort får knappast äta eller göra någonting innan barnet är ute, och knappast därefter. Många småbarnshem upplevs som sjukhussalar efter att man tagit bort allt farligt och det finns inte ett skåp som går att öppna pga alla skydd.. Man dör om man cyklar omkull. Det står en pedofil i varje park, så att gå till skolan själv är otänkbart. Etc, etc. De flesta av dessa åtgärder har inte visat på minskade antal skador (förutom att barnen fortsätter vara livrädda då de blir äldre). Antalet sexualbrott mot barn är ganska oförändrat (och de flesta sker ändå i hemmet). Kostrekommendationerna för gravida och ammande har visat sig bygga på felaktiga spekulationer.

Kanske är det rentav bra att slå sig då och då? Kanske till och med bryta ett ben när man är liten? Då kanske man får lite perspektiv på vad smärta verkligen är när man får lite ont i nacken som 20-åring??

Att försöka förhindra det som verkligen är farligt (intag av kemikalier, drunkning, farliga elkonstruktioner etc) är förstås viktigt, men tyvärr satsas mer på obefogade skydd mot saker som ger triviala skador.
 
Får man markera sin trappa med randig tejp? Eller är det ångestframkallande?

;)
 
Grabben började åka på vagnstycket till 180 graders trappan hållandes i ledstången när han var i två årsåldern. Nu har han börjat att klättra upp för trappan där trappstegen är smalast bara för att det är mer spännande. När han ville klättra runt skyddsräcket längst uppe fick det dock bli stopp. Bara att hoppas att han inte gör det när man inte ser.
Att vara med och renovera har han vart sen han kunde gå och självklart får han använda hammare och spik, skruvdragare och skruv. Annars är det väl inget roligt att vara med. Bryta med kofot är också en höjdare. I början undrade jag varför jag hela tiden missade att skruva in gipsskruvarna i botten men det visade sig att när jag var på jobbet så skruvade han ut skruvarna............
Eller vad säger ni andra forum medlemmar - Får barnen vara med och såga och bygga?
 
brottarmatta, inga möbler, möjligtvis 2 rissäckar, hjälm är väl självklart....
skämt åsido, om ungarna överlever att vara ute och leka så överlever de säkert ert hus med... men någon sorts diskretare markering är väl vettigt...
 
Randig tejp är nog ok ur ångestsynpunkt! ;-)
 
Klart ungarna ska vara med när man bygger. Själv så jobbade jag tydligen bara med mässingsskruv och teak när jag var i 5år-åldern, vägrade allt annat (pappa byggde båt då och då vill man ju gärna göra likadant).

Ang nivåskillnad i huset så är det inget problem. Vi har etage med tre trappsteg mitt i huset och det har varit perfekt för lilltjejen att lära sig gå i trappa (lillkillen kan inte krypa än men jag är övertygand att han löser trappstegen på samma sätt som syrran). Vi har aldrig haft något skydd där men det är klart att man fick vara lite på allerten när hon började kunna krypa och gå.
 
Thomas59
billy_baver skrev:
får man markera sin trappa med randig tejp? Eller är det ångestframkallande?

;)
nej/ja!
 
Beniga vi stå,
söndriga vi falla
 
Bygg om trappsteget till en ramp istället så har ni handikappanpassat bostaden samtidigt
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.