morsan skrev:
Kanske ska be Marléne att byta rubrik till "reparera och renovera gamla hus" för de flesta som häckar här gör väl just det :surprised:
Visst, rubriken "Byggnadsvård" stämmer inte alltid med innehållet. Bor man i huset, så blir det mesta något annat än byggnadsvård (jag tycker tex att det är lika lite byggnadsvård att sätta upp ultramarinblå medaljongtapeter från Gysinge som moderna fondtapeter från något helt annat ställe), men det hindrar ju inte att man behåller ett byggnadsvårdsperspektiv när man renoverar/bygger till/anpassar. Jag vill påstå att man tänker lite annorlunda som byggnadsvårdsintresserad när man arbetar med sitt hus jämfört med någon som inte har det intresset.
 
Jag vill påstå att man tänker lite annorlunda som byggnadsvårdsintresserad när man arbetar med sitt hus jämfört med någon som inte har det intresset
Exakt! För mig handlar det här med byggnadsvård helt enkelt om ett förhållningssätt. Man älskar gamla hus och försöker ta hand om dem på bästa sätt efter sina förutsättningar. (hantverkskunskap, ekonomiska tillgångar et cetera) Vara lyhörd för huset och dess behov och inte våldföra sig på det.

Att ställa upp en massa dogmer tror jag är kontraproduktivt. Man riskerar bara att stöta bort människor genom att skriva dem på näsan.
 
morsan skrev:
Med andra ord, jag själv är ingen byggnadsvårdare för det har vi inte råd med. Huset vi bor i är visserligen ett gammalt -delvis- timmerhus men så sönderreparerat att det inte går att återställa.
Måste man återställa för att vara byggnadsvårdare? Kan man inte vårda det man har?

Många fina, gamla hus är egentligen "sönderreparerade", men om reparationerna/renoveringarna/ombyggnaderna skedde för låt säga hundra år sedan så upplever vi ändå husen som "genuina", "orörda", "charmiga". Men nyare (?) förändringar ska alltså återställas om man är en sann byggnadsvårdare. Är inte det lite motsägelsefullt?

Hur många skulle återställa en förändring gjord 1828 bara för att huset inte såg ut så när det byggdes 1803? Vem vill plocka ner övervåningen och göra om den till det loft det ursprungligen var? Och skulle vi kalla det byggnadsvård?
 
De här två sista inläggen av Karakorum och Bjarne Petersen tycker jag väldigt väl speglar min egen uppfattning om byggnadsvård. Jag vet mycket väl att definitionen bygnadsvård sannerligen inte stämmer in på det vi gör med vårt hus... Vårt hus är visserligen ett gammalt timmerhus men det är så sönderrenoverat att det inte går att byggnadsvårda i den mening att det är orört och vi skrapar fram gammal linoljefärg under lager med plastfärg eller kopierar upp nya tepeter efter original i huset. Sånt fungerar inte eftersom nästan inget sånt finns kvar.

Men jag vill ändå påstå att just byggnadsvård inspirerar och driver oss till de flersta av de val vi gör. Vi använder vad som brukar kallas ärliga material...traditionella är kanske dumt att säga för allt är ju förändrat. Även om vi använder trä så har det inte växt som det gjorde förr...det har oftast inte valts ut på rot i en norrsluttning och är heller inte huggt på vintern vid nymåne som är rekommendationer från förr. Men vi väljer trä som material och även om kvalitéen inte är som förr skadar den inte huset. Vi byter lika med lika i de fall det är möjligt.

Istället för traditionella material vill jag kanske istället säga att vi använder naturmaterial. För det är ju det det handlar om...trä, lumppapp, papperstapeter, linolja, jordpigment. äggoljetempera, tegel, lindrev etc...allt är material som kommer från naturen. Det är inget konstgjort eller artificiellt. När jag använder de materialen har jag inget dåligt samvete gentemot varken huset eller nån annan för att jag inte är "renlärig" Jag tillför nya material men det är material som kan gå tillbaka till naturen utan att skada. De lever med huset inte mot.

Att byggnadsvårda fullt ut anser jag inte är förenligt med ett hus man bor i permanent...knappt ens i ett fritidshus. Men är det mindre byggnadsvård om vi behåller elinstallationerna som redan är gjorda? Vi skadar inte huset ytterligare men hjälper det om vi tar bort dem? Skadan är ju redan skedd! Är det skillnad på om man behåller kulo från 40-talet eller kulo från 2000-talet? Om huset är från 1800 är ju egentligen inte kulon från 40-talet mycket mer rätt.

