Jag håller med om att det inte känns så bra med ett eget TV-rum för barnen där de alltid sitter. De barn-rum som jag propagerat för handlar om ett ordentligt hobby-rum där barnen kan röra på sig, istället för att bara ha TV:n att fastna vid när vädret inte inbjuder till utomhusaktiviteter. Jag och mina bröder hade enormt utbyte av vårat och jag tror att vi fortfarande har nytta av att vi sportade så mycket hemma som barn. Denna möjlighet är något jag absolut vill föra över även till mina barn, och blir rätt besviken över att denna möjlighet helt är bortrationaliserad från varenda kataloghus numera. Att de sedan rationaliserat bort nästan allt i förvaringsväg är en annan dålig sak de gjort för att få plats på mindre yta.Iram skrev:
Orealistiskt? Jag förstår inte riktigt vad du menar, eftersom 200 kvm eller mer är en ytterst vanlig storlek om man ser till hus byggda före 1990, och inte alls är någon direkt ovanlig storlek nu heller.
Och "alla dessa rum"? Ett hus på 200 kvm har ofta 1 rum mer än ett på 150 kvm, resten går till att rummen blir lite större.
Givetvis är vi alla olika, men min erfarenhet från mig och från min släkt är att vi alltid har tagit i på tok för lite vad gäller utrymmet när vi planerar hus.
Nästan alla i min närhet har någon gång fått bygga ut huset för att ge ordentligt utrymme, och det är absolut inte något som slutar när barnen flyttar hemifrån. När barnbarnen börjar trilla in kommer nästa byggboom då man måste göra plats för stora släktmiddagar och större lekutrymmen för barnbarnen, hemmagym, vinterträdgård, och annat man uppskattar när man kommer upp i åren. Mina svärföräldrar har precis genomfört sin senaste utbyggnad, just för att få plats med att ha hela släkten över, med alla barnbarn, svärbarn, och så vidare, och det är säkert inte den sista utbyggnaden.
Vi bor nu på 240 kvm (om man räknar med källaren, typiskt 70-tals-hus) och jag är uppvuxen i ett annat 70-talshus på 270 kvm inklusive källare, men det känns inte alls som att vi får plats med allt vi vill och när vi nu bygger nytt så bygger vi därför större.
Sedan är det förstås sant att planlösningen betyder mycket för hur mycket man får plats med, men det är synd att anpassa planlösningen bara efter att maximera ytanvändningen - det finns också ett stort värde i att kunna ha rum som är större än de måste vara. För små rum är dock riktigt tråkiga.
Jag var lite ironisk med säljidén.
Samtidigt är det ju litegrann det som händer. Vi bor i mina svärföräldrars gamla hus, mina föräldrar är sugna på lägenhet, etc.
Så att bygga för vad som händer när ungarna flyttat ut är kanske att ta i?
Självklart kan man flytta när ungarna blivit tonåringar, men den apparaten är rimligen tyngre än att flytta när man är runt 60.
Dessutom kan man ju tvinga ungarna att hjälpa till då. De har ju ändå kostat ett par miljoner att driva upp. Taskig investering rent ekonomiskt, för övrigt. Skulle ALDRIG hålla på börsen...
Jag tror om jag skall resonera fritt att vi påverkats av just det faktum att vi bott hemma länge, i andrahandslägenheter, i studentrum etc. Speciellt om vi kommer från större städer med bostadsbrist.
Undermedvetet eller inte, men jag tror att vi tar till i ytan för att "det skall i alla fall inte vara för trångt för att mina barn skall kunna bo länge hemma". Regression mot medel tror jag att det heter, om man skall vara sådan.
Om vi istället kunnat välja och vraka bland boenden tror jag att man hade tryckt ihop nybyggena mera, eftersom det "finns massor att hitta på marknaden om vi behöver större".
Vi vänjer oss ju dessutom vid större och större ytor. Mer och mer av vår tid går åt till att förverkliga oss själva och våra drömmar. Titta bara på lägenhetsytorna. En två idag var ju en fyra/femma för 100 år sedan.
