Glömde säga att det är just en detaljplan som håller på att genomföras i området där vi köpt tomten. Så Billy har alldeles rätt att vi därför har de synpunkter vi framfört.

Men om det av hävd finns ett mått på 50-60 meter så blir det ju inga problem.

Var har Du fåttt det måtte ifrån? Finns det prejudikat?

Mvh
Pp
 
Kolla här i samma tråd mitt tidigare inlägg (2006-01-29, 18:49). Min källa är en liten skrift från LRF, ”Gården och allemansrätten”, där det heter att "en tomt normalt kan en tomt sägas sträcka sig som allra högst 60-70 meter från boningshuset. *I allmänhet får det nog anses rimligt med en hemfridzon på 20-30 meter”.

Lagrummen om "hemfridsbrott", "olaga intrång" och "ofredande" hittar du i Brottsbalken, Kap 4, Brott mot frid och frihet, §§ 6 och 7. Det finns säkerligen mängder av prejudikat. Ska man var petnoga blir förstås problemet att rätt och fel måste avgöras från fall till fall. Men jag antar att skriftens författare vågat sig på att generalisera med stöd i egna studier av fall som redan slitits av åklagare. Det är nämligen ingen "hävd" som bestämmer gränsen för det otillåtna. Istället är frågan vid vilken gräns du kan förmå polis och åklagare att ingripa och åtminstone försöka övertyga en tingsrätt om att din hemfrid har blivit kränkt av någons beteende. I vilket fall som helst lyder lagtexten ordagrant -

6 § Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.
Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter.
Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i högst två år.

7 § Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (1993:207).
 
Apropå skyltar...så har jag på bild sett en rätt bisarr skylt i USA med texten:
"Trespassers will be shot,
survivers will be shot again."

:)
 
  • Gilla
Perrun
  • Laddar…
billy_baver skrev:
Strandskyddslagen tillämpas öht inte annat än i samband med detaljplaneläggning och bygglov. Därför är det inte meningsfullt att resonera dess "trubbighet" när vi resonerar hemfrid och personlig integritet.

Strandskyddet upphäver nämligen inte alls de lagar som ska skydda hemfriden. Även om man bor alldeles "på" vattnet har man ändå rätt att slippa folk som ställer sig och glor rakt in i privatlivet. Om främlingen befinner sig utanför tomtgränsen och ändå medvetet lyckas störa och provocera den boende brukar åklagare använd lagrum om "ofredande".

Strandskyddet stävjar bebyggelse inom ett, två och ibland tre hundra meter från strandlinjen. Hemfriden omfattar normalt en zon som knappast överstiger 50-60 meter från en byggnad som någon för tillfället bebor och betraktar som sitt hem. Alltså finns i formell mening inget som hindrar folk att trampa omkring runt båthus och bryggor som ligger längre från bostaden än så. Problemet är snarast bryggägarens subjektiva känsla av obehag, och den objektiva risken att ovälkomna besökare vandaliserar.
Jodå, strandskyddet har mycket med hemfrid att göra. Man får inte sätta upp staket och "privatisera" strandområden, eller blockera tillträde till strandområden. Om den enda vägen till stranden går över din äng, får du inte sätta upp staket som hindrar folk att nå stranden.

Undantaget är om man har betande djur. Vi har gott om det. Och taggtråd. ;)
 
Och att huset (eller detaljplanen) har strandskyddsdispens innebär faktiskt inget annat än att man fått lov att placera huset innanför strandskyddat område. Den som äger strandtomten får ändå inte lov att privatisera stranden. Detta tillämpas olika strikt i olika kommuner.
Där jag bor har de flesta staket, båthus, bryggor och annat. Att gå igenom dessa välplanerade trädgårdar skulle vara helt fel. Bekanta som bor i en grannkommun blev tillsagda när de på den i övrigt ganska orörda strandremsan placerade ut enstaka trädgårdslampor - folk skulle kunna få för sig att det inte är ok att gå förbi deras hus.
Själv hade jag önskat en mer strikt hållning i vår kommun också. Det hade varit trevligt att kunna ta en promenad längs vattnet istället för en promenad längs alla plank och häckar på insidan av strandtomterna. Visst kan jag knalla upp och ner för backen till sjön vid oss också, men det är ju inte samma sak. hmmm ...
 
