Vad händer när banken kursar?
Som ämnet säger, vad händer. Om en lagom stor bank i Sverige skulle gå omkull, vad blir konsekvenserna för kunderna. Sparpengarna omfattas ju av insättningsgarantin, så där ska man väl vara säker, men vad händer med lånen? Tvinga konkursförvaltaren alla låntagare att omedelbart erlägga hela likviden, eller tas lånen över av någon annan etc? Pantbreven är ju faktiskt upptagna som tillgång i bankens balansräkning, vad innebär det i givet fall?
Kan några svenska banker gå omkull? I så fall vad händer om man har bolån i den banken?
Annika Creutzer: Banker kan alltid gå omkull. Men det är högst osannolikt. Dina lån blir du inte av med vid en konkurs. Fordringarna köps av någon annan. I värsta fall får du en ny långivare som är tuffare mot dig än den nuvarande.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3335938.ab
Annika Creutzer: Banker kan alltid gå omkull. Men det är högst osannolikt. Dina lån blir du inte av med vid en konkurs. Fordringarna köps av någon annan. I värsta fall får du en ny långivare som är tuffare mot dig än den nuvarande.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3335938.ab
OM en bank skulle gå i konkurs som berör många människor så kan vi vara ganska säkra på att ingen vill förvärra en redan jobbig situation med att genomföra en rad idiotiåtgärder.
Den konkursade bankens lånestock är värd väldigt mycket pengar om man rensar den från en del problemkrediter, så det troliga är inte att man avvecklar hela den biten brådstörtat och utan pardon. Beroende på storlek så finns det få andra banker som kan ta över en hel lånestock över en natt, så det troliga är att en eventuell avyttring av lånen kommer att ta tid, och ske med någon form av anbudsförfarande.
Enligt mitt sätt att tänka så kan ingen av Sveriges fyra stora banker tillåtas att gå i konkurs. Det skulle orsaka sådana följdverkningar med massor av andra företag som går i konkurs att Sveriges BNP riskerar att sjunka med i sammanhanget många procent det året, förutom att vi skulle få en massarbetslöshet.
Mot det skall ställas att en svensk regering kanske inte tycker att det är deras sak att ta ett ansvar för att en svensk bank förlorat en massa pengar i Baltikum. Det kan vara lite magstarkt att plocka fram ett par hundra miljarder av svenska skattemedel i en riktad nyemission till en bank på fallrepet om det är p.g.a. vidlyftig utlåning i utlandet som man är på obestånd.
Den konkursade bankens lånestock är värd väldigt mycket pengar om man rensar den från en del problemkrediter, så det troliga är inte att man avvecklar hela den biten brådstörtat och utan pardon. Beroende på storlek så finns det få andra banker som kan ta över en hel lånestock över en natt, så det troliga är att en eventuell avyttring av lånen kommer att ta tid, och ske med någon form av anbudsförfarande.
Enligt mitt sätt att tänka så kan ingen av Sveriges fyra stora banker tillåtas att gå i konkurs. Det skulle orsaka sådana följdverkningar med massor av andra företag som går i konkurs att Sveriges BNP riskerar att sjunka med i sammanhanget många procent det året, förutom att vi skulle få en massarbetslöshet.
Mot det skall ställas att en svensk regering kanske inte tycker att det är deras sak att ta ett ansvar för att en svensk bank förlorat en massa pengar i Baltikum. Det kan vara lite magstarkt att plocka fram ett par hundra miljarder av svenska skattemedel i en riktad nyemission till en bank på fallrepet om det är p.g.a. vidlyftig utlåning i utlandet som man är på obestånd.
Det finns tydligen fallgropar med insättningsgarantin.BobbyEwing skrev:
Jag kan inte reglerna exakt, men det är något i stil med att det bara är
pengar man kan ta ut direkt, dvs ej bundna, som omfattas.
Har man bundit sitt sparande för att få högre ränta kan man alltså ligga dåligt till
vid en bank-konkurs, trots statens garanti.
