Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
aof, jag tror verkligen på att man måste försöka se till kvaliteterna när man väljer vad som ska bevaras eller inte. Självklart är "kvalitet" avhängigt våra värderingar och vår estetik, men som du säger; en del har åldrats fult. Annat - till exempel stora perspektivfönster - fungerar verkligen inte med husets proportioner. Hos oss är taket ombyggt och det gör att vår höga och smala enkelstuga ser ut som en låda, också ett resultat av modernt tänkande i ett hus med gamla proportioner. Men. Man får inte glömma att det är rätt praktiskt med större hall istället för en kallställd förstuga. Det är också väldigt trevligt med en modern trapp (från femtiotalet) och garderober (i masonit, med snabelbeslag) som ju faktiskt inte existerade på 1800-talet när huset byggdes. I ett senare skede kan det till exempel röra sig om de infrästa elrören. Så, man behöver inte bevara ALLT. Men man kan försöka att se kvaliteter i senare tiders tillskott och utnyttja dem.
Jaha, here we go again. Tänk att den här frågan drar igång så mycket diskussioner varje gång. Kul. 
Jag är inne på samma spår som de flesta av era inlägg på slutet, speciellt tanken om att byggnadsvård nog har mer än en definition... Finns bara en definition så kan jag bara hålla med tidigare talare om att gränsdragningen blir mycket svår, var går gränsen för vad man kallar byggnadsvård? När övergår byggnadsvård till renovering? När övergår byggnadsvård till pastisch? När övergår byggnadsvård till modetrend/teoribyggande/religion? Varför är el från 40-talet mer ok än el från 1995 i ett 1700-tals hus? Och om man nu väljer att sätta upp nya elinstallationer med tvinnade tygsladdar, är det pastisch eller byggnadsvård? Den gränsdragningen kommer att bli subjektiv i många lägen.
Men det finns också gränsdragnignar som kan klarna ju mer man vet och där är den "akademiska byggnadsvården" till stor hjälp. Här är ett ett gott exempel tycker jag.
http://www.energimagasinet.com/EM98/05_aldre_fonster.html
Jag tycker det är bra och vara kritisk i alla lägen, inte bara gentemot "nymodigheter", utan även mot byggnadsvårdsrörelsen. Det sägs ofta saker av byggnadsvårdsgurus som inte är väl underbyggda utan bara har blivit "en sanning" av sig självt.
Den akademiska byggnadsvården har sin självklara roll, men än viktigare tycker jag är själva arbetet med byggnadsvård. Alla de som verkligen sitter därhemma på kammaren och försöker tänka ut hur de kan vårda sitt gamla hus på bästa sätt och _sen_ tar tag i hammaren, eller helt enkelt väljer att inte gå igång med hammaren just där. Själv tycker jag att det kan vara mycket svårt att följa dessa akademiska budord som nämnts tidigare, de får liksom finnas på det akademiska planet och där trivs även jag att bolla med dem, men de kan vara svåra att genomföra i verkligheten. Jag få ibland känslan av att man i princip måste ta omhand ett orört hus, eller helst ett slott, med flertalet originaldelar kvar och bara behöva lappa och laga lite för att man ska kunna följa "budorden". Byggnadsvården är för mig full av kompromisser gentemot ekonomi, estetik, funktion, hantverkare utan kunskap etc etc. Så då kanske bara är en renovering jag sysslar med i alla fall, men jag tycker faktiskt att jag vårdar huset.
Man ska nog undvika att skriva folk på näsan om vad som är byggnadsvård oavsett om det bara finns en tolkning eller inte, om inte annat så förändras den över tid. Då får man nog försöka definiera vilken typ av byggnadsvård man beskriver. Att vara dogmatisk är nog kontraproduktivt i längden. PUNKT! Eller inte förresten, då tänker jag på Gudmunsson som är nässkrivarspecialist men har gjort jättemyhcket för byggnadsvården i Sverige.
Så om jag försöker tänka bort de akademiska budorden så ser min personliga byggnadsvård ut som följer.
- Vårda byggnaden, huset har ett eget liv. Själen består av huset och de som för tillfället bor där. Huset lever längre än vad jag gör och har sett massor med generationer växa upp. Det ger en mig en känsla av vördnad.