Men skall man ha in alla tv-rum, biljardbord, MC-mekgarage, LAN-rum och spa-anläggningar vill det till att vi bygger stort. Att vi sedan inte kommer att ha råd att inreda dem när räntorna går upp och alla pengar går åt till lånen är en annan sak...
Människans hjärna är förutsägbar och minnet är kort...
Samtidigt är det ju litegrann det som händer. Vi bor i mina svärföräldrars gamla hus, mina föräldrar är sugna på lägenhet, etc.
Så att bygga för vad som händer när ungarna flyttat ut är kanske att ta i?
Självklart kan man flytta när ungarna blivit tonåringar, men den apparaten är rimligen tyngre än att flytta när man är runt 60.
Dessutom kan man ju tvinga ungarna att hjälpa till då. De har ju ändå kostat ett par miljoner att driva upp. Taskig investering rent ekonomiskt, för övrigt. Skulle ALDRIG hålla på börsen...
Jag tror om jag skall resonera fritt att vi påverkats av just det faktum att vi bott hemma länge, i andrahandslägenheter, i studentrum etc. Speciellt om vi kommer från större städer med bostadsbrist.
Undermedvetet eller inte, men jag tror att vi tar till i ytan för att "det skall i alla fall inte vara för trångt för att mina barn skall kunna bo länge hemma". Regression mot medel tror jag att det heter, om man skall vara sådan.
Om vi istället kunnat välja och vraka bland boenden tror jag att man hade tryckt ihop nybyggena mera, eftersom det "finns massor att hitta på marknaden om vi behöver större".
Vi vänjer oss ju dessutom vid större och större ytor. Mer och mer av vår tid går åt till att förverkliga oss själva och våra drömmar. Titta bara på lägenhetsytorna. En två idag var ju en fyra/femma för 100 år sedan.
Men skall man ha in alla tv-rum, biljardbord, MC-mekgarage, LAN-rum och spa-anläggningar vill det till att vi bygger stort. Att vi sedan inte kommer att ha råd att inreda dem när räntorna går upp och alla pengar går åt till lånen är en annan sak...
Människans hjärna är förutsägbar och minnet är kort...
Det blir nog bra om alla bygger eller bosätter sig efter eget huvud, plånbok osv. Det är ändock ett ganska angenämt problem att ha valmöjlighet överhuvudtaget. Man behöver inte sträcka på sig så mycket för att se bortom sin egen horisont och där kan man t ex se den ensam stående väninnan vars sambo stack och lämnade henne med alla skulder. Det blev till att flytta till en hyreslägenhet som sociala kunde skaka fram. Jag tror hon skulle hånle åt mig om hon visste vilka diskussioner jag medverkade i. Å andra sidan så har hon inte förlorat förmågan att glädja sig med andra och vad gäller planering så är hon rena akrobaten!
Hej, jag känner att jag också vill besvara detta precis som Ksund. För det första är vi alla olika och har olika behov! Ni tycker att 145 kvm räcker för er och det är ert beslut. Andra kanske väljer "mindre" för att de inte har möjlighet till större. Jag har turen att att kunna välja lite större och gör det gärna (236 kvm). Hade det varit möjligt hade jag velat ha uppåt 300 kvm.Iram skrev:
Att barnen har en egen dator på sina rum betyder inte att de sitter och spelar dataspel dagarna i ända. Jag ser det istället som ett hjälpmedel i vardagen, precis som för oss vuxna. Har man möjlighet att ge sina barn en dator tycker jag det är bra för barnen, det hör ju samhället till idag. Givetvis måste man "reglera" datoranvändandet och verka för att umgås tillsammans så långt det går. Men att kategoriskt insinuera att datorer är fel, känns inte så genomtänkt.