Ett hus från 1800 har ju inte haft el från början. Då förespråkar många att man kan behålla den första elen som kom in i huset. Säg att det är kulo från 40-talet. Det kallas en årsring. Om huset istället faktiskt inte elektrifierades förrän på 90-talet och med vp-rör dolt. Är det då mindre byggnadsvårdsmässigt korrekt att behålla dem som en årsring? För är det inte just det det är? I väldigt många fall tror jag man använder sig av byggnadsvård för att ursäkta att man river ut och förkastar sånt man tycker är fult och som man klarar sig utan, Då kallas det nytillskott som förstör. Om man istället anser att man måste ha dessa bekvämligheter faller man ofta tillbaka på ursäkten att det inte är nåt museum man bor i. Jag menar inte på något sätt att det alltid är såhär men jag uppfattar det som att definitionen byggnadsvård aldrig kan likställas med enbart en betydelse. Det finns lika många tolkningar som det finns människor som "byggnadsvårdar". Det hjälper inte att man kan slå upp ordet i NE...var och en tolkar ändå fritt! och så måste det få vara.

EDIT: Jaha Karakorum där skrev du nästan samma som jag medans jag skrev ;)
 
Redigerat:
Det är just detta som gör det så kul med gamla hus och byggnadsvård. Att det finns ofta inte ett rätt svar på det. Varje hus är en individ.Någon man måste ta hänsyn till. Vårda.Som min gamla mormor.
 
Bygnadsvård är det inte en modetrend? Det som har hänt med gamla hus under alla år är att det som var modernt då det var dax att renovera var det som styrde. Släta dörrar, linoliumgolv, tapeter etc. Nu är det det gamla som ska fram. Om 10-20 år är det något annat.
 
Nej. Jag tror inte det är så. Jag tror att vi mer och mer kommer att ta hänsyn till huset och att alla hus har sin tid. Medvetenheten om husets själ lever nog vidare även om 10- 20 år. Att man tar mer hänsyn till huset än vad man har gjort. Vi har råd att reflektera över husets själ.Det hade man inte förr i lika utsträckning.
 
Karakorum skrev:
Måste man återställa för att vara byggnadsvårdare? Kan man inte vårda det man har?

Många fina, gamla hus är egentligen "sönderreparerade", men om reparationerna/renoveringarna/ombyggnaderna skedde för låt säga hundra år sedan så upplever vi ändå husen som "genuina", "orörda", "charmiga". Men nyare (?) förändringar ska alltså återställas om man är en sann byggnadsvårdare. Är inte det lite motsägelsefullt?

Hur många skulle återställa en förändring gjord 1828 bara för att huset inte såg ut så när det byggdes 1803? Vem vill plocka ner övervåningen och göra om den till det loft det ursprungligen var? Och skulle vi kalla det byggnadsvård?
Nej, det skulle jag väl inte påstå. Att nyare förändringar ska återställas om man är en "sann byggnadsvårdare". Att endast underhålla och vårda är väl egentligen den ultimata formen av byggnadsvård? Det är omöjligt att bygga sig tillbaka i historien!

Vad gäller nytillskott och årsringar tycker jag att man ska vara förbaskat rädd om dem. Renoveringar som gjordes på femtiotalet, till exempel, ses som väldigt fula. Jag kan villigt erkänna att jag har problem med att precis varenda yta i huset är täckt med masonit som därtill har åldrats väldigt fult. Vi har dock valt att inte riva bort allt, utan på sina valda ställen där det underliggande ytskiktet kommer från 20-talet. Jag skulle aldrig drömma om att riva bort dörrar och fönster som har bytts ut vid sekelskiftet ungefär, även om vi hittade de gamla. Eller att riva bort tjugotalspanelen för att ta fram den målade timmerväggen. Planlösningen stämmer inte riktigt överens med en parstuguplan eftersom vi behåller toaletten där den placerades på femtiotalet, och den ombyggda förstugan. För mig är "nytillskott som förstör" sådana nytillskott som döljer alla andra årsringar. Som inte visar upp de variationer från olika tider som finns i huset. Ett underbart exempel kommer från min mors sambos föräldrahem - där samsas verkligen olika tider bredvid varandra. Och det ser helt fantastiskt ut!

Vad gäller de olika definitionerna på byggnadsvård, som du nämner Sophie, tycker jag därför att det är viktigt att skilja på "antikvarisk byggnadsvård" och byggnadsvård. Antikvarisk kan man inte vara i ett hus som ska fungera som ett permanentboende. Men, som sagt. Det finns exempel på många renoveringar som beskrivs som "varsamma" och att man tar tillvara "den gamla charmen" och så är det väldigt ovarsamma renoveringar. Till exempel där man tar upp väggar, eller i okunskap river bort alla ytskikt för att måla "ursprungspanelen" - råsponten som aldrig var tänkt att synas. För mig kommer byggnadsvård ALLTID i grunden att handla om att man tar hänsyn till husets kulturhistoriska värden. Gör man inte det, kan man inte heller kalla det byggnadsvård. Det ni gör skulle jag nog kalla restaurering med lite att utgå ifrån. :)
 
Träig snickare skrev:
Nej. Jag tror inte det är så. Jag tror att vi mer och mer kommer att ta hänsyn till huset och att alla hus har sin tid. Medvetenheten om husets själ lever nog vidare även om 10- 20 år. Att man tar mer hänsyn till huset än vad man har gjort. Vi har råd att reflektera över husets själ.Det hade man inte förr i lika utsträckning.
Önskar att du hade rätt. Att det finns en sådan trend håller jag med dig om.