- Ta övervägda beslut. Kritiskt tänkande över både nya och gamla metoder. Innebär ofta att man försöker ta reda på så mycket som möjligt innan man sätter igång. En massa läsande brukar det också innebära. Men framförallt, tid tar det, och det är ofta bra.
- Se huset i sin helhet i förhållande till sin omgivning, byggnadskultur, med alla de lokala traditioner som finns. Att se det gemensamma dragen men även det säregna i byggnaden.
- Hantverk. Att kunna se och att respektera ett gott hantverk och material, oavsett när det sattes dit. Laga istället för slit och släng byta ut. Att själv göra ett så gott hantverk som möjligt, även med moderna metoder och material. Materivalet är olika byggnadsvårdande på olika ställen, jag väljer miniritskivor i badrummet med en tät plastfolie, inte tjärad papp, det tycker jag vårdar huset bättre...
- Känsla av äkthet. Jättesubjektivt. Jag är tyvärr allergisk mot pastisch, vilket det riskerar att bli när allt blir för genomtänkt, pretentiöst.
Jag är inne på samma spår som de flesta av era inlägg på slutet, speciellt tanken om att byggnadsvård nog har mer än en definition... Finns bara en definition så kan jag bara hålla med tidigare talare om att gränsdragningen blir mycket svår, var går gränsen för vad man kallar byggnadsvård? När övergår byggnadsvård till renovering? När övergår byggnadsvård till pastisch? När övergår byggnadsvård till modetrend/teoribyggande/religion? Varför är el från 40-talet mer ok än el från 1995 i ett 1700-tals hus? Och om man nu väljer att sätta upp nya elinstallationer med tvinnade tygsladdar, är det pastisch eller byggnadsvård? Den gränsdragningen kommer att bli subjektiv i många lägen.
Men det finns också gränsdragnignar som kan klarna ju mer man vet och där är den "akademiska byggnadsvården" till stor hjälp. Här är ett ett gott exempel tycker jag.
http://www.energimagasinet.com/EM98/05_aldre_fonster.html
Jag tycker det är bra och vara kritisk i alla lägen, inte bara gentemot "nymodigheter", utan även mot byggnadsvårdsrörelsen. Det sägs ofta saker av byggnadsvårdsgurus som inte är väl underbyggda utan bara har blivit "en sanning" av sig självt.
Den akademiska byggnadsvården har sin självklara roll, men än viktigare tycker jag är själva arbetet med byggnadsvård. Alla de som verkligen sitter därhemma på kammaren och försöker tänka ut hur de kan vårda sitt gamla hus på bästa sätt och _sen_ tar tag i hammaren, eller helt enkelt väljer att inte gå igång med hammaren just där. Själv tycker jag att det kan vara mycket svårt att följa dessa akademiska budord som nämnts tidigare, de får liksom finnas på det akademiska planet och där trivs även jag att bolla med dem, men de kan vara svåra att genomföra i verkligheten. Jag få ibland känslan av att man i princip måste ta omhand ett orört hus, eller helst ett slott, med flertalet originaldelar kvar och bara behöva lappa och laga lite för att man ska kunna följa "budorden". Byggnadsvården är för mig full av kompromisser gentemot ekonomi, estetik, funktion, hantverkare utan kunskap etc etc. Så då kanske bara är en renovering jag sysslar med i alla fall, men jag tycker faktiskt att jag vårdar huset.
Man ska nog undvika att skriva folk på näsan om vad som är byggnadsvård oavsett om det bara finns en tolkning eller inte, om inte annat så förändras den över tid. Då får man nog försöka definiera vilken typ av byggnadsvård man beskriver. Att vara dogmatisk är nog kontraproduktivt i längden. PUNKT!
Eller inte förresten, då tänker jag på Gudmunsson som är nässkrivarspecialist men har gjort jättemyhcket för byggnadsvården i Sverige.Så om jag försöker tänka bort de akademiska budorden så ser min personliga byggnadsvård ut som följer.
- Vårda byggnaden, huset har ett eget liv. Själen består av huset och de som för tillfället bor där. Huset lever längre än vad jag gör och har sett massor med generationer växa upp. Det ger en mig en känsla av vördnad.
- Ta övervägda beslut. Kritiskt tänkande över både nya och gamla metoder. Innebär ofta att man försöker ta reda på så mycket som möjligt innan man sätter igång. En massa läsande brukar det också innebära. Men framförallt, tid tar det, och det är ofta bra.