Vad gäller ett stort allrum/hobbyrum, så är det väl jätteroligt för barnen/ungdomarna och deras kompisar att få en yta att "röja runt" på! Har du inte det, lär de hitta en annan, hos någon annan..., och det var ju inte det vi ville...
citerat från Iram den Idag kl. 00:13:
[/quote]
Visst vill barn och ungdomar ibland vara för sig själva, det vill vi ju alla. Men då har de ju sina rum. Man lär känna sina barn mycket bättre och har mycket bättre koll på barnen och dess kompisar, vad de tänker på, vad de sysslar med just nu. Alla ni som har barn i skolåldern vet väll idag att det är just detta som alla vi lärare idag i skolan kämpar för - alltså att föräldrar ska umgås med och känna till mer om vad deras barn gör och känner.[/quote]
Vad är det för skillnad på att bara ha ett eget rum mot att ha både ett eget och ett allrum? Ytan spelar väl ingen roll, det är ju funktionen på ytan som spelar in!
citerat från Iram den Idag kl. 00:13:
[/quote]
Jag ser ingen anledning till att bygga 200 kvm eller mer, det verkar helt orealistiskt. Vad ska ni göra med alla dessa rum??!![/quote]
Förlåt, men det där låter inte bra. Luktar nästan lite jantelag... Vem är du som kan döma ut andras behov? Vi kommer exempelvis att i entréplanet bygga matsal, vardagsrum och TV-rum/bibliotek vilket "kräver" ca 60 kvm. Vi har valt att INTE ha TV i vardagsrummet, utan där vill vi UMGÅS med familjen och goda vänner! Där ska även en flygel få plats, eftersom min man spelar. Detta är ytor som VI prioriterar för att vi tycker de är viktiga!
På nedre plan behöver vi två barnrum, deras allrum samt gästrum/kontor (vi har ibland långväga gäster som behöver ett rejält rum).
Förutom dessa ytor ska det förstås till kök, två badrum (varav ett rejält stort relaxutrymme), ett WC, tvättstuga och förråd. Inget "konstigt" med det, tycker jag. Vårt och barnens sovrum är inte överdrivet stora, ca 14 respektive 13 kvm. Deras allrum är 33 kvm.
Som du ser har vi prioriterat sällskapsytorna och inte sovrummen. Hade jag kunnat, så hade även de blivit större. Ja, även sällskapytorna! Det är ju så underbart med att stort och luftigt hem med gott om stora ytor, men det är min åsikt!
citerat från Iram den Idag kl. 00:13:
[/quote]
Låna aldrig mer än vad du egentligen klarar av.[/quote]
Där håller jag dock fullständigt med dig!!
Precis, Ksund och lgb! Det där med att överskrida sin budget det kan man väl göra om man så bygger 20 kvm om man inte har koll på läget. Och precis, Ksund det är värdet i att kunna få ha tomma ytor som inte behöver tokplaneras in i varje millimeter. Och tänk att få spela biljard med sina barn 
, toppen!
, toppen!
Appropå konstiga slutsatser...
Smaken är som baken, vem är jag att kritisera dem som väljer att bygga med mindre bostadsyta? Vem är du att kritisera dem som vill bygga med stor bostadsyta?
Det har väl inte med husets yta att göra? Det har väl med inställning till uppfostran och hur man vill ha sitt liv att göra?Iram skrev:
Det kanske inte är frågan om fler rum, inte för oss och säkert inte för många andra. Det är frågan om storleken på rummen.Iram skrev:
Smaken är som baken, vem är jag att kritisera dem som väljer att bygga med mindre bostadsyta? Vem är du att kritisera dem som vill bygga med stor bostadsyta?
hakwa skrev:
Jodå, det finns de som planerar för när barnen flyttar också, och vi har
inte ens några barn ännu ;D
Vi vill ha ett hus som fungerar (iaf i teorin!) både innan, under och efter
barntiden. Ett hus vi kan bo i länge!! Vår plan är max. 2 barn (ja, jag vet
det kan förändras!
) och vi ska bygga 126 m2, 5 r o k. Jag tycker det är svårt att planera för framtiden, för man vet aldrig hur
det blir. Vi kanske sitter där med 6 barn till slut, men då får vi ju helt
enkelt köpa/bygga nytt!!
Vi tillhör också de som inte behöver stort, utan vill ha ett hus med
bra planlösning som passar oss.
Som någon sa innan ,det är väl tur att alla inte vill ha likadana hus......
Det skulle ju se skittrist ut!!
/Madde
Hejsan! Ville bara säga att tänk er för innan ni förbygger er.