/Hasse
Det intressanta är... att om jag som en vanlig person som har satt in mina sparade pengar i en bank som går om kull så är sannolikheten stor att jag inte får tillbaka mina pengar. Om jag å andra sidan har lån på mitt hus i en bank som går omkull så är sannolikheten mycket liten för att inte säga obefintlig att jag blir av med lånen! Det är den lilla människan som ska betala. Det känns väl tryggt! 
mvh plexi
mvh plexi
Idéen är kanske inte så dum, i synnerhet inte om bostadspriserna skulle falla. Istället för att tvinga folk från hus och hem, och sedan lämna räkningen till staten, så går staten in och hjälper husägaren med ett ackord genom att betala en viss del av det hela. Mängder av hus behöver inte ut på marknaden, husägaren har en bättre situation med lägre belåning som motsvarar husets värde, och banken har inte gått helt skadelös, men får ändå betalt så att man inte går under och har en kund som fortsatt kan betala och göra rätt för sig.bonnen skrev:Man får väl lägga ett skambud på sitt eget lån
Ditt resonemang stämmer om man sparar på konto utan insättningsgaranti. Om man istället väljer ett konto med insättningsgaranti får man tillbaka pengarna. Varje familjemedlem har rätt till 250.000 kr garanterad insättningsgaranti (även barn under 18 år). Vid behov kan du alltså skydda sparpengar genom ett antal konton med insättningsgaranti på ett antal olika banker. Ett annat alternativ till säkert statligt sparande erbjuds av Riksgälden.pleximaster skrev:Det intressanta är... att om jag som en vanlig person som har satt in mina sparade pengar i en bank som går om kull så är sannolikheten stor att jag inte får tillbaka mina pengar. Om jag å andra sidan har lån på mitt hus i en bank som går omkull så är sannolikheten mycket liten för att inte säga obefintlig att jag blir av med lånen! Det är den lilla människan som ska betala. Det känns väl tryggt!
mvh plexi
Jag känner inte till vad som händer exakt vid en konkurs, dvs om insatta medel (tex buffertsparande) dras av från lånen. Om så är fallet är det säkrast att ha sitt buffertsparande i annan bank än den bank man lånar av.
Ungefär som att anlita en hanterkare och betala i förskott. Går han i konkurs blir du av med pengarna du betalt in, men får inget jobb gjort. Eller som att vara leverantör till någon som visar sig gå i konkurspleximaster skrev:
Det gäller även stora företag som är kunder i banken, så man kan gott säga att du överdramatiserar lite där.Det är den lilla människan som ska betala. Det känns väl tryggt!
Tidigare bankkriser har visat att staten går in och räddar upp storbankerna.
För de mindre företagen med banktjänster, tex. Forex, anger de i sina villkor hur stort belopp som garanteras av statlig insättningsgaranti. Man bör därför inte sätta in mer än så om man inte är villig att riska sitt kapital.
För de mindre företagen med banktjänster, tex. Forex, anger de i sina villkor hur stort belopp som garanteras av statlig insättningsgaranti. Man bör därför inte sätta in mer än så om man inte är villig att riska sitt kapital.
Bankerna "får" stålar av staten så de kan aldrig gå omkull. Sen ser de till att vi flås på pengar genom diverse kortavgifter. Det är såklart inte tal om att återbetala pengarna de fick av staten.
Vore kul om man "fick" lånet
Vore kul om man "fick" lånet
Det följer väl den gamla devisen: Man skall se till att ha så stora skulder att skuleden blir bankens problem inte mitt. Det är det som gäller bankerna, se till att om det blir problem så skall problemen helst vara så stora att någon annan (=staten) blir tvungen att lösa problemet. Missköter de sig bara lite så finns det ju risk att de själva (=aktieägarna) får ta smällen.
Det är också viktigt att inte rädda alla banker. För då kommer de giriga bankerna att ta ännu högre risker i framtiden, medvetna om att staten alltid kastar ut en livboj om de börjar drunkna. Det gäller att låta några utvalda gå under så att bankerna håller sig på mattan och ser till att inte hamna i drunkningsläge för lättvindingt.