billy_baver skrev:
7 § Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (1993:207).
Denna paragraf kanske man kan tillämpa om någon sitter och skjuter med jaktgevär 100 meter från huset mitt i natten ?
 
Hehe detta påminner mig om situationen som utspelas på mina föräldrars gård varje sommar: Mitt i vår familjs mark (skogs- och mjölkgård på 200 ha) ligger ett naturreservat i form av 6 ha skog som är orörd av människohand i ett hundratal år. Länsstyrelsen har anlagt en fin parkering och snitslat vägen till reservatet, det lilla abret är dock att för att ta sig till själva reservatet så måste man promenera genom en av våra hagar, som sommartid huserar tjugotalet ungdjur och sinkor. Varje sommar kommer otaliga turister, företrädesvis tyska, och önskar att vi plockar bort djuren så att de kan komma fram. Vissa ber snällt men ganska många är rent av otrevliga. Dessutom är det ganska många som tycks ha missat att allemansrätt inte ger en oinskränkt rätt att göra vad som helst var som helst, det är inte ovanligt med bilar som är ute och vänder i odlade åkrar, träd som olovligen fälls för att göra en mysig liten brasa etc.

Men visst, man ska väl vara glad för allemansrätten ändå. Jag bodde i Texas ett par år och där är det inte att rekomendera att kliva av vägen om man tar en pinkpaus, då det är absolut förbjudet att beträda privat mark olovligen och ett intrång betraktas lika allvarligt som ett intrång i ett privat hem, vilket ger ägaren rätt att avvisa inkräktaren enligt nödvärnslagar; i praktiken en rättighet att skjuta mot inkräktaren (och man ska förvänta sig att alla markägare äger minst ett skjutvapen).
 
Vi har mest positiva erfarenheter av turister, emellanåt står det något äldre par blickstilla på gårdsplan och stirrar förundrat på någon liten sällynt fågel, och då får man tillfälle att se naturen genom deras ögon. :)

När sedan lekfulla ungdjur jagar panikslagna sommargäster mot taggtråden kan man alltid skicka ut ett tio-årigt barn som får rädda dem. :D
 
Hallå alla experter,
Vi har en trevlig liten halvö i Norra Roslagen med härliga sandstränder. Det har en blivande granne upptäckt och nu vill hans familj bada på "vår" strand, 25 meter från bostadshuset. Stranden går ända fram til husknuten.
Nåja, "vår strand är en halvsanning för gränsen för vår fastighet skär mitt genom stranden. Den andra halvan av stranden tillhör en obebyggd stamfastighet.
Vår blivande granne, som alltså inte äger någon del av stranden, hävdar allemansrätten och vi menar att här bör skyddet hemfridszon gälla.
Min fråga är alltså om man kan hävda rätten till hemfrid på mark som man de fakto inte äger?

Soliga hälsningar
Kim von Platen

PS. Undertecknad har röjt hela stranden från vass och strandråg, sanerat efter stormar och orkaner och kör bort all insjöad täng och sjögräs. Men det har nog inte med saken att göra.
 
Det verkar väl lite långsökt.
 
Nä, detta är faran med att göra stranden alltför trivsam för besökare :). Mitt hus ligger drygt 100 m från stranden och vi var ett par stycken grannar som ville rensa upp för snabba morgondopp. De närmaste strandfastigheterna protesterade vilt - detta skulle locka till sig badturister - som har lämpliga badplatser på andra sidan byn. Så nu har vi fixat en 25 cm sten-och halkfri fri gång ut till djupare vatten - ej synlig för andra än oss själva :rolleyes:.
 