Man ska mkt mer än bo eller hur? vi ska ev. bygga 133 kvm och vi har ett barn blir det som vi tänkt blir det kanske ett till. Men jag vill ju åka på semster och ge barnen det de behöver oxå. Inte bara säga; nej inget legoland för oss, tänk på att vi bor i ett fint hus :-? ett barn förstår ju inte det.
Tar man lån på ca 2 000 000 allt blir det ca 8000:- i mån om man då jämkar(stavas det så?) vi kommer upp i ca 1 800 000 med allt och då blir det ca 6500:- om vi jämkar. Vi bor i dag för 8500:- INTE värt det.
jag vet iofs inte era löner men det är så lätt att man tror man behöver ytan ;D här har vi två rum som bara står, jag är där och städar inget annat. Tycker jag är onödigt.
Bara en tanke! ;D
Man ska mkt mer än bo eller hur?
vi ska ev. bygga 133 kvm och vi har ett barn blir det som vi tänkt blir det kanske ett till. Men jag vill ju åka på semster och ge barnen det de behöver oxå. Inte bara säga; nej inget legoland för oss, tänk på att vi bor i ett fint hus :-? ett barn förstår ju inte det.Tar man lån på ca 2 000 000 allt blir det ca 8000:- i mån om man då jämkar(stavas det så?) vi kommer upp i ca 1 800 000 med allt och då blir det ca 6500:- om vi jämkar. Vi bor i dag för 8500:- INTE värt det.
jag vet iofs inte era löner men det är så lätt att man tror man behöver ytan ;D här har vi två rum som bara står, jag är där och städar inget annat. Tycker jag är onödigt.
Bara en tanke! ;D
Håller fullständigt med dig och har också skrivit längre upp att det viktigaste är att titta på den egna ekonomin och låta den vara utgångspunkt! Självklart ska man inte låna för mycket och ta några risker, tycker jag. Personligen tycker jag också att om man har möjlighet att vara hemma mycket med barnen, ge dem en god materiell standard och bygga större, är detta det ultimata! Hur många kvadratmeter som sedan anses vara "stort hus" är ju högst individuellt och styrs dessutom helt av den egna plånboken... Det kan ju ingen annan ha åsikter om. För oss är 236 kvm inte sådär väldigt stort, det är "normalt". Men detta är vad vi tycker utifrån våra möjligheter, dock utan att behöva ta några risker.Honey_ skrev:Hejsan! Ville bara säga att tänk er för innan ni förbygger er.
Man ska mkt mer än bo eller hur?
Tar man lån på ca 2 000 000 allt blir det ca 8000:- i mån om man då jämkar(stavas det så?) vi kommer upp i ca 1 800 000 med allt och då blir det ca 6500:- om vi jämkar. Vi bor i dag för 8500:- INTE värt det.
jag vet iofs inte era löner men det är så lätt att man tror man behöver ytan ;D här har vi två rum som bara står, jag är där och städar inget annat. Tycker jag är onödigt.
Bara en tanke! ;D
Det verkar som om denna tråd spårat ut fullständigt. Ska man behöva ursäkta sig för att man väljer att bygga si eller så stort? Skall de som väljer att bygga mindre eller större nödvändigtvis kasta subjetiva argument mot den andra parten?
Var och en bygger så stort som de anser vara nödvändigt baserat på egna värderingar, drömmar, ekonomi, behov osv osv. Ingen kan påstå att det JAG väljer är fel eftersom det inte finns någon som har MINA värderingar (och allt det andra jag räknade upp).
Jag saknar självinsikt i denna tråd innan medveten eller omedveten kritik uttrycks. Det som gäller för mig gäller bara för mig, därvidlag betyder det i fråga om byggnadsyta inte att det som gäller mig gäller andra.
Var och en bygger så stort som de anser vara nödvändigt baserat på egna värderingar, drömmar, ekonomi, behov osv osv. Ingen kan påstå att det JAG väljer är fel eftersom det inte finns någon som har MINA värderingar (och allt det andra jag räknade upp).