- Se huset i sin helhet i förhållande till sin omgivning, byggnadskultur, med alla de lokala traditioner som finns. Att se det gemensamma dragen men även det säregna i byggnaden.
- Hantverk. Att kunna se och att respektera ett gott hantverk och material, oavsett när det sattes dit. Laga istället för slit och släng byta ut. Att själv göra ett så gott hantverk som möjligt, även med moderna metoder och material. Materivalet är olika byggnadsvårdande på olika ställen, jag väljer miniritskivor i badrummet med en tät plastfolie, inte tjärad papp, det tycker jag vårdar huset bättre...
- Känsla av äkthet. Jättesubjektivt. Jag är tyvärr allergisk mot pastisch, vilket det riskerar att bli när allt blir för genomtänkt, pretentiöst.
Redigerat:
Ja, det är ju det som är problemet!Träig snickare skrev:
Med de nya EU direktiven för minskning av koldioxidutsläppen kan det bli besvärligt att byggnadsvårda ett hus som ska bebos. I den svenska lagtexten har man visserligen fått inskrivet att kulturhistoriska hänsyn ska tas när hus energideklareras, återstår att se hur tillämpningen blir. Hörde ett intressant radioprogram om detta, Tendens i P1, som gick i höstas. Tyvärr finns det inte längre kvar för lyssning. De intervjuade en kille som hade utbildats för att göra de energideklarationer som nu är obligatoriska. Han visade sig ha ganska diffus uppfattning om kulturhistoriska värden och vilka slags byggnader som berördes av sådana hänsyn.
Personligen tror jag att en hel del kulturvärden kommer att stryka med när vi ska uppfylla de nya direktiven om energisnåla hus.
Redigerat:
Måste man trimma alla gamla bilar då så man kan köra dom i 120km/t? Så man inte är en trafikfara!?
Fast - det är lika problematisk som att definera traditionella som "äldre än 50 år".Sophie skrev:
Betong är lika mycket ett "naturmaterial" som tegel....
Det är äldre än 50 år (2000 år faktiskt - det användes i romarriket till bland annat Colloseum).
Kolstybb är väl ett naturmaterial och traditionellt - ändå byter vi alla ut det mot cellulosafiber - som inte är särskilt naturligt eller traditionellt - det är ju i allra högsta grad en produkt ur en industriprocess...
Ordet vi letar efter döljer sig i konichiwas "lika mot lika" - själv skulle jag vilja använda "typiska" material. Dvs sådant som användes då och där. Sedan är det nog en fråga om att inte låsa sig vid ordet naturligt utan vid syftet - och då pratar vi egentligen ofta om material som andas - dvs tål fukt och gör sig av med fukt.
Förresten - ett bra exempel på vad jag åtminstone tycker är byggnadsvård är det huset som står närmast parkeringen på Gysinge. Med ett nyinsatt men platsbyggt kök, tillbyggnad med maskinutrymmen och bad (och vilken snygg tillbyggnad, fick massor med idéer) och resten av huset bevarat. Huset går att bo i idag, inkl uppvärmning, det står nån sorts värmepump i en korridor bakom köket mot tillbyggnaden.
Fasiken, kan vi inte enas om "bra material"?!
Hur man än vänder sig så har man ändan bak.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Dr_Jerkyll: Jag tycker absolut inte att det är svårt att följa budorden i praktiken. De är ganska löst formulerade, och ger - tycker åtminstone jag - en öppenhet i vilka möjligheter man har. Egentligen förklarade jag det bäst i ett inlägg jag skrev på bloggen, Vad är byggnadsvård? Där skriver jag till exempel (om traditionella metoder och material): Det handlar lika mycket om att använda material som åldras likadant som de som finns i huset, en estetisk fråga som berör upplevelsen av husets ålder, som att man inte använder material som riskerar att skada huset. Hur långt man sedan ska gå är väl en samvetsfråga. [---] Och: Det finns inte bara ett svar, det finns en mångfald av svar. Även om man byggnadsvårdar. Och: man är till exempel inte “mer” byggnadsvårdare för att man väljer handslaget tegel på toalettgolvet istället för sjösten. Även om jag tror att även sådana detaljer kan spela roll för helhetsintrycket, måste ju den egna smaken få råda ibland.