Kim von Platen: Jag förstår era känslor, men ert konkreta fall låter faktiskt inte särskilt kränkande.

Visst kan man tänka sig att hemfriden kränks oavsett vem som äger marken. "Där annan har sin bostad" kan i praktiken betyda rätt mycket. Jag förklarar med ett ganska talande exempel: En mycket känd svensk ägde en sjötomt, intill en farled full av fritidsbåtar. Mängder av nyfikna hade för vana att sakta in och peka och glo. De mest berusade drog sig inte ens för att slå av motorn och skandera kränkande ramsor och skråla glåpord mot kändisen i villan. Om ett SÅDANT sällskap kastar ankar tio meter innanför eller utanför tomtgränsen spelar givetvis ingen som helst roll. Det är ändå uppenbart att den som bor i den utsatta villan utsätts för en kränkning som är både avsiktlig och allvarlig.
 
billy_baver skrev:
Kim von Platen: Jag förstår era känslor, men ert konkreta fall låter faktiskt inte särskilt kränkande.

Visst kan man tänka sig att hemfriden kränks oavsett vem som äger marken. "Där annan har sin bostad" kan i praktiken betyda rätt mycket. Jag förklarar med ett ganska talande exempel: En mycket känd svensk ägde en sjötomt, intill en farled full av fritidsbåtar. Mängder av nyfikna hade för vana att sakta in och peka och glo. De mest berusade drog sig inte ens för att slå av motorn och skandera kränkande ramsor och skråla glåpord mot kändisen i villan. Om ett SÅDANT sällskap kastar ankar tio meter innanför eller utanför tomtgränsen spelar givetvis ingen som helst roll. Det är ändå uppenbart att den som bor i den utsatta villan utsätts för en kränkning som är både avsiktlig och allvarlig.
Hallå och tack för alla svar,
Om jag förstår saken rätt har allmänheten rätt att använda "vår" strand för bad, solning, lekar, picknick,
hamnplats, ankarplats etc dygnet runt, året om under förutsättning att detta inte är störande för oss som bor i huset.
Gäller detta även den halvan av stranden och vattnet som som är tomt?

Vad som är störande är väl väldigt subjektivt och måste väl avgöras från fall till fall. Trettio badande gäster med transistorapparat och engångsgrillar 20 meter från vår terrass där vi äter alla måltider tycker jag känns störande.

Vart vänder man sig för att få saken prövad?

Regniga hälsningar
Kim von Platen
 
Det är väl ändå ganska självklart att du inte kan hindra folk att bada på en strand som inte tillhör dig. Normalt så gäller allemansrätten även för en strand som du äger, men här låter det som att den ligger så nära huset att den ev. kan anses ingå i tomten, dvs att allemansrätten inte gäller på er tomt. Fast när det gäller strand så är allemansrätten ganska stark.


När det gäller störning från den strand du inte äger så gäller väl ungefär samma regler som om du hade en riktig granne som sysslar med störande aktiviteter. Men kort sagt så 30 badgäster som sysslar med normalt strandliv på en allmän strand lär du inte kunna göra något åt.
 
Kim von Platen frågade: Vart vänder man sig för att få saken prövad? Svar: Genom anmälan till polisen vid det tillfälle som du upplever att din hemfrid blivit kränkt. Som flera andra redan har antytt skulle åklagaren få en rejäl uppförsbacke i att styrka ett sådant brott på allmän strand utanför er tomtgräns. Åtminstone så länge störningen inskränker sig till vanligt tanklöst buller utan avsikten att jävlas blir det med största sannolikt inget åtal alls.

Detta med "hamnplats" antyder att båtägare regelbundet förtöjer sina farkost på er grannfastighet med eller utan tillstånd från markägaren. En hamn med bryggor passerar definitivt gränsen för bygglovsplikt.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.