Jag saknar självinsikt i denna tråd innan medveten eller omedveten kritik uttrycks. Det som gäller för mig gäller bara för mig, därvidlag betyder det i fråga om byggnadsyta inte att det som gäller mig gäller andra.
Självklart är det upp till en själv och sin partner hur stort eller litet man bygger.
Jag är uppvuxen i ett hus med 283kvm och det vi gjorde som små var att byta sovrum hela tiden :-? jag tyckte det var för stort nu när vi själv fick barn och vill inte förbygga oss. Nu när mamma och pappa bor själv säger de själv att det är ett elände med stora hus, bara dyrt att värma upp
Nåja, man ska inte jämföra, vi bygger för att ha vårt "lilla" drömhus.
Jag hoppas det går bra för alla och att alla kommer att trivas med sina hus.
Lycka till!
Jag är uppvuxen i ett hus med 283kvm och det vi gjorde som små var att byta sovrum hela tiden :-? jag tyckte det var för stort nu när vi själv fick barn och vill inte förbygga oss. Nu när mamma och pappa bor själv säger de själv att det är ett elände med stora hus, bara dyrt att värma upp
Nåja, man ska inte jämföra, vi bygger för att ha vårt "lilla" drömhus.
Jag hoppas det går bra för alla och att alla kommer att trivas med sina hus.
Lycka till!
Håller med dig Tedde!
Det är väl klart som korvspad att vi alla prioriterar olika, har olika behov och livsstil.Att diskutera principiellt vad som är viktigt och nödvändigt tycker jag dock är mycket intressant för att hitta fram till vad som passar en själv, så ursprungsfrågan var det inget fel på.
Vi tillhör själva kategorin som inte bygger alltför stort (145m2) och beslutet om detta "lagomboende" har gått via en stor villa i tre plan där vi just nu bor; ett boende som kräver mycket tid och engagemang som det visade sig att vi inte kunde uppbåda. Drömmarna kan variera under livet såklart men att välja rätt handlar om att känna sig själv, sina intressen och även sina begränsningar. Vi hade ekonomiskt fixat att bygga "fina villan" på "stora tomten" men det passar helt enkelt inte oss, trots att vissa av våra vänner tycker vårt val är småtråkigt. Men för mig är det viktigt att minimera det vardagliga arbetet genom lättskötta och lagom många m2, samt en mindre tomt, eftersom jag vet att vi hellre gör annat än fixar med vårt hem varje helt. Och jag är övertygad om att vi sätter vår personliga prägel på vårt "lagomhus" genom alla våra tillval och vår inredning.
Som sagt, en intressant ursprungsfråga där debatten spårade ur lite grand.
/Lena, som bygger hus med allrum men ändå gärna umgås med mina barn (apropå ovanstående debatt)
Det är väl klart som korvspad att vi alla prioriterar olika, har olika behov och livsstil.
Att diskutera principiellt vad som är viktigt och nödvändigt tycker jag dock är mycket intressant för att hitta fram till vad som passar en själv, så ursprungsfrågan var det inget fel på. Vi tillhör själva kategorin som inte bygger alltför stort (145m2) och beslutet om detta "lagomboende" har gått via en stor villa i tre plan där vi just nu bor; ett boende som kräver mycket tid och engagemang som det visade sig att vi inte kunde uppbåda. Drömmarna kan variera under livet såklart men att välja rätt handlar om att känna sig själv, sina intressen och även sina begränsningar. Vi hade ekonomiskt fixat att bygga "fina villan" på "stora tomten" men det passar helt enkelt inte oss, trots att vissa av våra vänner tycker vårt val är småtråkigt. Men för mig är det viktigt att minimera det vardagliga arbetet genom lättskötta och lagom många m2, samt en mindre tomt, eftersom jag vet att vi hellre gör annat än fixar med vårt hem varje helt. Och jag är övertygad om att vi sätter vår personliga prägel på vårt "lagomhus" genom alla våra tillval och vår inredning.
Som sagt, en intressant ursprungsfråga där debatten spårade ur lite grand.
/Lena, som bygger hus med allrum men ändå gärna umgås med mina barn (apropå ovanstående debatt
)