Jag kan vara väldigt dogmatisk och principfast när jag diskuterar byggnadsvård som fenomen. Det beror på att jag är så förb... less på väldigt omilda renoveringar a la Lantliv, eller sådana som tar sig till "byggnadsvårdsstilen" men inte budskapet. Jag hoppas att folk i det här forumet kan ta det. Men, som sagt, byggnadsvård handlar också om överväganden. Det är jag den första att erkänna.
Angelven: Jag brukar också tala om "egenskapslika" material; det verkar vara något sådant du beskriver också. Cellulosaisolering är egenskapslikt en timmerstomme vad gäller fuktvandring.
Jag kan vara väldigt dogmatisk och principfast när jag diskuterar byggnadsvård som fenomen. Det beror på att jag är så förb...
less på väldigt omilda renoveringar a la Lantliv, eller sådana som tar sig till "byggnadsvårdsstilen" men inte budskapet. Jag hoppas att folk i det här forumet kan ta det. Men, som sagt, byggnadsvård handlar också om överväganden. Det är jag den första att erkänna.Angelven: Jag brukar också tala om "egenskapslika" material; det verkar vara något sådant du beskriver också. Cellulosaisolering är egenskapslikt en timmerstomme vad gäller fuktvandring.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Jo, Dr Jerkyll: Jag har lite svårt att förstå varför du har så svårt för "pastischer". En pastisch är ju egentligen en medveten stilhärmning, varken mer eller mindre. Problematiskt när man försöker att "återskapa" något som aldrig funnits (gustavianskt kök, viktorianskt badrum), men i ordets rätta bemärkelse är ju pastisch något vi alla i mer eller mindre sysslar med?
Om vi nu ska teoretisera så vore det intressant att analysera motiven till fenomenet byggnadsvård. Å ena sidan: bevara byggnaden så sund som möjligt vilket de flesta faktiskt försöker med. Å andra sidan: bevara stilen/känslan. Det är något med detta som är långt ifrån kulturellt oproblematiskt. För vem byggnadsvårdar vi? Vem är det som står där och tar emot det vi har vårdat? Är vi säkra på att de vill ha anakronismer?
Det finns ett starkt drag av medelklassig stilpolis inom ramen för byggnadsvård som ibland lyser igenom lite väl mycket. Allt vi håller på med är ju faktiskt kulturyttringar, fuskspröjs är en lika legitim kulturyttring som vilken handsmidd spik som helst. Att peka med hela handen och ta sig rätten att avgöra vilken kulturyttring som är mest rätt och mest värd att bevara är ett ganska maktfullkomligt företag som har en hel del med gamla traditionella tankegångar om vad som är God Smak och förmodligen en hel del gemensamt med andra tankegångar om bevarande av kulturell och biologisk särart. Byggnadsvård är trevligt och det är väl sympatiskt att man bevarar i viss mån, men det dogmatiska draget måste man förr eller senare göra upp med. Jag skulle vilja hävda att det ÄR och FÖRBLIR en fråga om tycke och smak , tidsanda och klasstillhörighet vilka kulturyttringar som vi bör bevara.
Det finns ett starkt drag av medelklassig stilpolis inom ramen för byggnadsvård som ibland lyser igenom lite väl mycket. Allt vi håller på med är ju faktiskt kulturyttringar, fuskspröjs är en lika legitim kulturyttring som vilken handsmidd spik som helst. Att peka med hela handen och ta sig rätten att avgöra vilken kulturyttring som är mest rätt och mest värd att bevara är ett ganska maktfullkomligt företag som har en hel del med gamla traditionella tankegångar om vad som är God Smak och förmodligen en hel del gemensamt med andra tankegångar om bevarande av kulturell och biologisk särart. Byggnadsvård är trevligt och det är väl sympatiskt att man bevarar i viss mån, men det dogmatiska draget måste man förr eller senare göra upp med. Jag skulle vilja hävda att det ÄR och FÖRBLIR en fråga om tycke och smak , tidsanda och klasstillhörighet vilka kulturyttringar som vi bör bevara.
Kan du ge oss ett exempel på en som du sa medelklassig stilpolis.......... Du får gärna ta från min text om du finner det där.Annars så ligger det mycket i vad du säger men man måste lixom gräva under orden vad du vill säga. Det blir lite luddigt. Det ge mig en möjlighet till egna tolkningar. Och det är kanske syftet?