Men finns det inte också en ännu starkare trend som säger att ny ägare till gammalt hus börjar med att riva ut allt? I alla fall så är det mitt intryck från sydöstra skåne, som de senaste åren varit en het marknad för folk som har mera pengar än de har känsla för husets själ. Skulle tro att skånelängor med ursprunglig planlösning börjar bli sällsynta........
 
Redigerat:
Träig snickare skrev:
Nej. Jag tror inte det är så. Jag tror att vi mer och mer kommer att ta hänsyn till huset och att alla hus har sin tid. Medvetenheten om husets själ lever nog vidare även om 10- 20 år. Att man tar mer hänsyn till huset än vad man har gjort. Vi har råd att reflektera över husets själ.Det hade man inte förr i lika utsträckning.
Lite är det en modetrend, eftersom den "gamla stilen" är i mode för närvarande. Och vi lever i en tid där vi söker oss efter ursprunget, det genuina och oförstörda. Dock håller jag med dig också, byggnadsvård är ju väldigt förenligt med ekologisk hållbarhet till exempel. Jag tror att modet handlar mest om de som säger sig byggnadsvårda, men framför allt är ute efter en speciell stil och inte tar hänsyn till huset.
 
Vi kan ju inte blunda för vad vi har gjort med vår planet ( miljöförstöringen) Att vi små människor påvärkar vår jord. Vi kommer ha detta med oss längre än 20 år och då kommer vi mer och mer titta på oss själv och ändra på våra synsätt och vad vi gör och där kommer vårt boende in. Tror jag.
 
Nästa trend blir nollenergihus. Detta för att spara vår miljö. det är svårt att få gamla hus enerigisnåla.
 
Men då gör vi så gott vi kan. Vi gör det som huset kräver och man har råd och tid med. Gamla hus kommer aldrig att bli ett "nollenergihus". Men vi kan välja matrial som har så liten påverkan på vår jord.
 
konichiwa girl skrev:
Nej, det skulle jag väl inte påstå. Att nyare förändringar ska återställas om man är en "sann byggnadsvårdare". Att endast underhålla och vårda är väl egentligen den ultimata formen av byggnadsvård? Det är omöjligt att bygga sig tillbaka i historien!
Ja, det var det jag ville komma fram till, att vårda och underhålla är själva kärnan, oavsett objektets ålder eller huruvida det är fråga om original eller ej. Men många verkar lägga fokus på restaurering och inredning i gammal stil. Gillar man inte de där medaljongtapeterna eller inte anser sig ha råd att sätta in kopior av originalfönstren, så tror man inte heller att man platsar i "klubben". Och har man en simpel mexitegelvilla från 60-talet så är man också utesluten. Men självklart kan man kombinera discokulor och ikeamöbler med byggnadsvård. Och självklart måste man inte sitta på en unik 1700-talsgård. Och man måste inte restaurera! (Ofta är det bättre att låta bli.)

"Det är omöjligt att bygga sig tillbaka i historien" - bra sammanfattat!
 
Redigerat:
När det gäller att spara eller riva bort senare årsringar tycker jag att det viktigaste är att man inte byter till något sämre. Vi har rivit bort massor av ytskikt från den senaste renoveringen på 60-talet i vårt hus, till största delen på grund av att de slitits oerhört fult samt att vattenskador under ytskikten krävt att vi tagit bort dem oavsett om det varit 60-tal eller orginal. Jag känner inte att jag saknar den svarta kakelimitationen av masonit i köket och jakarandaplastfilmen som var klistrad på det mesta. I vissa fall var det inte något direkt fel på ytskikten som karlitplattorna i taken och de hade säkert fungerat ett tag till med en ommålning, men vi tycker det är hemskt fult och byter hellre tillbaka till spännpappstak och likadana övertapetserade taklister som det var från början. Jag vet inte om det är byggnadsvårdsmässigt korrekt eller inte men jag tycker inte att vi byter till något sämre. Nog måste man väl kunna få slänga ut de bruna "husqvarna varmvind" fotogenkaminerna som ändå inte fungerar och åter mura upp en tidstypisk kakelugn utan att ha utplånat någon betydande del av det svenska kulturarvet? Visst var huset när vi köpte det en perfekt representant av ovarsam 60-tals modernisering och säkert intressant för att se hur man på 60-talet valde att renovera, men vem skall ta hand om ett hus där man knappt vill gå på heltäckningsmattorna med stövlar på sig om man inte får riva ut något? Jag förstår dock att ingen i denna tråd menar att allt skall bevaras till varje pris, men det är svårt att i en allmän diskution avgöra vad som skall bevaras och inte.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.