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
mino; varför skulle byggnadsvård innebära anakronismer? Jag tycker ju då i alla fall ha märkt att det är okunskapen som skapar anakronismerna.
Du har rätt i att byggnadsvården till viss del är ett estetiskt projekt. Jag har varit förbannad på herr G för att han dömer ut pannplåt som är helt antikvariskt korrekt taktäckningsmaterial i Norr- och Västerbottens län, i jämförelse med den "fullkomliga" plåten då. Ju mer jag har lärt mig desto mer har jag fått vända ryggen till det draget; att det ska vara marmor och se ut på ett visst sätt för att vara "rätt". Vi lär ha en hel del byggnadsvårdade hus som ser ut som välbärgade gårdar i närheten av Stockholm, oavsett när och var de byggdes. Och visst är fuskspröjs en lika legitim kulturyttring som handsmidd spik, liksom mexiteglet, eller masoniten, eller treetexen, eller... och så vidare. Men var sak har sin plats; lika lite som det platsbyggda lantköket passar i en funkisvilla funkar fuskspröjsen med fel proportioner (dvs inte enligt gyllene snittet) på ett hus byggt på 1800-talet och framåt mot perspektivfönstrens inträde i arkitekturen.
Du har rätt i att byggnadsvården till viss del är ett estetiskt projekt. Jag har varit förbannad på herr G för att han dömer ut pannplåt som är helt antikvariskt korrekt taktäckningsmaterial i Norr- och Västerbottens län, i jämförelse med den "fullkomliga" plåten då. Ju mer jag har lärt mig desto mer har jag fått vända ryggen till det draget; att det ska vara marmor och se ut på ett visst sätt för att vara "rätt". Vi lär ha en hel del byggnadsvårdade hus som ser ut som välbärgade gårdar i närheten av Stockholm, oavsett när och var de byggdes. Och visst är fuskspröjs en lika legitim kulturyttring som handsmidd spik, liksom mexiteglet, eller masoniten, eller treetexen, eller... och så vidare. Men var sak har sin plats; lika lite som det platsbyggda lantköket passar i en funkisvilla funkar fuskspröjsen med fel proportioner (dvs inte enligt gyllene snittet) på ett hus byggt på 1800-talet och framåt mot perspektivfönstrens inträde i arkitekturen.
Ja att bara skriva en kommentar i Byggnadsvårdsavdelningen kan ju vara som att gå in i en lada med bensinindränkt hö och ett stearinljus i handen så jag vet inte om denna tråden?
Fösrt vill jag bara säga att det var mycket välformulerat det du skrev mino!
Jag är själv av uppfattningen att vi alla som har äldre hus och håller dem vid liv med ett intresse byggnadsvårdar oavsett om vi väljer den museala vägen eller vi renoverar efter våra egna behov. Finns så många gamla hus som står tomma och med tiden rasar samman. Då är det mycket bättre att någon ser till att det överlever så som det kommer an på dess ägare. Att kalla sig byggnadsvårdare är inte något som är förunnat en liten skara "renlärda".
Vem har föresten sagt att Franzéns tio budord är lagen som gäller!
Dr_Jerkyll tar ett exempel om badrum som de flesta av oss har med plast och kemikaliska tätskikt! Håller fullständigt med honom att han med dessa icke naturliga material byggnadsvårdar på bästa sätt!
Mitt motto: Alla som renoverar och underhåller sitt gamla hus på ett kärleksfullt vis byggnadsvårdar!
Fösrt vill jag bara säga att det var mycket välformulerat det du skrev mino!
Jag är själv av uppfattningen att vi alla som har äldre hus och håller dem vid liv med ett intresse byggnadsvårdar oavsett om vi väljer den museala vägen eller vi renoverar efter våra egna behov. Finns så många gamla hus som står tomma och med tiden rasar samman. Då är det mycket bättre att någon ser till att det överlever så som det kommer an på dess ägare. Att kalla sig byggnadsvårdare är inte något som är förunnat en liten skara "renlärda".
Vem har föresten sagt att Franzéns tio budord är lagen som gäller!
Dr_Jerkyll tar ett exempel om badrum som de flesta av oss har med plast och kemikaliska tätskikt! Håller fullständigt med honom att han med dessa icke naturliga material byggnadsvårdar på bästa sätt!
Mitt motto: Alla som renoverar och underhåller sitt gamla hus på ett kärleksfullt vis byggnadsvårdar!